kapitel 41

Den 2012-11-29, kl 08:44:28
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 13
''are you about this?'' frågade mamma mig, ännu en gång. 
 
''yes, im sure. Go and work now, mum'' skrattade jag lätt. 
Jag hade legat i sängen i 3 dagar. De ända gångerna jag gått  upp var på toa eller när jag duschade eller skulle hämta något.
Jag hade bara legat och deppat, orkade ingenting. Jag sov inte någonting. Några få timmar ibland somnade jag till, men annars inte. Mina vänner hade kommit hit. Men jag ville inte. Andrew, Becka och till och med Niall, ja ni hörde rätt, inte ens de fick komma. Såklart hade de försökt, men jag ville inte ha besök. Inte nu. Egentligen ville jag inte hade överhuvud taget, utan bara försvinna ut i ingenting.
Mamma pussade mig på kinden, innan hon stängde dörren och gick ut.
 
Jag reste mig sakta upp och kollade ut igenom fönstret.  Det var vinter och snön låg fortfarande kvar på marken. Ganska mycket också! Det snöade nu också och det låg snö överallt. Brevlådan, staketet, blommorna, på fönsterna.
 
Jag var dock inte bara hemma för det som hänt. Jag hade ont i halsen och mitt huvud gjorde ont konstant. Det kan verkligen inte vara hangovern, för jag drack inte sådär gaaaalet mycket på nyår. Och det var tre dagars sen.. Man kunde faktiskt ha kul utan kroppen fylld med alkhohol!
Jag tog ut en kopp ur skåpet som jag fyllde med vatten och satte in i mikrovågsugnen. Jag orkade inte dra fram vatten kokaren och allt detdär. To much work, oh yeah!
Jag satte mig vid det höga och smala bordet vi hade. Om jag säger att de är fyra höga stolar med typ ett bar bord i mitten, så fattar ni va? bra.
Jag satte armarna i kors och huttrade till. Fyfan vad det var kallt! Jag hade iförsig bara en grå tröja på mig och ett par grå shorts jag brukade sova i. Jag såg att det var 26 sekunder kvar på tet i mikrovågsugnen, så jag hann springa och hämta en mössa från hatthyllan som jag snabbt tryckte på mig på huvudet.
 
Det ringde på dörren och jag suckade lite halvt när jag fick se vem som stod där. Inte för att det var just de, utan för att de såg så sjukligt glada ut och jag ville inte ha sällskap av glada människor.
Becka och Andy.
 
''HEEEY'' de båda kastade sig runt min hals samtidigt och jag bara stod där i mitten o la försiktigt armarna runt de båda.
 
Andy släppte mig och granskade varenda del av mitt ansikte. Han rynkade på pannan.
 
''what?'' frågade jag trött.
 
''what happened to you? '' Jag förstod att han menade att jag såg hemsk ut, för de visste jag. De alla visste om att jag och Louis pratat, och antagligen förstod de ungefär vad som hänt. Tydligen hade vi båda sett helt förstörda ut när vi gick, och Louis hade, precis som jag, varit allmänt deppig och konstig, enligt twitter ryktena. Om det sen var sant visste jag inte.
 
''I know i look horrible'' 
 
''you don't. Just...destroyed'' Det var precis så jag kände mig. Tom. Kall. Ensam. Förstörd.
När jag inte sa något så gick de båda förbi mig in i hallen, utan att ens kolla ifall det var okej.
 
''ofcourse it's okay, guys'' sa jag på skoj. Inte skämtsamt, det l't mer irriterat och trött. Som att jag inte hade något hopp om livet.
 
Jag gick iväg och började göra mitt te med mint te och honung. De stod tyst bakom mig och jag kunde känna hur de följde mina rörelser med blicken.
När det var klart satte jag mig i soffan i vardagsrummet och  lutade mig bak mot ryggtödet.
 
''There is tea, cofe, juice and food. Take whatever you want''
 
''I've been waiting for those words' hörde jag Andy säga med ett skratt, innan han kastade sig mot köket. Becka kom fram till mig och satte sig bredvid mig. Hon tittade bekymrat mot mig. När jag inte tittade tillbaka, utan tittade ner i min kopp istället, så förstod hon att jag fortfarande inte tänkte prata om det.
 
''how are you?'' frågade hon försiktigt.
 
''i'm fine. You?''
 
''you're not, honey''  Hon tog min hand och höll den hårt i sin. ''you don't want to tell me what really happened?'' 
Jag skakade på huvudet.
''it dosen't matter''
 
''ofcourse it does!''
 
''you don't know, okey? You don't know if it does matter or not. I know. And i think it's doesn't matter''
 
''are tired? cause that just sounded...down to fuck'' sa hon och försökte hålla inne sitt skratt. Jag kudne inte hjälpa att jag också skrattade lite tyst.
 
''yes I am''
 
''by the way, where is your phone?''
 
''um...upstairs..i think? why?'' Jag kom just på att jag helt glömt bort den. Jag hade satt den på laddning natten då jag kom hem, efter nyår, och sen hade den varit där tills nu. Jag hade inte ens tänkt på den.
 
''Cause i've called like...several times, Andy to, Niall to and the boys to. So yesterday we called your mum..or..I called her, and she told me that you were at your room and that you've been there since new years eve''
 
''So my mum knows you're here?'' 
 
''yupp'' Det blev tyst i några sekunder, för att samtalsämnet tog slut. Sedan fortsatte Becka ''Are you sure about not telling me? You know I'm here or you. Always'' Jag nickade.
 
''It's not you. It's me''  Vi båda tittad epå varann och brast ut i skratt åt  meningen. Så sa man alltid när man gjorde slut!
 
''are you breaking up with me!?'' sa hon sarkastiskt.
 
''yup!'' skrattade jag. ''but I don't want to tell anyone, so it's not something wrong with you'' sa  jag med ett leende.
 
''you sure?'' frågade hon.
 
''100 & sure'' 
 
Meddans Becka satt med mobilen och smsade så kom Andy tillbaka.
 
''We should watch a movie''  sa han glatt.
 
''No, Andy..we have to go'' hon försökte himla lite i smyg med ögonen, eller försökte få honom att förstå något. 
 
''uhm..yeah...we have to..'' 
 
''you sucks, Becka'' skrattade jag tyst.
 
 
När jag gått bort och sagt hejdå till de,  så undrade jag vad det var som de skulle göra. Varför de plötsligt hade så brottom härifrån. Men jag hann inte tänka på de så mycket, förrens dörren plingade igen. AAAHHHH låter folk mig aldrig vara ifred!? Är det postgubben så lovar jag att jag slår honom i ansiktet...
 
Jag släpde mig själv bort till dörren och låste upp, för att sedan öppna dörren. Jag tittade trött upp, och fick genast se något som gjorde mig gladare. Väldigt mycket gladare! 
 
''NIAALL!'' sa jag och kastade mig om hans kropp. Jag insåg precis att hela han var full av snö, vilket resulterade till att jag var precis likadan just nu. USH vad kallt!
 
Han drog av sin jacka, och sedan kramade han mig ännu en gång.
Sen gick det upp för mig att det var honom Becka smsat med och sedan haft så brottom ut från...
 
''It was Becka who got you here, rigt?''  Han nickade mot min axel.
 
''I'm not leaving, until you've told me everything'' sa han sedan tyst.
 
 


väldigt händelselöst...men det behövs för att bygga upp nu när de inte är sådär överdrivet mycket kvar. Kommenterar ni snabbare, får ni kapitel snabbare. Simple as that ;) xx
 
 
 

talking to yoooou

Den 2012-11-23, kl 07:08:54
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0
Fler kommentarer på förra kapitlet,  innan jag ger er nästa. komigen guys! Ni kan väldigt mycket bättre ;)

kapitel 40

Den 2012-11-18, kl 21:23:36
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 20
Okej...ikväll lovade jag mig själv att försöka. Att försöka en sista gång. Jag skulle göra allting jag kunde, men sen var det upp till henne. Jag kunde inte lägga hela mitt liv på att försöka få tillbaka henne när jag egentligen visste att hon inte skulle ändra sig.
Så... jag gick till festen med de andra. Nyårs festen. Jag visste att hon skulle vara där. Dock skulle vi överraska henne. Och Becka. Det hade vart Nialls ide, såklart. Vi skulle egentligen gå på en annan fest, hade vi sagt, vilket vi inte skulle. Martin var tydligen en kille Liam kände sådär halvt, då han och Andy var bästavänner och Andy kände Martin väl. Så det hade blivit så, att vi också skulle dit. Jag var redan nu så jävla nervös, rent ut sagt.  
Antingen skulle kvällen göra allt värre för mig, men samtidigt avsluta allt, eller så skulle detn förändra allting. Jag hoppades på det andra, men jag kudne verkligen känna på mig att det första alternativet var det som antagligen skulle bli verklighet..
Jag stod framför spegeln och försökte få mitt hår någorlunda snyggt, utan resultat. Det verkade lönlöst idag! Jag hade stått här i minst tio minuter och bara försökt få det att ligga snyggt. AH C'MON!!!
 
Det knackade på min lägenhets dörr och jag hörde killarna utanför stå och högljutt diskutera något. 
 
''Harry open the door!'' ropade jag. 
Efter några sekunder hördes ännu en knack och några plingningar på dörren. Irriterat öppnade jag dörren från mitt sovrum, och möttes av ljudet av en påslagen dusch. AHA det var därför han inte öppnat. Han duschade!
 
''BOYS OPEN UP!!!''  ropade Niall högt.
 
Jag skyndade på stegen mot dörren och låste snabbt upp den med den ena handen, då den andra hsde fullt med vax. 
 
''gosh, it took one hour'' suckade de, innan de trängde sig in, och jag återgick till spegeln i mitt sovrum,
 
Tillslut låg det ändå helt okej, skjortan satt bra, jeansen med, jag hade sprutat perfym...och jag var klar. Jag gick ut till de andra som satt i soffan med varsin öl. De lgo glatt när jag kom.
 
''are you done?''  Jag nickade till svars och började dra på mig mina mörkblå skor.
 
''Are you in a hurry?'' skrattade Zayn.
 
''No''  
 
''Do you want to leave now? ''
 
''we can wait until you're done'' sa jag kort. Liam tittade på mig och mötte min blick för några sekunder. Han såg direkt att något var fel, men samtidigt så tror jag han förstod. Deklart att jag var nervös över att träffa henne. Det förstod han. Han visste vad som hänt. Jag försökte mig på ett leende, men som vanligt gick det inte hem hos honom. När jag en gång frågat hur han kunde märka det, så hade han svarat ''It's easy. Your eyes don't smile''
Och det var väll så nu med.
 
 
Nervöst smög jag efter de andra när de skulle överraska Ida. Niall pratade med henne i telefon just nu, och jag kunde skymta hennes ansitke i sofforna, men ännu visste hon inte att vi var här.
Jag saknade att kunn göra så. Att kunde ringa henne närsom, smsa henne, vara med henne, kyssa henne, krama henne, skratta med henne, hålla hennes hans, spela  fotboll, bada, titta på henne när hon sover, mysa i sängen, kolla på film...Jag kunde räkna upp en lång lista. Allting. Jag saknade allting med henne. 
 
''HEY NIALL'' Hörde jag hennes underbara röst säga högt och glatt, och hon kastade sina armar runt honom.
 
''HEY BESTIE''
 
''aren't you and the boys supose to be at another party?'' Frågade hon sedan. De andra killarna började dra sig därifrån, så jag följde deras exempel. Jag klarade helt enkelt inte av att stå där. It was to much.
 
Jag och Harry gick bort och hämtade varsin stark öl och började vandra runt lite grann runt om i det stora huset. Det var folk precis överallt. Huset var också otroligt stort.
 
''We should go out there'' nickade Harry sedan mot dansgolvet. Jag nickade åt honom. Och där ute, där stannade vi resten av kvällen. Ända tills klockan var 10 i tolv. 
 
Harry, Zayn och jag gick ut på balkongen där jag antog att vi skulle ha nedräkningen och champagnen och allt det där. 
 
''Are you enjoy the party?''  Frågade Zayn, med blicken på mig och Harry.
 
''yes I do! ''  nickade Harry stort.
 
''And how about you, Lou?''
 
''Yeah, it's okey'' sa jag och försökte le.
 
''okey? you say this is okey? gaaah, something is wrong with you man'' skrattade Harry skämtsamt.
 
''HEEEEEEEY'' sa Niall glatt och ställde sig på min högra sida. Jag mötte Ida's blick snabbt, men slog sedan bort den i ren nervositet. Åh, idiot Louis. Vadfan gör du?
 
Det strömmade ut folk och alla ville frammåt, vilket betydde att alla stod och tryckte frammåt. Vi som stod längst fram, och hade utsikten över centrum gatorna, kunde se att det redan börjat avfyra raketer längre bort.
 
 
''i swear, my ribs will be broken tomorrow!'' hördes hennes röst högt klagande över alla andra. Meddans vi andra skrattade så tittade hon åt mitt håll. Hennes blick for över mina läppar, upp mot mina ögon, och sedan lgo hon mot mig snabbt innan hon slog bort blicken.
 
Martin började räkna ner tiden från tio till noll. Hela folkmassan stod och och ropade, nej förlåt, skrek, med honom. När klockan slog 00:00am så skrek alla i takt och hoppade runt som galningar. Champagne flaskor öppnades, glas delades ut och folk kramades. 
Ida började krama de andra killarna, Becka och Andy. Okej, det är nu det gäller. Jag har lovat mig själv. Och jag ska göra det nu. Jag måste. Sedan mötte hennes blick och jag började sakta gå mot henne.
Jag trängde mig igenom allt folk som stod och trängdes här och var. Det var smock fullt, men fortfarande hade jag bara blicken på henne.
 
När jag var bara några centimete ifrån henne så stannade jag upp och tittade på henne. På det långa blonda håret som var lockigt och hängde över axlarna, klänningen, hennes ögon som lös i den ganska mörka natten. Jag lutade mig fram och kramade henne försiktigt och hon gjorde detsamma.
 
''Happy new year'' viskade jag tyst i hennes öra, och nuddade läpparna mot öronsnibben.
 
''Happy new year'' sa hon tyst tillbaka. jag undrade om det jag skulle säga skulle förstöra allting. Försöra att jag faktiskt kunnat gå fram och krama henne utan att hon gjorde något emot och utan att hon blev arg på mig. Det hela var väldigt försiktigt. En aning pinsamt också. 
Jag pressade mina läppar försiktigt mot hennes kind, och hon flyttade kinden lite närmre. Hennes grepp hårdnade runt min rygg och jag lutade försiktigt huvudet bakåt igen för att titta in i hennes ögon. Vi stod och allvarlig talat stirradein i varandras ögon, båda med ett litet leende på läpparna. Hennes blick for ner på mina läppar och sedan tittade hon snabbt upp igen, som att hon inte gjort det med meningen. Jag chansade och lutade mitt huvud mot henne, smatisigt som hon tryckte sina läppar mjukt men bestämt mot mina. Jag exploderade inuti och alla känslor jag burit på under ett halvår kom ut.
Jag tog  för första gången kände jag mig hel igen.
 
Hon drog sig undan och tittade upp på mig.
''I can't'' viskade hon tyst. Hon såg halvt förtvivlad ut, men jag brydde mgi inte längre. Något gick i sönder i mig. Förväntningarna om att hon kanske faktiskt denna gången skulle förlåta mig och inse att vi var perfekta...allting försvann. Jag tittade på henne, och hon tittade tillbaka på mig. Hon såg mest förtvivlad ut och sökte i min blick. Men det fanns ingenting. Jag var tom. Hon hade nyss tömt mig. För sista gången blickade jag på henne,  dorg mig undan och gick snabbt därifrån. Eller ja, så snabbt det gick att trägna sig fram vill säga.
Jag letade upp min jacka som jag och killarna lagt i det ena rummet tillsammans med alla andras, drog på mig den och sprang ut genom dörren.  Jag hade ingen aning om vart jag skulle, men det betydde ingenting. Just nu skulle jag bort. Bort ifrån festen, bortifrån allt folk, bortifrån killarna och mest av allt bortifrån Ida. Långt bort.
 

kapitel 39

Den 2012-11-13, kl 21:57:29
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 18

Från Becka: So...you are coming 11 am? xxx

 

Jag knappade snabbt in ett ’‘japp! xxx’’ och skyndade mig sedan att packa ner skorna, klänningen och allt smink. Det var nyår och vi alla skulle på fest. Jag och becka skulle umgås hela dagen och sedan fixa oss i lugn och ro. Det tog långt tid för tjejer, you know!

 

Festen hade i sista minut blivit flyttade till beckas storebror kompis hus istället. Martin hette han, och var egentligen svensk, men han hade flyttat hit efter gymnasiet, så han var nitton.    De ända jag visste om honom var att han var blond. Men varför skulle jag veta hur han såg ut, när vi skulle festa? Precis. 

Dessutom så var det väldigt mycket folk som skulle komma. Det skulle nog bli super!

Mamma körde mig till Becka, ås jag hoppade av och sa hejdå till henne och hon önskade mig en trevlig kväll, och sa att jag skulle vara rädd om mig och allt detdär som föräldrarna var tvunga och säga. O jag skulle ringa senare ikväll så att allt  var okej, eftersom hon och pappa hade varit lite tveksamma med att jag skulle få gå på fest hos folk de aldirg hört talas om och som dessutom bodde en halvtimme härifrån. Tillslut hade de dock gått med på det.

 

 

 

’‘help me with my hair’’ klagade jag.  Den  helvetes jävla locktången hade något fel i huvudet! Det blev ju förihelvete inte lockigt!

 

’‘take it easy, girl’’ skrattade hon bakom mig och tog den ur händerna på mig.

 

’‘easy? It’s new years evening and my hair wont be curly’’ suckade jag dramatiskt. Hon skrattade åt mig och hjälpte mig att locka det istället.

 

’‘have you talked to Lou?’’ frågade hon efter ett tag.

 

’‘why should I? ’’ bara av att höra hans namn av någon annan fick mitt hjärta att slå snabbare och pulsen att tappa takten. Det kändes som att blodet rusade runt i kroppen på mig. Varför reagerade jag såhär? 

 

Jag lovade mig själv att inte dricka så mycket att jag inte hade kontroll. Visst, det var nyår...typ party hard....men jag ville ändå inte ha för mycket alkohol i kroppen. Man kunde faktiskt ha kul utan. Inte för att jag tänkt mig att ha en helt nykter nyårsafton...men you get it!

 

’‘All the rumors going around about you two? I just thought...maybe you should talk to him?’’ föreslog hon.

 

’’No. Everything is over. I told you, didn’t I?’’ Jag fnös lite mot henne i spegeln, vilket jag sedan ångrade direkt.

 

’‘sorry, I didn’t mean it like that..’’ sa hon tyst.

 

’‘I’m sorry for what i said. I didn’t mean to sound that angry either. But i don’t want to talk to him’’ 

 

’‘why? You are not together..but you can still talk sometimes, right?’’

 

’‘I’m scared’’ sa jag tyst.

 

’’of what?’’ Hon var klar med att locka mitt hår, så hon drog ut kontakter ifrån väggen och vi båda stod och tittade oss i den stora spegeln på hennes vägg. 

 

’’My reactions when i meet him’’ sa jag tyst. Jag trodde inte hon skulle höra, men det gjorde hon.

 

’‘You know what this means?’’ sa hon allvarligt och tittad epå mig igenom spegeln Jag skakade på huvudet. 

 

’‘You’re inlove’’ När hon uttalat orden så hörde jag hur rätt de lät, men ändå hur himla fel det var. Det blev tyst. Ingen av oss sa något. Jag visste inte heller vad jag skulle svara på det. 

 

’‘REBECKA! IDA! TIME TO LEAVE’’ ropade hennes mamma, och vi båda drog oss ur tankarna och tog våra väskor och gick nerför trappan.

Hennes mamma skulle köra oss till bussen, så vi slapp gå i de jävla snön utanför som inte tycktes försvinna...

 

 

 

 

Vi båda trängde oss igenom allt folk som stod innanför dörren intill Martin’s hus. Det var sådär galet stort och fint, så som man bara såg på film. Allting var öppet och stort. Dock hade de hängt plast över vissa saker, så de inte skulle komma fläckar antog jag. 

Becka drog oss mot den lilla baren där drickan fanns, där även en kille i en stilig rosa skjorta stod med uppkavlade armar och beiga chinos. Han var blond, blå ögd och påminde om chad michael murray en aning. Riktigt snygg alltså.

 

’‘Martin! Hey!’’ sa Becka glatt, och de två kramade varandra. Sedan vände hans sig mot mig.

 

’‘you must be Ida?’’ frågade han glatt.

 

’’I am’’ log jag. ’‘And you are Martin i guess?’’ Hans hand i min i en skakning, gjorde att jag blev lite svettig i handflatan, då han var det.

Vi stod och pratade ett tag med honom, innan det var fler som skulle hälsa. Jag och becka gick och ställde oss framför baren och väntade på att de två killarna skulle ta folks ’‘beställning’’.

 Becka beställde något till oss båda och vi började sedan gå innåt i huset.

 

’‘why didn’t you tell me that he was that hot?’’ sa jag allvarligt till becka. 

 

’‘you didn’t ask. And i told you he was good looking’’ skrattade hon. ’‘But i agree with you. He’s really hot!’’

 

Efter några timmar så satte vi oss i sofforna för att ta det lite lugnt ett tag. Vi båda hade fått i oss en del dricka, dock var ingen av oss fulla. 

 

’‘it’s a shame that Andrew did go to new york over new year’’ Sa becka, meddans vi blickade ut över allt folk. Det var folk överallt. Bredvid mig satt ett par och kysst varann, mittemot oss satt ett gäng snygga killar, i sofforna bredvid satt massa folk med dricka i händerna och precis som vi, pratade. Vissa hade mer alkohol i sig än andra.

 

’‘yes  I know’’ Precis när jag sagt det så vibrerade det högt i min ficka så jag drog upp mobilen och svarade, efter att ha sett vem de var.

 

’‘Hey Niall. Why are you calling now?’’ frågade jag glatt. Han skulle till någon annan fest med killarna, o sagt att jag kunde följa med, men jag hade redat tackat ja till becka.

 

’’I have a suprise for you..’’ sa han väntande.

 

’‘and that is?’’ 

 

’‘look at your right’’ sa han med ett skratt, och jag vände mig till höger, men såg ingenting.

 

’’i Can’t see anything?’’ frågade jag förvirrat.

 

’’To much people. But look now’’ Och där bredvid mig stod Niall med ett stort leende på läpparna. Han hade en vit skjorta på sig och jeans, och var sådär underbart vacker som bara han kunde.

 

’‘HEY NIALL’’ halv skrek jag och kastade mig upp och kramade honom. Han skrattade mot min axel och kramade tillbaka.

 

’‘HEY BESTIE’’

 

’‘aren’t you and the boys supose to be at another party?’’ frågade jag.

 

 

’’We just said that’’ skrattade han.

 

’’i hate you’’ log jag.

 

’‘love you to’’ 

 

’’so, where are the others?’’ Han tittade sig runtom för att se om han hittade de.

 

’’ somewhere’’ skrattade han. ’‘Let’s dance!’’ utbrast hans sedan och blickade på både mig och becka så vi reste oss och gick ut på dans golvet.

 

 

Liam och Zayn hade kommit förbi och hälsat efter ett tag, men de andra hade jag inte sett. En av de ville jag inte se. Eller jo, egentligen ville jag ju det. Men ändå inte. För jag skulle vara tvungen att prata med honom. Och det hade jag ingen lust till alls. Vi, han och jag, var som sagt över. 

Och om jag lyckats undvika honom hela kvällen, så skulle det väll säkert gå nu med. Hoppades jag.

 

 

 

’‘It’s only 2 minutes left! ’’ hojtade Becka. ’’ we should go out to the balcony!’’

 

Så det gjorde vi. Jag, becka, Niall och Liam. Väl där ute så såg vi direkt de andra killarna. Ja, alla. Zayn, Harry och..Louis.

De log stort när vi kom emot de, och Louis slog snabbt bort blicken. Lika bra det. Jag ställde mig mellan Niall  som stod bredvid Louis, och sedan becka på min andra sida.

Jag tog beckas hand i min och väntade på nedräkningen. Mer och mer folk började samlas ute på balkongen. Det var svin fullt, om man får lov att säga så... 

Alla ville stå utanför, så alla tryckte frammåt. Vi som stod längst fram hade alltså allt tryck på oss. 

 

’’ I swear, my ribs will be broken tomorrow!’‘klagade jag, och alla i skrattade åt det jag nyss sagt. Jag kunde utskilja Louis skratt utifrån alla andras. Det lös upp, och allt det andra blev tyst runt om. 

Eller alltså...det blev ju inte tyst. Inte på riktigt. Men you get it, huh?

Alla började tittade på sina klockor och jag hörde hur folk sa att det snart var dax. 

Martins röst hördes över alla.

 

’’10, 9, 8’’ alla räknade högt med honom och stämningen var på topp. 

’‘3,2’’ Niall tog min hand och jag kramade hans och beckas hårt.

’’1, 0!’’ skrev alla och allas händer for upp i luften och skrek av glädje. Jag tittade ut över de andra killarna, och min blick mötte Louis. Den stannade kvar där ett tag innan vi avbröts av de de andra som började kramas.

 

’‘happy new year!’’  sa de glatt och kramade mig. Först Zayn, sedan Liam, Harry och Becka. 

 

’‘happy new year my bestie! ’’ sa Niall och kramade mig hårt och länge.

 

’‘happy new years eve yourself Nialler!’’ sa jag och kramade tillbaka.

 

’‘Let’s make this year to our year! ’’ sa han glatt.

 

’‘you. me. Bestfriends. hell yeah!’’ skrattade jag.

 Nu var det bara en av killarna kvar. Jag visste inte om jag skulle krama honom över huvud taget. Jag visste inte ifall det skulle bli konstigt, fel, stelt...jag visste inte om det var rätt. Varför skulle jag? Och andra sidan... Varför skulle jag inte? Innan jag hann tänka för mycket, så började han tränga sig igenom folk massan och kom fram till mig. Ingen av oss sa någonting, utan efter ett tag så lutade han sig försiktigt emot mig och jag emot honom och vi stod med armarna kring varandra. Mitt huvud på hans axel och hans på min.

 

’‘Happy new year’’ viskade han, och jag kände orden viskande i mitt öra och jag rös till.

 

’‘Happy new year’’ viskade jag tillbaka .

 

Plötsligt kände jag hans läppar mot min kind, mjukt. Och där stannade de ett tag, innan de försiktigt lämnade kinden. Hel jag blev snurrig och varm och jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Han lutade huvudet bakåt och tittade rakt in i mina ögon och jag i hans. De vackra ögonen glänste  av lampan som hängde ovanför balkongs dörren och jag såg varenda liten form i hans ögon. Allting kom fram och hans ögon tittade på just mig. Min blick for ner på hans läppar, utan att jag ens hann stoppa det. Jag tänkte inte ens efter, den bara vandrade ditåt. Självklart såg han de, då han stod 5 centimeter ifrån mitt huvud. Ha lutade sig långsamt framåt och hans läppar var tätt intill mina. Dessa sekunderna var de längsta och absolut bästa av min tid på jorden. Allting kom fram.

Helt plötsligt var inte mina läppar mot hans, och jag insåg att det var jag som dragit mig undan.

’’I can’t’’ sa jag tyst. Utan att veta att jag sagt det. Kom det från mig? var det jag som nyss sagt det? Vadå, när?

Jag trodde han skulle säga något mer, men  det gjorde han inte. Han försökte inte. Han tittade bara på mig, utan att säga något eller komma med något bädjande. Han släppte min kropp och tog ett försiktigt steg bakåt.  Hans blick var fortfarande fäst i min, och just nu...just nu visade den så mycket. Allt. Den visade allt.

Han gick därifrån och lämnade mig kvar. Jag tittade efter honom, men jag gjorde inget. Jag sa inget. 

Inte förrens då insåg jag. Inte förrens då förstod jag vad jag hade gjort dessa månaderna. Mitt livs största misstag. 

 


Ledsen för förseningen, men här har ni ett kapitel jag antar ni vill ha gaaaanska mycket, am I right? ;)

Kommenterar ni skiiiit bra, så lovar jag ett till imorgon! xx


nästa kapitel

Den 2012-11-12, kl 21:56:37
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 1
IMORGON KOMMER DET, FÖRLÅÅÅT

Epic fail, babes!

Den 2012-11-07, kl 21:39:06
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 4
Fina ni, ni behöver inte skriva femtio elva kommentarer med olika namn, jag ser IP- adressen. Dock uppskattar jag att ni är lite halvt beroende ;) xxxx
 
PUSS

kapitel 38

Den 2012-11-07, kl 18:09:52
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 17

13 minutes ago @Louis_Tomlinson :  When you’re done thinking...think again. I love you.

 

14 minutes ago @Louis_Tomlinson : It’s to a very special girl who mean the world to me. I think ya’ll now who...

 

 

Hela twitter var nu över spammat med mitt namn. Folk förstod tydligen.  Själv visste jag inte vad jag skulle säga. Jag stirrade på skärmen i flera sekunders tid och Niall var den som avbröt tystnaden.

 

’‘Look at the trends’’ sa han och nickade mot mobilen. Jag tryckte på Discover på skärmen och väntade på att sidan skulle ladda.

 

Trends World Wide:

 

#10PeopleWhoAlwaysMakesMeSmile

#twitter

#KeepCalm

#TurkeyWants1DTour

#SMILE

#boyswho

#Beliebers

#TheUS

#Louia

#TakeLouisBackIda

 

Mina ögon fastnade på de två sista tweetarna. Jag vände mig och tittade på Niall som stod och stirrade på skärmen.

 

’’oh my gosh’’ sa han tyst. ’’You are trending world wide. Who does that!?’’ Sa han exalterat. Jag började gapskratta åt det korkade han just sagt, bara för det var så typiskt Niall att skämta mitt i en döds seriös konversation.

 

’‘what?’’ sa han och skrattade, han med.

 

’‘this is just so you’’ 

 

’’i know. But okey, seriosly...he’s like the sweetest guy ever!’’ sa han gulligt med sin irlänska accent. Jag tittade menande på honom. ’‘yes he is, Ida! He’s tweeting about you, the fans are tweeting about you and you are a world trend on twitter! He is doing so much for you, why don’t you see that?’’

 

’‘see what?’’ frågade jag dumt. Vadå, vadfan skulle jag kolla på?

 

’‘Ahhh, sometimes I wish you were a singer to who was in the media all the time. Then you would’ve understand’’ skrattade han. 

 

’’But I’m not. Keep going Niall’’ sa jag och väntade på svar.

 

’‘What I mean is that he knows that this will be in the medina directly. The interviewer will ask him, the fans, all his friends, mangement...everyone! He knows it all, but at the same time he do it anyways. And do you know why? It’s because he want you back, more than anything. He don’t care about all that stuff, if he just could be with you. do you understand what he do for you?’’ Jag såg inte en endaste liten oseriös sak i Niall. Han var fullt seriös, likaså hans blick. Och allt det han nyss sagt, det gjorde mig bara ännu mer frustrerad..

 

’’I understand. But don’t you think i would do the same thing? Don’t you think I feel the same way about everything? That i love him? Don’t you think that? Because then you got it all wrong. I Do. I feel exacly the same way. But I can’t Niall. I can’t just pretend that he didn’t broke me. That he didn’t told me that he and I, would never be anything more and that I just was another girl for him. I can’t’’

 

’’If you feel the same way as him, you would’ve understand’’ sa han. Han var inte arg, men inte heller glad. Jag antog att han bara ville att jag skulle förstå, men det gjorde jag.

 

’’I understand’’ sa jag kort.

 

’‘You think you understand. That’s the different’’

 

’‘You don’t know, okey? You have no idea. Just leave it that way’’sa jag och reste mig från kafet och gick ut. Jag började gå, utan att veta vart. 

Vadfan hade nyss hänt? Hade jag och Niall bråkat? Jag, Ida Wolt och min bestie, Niall Horan, den 20 December 2012....This isn’t happening!

 

Jag fortsatte att gå igenom stan, utan någon direkt åtanke. Jag hade köpt julklappar till alla. Mamma, pappa, Mormor, Morfar, Farmor, Becka och Niall. Jag tror inte att jag glömt någon. Tankarna drogs hela tiden åt ifall jag skulle köpa någon julklapp till Louis, men sedan kom jag på mig själv och stoppade det. Varför skulle jag? Vi är över och vi skulle aldrig bli något igen.

 

 

 

På Julafton så vaknade jag upp av att mobilen ringde. Becka.

 

’‘Hellooooo!’’ sa hon glatt.

 

’‘Hey you’’ svarade jag trött, och kliade mig i ögonen, samtidigt som jag blickade mot klockan. Halv nio.

 

’‘Merry Christmas sister!’’

 

’‘Same to you!’’

 

’’So...did i woke you up?’’ frågade hon, precis lika glatt som förrut.

 

’‘yepp!’’ skrattade jag.

 

’‘Good. But i was just wondering if I could come and change christmas present with you? I’m going to my grandmothers in the afternoon, you know’’

 

’‘yes, come whenever you want to. I’m awake...’’sa jag med ett skratt.

 

’‘Okey, bye’’

 

När jag lagt på så såg jag att jag hade ett nytt meddelande från Niall. Vi hade inte pratat sen det lilla bråket på kafet och alltså inte bytt julklapp.

 

Niall Horan : Hello and Merry Christmas. I was just going to say that I miss you and I don’t know why we haven’t talk. I mean...we both got mad, but it was nothing, right? 

We didn’t got time for the christmas change, and I’m in Irleand, but I think we can do it when I’m home? I think it’s 29 of december. That was all i wanted to say, love yooou! xx

 

Svar till Niall Horan : Hey, and the same to you! Ofcourse it’s nothing. It was just stupid. Bestie for life, riiight? :D

Let’s change when you’re home. And we’ll see each other at the new year party at Andys.  Love you to!

 

 

Efter det gick jag ner till köket och fann mamma och pappa vid spisen och stod och rörde i en gryta. Jag såg sedan att det var gröt. Ush.

 

’‘Hey sweetie!’’ sa  mamma och vände sig mot mig. Hon placerade en puss på min kind, och pappa kramade om mig och pussade mig på pannan.

 

’‘Merry christmas’’ log de båda.

 

’‘Merry christmas’‘ log jag trött. ’‘When are we going to grandma?’’ frågade jag samtidigt som jag satte mig på en av köks stolarna.

 

’‘around three. We’r just cooking this cause we gonna have it with us, and then we are gonna eat christmas breksfast at the usual place. So you can go and dress if you want to’’ sa mamma. Det ringde på dörren så jag reste mig för att öppna för den som stod där vilket  antagligen var Becka.

 And yes it was.

 

’‘Heeeellooooooo!’’ Hon kramade mig hårt.

 

’‘Hey’’ skrattade jag. ’‘come in!’’

 

Mamma och pappa hälsade och sa God jul direkt när hon kom in och sedan fortsatte vi upp på mitt rum.

 

’‘Promise to don’t open it until tonight!’’ skrattade jag.

 

’‘you either!’’ Jag skakade på huvudet.

 

’‘pinky promise’’ log jag.

 

’‘Pinky promise’’ skrattade hon,

 

 

 

 

 

 

Jag, mamma och pappa började åkturen mot Sheffield, där mormor och morfar bodde och där vi skulle fira jul.

Det tog ett tag att åka dit, så vi skulle stanna där över natten. Det blev alltid väldigt sent hos mormor med mina kusiner och allting. 

Jag hade fyra kusiner. En var 3, en var 13, och sen två tvillingar som var 17 och de två jag mest brukade prata med där. De båda var killar och såg väll egentligen rätt bra ut, bara det att man kanske inte skulle säga så om sina kusiner...

Jag hade ingen lust alls att kolla twitter, instagram, facebook och sådana saker, för det fanns alltid massa Louis där. Och nu när vi faktiskt...var över...så fanns det ingen anledning. Jag hade Andrew. 

Ofta undrade jag om jag verkligen tyckte om honom på det sättet, eller om vi bara var väldigt bra vänner och att jag inbillade mig de känslorna. Det var kanske bäst att tänka på det. För att vara tillsammans med honom, om jag inte hade känslor var verkligen inget snällt och han förtjänade så mycket bättre än så. 

Det var nästan tragiskt att hur många gånger jag än försökte få Louis ur mina tankar, så kom han alltid tillbaka på något sätt. Mina tankar vandrade alltid ditåt. In that Direction.

Men jag antar att det var en vane sak. För jag måste över honom. Så är det bara!

 

’‘Hey my little darling!’’ sa mormor glatt när hon kramade mig innanför dörren. Sedan kramade hon vidare på pappa och mamma och hälsade oss välkomna och allt det där snacket om att vi kunde lägga julklapparna under granen, maten i kylen osv osv...

 

Jag fortsatte vandra in genom vardagsrummet för att hälsa på alla mina släktingar som kommit. 

Mina kusiner satt i sofforna, farfar och min morbror stod och bläddrade i någon bok vid soffan och talade lågmält om innehållet. Farmor, min faster, min morfars syster och hennes man stod i köket och höll på att värma glöggen och hacka mandlarna. Det var folk precis överallt, då jag hade en ganska så stor släkt. Jag visste inte riktigt vart jag skulle sätta mig, så jag gick ut i köket för att se ifall där behövdes hjälp.

 

’‘Oh hi! It was a long time ago!’’ sa min moster och kramade om mig.

 

’’oh yes, it was!’’ Jag träffade inte släkten speciellt mycket, det var mest på släkt kalas eller som nu, jul afton.

Efter ett tag gick jag in mot vardagsrummet istället och satte mig på en fot pall bredvid soffan med mina tvilling kusiner.

 

’‘Hey cousin!’’ utbrast Simon glatt. 

 

’‘Hello Simon’’ 

 

’‘Excuse me...’’ harklade sig James sarkastiskt.

 

’‘And James’’ 

 

’‘you got it right!’’  svarade James. ’’So, how are you? We haven’t met since...forever!’’ utbrast jag.

 

’‘I know, right! I’m fine, thank you, how are you two?’’ sa jag menande till de.

 

’‘We’r both good. Much work in school, but it’s alright’’ Svarade James.

 

’‘I’m just going to the bath room’’ ursäktade sig Simon.  Han gick iväg och jag och James fortsatte vår konversation.

 

’’So...I’ve been seen your face in the news paper like.. alot?’’ sa han och vickade på ögon brynen.

 

’‘Yeah, i guess’’ sa jag och ryckte på axlarna.

 

’‘With Louis. Or...about you and Louis. And Niall... and the other ones’’

 

’‘yes, it crazy. The fans wants to take pictures with me and stuff!’’ utbrast jag. 

 

’‘cool!’’ 

 

’‘But...I’m just me. An ordinary girl in London. Nothing special’’

 

’‘They think that, because of Louis. And about him...tell me everything’’ sa han snabbt och väntade på att jag skulle säga något.

 

’‘ehm..what?’’ frågade jag med ett skratt.

 

’’I mean...are you together or not?  The news paper wrote yesterday about a party and that you and Louis were outside and there was picture of it and stuff’’ WHAAAAAT!? HADE NÅGON STÅTT OCH FOTAT DET DÄR!?

 

’‘show me on the phone! And magazine!?’’ sa jag chockerat, och flyttade upp bredvid honom i soffan.

 

Han visade mig en artikel från Sugerscape med överskriften ’‘Louia, or not?’’ där de skrivit :

 

So, yesterday night Louis Tomlinson and the other boys were at a party in London. But not only One Direction was there....Louis’ ex girl friend Ida Wolt, also one close friend to Niall, was there to with her new boyfriend! Louis and Ida were together earlier this year and did hang out the whole summer, but then they broke up after something Louis did. The rumor says that Louis later wanted her back, but they haven’t seen together since the summer. Now at the party they were outside, huging each other and crying, while they were talking. There’s rumours that says that they both got home to Louis after that and that Ida got home the day after. We don’t know what they said but we hope the cute couple will get back together in the future!

 

 

Jag läste det ännu en gång och blickade ner på bilderna. vad fan var dethär?

 


Kära läsare...sluta bli arga och få anfall på mig för att jag inte skriver kapitel varje dag. Jag hade lixom ingen dator igår kväll o har skrivit typ allt detta under skoltid. Chill out maaaan ;)

DOCK uppskattar jag era kommentarer så jäääävla mycket! Ni förstår vekrligen inte hur glad jag blir av era finare ord! TACKTAKCTACK!!! xx

 

 


kapitel 37

Den 2012-11-05, kl 17:42:48
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 27

 

 

 

Jag vaknade upp av att mobilen plingade till.

 

From Niall: I'm there in 5! xx

 

Fan! Helvete! Jag flög upp ur sängen och sprang mot badrummet snabbt för att tvätta mig under armarna. Vilken tur att jag duschat igår kväll, för det hade jag verkligen inte hunnit göra nu. Jag hade glömt att ställa klockan igår kväll för jag hade somnat till en film. Det var jul lov, och bara fyra dagar kvar till jul. Jag och Niall skulle ut för en jul fika och ha en sån mysig dag, bara han och jag. Han åkte till Irland för att fira med sin släkt imorgon, så vi skulle byta jul klappar nu.

 

Snabbt sprang jag in på rummet och drog ut mina mörka blå jeans och tog på en t-shirt. Min mobil började plötsligt ringa, och det var Niall.

 

''Hellooo'' sa han glatt. ''I'm outside''

 

''You can just go straight in, the door is unlocked and i'm not ready. I'm in my room''

 

''ehm..okey'' skrattade han, och la på.

 Jag skyndade mig och hämtade ett par strumpor som jag trädde på fötterna. Tog deodorant, lite mascara och foundation. Jag funderade på ifall jag skulle platta mitt hår eller bara låta det vara, och då steg Niall in genom min  dörr. Han hade sin svarta jacka på sig men inte skorna. 

 

''over sleeped, huh?'' skrattade han samtidigt som han kastade sig på sängen. 

 

''yes! Help me'' bädjade jag.

 

''with?''

 

''my hair. I don't know what to do about it'' skrattade jag.

 

''just have it like you have it now. It's beautiful'' sa Niall uppmuntrande.

 

''no, it's curly..''

 

''Come on, let's go!'' sa han och drog i min arm.

 

''I just have to take a sweater!'' sa  jag och hämtade en grå tjocktröja ur min garderob.

 

 

''so, are we going out of town or staying in London?'' sa jag, och syftade på ifall det kom fans.

 

''We will have a security with us. Or...don't with us. He will be in the background'' Vi hoppade in i bilen och jag hälsade på security vakten som skulle köra oss, och som skulle gå med oss antog jag.

 

I'm hungry'' klagade Niall. Både jag och vakten skrattade till. Typiskt honom. ''we could go at mc-donalds!'' fortsatte han.

 

''i don't think it's such a good idea, Niall'' sa Vakten. ''It's in the middle of the christmas shooping and everyone is free form the school'' Niall suckade högljutt.

 

''Then we'll go and find at diner!* sa han bestämt.

 

 

 

''So...'' börade Niall när vi satt på ett kafe som låg lite gömt bakom alla gator.''What happened at the party?''

Jag visste att frågan skulle komma förr eller senare. Jag hade inte berättat för någon. Varje gång någon tagit upp det hade jag antignen bytt samtalsämne eller inte svarat alls. 

 

''I understand if you don't wanna talk about it...but you have to. In the beggin, you can keep it to yourself, but you have to let me help you''

 

''I don't need help'' suckade jag.

 

''just tell me. Now. Or...i leave'' ett leende spred sig på mina läppar, för såhär gjorde alltid Niall.

 

''you don't dare'' skrattade jag.

 

''ooooh, yes i do! But seriosly. Tell me'' suckade han. Jag tittade ner i golvet och tänkte om jag verkligen skulle berätta. Jag behövde egentligen inte. Det var inget jag ville ta upp. Då skulle jag bara börja gråta...

 

''okey. Louis asked if we could talk and i said yes, so we walk down outside the apartments. He started to tell me about his feelings, and i could see that he was really nervous. He said that he made a big mistake to let the only one he ever loved, that he didn't realise what he had until he'd lost it and that the only thing he ever wanted, was to have me back'' jag tog en paus och samlade mig själv lite. '' And then i started to tell him about my feelings. That he was the only one for me an that he always will be. That the way he made me feel, is imposible for anyone to replace. That He broke me into pices and then Andrew helped me up, and now he's coming back and destoryed everything and that i can't take him back, ever'' Nu började mina tårar sakta rinna nerför mina kinder, ännu en gång av att tänka tillbaka på allt vi sagt. '' Then we huged each other and he said he love me, i said i love him and always have and always will'' Niall kom fram till min sida av bordet och kramade mig hårt, hårt. Han höll över mitt huvud och andades lugnt, vilket fick mig lite lugnare.

Jag förstod att han inte visste vad han skulle säga, för det hade inte jag vetat heller.

 

Efter att jag lugnat ner mig lite och vi hade pratat lite så kom det fram två tjejer. Fans gissade jag på.

 

''could we take a picture with you, Niall?'' sa de nervöst.

 

''sure sweethearts'' sa Niall glatt. Han såg så himla glad ut med sina fans. Det glädjer mig verkligen. Den som hittar Niall, o blir hans princessa, ska vara jävligt tacksam. Han är underbar!

''do you mind taking the picture, Ida?'' frågade han med blicken på mig.

 

''ofcourse not'' de gav mobilerna till mig och jag tryckte en bild till de var.

Innan de gick så vände de sig till mig.

 

''have you seen Louis last tweet?'' frågade den blonda. 

 

''no, why?'' frågade jag.

 

''I think you should'' jag tittade oroligt på Niall, samtidigt som jag tog upp mobilen.

 

''thank  you for the pictures and good bye'' sa de och vinkade hejdå.

 

Jag tryckte mig in på twitter och gick in på hans konto och läste tweeten..


kapitel 36

Den 2012-11-04, kl 21:58:00
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 11
http://www.youtube.com/watch?v=vDWhfsQHq1o 
lyssna på den meddans ni läser!!!
 

’‘promise me that you will listen to everything i have to say, before you judge?’’ sa han tyst.

 

Jag nickade. ’’i promise’’

 

’‘Sometimes you do big mistakes in life. Sometimes you just think that it’s the right thing to do, so you hurt the people you love and you just think about yourself. You don’t think about their feelings You think it's what you want. And then after, you realise that it was the wrong thing. That you’ve lost everything you ever wanted and everything that made you happy. Life’s about to find that one person that always being there for you no matter what, that helping you to have your feets stayed at the ground, that makes you happy and that always want the best for you. But it was there i made a big mistake. I hurted the person i loved the most and that girl who was everything for me. But I didn’t realised it. I just didn’t. Until after. Everyday i'm asking myself 'how could i do this?'I hate what i did and if i could, i should’ve go back in time and make it different. I know that we’r the perfect two. You will always be the only one for me. And i know that i’m coming to late, that you’ve moved on, but I just wanted you to know it. Know that i will always have a definition of perfectness, and it’s you. I just want you to know that it’s my biggest mistake in life. Deep inside i know that i have to believe that you someday will understand that it’s gotta be me and you, but at the same time i know you won’t. You deserve someone better then me. But yeah..I just wanted you to know about my feelungs for you. The feelings that will never go away’’ 

 

Jag stod helt stilla och tittade rakt in i hans ögon och såg allt det han precis sagt. Tårarna började rulla nerför mina kinder utan att jag ens kunde stoppa de. Det fanns inget som kunde beskriva detta. Det var de finaste orden jag någonsin hört i hela mitt liv. Han var det finaste och det bästa på hela jorden. Det var det bästa någon någonsin sagt. Allting var perfekt. Jag kände att jag var tvungen att ge tillbaka. Att säga någonting. Han hade rätt att veta vad jag egentligen kände, vad som fanns i mitt huvud. Vad jag hade för känslor. Tankar. Han hade rätt till att få veta sanningen.

 

’‘Louis... I guess i want to tell you the truth. Tell you about my feelings and what's going on inside my head. I don't know anyone who could ever replace everything you did for me and that happiness you gave me. Never. You will always be the one for me. I Still have my feelings left. I will always have. But at the same time i can't forget what you did. What you did was to break me down into pices. You were the only one for me and you made me feel like  I was good enough. Thai i didn't have to change for beeing loved. But you destroyed everything. You left me. And then, you didn't turn back. You jsut left me alone and I didn't knew what to do. There was nothing to do. Andrew, my new boyfriend, has helped me to moved on. To smile again. He helped me up again, when you just left me. And now I'm so damn mad at you for just coming back and destroying everything. Once again. I had just started to move on, and you just..unravels everything. But i will never forget all things we did and the way you made me feel. Like I was the only one in the world. That i was perfect, just by beeing me.  But I just..can't go back. I just can't forget about what you did''

När jag avslutat min mening så såg jag tårar tränga sig ur hans ögon och det började forsa tårar ner från hans kinder, vilket fick mig att gråta ännu mer. Jag tog ett steg fram och kramade om honom. 

Så där stod vi, och kramade varann, båda tyst gråtandes mot varandras axlar. Ingen sa något mer, för vi båda visste att detta var slutet för oss. Detta var slutet för Louia. Värmen från hans kropp fick hela mig att rysa.

 

''i love you'' viskade han.

 

''I love you to. Always have, always will'' viskade jag tillbaka.

 

Jag lutade mig bort från honom och backade några steg och tittade honom i ögonen. Det visade allt. Allt det han sagt till mig fanns i hans ögon. Jag vände mig om och började gå därifrån. 
Jag gick upp mot Zayn's lägenhet för att leta reda på Andrew. Jag skulle hem. Jag tänkte inte vara kvar här mer. Ville Andrew följa med, så fick han det och ville han stanna så fick han det. Men jag var tvungen att säga hejdå åtminstonde.

 

När jag kom upp och öppnade dörren så var det första jag fick se Liam och Andy. De tittade oroligt på mig och Liam la händerna på mina axlar.

 

''Ida? What is it?'' De stod båda och betracktade mitt ansikte. Jag tittade bara bort och leta i huvudet efter att ha något att säga.

 

''Nothing. But just so you know, you don't have to search for Louis. He's okey''  sa jag och gick därifrån i jakt på Andrew.

Jag hittade honom i soffan med Dan, några tjejer och Josh. Han såg mig och sken upp i ett stort leende, som snabbt avtog när han såg mitt ansikte. Det var antagligen mascaran, trots att jag försökt torka bort det i trapphuset. Det var ju inte halloween nu och jag ville lixom inte skrämma iväg folk, hehe...

 

Han reste sig snabbt upp och slängde sina armar runt mig.

 

''I'm going home'' sa jag tyst.

 

''what happened?''  

 

''nothing'' sa jag kort.

 

''WE are going home'' sa han sedan bestämt.

Han förstod såklart att jag ljög, det  var ju ganska uppenbart.

'' we are going home. I hope we'll see each other someday'' sa han till de andra, och de svarade honom. Men jag lyssnade inte. Jag ville inte lyssna på något. Jag ville inte höra. Jag ville bara krypa ihop och försvinna. Föralltid.

Han tog min hand och vi genom allt folk och tog våra jackor och började gå mot bussen. 

 

Hans arm var runt mig under hela bussresan, och jag bara satt där, tyst. Jag sa ingenting. Inte han heller för den delen. Det var bland annat det som var bra med honom. Han började inte med att tvinga mig berätta allting. Han lät mig berätta när jag kände mig redo, men han fanns där hela tiden. 

 

Vi hade bestämt i skolan att jag skulle sova hos honom inatt, då hans föräldrar var borta. Jag hade varit här en massa gånger och hade till och med en tandborste, en tröja och ett par byxor hos honom. När han låste upp dörren så sprang jag direkt in i badrummet och satte mig på toan och kollade på min egen spegelbild. Jag såg förstörd ut. Och det var precis så jag kände mig. Förstörd. På utsidan och inombords.

Efter ett tag gick jag ut ur badrummet och gick istället in till Andrew's rum. Han satt på sängen och tittade på mig när jag kom. Han gick fram till mig och la armarna runt mig, och jag mitt huvud på hans axel. Tröttheten slog emot mig och mitt huvud, så jag släppte taget och började dra av min klänning. Han drog ut en t-shirt ur hans garderob och gav den till mig, så att jag skulle kunna sova i den. Hans fönster var öppet och det var minusgrader ute, så jag huttrade till när kylan nådde min hud. Han drog av sig byxorna och sedan tröjan och gick mot sängen och jag gick efter honom. Han öppnade sin famn och jag la mig med huvudet emot hans. Hans mage var mot min och hans armar runt min kropp.

 

''I'm sorry'' viskade jag.

 

''for what, babe?''

 

''i destroyed your evening''

 

''stop it, you know that I'm always here for you, no matter what. And it was you who took me with you at the party. So stop it'' Han pussade mig på munnen, och tittade sedan allvarligt på mig igen.

 

''It was Louis, right?'' sa han sedan.

 

''how did you know that?'' sa jag förvånat.

 

''I'm not stupid'' sa han tyst.

 

''but..it's over now. Everything with him'' Jag fick ännu en gång tårar i ögonen. De rullade sagt ner för mina kinder. Allting var verkligen över. Det skulle aldrig bli som förrut. Jag och Louis. Vi fanns inte mer. Vi skulle aldrig finnas mer. Hur ont det än gjorde, så var det det rätta. Även om han var det bästa som hänt mig och att det var han som fått mig att må bra på riktigt. Jag kunde inte gå tillbaka till honom. Efter allt han gjorde mot mig. Han var allt för mig. Men det gick inte. 

Han hade förstört något i mig som aldrig skulle gå att ersätta. Någonsin.

 

 
Hade skrivit hela kapitlet, skulle trycka puplicera och allting raderades. FYFAN. Fick skriva om allting. Det blev dock väldigt mycket sämre nu.. Men skit samma. 
Kommentera like bra som sist, så ska ni få ett imorgon med(Måndag)
Ni är bäst!

 

kapitel 35

Den 2012-11-03, kl 22:03:00
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 26

 

  <--- Andrew 

Jag gick på bussen och satte mig på det vanliga stället, två säten efter hälften, om ni förstår vad jag menar. Vid dörren där man går ut, och sedan två säten bak.

 Det var kaos ute. Snökaos, för att vara mer exakt. Det snöade, blåste och var samtidigt så kallt att allting la sig. Men egentligen klagade jag inte. Jag älskade hur det var kallt och alla gick med stora vinterjackor och var påpackade med en massa kläder. 

Två stationer innan skolan så såg jag ett väldigt välbekant jacka stiga på och lägga kortet emot apparaten där framme. Han vände sig om och mötte min blick, samtidigt som ett stort leende spred sig på hans läppar.  Andrew. Han hade sin mörkblå täck jacka, en brun mössa på huvudet, väldigt mörkblå jeans och bruna palladium. 

 

Han svängde in på sätet bredvid mig och lutade sig mot mig. Jag fick en snabb puss och sedan tog han bara min hand.

Vi behövde inte precis stå och hålla på såhär öppet i början. Det var lixom ingen som visste om detta..Förrutom Becka och Andy och såklart Niall.De andra  killarna visste inte än. Okej...dock för att jag inte pratat med de sen i förrigår för att de hade två intervjuer igår och sedan en konsert igår kväll. Om 6 dagar skulle de äntligen komma hem. Jag saknade de galet mycket och ville bara träffa de igen. Speciellt min Niall!

När jag sa att jag saknade de allihopa, menade jag Louis med..men att jag ville träffa de...inkluderade det inte honom. Louis saknade jag dock på ett annat sätt. 

You get it, huh?

 

Andrew och jag började gå mot skolan efter att ha hoppat av bussen tillsammans med alla de andra som också gick på skolan och åkte bussen.

 

’‘By the way, you don’t use to join the bus, huh?’’ frågade jag Andrew.

 

’’no i have like...500 meters of walk to the school, but the weather is fucked up’’ skrattade han. ’‘And then i wanted to meet you’’ sa han och flätade in sina fingrar i mina.

 

När vi kom in genom portarna till skolan så vändes många blickar mot oss. Både tjejer och killar. Andrew var inte såhär populärast på hela skolan, men han var väll åt det hållet iallafall. Jag visste många tjejer som tyckte han var väldigt snygg, många i min klass tillexempel. Han var kompis med de som var väldigt populära, men han umgicks inte med de.

 

’‘everybody is starring’’ sa jag tyst till Andrew när vi gick förbi. Till svar fick jag bara skratt av honom.

Vi hade inte många gemensamma lektioner idag, bara tyska och engelska, matte och där fanns även Becka.  Andy var bara där på engelskan och tyskan eftersom hans klass hade språk på vår skola, då hans dansskola inte var så stor.

Vi mötte upp Becka och Andy efter att vi hämtat böckerna vid skåpen och gick mot engelskan.

 

 

 

’‘next lesson are we going to start with a new group project. You will be about three or four in every group and you are making them yourself, make me proud now!’’ sa vår lärare i slutet av lektionen och sedan ringde det ut.

Min mobilen började plötsligt ringa, och jag blev glad av vad det stod på skärmen. Bestie .

 

 

’‘Heeeeeey Nialleeeeer!’’ sa jag glatt, samtidigt som jag gick mot skåpen med de andra tre bredvid mig.

 

’’Hi Bestie. Are you in school?’’  frågade han direkt.

 

’‘yupp, why?’’

 

’’go to the parking beside the buss station’’ sa han glatt och la sedan på. Jag tittade förvånat på mobilen innan jag stoppade ner den i fickan på de svarta byxorna jag hade på mig.

 

‘‘ehm guys..when are we starting the next lesson?’’ frågade jag.

 

’’20 minutes’’ svarade Becka.

 

’‘Niall called and aksed em to get out to the parking. I’m just going there, and i will be back in any minutes, is it okay?’’ 

 

’‘yes ofcourse. Don’t forget the lesson. It’s math and you know how Mr.Stein is’’ sa becka och himlade med ögonen.

 

’’oh great..’’ suckade jag. ’‘but i’m back soon as possible. I don’t know what he want’’ sa jag och stängde mitt skåp. När jag vände mig om tittade jag på Andrew och såg att han följde mig med blicken.

 

’’i will hurry babe, i promise’’ log jag, och lutade mig lätt mot honom och gav honom en snabb kyss innan jag gick.

Jag gick snabbt mot skolans parkering där jag såg en svart bil stå. När jag var 20 meter ifrån steg Niall ut i mjukis byxor och hoddie. Han log stort mot mig och jag halvsprang fram mot honom. 

 

’‘Niaaaaall!’’ skrek jag i hans famn. Fyfan vad jag saknat honom. Det fanns ingen som förstod mig så bra som honom och som kunde få mig att bli så glad som honom. Det fanns ingen som kunde se igenom mig på det sättet han gjorde.

 

’‘Idaaaaa! I’ve missed you so much!’’ Vår kram varade i evigheter kändes det som. Men att få krama honom och veta att min bästavän var tillbaka från den långa touren..fyfan den känslan gick inte att beskriva.

 

 

’’by the way, me and the lads are going to have a party on friday, just to celebrate that we’r home. You should bring your friends with you!’’ 

 

’‘I don’t know..’’ sa jag och satte mig på bänken bredvid oss.

 

’‘ehm...what are you saying?’’ skrattade han.

 

’‘Louis will be there, right?’’ sa jag och tittade upp på honom.

 

’‘yes...?’’ svarade han. Jag tittade allvarligt på honom. ’‘okey’’ han satte sig ner bredvid mig på bänken. ’’i know it’s hard for you, but you’ve moved on, right?’’ Jag nickade.

 

 

 

’‘And you got Andrew, so there’s no problem. And besides...I’M HERE’’ Utbrast han. Han log sitt Niall leende som alltid fick mig på bra humör.

Jag hade Andrew som jag tyckte om, och det verkade faktiskt kunna bli seriöst mellan oss. Bra lixom. Vi passade himla bra ihop faktiskt, om man tänkte efter. Andrew hade faktiskt, på riktigt, fått mig att komma över Louis. Nej förlåt, påväg att komma över Louis.

 

 

 

Det blev fredag och dags för fest. Jag, becka, Andy och Andrew skulle dit tillsammans så vi skulle ses på bussen som gick 21:28 från mig, där jag och becka skulle göra sig iordning. Sen hoppade Andy och Andrew på vid Andrew’s station för att de bodde nära varann.

Jag valde en röd klänning och Rebecka hade en turkos grön/blå, call it whatever you want. 

Vi sminkade oss, fixade håret och började sedan gå mot bussen. Tydligen skulle det komma en del folk. Det skulle vara i Zayn’s lägenhet, som var störst av de. 

 

När jag såg Andrew var det nästan så jag tappade andan. Hans bruna hår låg sådär perfekt och hans bruna ögon tittade rakt på mig igenom alla folk som stod och trängdes på bussen. Ja stod. Det var lördag och många som skulle in till centrum.

 

’’my gosh’’ sa jag tyst och Rebecka skrattade tyst åt mig.

Vi satt vid en fyrplats, om ni förstår vad jag menar. Två säten mittemot varann.  Fyra totalt. 

Andy satte sig på sätet mittemot Rebecka, och då var det fullt, eftersom en gammal tant satt mitt emot mig. Jävla kärring..

 

’‘You can sit in my lap’’ log Andrew när han kom fram till mig. 

Jag satte mig på hans knä och han la armarna runt mig, samtidigt som jag lutade mig bak mot hans bröst.

’‘you are beautiful tonight’’ viskade han i mitt öra. Jag log stort, även om han antagligen inte såg det då han lixom satt bakom mig...

 

’‘and so are you babe’’ svarade jag och la mina händer över hans, som låg på in mage.

 

’‘trust me, she really thinks you are hotter then fire tonight, she did not breath when you walk to us in the buss and then she said ’my gosh’  to herself’’ skrattade becka och blinkade mot mig.

 

’‘thanks becka..’’ suckade jag på skoj. Eller ja..skoj och skoj...Pinsamt läge var det här japp!

 

’‘awe babe’’ han tog mitt huvud mellan sitt och kysste mig mjukt, samtidigt som jag la mina händer runt hans nacke.

’‘you’re the one who is the most beautiful in here, so shut up’’ sa han mellan kyssarna, så jag var tvungen att skratta mitt i allt.

 

Vi hoppade av där som var närmast deras lägenheter och gick sedan snabbt dit, då det var väldigt kallt ute. typ en halv meter snö också..

 

Det var Liam som kom och öppnade dörren för oss när vi ringde, och då spelades redan avicii på hög volym och folk stod och dansade lite överallt. Kloclkan var dock bara typ tio.

 

 

Jag var inte typen som drack jätte mycket, och det var inte Andrew heller. Lite drack vi ju såklart. Jag hade sett Louis vid ett par tillfälle, men han verkade inte påverkad alls. Han hade druckit någon cider, men inget annat. Han var inte sådär galen som han alltid var på fester. Jag visste inte riktigt vad som var fel, men han verkade tillbaka dragen och inte lika pratsam. 

De hade de andra också märkt. Liam som hållet sig från alkoholen helt ikväll kom fram till mig där jag just var påväg att gå på toa efter att ha lämnat Andrew i soffan med några andra.

 

’‘Have you talked to Louis today?’’ frågade han mig.

 

’’no i haven’t, why?’’ 

 

’‘he’s a bit strange today. You know how he use to be, right? ’’ Liam tittade allvarligt på mig,. Han var orolig för Louis.

 

’‘yes, i know. He don’t even drink alcohol tonight!’’ utbrast jag.

 

’’i know. I’ll go and find him’’ sa han och gick iväg. Jag sprang snabbt in på toa, för att jag höll på att kissa på mig efter drickan. 

När jag kom ut så skulle jag precis börja gå mot sofforna och Andrew när någon välbekant röst sa mitt namn.

 

’‘Ida’’  jag vände mig om och tittade rakt in Louis’ ögon, och just i den stunden så fanns det inget annat. 

Sedan kom jag på att han väntade på svar, så jag drog mig tillbaka till verkligheten igen.

 

’‘yes, Louis?’’ sa jag, och log svagt.

 

’‘can we talk?’’ sa han tyst. ’’ or..i have to talk to you. I have to say something’’ sa han tyst.

 

’‘sure, tell me?’’

 

’’ I mean..can we go out? It’s kind of private..’’ sa han lika tyst.

 Han var nervös. Jag kände honom tillräckligt bra för att veta det. Han hade gått och tänk på detta länge och försökt lisa ut vad han skulle säga. 

Jag nickade och följde med honom utanför lägenhets dörren och sedan ut på bakgården.

 

’‘okey, i know you’ll get mad and never speak to me again..but i just..have to tell you now..’’ Han tog ett djupt andetag innan han öppnade munnen och började.

 

Nu vill jag ha massor med kommentarer, för det var ni snåla med på det förra. För jag antar att ni vill ha fortsättningen snabbt, am I right? ;) xx
Är dock på ett galet skriv sug, så det är nog klart redan imorgon. Ni vet vad ni behöver göra! 

Kapitel 34

Den 2012-11-01, kl 21:04:35
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 6

Hela livet rullade bara på som förrut. Jag gjorde vad jag skulle och  vad folk förväntade sig. Jag gick till skolan, gjorde mina läxor,  var med Becka, umgicks med Niall, Zayn, Harry och Liam. Allting var precis som det varit innan, bara det att ingenting egentligen var så. Allting var så himla annorlunda. JAG var annorlunda. Men jag klagade inte. Jag hade gått vidare. Det var såhär jag skulle ha det. Jag höll på att anpassa mig till detta.

 

I skolan så var det där en kille som jag börjat prata med en del. Eller ja, han hade börjat prata med mig.  vi hade börjat umgås.

 Andrew hette han. En sådär riktig skejtar typ. Såg ut som Ryan Sheckler, skejtade, gick i kepsar och du vet...sådana kläder lixom.

Han var snäll. Och rolig. Han fick mig ofta att skratta åt saker jag egentligen inte tyckte var kul. Sådana saker som var sådär typisk Louis. Random saker mitt i  allting, utan någon mening alls.

Han var gullig, såg bra ut, var väldigt snäll somsagt..så ja. Det bara blev så. Vi hade träffats en del, både hemma hos honom, mig och ute. Både med andra och själva. Han var ingen av de killarna som bara sökte efter ligg flirtade, försökte spela cool...

Han var mer den gulliga typen. Han var sig själv. Kramade mig ofta,  gick runt över hela mitt rum och luktade på alla parfymer jag hade, plattade mitt hår åt mig någon gång...äh ni vet. Sådär allmänt söt.

Grejen var den att  han skulle komma till mig om typ en halvtimme. Vi skulle kolla på film och tv tillsammans, då mina föräldrar inte var hemma förrens imorgon kväll för att de var på någon mässa på scottland och hade åkt redan inatt.

 Han skulle köpa med sig pizza hem, och jag hade fixat film och godis. 

Med honom behövde jag aldrig klä upp mig när han skulle hit, utan jag drog på mig myskläder. Han brydde sig inte, och jag brydde mig inte. Perfect match!

 

Det ringde på dörren, så jag släppte fjärrkontrollen i soffan och reste mig för att öppna.

Pizza doften spred sig igenom  hela rummet när han steg in genom dörren med två kartonger i   den ena handen. Jag skulle precis krama honom, när han istället gick förbi mig och satte pizzorna på diskbänken, gick tillbaka till mig och la armarna om mig.

 

’‘you’re  wet’’ viskade jag, när jag kramade honom, som förövrigt var...genomblöt.

 

’‘it’s raining outside’’ skrattade han.

 

’’no shit’’ Vi släppte varanda , båda med ett leende, och han gick och tog av sig skorna meddans jag tog  pizzorna till soff bordet. Tv:n var igång och vi skulle kolla på x factor tillsammans idag. Andrew och jag alltså. Vi hade det som en...fredagstradition kan man nog säga. Vi brukade titta tillsammans på fredagar, och hade gjort det några fredagar nu i rad.

Varje kväll var det en gästartist/grupp som var där. Förra fredagen hade det varit Little mix, veckan innan det var det Jessie J, men denna veckan visste jag inte. Jag hade glömt att kolla. Efter detta skulle vi se film som vanligt.

 

’’Do you know what guestartist who will be there today?’’ frågade jag honom, när han kom gåendes från hallen.

 

’‘nope’’ sa han samtidigt som han gick och satte sig bredvid mig. 

 

’‘wait, the coca cola’’ sa jag och reste mig snabbt upp för att springa mot köket i jakt på colan.

Jag hämtade den och gick sedan och satte mig bredvid honom.

Han tittade på mig med en road blick och drog lite på munnen.

 

’‘what?’’ sa jag sedan oförstående.

 

’‘glasses’’ skrattade han. Jag skulle just resa mig upp för att hämta det, nä han la en hand på mitt knä.

 

’‘Don’t worry, i do it’’ han log sött mot mig och jag kunde inte låta bli att le själv. Hans  stora bruna ögon tindrade mot mig. Han hade en sjukligt snygg tröja på sig en röd OBEY keps på huvudet. Damn alltså...

 

Han satte sig bredvid mig igen med två glas i handen, som han satte på bordet. Jag följde hans rörelser med blicken. Han gjorde allting så himla mjukt. Han rörde sig inte stelt och sådär, allting var...lugnt lixom. Och bara av att kolla på honom gjorde att man blev lugn själv.

Plötsligt började han gapskratta och jag rycktes tillbaka till verkligheten.

 

’’we forgot...’’ sa han och pekade på pizzorna, mitt i skrattanfallen.

 

Jag tittade mot bordet och såg sedan vad som saknades. Bestick. 

 

’‘this is so typical us’’ skrattade jag. ’’ But.. i’m to lazy to go and get it, so let’s eat with the fingers’’ sa jag när vi lugnat oss lite.

 

’‘Tonight you don’t feel like to do anything, you just wanna lay att the soo-oofaa’’ sjöng han på skoj. Men sanningen var att han var bra på att sjunga. Det förstod han dock inte själv. Jag hade berättat det för honom tusen gånger, men han nekade det alltid.

 

 

 

x-factors ’startsingnal’ satte igång, så våra blickar riktades automatiskt mot tv:n. Pizzan var uppäten, så vi låg nu i sofforna båda två. Skillnaden mellan honom och andra killar var att han inte var sådär töntig. Han la inte först armen runt axlarna och hoppade försiktigt mot mig, utan han satte sig nära direkt, tog min hand och log mot mig. Det var så mycket bättre, för annas blev det så himla stelt.

Vi hade ju dock suttit såhär många gånger, så det var verkligen inget konstigt.

 

Efter att många av deltagarna sjungit, så var det dags för intervjun med gästartisten för denna veckan.

 

’’so all you girls out there...don’t punch something or someone, just keep calm and scream, for now it’s time for the interview with One Direction!’’ Hela publiken jublade och skrek, meddans de fem killarna kom ut på scenen. Jag stannade upp i alla mina rörelser och tittade vem det var som kommit ut. 

Jag fann snabbt Louis med blicken. Mitt hjärta hoppade över några slag och jag kunde knappt andas. Jag kände hur Andrew’s grepp om mig hårdnade lite, då han tittade bekymmrat på mig i ögonen, meddans jag satt stel som en pinne. Jag hade berättat allting om Louis för honom, förrutom att han hette Louis och var med i One Direction.

Jag kunde inte släppa tv:n med blicken. För mitt där ute, där stod han.  Tankarna yrde omkring i mitt huvud och jag visste inte vad jag skulle göra över huvud taget.

 

 

Intervjun börjar och de börjar fråga om deras nya album som just kommit ut, take me home. De frågar om alla låtarna, vem som skrivit vilka, om turneer, vilka länder som ska vara med på worldtouren och vad som kommer att hända härnäst.

Sedan börjar såklart det jag inte vill höra..

 

’’so boys...’’ började Steven. ’‘who has girlfriends?’’ Zayn, Liam och Louis räcker genast upp händerna, meddans de andra sitter med ett leende på läpparna.

 

’‘Louis, Harry and Niall..single..? Are you sure? Did you hear that girls?’’ sa han och tittade bekymrat ut genom publiken, som för övrigt skriker och jublar mer än någonsin just nu. 

 

’’so...we start with Niall...are you seeing someone?’’ frågar han.

 

’’no, i’m still waiting for my princess to come’’ säger han och ler. Aw:ande bryter ut i hela publiken. Åh, min lilla bestie! Gud vad jag saknar honom!

 

’‘awe, we all hope you find your princess soon. And Harry?’’ sa han och vände blicken mot honom istället.

 

’‘yeah..i’m..ehm..i haven’t got a girlfriend..’’ sa Harry, och log.

 

’‘but you’re seeing someone?’’ frågade han.

 

’‘kind of’’ log han. jublande skrik hördes i hela lokalen, ännu en gång.

 

’‘awe, we hope it all goes well...’’ log han glatt. och nu kommer det..  ’‘and now, Louis... we all know that there is someone...’‘log han. ’‘do you want to share it with us?’’ 

 

’’No. All i can say is that there is someone. But..i am not dating’’ 

 

Jag reste mig upp och gick snabbt upp på mitt rum. Bakom mig hörde jag lugna steg från Andrew som kom efter mig. Just nu...brydde jag mig inte. Jag kastade mig på sängen med huvudet i kudden.

Hans händer var plötsligt om mig, och hans kropp tätt intill min. Jag kände varma läppar mot min nacke som pussade mig där, samtidigt som hans händer höll i min ena hand.

 

 

Efter ett tag så hade jag lagt mig på rygg istället, så att vi kunde se varann.

Och för att jag visste att Andrew väntade på en förklaring.

 

’‘you know that boy i’ve told you about? Who broke my heart?’’ sa jag tyst.

 

’‘yes?’’ hans hand hade fångat min och vi låg axe mot axel i min säng och tittade upp i taket.

 

’‘it’s Louis. From One Direction’’ 

 

’’i know’’ sa han och kramade min hand hårdare. Jag tittade förvånat på honom, och ett leende spred sig över hans ansikte.

 

’‘don’t say that you didn’t knew that?’’

 

’’I didn’t!  How?’’ sa jag förvånat.

 

’‘I’m not insecure. I read the newspaper. I’ve got a computer, you know’’ jag skrattade åt det han sagt, bara för att han alltid fick mig att skratta och le. Han skrattade också, så hans ögon smalnade en aning. Jag tittade på hans läppar när han log. De såg förfärligt mjuka ut och de såg väldigt inbjudande ut, han tittade in i mina ögon, fortfarande med ett skratt.

Plötsligt lutade jag mig mot honom och våra läppar fördes samman. De va ännu mjukare än vad de sätt ut att vara, och detta var nog bland den bästa kyssen jag någonsin haft. Plötsligt drog han sig ifrån mig och tittade allvarligt i mina ögon.

 

’‘are you sure?’’ frågade han.  Jag nickade mot honom och han lutade sig ännu en gång mot mig, och våra läppar va  sammanpressande igen.

 


And i'm back! 

Sticker till stockholm typ 6 imorgon, för att se killarna, så jag ska skriva på tåget(bor i Skåne så hinner väll en del) så antagligen får ni kapitel i slutet av helgen. xx

 

You Just Gotta Believe -Kapitel 33.

Den 2012-11-01, kl 03:35:25
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 2

’‘how is it home in London, then?’’ frågade Niall på skype samma kväll.
’‘Good...and lonely’’ suckade jag.
’‘It’s thousands of people there..?’’ Niall skrattade till sitt söta söta skratt, som bara alla älskade och som verkligen fick alla på jorden att bli glada. Inklusive mig, såklart...
’‘You know what I mean. It’s me and Becka who is hanging out. But before it was you, me, her, Andy... you know how i mean, Niall!’’
’‘yeah yeah, i know. But I’m home soon! Think positive!’’
’‘aaaah, i know. How is the US?’’ frågade jag sedan, samtidigt som jag fyllde en mugg med vatten för att sedan sätta in den i mikron och värma te vatten.
’‘It’s great. Like always. I’ve got an idea! You can come here! We can send you a plane!’’
’‘You know i’ve school’’ Såklart tyckte jag att det var en sjukligt bra ide. Men det gick inte.
’’i know it isn’t the only reason. But okey. Let’s take it another time, when you and Lou are friends’’
’‘you know that would never happen’’ sa jag tyst.
’‘ofcourse it will. Don’t be so insecure’’
’‘okey, change of subject’’ sa jag sedan. Jag hade verkligen ingen lust alls till att snacka om killen som gjorde att jag kännt mig som ett vrak i ca 4 månader.
’‘WHAT DO YOU WISH FOR CHRISTMAS!?’’ halv skrek Niall. Jag började skratta åt hans..konstiga beteende.
’‘nothing at all Niall’’ jag hörde hur han suckade på andra sidan jordklotet. Eller...alltså..jag hörde det på skype, inte irl...haha...
’‘stop it. You know...i got money. So tell me what you want and i’ll fix it!’’ Jag skrattade till. Förstod att han var oseriös..
’‘seriosly. You don’t have to give me anything. I’m fine’’
’‘you’re hopeless. Let’s change subject’’ suckade han. Jag skrattade till ännu en gång.
’‘Earlier today...’‘började jag. Niall himlade med ögonen och log lite, som att han var oseriös, men samtidigt väntade på en fortsättning. Ja.. ni fattar.....Inte? Okej.
‘’yes?’’
’’i saw that one question in the magazine..or..i saw Louis’ answer’’ Jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta. Egentligen var det ingen stor grej..?
Precis då kom de andra killarna inrusande i rummet och jagade varandra. Först Liam, sen Zayn inte långt därefter, och efter det Louis och Harry precis bakom de. Niall vände sig om av oväsnet och började sedan skratta åt de, likaså jag. Efter ett tag stannade de upp, och då hade de haft sumobrottning i sängen, kuddkrig och något som antagligen skulle likna pjätt.
Louis stannade och tittade på mig genom webben. Alla var helt tysta. Man kunde nästan höra våra andetag. Jag tittade, nä förlåt, stirrade på Louis i datorn. Det var länge sedan jag såg honom sist. Allting var så likt, men samtidigt så olikt. Han såg ut som förr, men samtidigt var det så länge sen sist. 
Jag fick mig lixom en påminnelse på vår tid tillsammans. Alla våra minnen, som jag försökt tränga bort, dock utan framgång.
’‘we’r going..ehm..’‘började Niall och tittade på killarna.
‘‘Zayn, Harry, Liam...ehm..maybe we should...just...cook some food. okey guys?’’ Han blinkade lite mot de, och de verkade fatta vinkeln och skyndade sig ut i köket. Det där var nog det sämsta sättet någonsin, tänkte jag.
’’so..’‘började han. Jag stirrade på honom ett tag till på skärmen, innan jag ‘vaknade till liv’ och insåg vad vi gjorde. Jag tittade ner på mina händer som skakade lite lätt.
’‘Ida..’’ började han. ’‘I’m sorry. I really am’’ han suckade och tittade ner i sitt knä. Det såg iallafall ut som det, i webben.
Jag satt bara helt tyst och visste verkligen inte vad jag skulle säga. 
’‘what I did was... horrible. Or..there’s no words to even describe it... I should’ve think before I actually did that’’ Fortfarande ingen reaktion från min sida. ’‘please, say something’’ bad han.
’’i don’t know what to say, Louis’’
’‘just something..’’
’‘You know...you really hurt me’’ Det var det ända orden jag fick fram. Det var det ända budkskapet jag ville få fram.
’’i know..and i’m sorry. I just...’’ han avbröt sig mitt i meningen. Jag såg att han inte var långt ifrån tårar. ’’I miss you. Everytime i wake up, i just want you by my side. When i’m going out, it’s you i want to go out with. I miss to laugh with you, smile with you, cry with you, do crazy things, being weird without to get embarressed... you know what i mean. I just..i want you back’’
Han tittade upp på mig. Nästan hoppfullt. Som att han trodde att jag skulle ge efter och kasta mig över honom igen. Att jag bara skulle gå tillbaka till honom och låtsas som att inget hänt, som att han inte sårat mig och som att allt var som det varit förrut. Grejen var den att det inte var det. Det skulle aldrig bli det. Jag älskade honom, mer än jag någonsin förstått själv. Ingenting hade egentligen förändrats angående mina känslor, men samtidigt..
Samtidigt kunde jag inte bara glömma vad han gjort. Jag blev ständigt påmind om det. 
Och precis nu när jag börjat inse detta, och börjat gå vidare, så kommer han tillbaka. Inte förrens nu har han insett vad han gjort. Men allting är lixom försent. Han kom försent. Han tänkte för långsamt. Allting skulle inte bli bra nu mellan oss. Jag kunde inte låta honom in en gång till. Jag kunde inte bli sårad ännu en gång.
’‘Louis, i do love you. I love you so freaking much. But i can’t just go back to you. You should’ve thought about this before. You came to late. It’s to late now. I have moved on. You should do that to. Think before act, next time’’ Och med de orden tryckte jag på avsluta samtal, stängde ner locket på datorn och kastade mig på sängen.

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 32.

Den 2012-11-01, kl 03:35:19
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Louis Perspektiv:

’’Do you want her back?’’ frågade Harry, och de allas blickar var starkt riktade mot mig.
Jag visste redan svaret. Jag behövde inte ens tänka för en sekund.
’’No’’ sa jag snabbt. Kanske lite för snabbt.
’‘Ehm...are you sure?’’ Jag hörde Zayns tveksamhet i rösten. De andras blickar sade ungefär samma sak.
’‘100?’’
’‘Can you stop?’’ frågade jag allvarligt.
’‘yes, but Louis..’’ började Harry.
’‘yes, what?
’’it didn’t seem like that the whole summer. And...’’ De avbröt sig.
’‘I’m sure! Okey?’’ Nu började jag faktiskt bli lite halv irriterad. Det var ju faktiskt mitt val. Jag hade själv bestämt det. Jag hade inte gjort såhär, om jag inte ville det. Herregud, varför lägger de sig i?

En halvtimme senare var vi ute och gick och var påväg mot Thairestaurangen för att äta. Niall skulle träffa Ida, så han kunde inte följa med. Det skulle faktiskt inte förvåna mig ifall de blev tillsammans nu. Fast Egentligen brydde jag mig inte. De fick göra vad de ville. Men om de blev tillsammans..betydde det att Ida skulle vara här och sova med oss andra? Det skulle ju kännas hel konstigt? Jag menar...Hela sommaren var ju jag och ida... ja..
Vi gick in genom dörren, och doften av mat slog mot oss. Det luktade förfärligt gott. Thaimat! Vi började gå mot kassan för att kolla på tavlorna vad vi skulle ha.
’‘Niall!’’ ropade Zayn plötsligt. Jag tittade åt det hållet de andra gjorde. Vid ett bord satt Niall och ida och åt. Fan.
De andra killarna började gå mot dem. Jag kunde inte göra annat än att gå efter. Jag såg paniken växa i Idas ögon. Hon tittade på Niall. Han tittade snabbt på henne och tog hennes hand.
Alla de andra började hälsa på varandra med kramar. Jag visste inte om jag skulle krama henne. Skulle hon bli sur? Vad skulle hända? Innan jag hann tänka så reste hon sig upp, tog sin jacka och gick med snabba steg mot dörren.



Det hade nu gått flera månader sedan jag och Louis gjort slut. Skolan hade börjat, jag hade slutat jobba, Niall och de andra hade åkt till USA och skulle komma hem om 2 veckor, vilket var 3 dagar innan jul. Jag och Rebecka gick i samma klass nu, eftersom det vart dax att byta skola för mig. För henne med. Hon var fortfarande tillsammans med Andy, som gick på en profisionell dans skola bara några kvarter bort. Killrna hade släppt ett nytt album och var just nu på USA turne. Efter jul skulle vara hemma till nyår och sedan två dagar efter det åka igen.
Jag och Niall var precis likadana som förrut, i sommras. Vi pratade varje dag på antingen telefon eller skype. Zayn, Harry och Liam pratade jag också med. Vi ringde lite då och då och kom ofta och var med i skype-samtalen, ett litet tag.
Louis och jag hade inte pratat. Efter den gången på Thai restaurangen så hade jag mött honom när jag och Becka vart på stan. Vi hade halvt gått in i varann, och båda hade stannat och tittat på den andre. Jag kommer ihåg exakt vad han sagt.
’‘Hey’’
’‘Hi’’ hade jag tyst svarat.
’’It was a long time ago’’
’‘yes’’
’‘How are you?’’
’‘I’m Okey. You?’’
’‘just okey?’’ Han hade tittat på mig med en lite orolig blick.
’‘Louis..stop acting like you care’’ Just där hade jag tittat ner i marken. Hans hand hade nått min haka. Hans hand vad kall, och det gjorde att jag fått gåshud av den lilla beröringen, dels för att han var kall, men mest för att det var just han. Louis.
’’I do. And..’’ där hade han tittat ner i marken, och sedan snabbt upp på mig. ’’ And I miss you’’
’‘Maybe we’ll see each other someday’’ Hade jag sagt, tittat in i hans ögon och gått därifrån, med Becka vid min sida. Jag hade inte ens märkt att hon dragit sig undan, förrens hon efter att jag tagit något steg fick se henne komma.
Jag tänkte tillbaka på de ögonen som jag tittat rakt in i. Det var dock två månader sedan nu. Tänk att jag för 3 och en halv månad sedan umgåtts med Louis varje dag, sommarjobbat, vart på stranden varje dag...and you name it.Allt det vi gjort. Jag kunde inte undgå tanken på att jag saknade det. Om man bortsåg från Louis så saknade jag jsälva sommaren. Men när jag sedan tänkte in han i bilden så blev saknade genast så mycket större.
Jag hade försökt gå ut med andra killar. Niall hade försökt fixa ihop mig med en av hans kompisar, James. Vi hade vart ute tre gånger för några veckor sedan. Men det gick inte. Jag kunde inte tvinga fram känslor för någon. Inte när de känslorna redan fanns för någon annan. Alla killar jag pratat med hade jag bara jämfört med Louis. I mtt huvud så hade det låtit ungefär såhär ’’Nä, men färgen på han är ganska lik Louis hår, fast hans hår är inte alls sådär. Det där är för kort på sidorna. Och sånna skor har Louis. Men gud, den där tröjan.. Louis skulle aldrig ta på sig något sånt’’
Hur mycket jag än försökte, så kunde jag inte. Han var den ända i min hjärna. It was all him.
Jag hade vissa stunder lyckats förtränga honom, när jag var med andra. Men såfort jag var ensam vandrade mina tankar åt honom igen. Allting påminde mig om honom. Twitter, facebook, folk på stan som kom fram och ville ha bild, mitt rum, hus...allting. Överalt fanns det spår av honom. På mitt rum hade han glömt en tröja. I köket så blev jag ständigt påmind om hur han stått vid spisen och alltid lagat mat. I köket så hade han inanna börjat lägga sin handduk över dusch drapperiet, för att låta den torka, och det hade mamma sett, så hon hade fortsatt med det. Fläcken Louis och jag råkat göra i soffan när vi ätit hans hallonpaj, fönsterhandtaget som blivit snett av att jag först försökt öppna det, men sedan hade Louis kaxigt kommit och försökt öppna det, då han trodde det var lätt för honom, men som vi sedan insåg inte gick att öppna utan en nykel.
Folk i skolan frågade mig om honom, på stan, vänner, mamma... Alla utom Niall, Harry, Liam, Zayn, Becka och Andy. De visste ju.
Jag och Becka var ute och handlade julklappar dagen innan killarna skulle komma hem. Andy hade åkt till New York för att hälsa på Liam och killarna, så det var bara jag och hon. Efter att vi tagit en fika, så började vi gå runt i affärerna.
’’i don’t know what i am going to buy to Andy’’ klagade hon.
’‘and i don’t know what i am going to give Niall’’ suckade jag.
’‘clothes? to boring. Accessories? to ordinary. I want to give him something special. But i don’t know what’’ Hon suckade högt och tittade på mig.
’‘don’t look at me! I’m not good at this either’’
Det var så galet kallt ute. Snön låg på marken och folk gick i stora vinter jackor, mössa, halsduk, vantar och allt möjligt. Allt för att hålla värmen. Det hade vart minus grader i flera dagar.
Efter några timmars sökande så hade jag hittat saker till alla utom till Niall. Becka hade inte heller hittat till Andy, men det kom ju fler dagar.
Vi började bli hungriga så vi gick mot mc donalds. Där inne var det varmt och fullt med folk. Vi beställde och gick och satte oss vid ett soffbord när vi fått maten. Det vill säga, två fåtöljer mitt emot varann med ett bord emellan.
Jag började bläddra i tidningen jag köpt innan. En typisk kändis skvaller tidning. Det kom upp intervjuer med Justin som jag snabbt läste. Efter några sidor så stannade jag upp vid en sida med killarna. Jag började läsa texten. Den handlade om killarnas konserter, att Andy Samuels var där, olika frågor som fansen skickat in och som killarna svarat på. En av frågorna fick min blick syn på.

Allison’s question: Louis, what do you want most in life right now? Are you in love? How does your dream girl look? xx
Louis’ svar: Her. yes. I’ve already found her.. xx

Jag stirrade i tidningen. Vad hade han sagt? Jag försökte få in orden. Louis har en tjej. Han är kär i någon. Han har känslor för någon.
Fan, fan fan.


You Just Gotta Believe -Kapitel 31.

Den 2012-11-01, kl 03:35:11
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’’so..’‘började jag och väntade  på en fortsattning.
’’so..’’ svarade han. ’‘what does that mean for you?’’ frågade han tillslut.  Jag visste allvarligt inte vad jag skulle säga. Tänk om det betydde mer för honom än mig? Eller tvärtom...?
’‘okey. To be honest’’ började jag. ’‘We’r friends. Best friends. I love you, i really do Niall. But like a brother. It feels like i’ve kissed my brother’’  Jag andades ut och likaså Niall. Sedan log han.
’‘good, cause i feel the same way. We’r not having that kind of relation’’ 
’’No’’ sa jag och log lite. Plötsligt började Niall skratta lite. Eller...en del. jag tittade undrande på honom.
’’So... i was a good kisser, right? Don’t you dare to say no!’’
Jag började skratta åt den typiska Niall repliken. 
’‘You were good, haha’’ Men sedan blev jag allvarlig igen. ’‘But it’s different. I’m in love with Louis. It’s very different to kiss him’’ Tankarna kom tillbaka åt det hållet. Louis-hållet.
Jag måste erkänna. Fyfan vad jag saknade honom. Att alltid vakna upp med honom vid min sida, kunna skoja med honom, bada, kolla på film, bara prata vanligt om allting och allt annat vi gjort. Det gör så sjukligt ont i mig att inte ha honom vid min sida. 
’’i understand’’ sa han och kramade mig. Han förstod vad jag tänkte. Vad jag kände. Han förstod allting. Det var ingen annan på jorden som gjorde det. 
’’do you miss him much?’’ frågade han tyst. Jag nickade, också tyst. 
’‘like crazy’’  jag sedan.
’‘Have you talked to him?’’
’‘nope. And i won’t either
’‘are you sure?’’ Det var exakt detta jag älskade med Niall. Han är så himla omtänksam!
’‘yes. Let’s talk about something else’’ Sa jag och slog ihop händerna.
Vi slog på tv:n och hämtade datorn. Jag hade inte kollat twitter på någon vecka, så allting var heeelt över spammat där. Frågor om mig och Lou, killarna, mig, hat, folk som stöttade mig och Louis osv. Av att läsa de snälla tweetarna om att fansen fanns där för mig, att jag verkade underbar och allt möjligt snällt. Det fick mig bara att bli så himla rörd.  
’‘aweeeeeeeee!’’ utbrast Niall när han tittade över axeln på alla tweetarna jag läste igenom.
’’i know’’ log jag. Jag hatade att vara i dessa tankebanorna. Louis. 
Det va allt jag tänkte på hela tiden. Inget annat fanns i tanke banorna. Hur han hade behandlat mig. Åh, hela honom.

Louis Perspektiv: 

’’im bored’’ suckade Zayn där han satt bredvid mig i soffan med de andra killarna. Utom Niall som var hos Ida.
’’me to’’ mumlade jag.
’‘Hey, look at this cute picc’’ skrattade helt plötsligt Harry och vände mobilen mot oss så att vi andra kunde se. Det var en tweetpic på Niall och Ida. Jag stirrade på bilden länge. Hon såg glad ut. Lycklig. Niall med. De var kanske lyckliga tillsammans? Men vafan brydde jag mig för?  Deras val..
De andra killarna tittade allihopa på mig, för att se min reaktion. Men jag var bara tyst.
’‘Lou?’’ frågade Liam försiktigt. Jag tittade upp mot honom.
’‘what did really happen?’’ De hade inte vågat fråga innan. De förstod ju att Niall visste. Men de visste inte.
’‘I’m a idiot’’ suckade jag. ’‘But...i don’t regret it. Just....regret the way i did it’’ suckade jag och tänkte tillbaka på hur det varit. Hela flygpalns resan hem hade jag suttit och tänk på ifall jag skulle göra det eller inte. Men jag gjorde det. Det hade kännts rätt då. Det gjorde det fortfarande. Men jag önskade att jag kunde skött det på ett snyggare sätt. Hon såg så ledsen ut. Tom,  på något sätt. Det var på grund av mig. 
Tillslut berättade jag alltihopa för de. Det jag sagt, hennes ansikts uttryck...allting.  Först gav de inga reaktioner ifrån sig alls. Jag blev rädd att jag förlorat de med.
Zayn var den första som sa något.
’‘That was....’’ Han stoppade sig mitt i en mening. 
’’i know’’ sa jag och suckade.  ’’i Know..’'


You Just Gotta Believe -Kapitel 30.

Den 2012-11-01, kl 03:35:04
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Louis Perspektiv:

’‘okey, boys!’’ sa Paul och klappade i händerna. ’‘that’s everything for today!’’ Alla kollade chockat runt på varann. Detta hände lixom inte...
’‘you mean...we’r free?’’ frågade Zayn chockat.
’‘yes! Bye’’ sa han och vinkade av oss. ’‘but we’ll meet here tomorrow at twelwe a clock’’ 
Alla nickade och sa hejdå till honom innan vi drog på våra jackor och steg ut ur studion, bakvägen.
’‘that kind of things...dosen’t happen’’ skrattade Niall.
’’he has probably something else to do’’ instämde jag.
’‘with his wife’’ avslutade Harry.’’so...what’s next?’’ Det var Harry som frågade. Vi hade ju ingenting planerat, eftersom att vi egentligen skulle vart här i typ fyra timmar till. Klockan var bara 3.
’‘football!’’ skrek Zayn, med händerna i luften. De andra instämde med entusiasm. Nialls mobil började plötsligt ringa i hans ficka, och han försökte få upp den ur mjukis byxorna med fickor ner till knäna, typ.
’‘Hey’’ sa Niall glatt. Han gick iväg en bit, för att prata lite mer ostört. Vi andra stod och pratade om vart vi skulle spela fotboll. Vi valde mellan ängen utanför London, eller parken precis när Niall kom tillbaka.
’’No, okey. I’m coming six a clock. Okey? ’’ Han började skratta åt något den andra sa i telefon luren. ’’I won’t be late! I promise!’’ Han skrattade ännu en gång. ’‘Love you to, byeeee’’ Sedan la han glatt på luren och tittade på oss andra, som alla stod och tittade på honom.
’‘who was that?’’ sa Zayn lurigt. ’‘You haven’t told us about her...’’ Niall började skratta.
’’It was just Ida, you all know her?’’ sa han och tittade på de Harry, Liam och Zayn. När hans blick kom till min så mörknade den en aning. Han vände snabbt bort blicken. Såhär hade det varit ända sedan jag och Ida gjort slut. Eller, vi hade aldrig vart tillsammans, men tills det att jag avslutat det vi haft. Han pratade inte så mycket med mig. Inte mer än nödvändigt. Kunde han kalla på någon av de andra istället så gjorde han hellre det. Jag ska inte säga att jag var osynlig för honom. men något åt det hållet. Snart började jag faktiskt bli lite irriterad... Jag menar... Det var ingen HAN behövde vara arg för. Jag kan inte hjälpa att jag inte kände som innan. Eller egentligen hade inget ändrats. Men det gick inte.
De andra killarna märkte att stämningen blev lite konstig, och att jag och Niall stod och tittade på varann. Jag med en frågade blick och han med en mörk blick, som var tom. Tha fuq maaaan?

 Idas Perspektiv:

’’So...do you miss him?’’ frågade Rebecka försiktigt. Jag tittade på henne. Skulle jag ljuga eller vara ärlig? Följa hjärtat eller hjärnan?
’‘ehm...i miss him like crazy’’ suckade jag. ’‘Everyday, every minute of my life. He use to come here now. Around 12. And now...’’ jag suckade och slog ut med händerna. Hon tittade ledset mot mig. Fast ledset var nog inte rätt ord. Hon såg mer....medbädjande ut. Hon hade bedlidande. Och det var inte fake.
’’i Understand. But he can’t just...like...’’ Hon började sin mening, men avslutade den inte. Så jag gjorde det åt henne.
’‘loose his feelings?
’‘exacly’’ sa hon. Hon verkade vänta på en fortsättning.
’’i don’t know. Maybe he didn’t have any? I mean, from the beggin?’’
’‘ofcourse he had. I’ve known him forever. He has’’ sa Andy som kom gående genom vardagsrummet. Han hade vart på toa, och jag och Rebecka satt och väntade soffan. Niall och Zayn skulle snart komma. De andra killarna var hemma, eftersom de hade några dagar off.
’‘aaahh, i don’t know’’ sa jag och kastade mig bak i soffan. Det ringde på dörren, så Andy gick för att öppna.
’‘have you talked too him?’’ frågade Becka. Jag suckade och skakade på huvudet.
’‘why?’’ fortsatte hon.
’‘cause he’s a ass. I Don’t want his excuses. Like...i didn’t knew, i couldn’t know or we can be friends. I don’t want to have anything to do with him’’ suckade jag, ännu en gång. 
Rebecka lutade sig fram och kramade om mig.
’‘with who?’’ sa en glad röst och kastade sig ner bredvid mig i soffan.
’‘the idiot’’ sa Rebecka snabbt. ’‘dont say his name. He makes her ill’’ sa Rebecka och nickade mot mig.
Niall tittade på mig och kastade sedan armarna runt mig och la sig på mig. Det vill säga, huvudet i mitt knä och armarna runt mig. Jag klappade honom på huvudet som en liten bebis.
’’My bestie. Everything will be okey’’ sa han och kramade mig hårdare.
’‘awe, you’re so cute!’’ utbrast Andy. Alla tittade på honom. ’‘yes seriosly!’’ Alla tittadefortfarande på honom.
’‘we’r bestfriends’’ skrattade jag.
’’i know. But best friends can be cute’’ log han. 
’‘what are we going to do?’’ frågade Becka sedan, och tittade runt på oss alla för att få ett svar. Ingen kunde komma på något. Ingen kunde komma på ideer.
’‘cinema?’’ sa Andy efter ett tag.
’‘and then go and eat after?’’
’‘HELL YEAH!’’ Niall jublade och gjorde high five med mig.
’‘why don’t i get a high five to?’’ sa Andy surt, på skoj.
’‘you didn’t say food. dah!?’’ Niall gjorde bitch grejen med handen och vi andra skrattade och reste oss upp.
’’so what movie?’’ frågade jag.
’‘let’s see when we’r there’’

På kvällen efter att vi sett bio och ätit så skulle vi gå hem, eftersom vi faktiskt skulle jobba imorgon. Iallafall jag och Becka. De andra lovade att komma dit efter att de vaknat.
Niall skulle följa med mig hem, eftersom han sov över där ibland, så vi sa hejdå till de andra och började gå hemmåt.
’‘how is your mother?’’ frågade jag honom.
’‘better. I think’’ han tittade ner i marken och sedan på mig. ’‘and with Louis and you?’’
’’i haven’t talk with him’’ sa jag och rykte på axlarna..
När vi kom hem så drog vi på oss pyamas och la oss direkt i min stora säng. Vi låg och pratade ett tag, om allting. Jag vände mig om för att ligga med huvudet inått för att jag brukade sova så. Där låg Nialls huvud. Nära mitt. Bara ett par centimeter. Fem kanske. Jag tittade in i hans ögon och sedan på hans läppar. Vad fan höll jag på med? Sakta, utan att någon av oss visste vad vi gjorde, så lutade vi båda oss inått och kysste varann. Ingen med mer enutsiasm än den andra. Båda likadant. Vi drog oss ifrån varann och vände oss om, båda två. Ingen sa något.
Tankarna snurrade i mitt huvud. Vad var det där? Niall och jag var bästavänner. Inget mer. Aldrig hade jag kännt något extra för honom. Aldrig hade jag blivit pirrig i magen av att tänka på honom. Vi var bästavänner, förihelvete. Detta var bara fel. Allting var fel. 
Hans läppar mot mina var fel. Det var inte vi. Han och jag. Vi var inte så. Jag låg länge och bara tänkte. Tankarna irrade runt. Jag måste prata med honom. Imorgon. Fan, det var ju länge tills dess. Tillslut gick det inte mer.
’‘Niall?’’ frågade jag tyst.
’‘yes?’’ svarade han.
’‘are you a wake?’'
’‘yes’’
’’i think we have to talk’’ sa jag tyst.
’’me to’’ vi båda satte oss upp i soffan. Okej, nu gör vi detta, typ...






You Just Gotta Believe -Kapitel 29.

Den 2012-11-01, kl 03:33:43
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Jag knackade på dörren till Nialls lägenhet.
’‘wait a secoooond!’’ hörde jag han ropa in ifrån. Mitt huvud höll på att sprängas. Varför gjorde jag så igår? Varför följde jag med honom? Okej, jag var väll halvt medvetslös...Fan. Jag skulle aldrig gått dit. Han är en idiot. Jag tycker så jävla illa om honom, samtidigt som jag älskar honom lika mycket som för en dag sedan, en vecka sedan och en månad sedan...Mina känslor försvinner ju inte bara...
Dörren öppnades plötsligt och där stod Niall i bara grå mjukisbyxor uppkavlade till knäna, utan tröja.
Vi sa ingenting, utan tittade bara på varandra. Jag antar att alla killarna förstått att det hänt något mellan mig och...Louis.
Han öppnade sina armar, för att jag skulle krama honom, och jag lutade mig in i hans omfamning och han höll sina trygga armar runt mig. Han drog in mig i lägenheten och drog mig mot köket, han stod och stekte ägg och mackor. Någon blandning han visat mig förr. Macka, ägg, ost och macka igen. Typ toast. Fast nej...
Utan att säga ett enda ord, så stekte han en Niall macka till mig, samtidigt som jag satt på den ena stolen och tittade på. Stirrade rakt ut i ingenting. Mina tankar var såklart åt det hållet de vart hela tiden. Hela sommaren.
Han höll två tallrikar med i luften med varsin macka på och började gå ut mot vardagsrummet. Jag reste mig upp, men en viss trötthet och gick och öppnade kylen för att leta efter dricka. Det låg en 1,5 oöppnad cola flaska som jag tog med mig. I skåpet hittade jag bara ett glas, då de andra var i diskmaskinen, som var på. Äh, vafan. Skit samma. Jag brydde mig inte. Ett jävla glas liksom.
Jag gick ut mot honom, där han satt i soffan, och släpade benen efter mig. Han tittade upp när jag kom, redo att börja äta direkt. Jag log lite svagt mot honom, bara för att han var så jävla söt när han satt, nästan höll på att hoppa upp ur soffan för att han ville äta.
’‘eat’’ sa jag. Det var de första ordet som sagts mellan oss sedan igår. Vi hade som sagt inte sagt något alls sen jag kommit.
’‘come’’ sa han och klappade på platsen bredvid sig.
Vi började äta våran Niall special, och jag skojar inte när jag säger att detta är bland det godaste som finns. Det är verkligen svin gott! Han började öppna colan och hälla upp i glaset. Sedan tittade han på mig med en road blick.
’‘one glas?’’ skrattade han. Jag nickade och kunde inte låta bli att dra på munnen.
’‘the other was in the washer’’ sa jag och rykte på axlarna. Han skrattade till ännu en gång innan han räckte glaset mot mig, jag tittade på det och sedan på honom. Han kollade återigen på mig med en road blick, som om han sa ’‘vad är ditt problem nudå?’’ haha.
Sedan tog jag glaset och drack några klunkar innan jag räckte det till honom.
Vi åt under tystnad. Och nu väntar ni på att jag ska säga att det var en skön tystnad, ingen pinsam, men det skriver de i alla andra noveller, så ni förstår nig det själva.
Efter maten, så reste jag mig upp för att ta talrikarna, men Niall stoppade mig.
’‘let me’’ sa han och försökte komma åt de.
’’no’’ sa jag och sprang snabbt in med de i köket. Bakom mig hörde jag en skrattandes Niall, och jag kunde inte låta bli att att skratta lite jag med. Det var fan sjukt hur han fick mig att må. Han fick mig alltid att må så bra och le. Min bästa lilla vän!
’‘Could you take the ice cream with you out?’’ ropade han.
’‘got it’’ svarade jag högt, innan jag drog ut den stora förpakningen med talriksglass ur frysen, två skedar och gick sedan ut till honom.
’‘ehm...okey?’’ Han skrattade åt vårt fina glassfat innan han tog emot skeden och högg in.
’’i think you know what i want to know’’ sa Niall efter en stunds tystnad med bara tv:n på, och något program på MTV.
Efter ett långt snack i flera timmar, där jag berättat allting han sagt. Hela mitt hjärta var...krossat. Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag hade panik. Killen jag älskade...
Allt detta hade jag berättat för Niall, och han kramade mig hårt.
’‘are we talking about the same Louis?’’ sa han chockerat. Jag tittade på han med en ledsen blick och han kramade mig hårdare.
’‘seriosly...what the hell...what’s wrong with him? ’’ Han stirrade ut i ingenting, precis som om han inte kunde förstå det, but i don’t blame him. Jag förstod inte heller. 
Några tårar rullade sakta ner för mina kinder, och jag släppte ut allt. All ilskan, sorgen, glädjen över att Niall fanns...
’’do you want me to talk with him?’’ Jag skakade snabbt på huvudet. Det var lixom ingen ide.
’‘you sure? ’’ frågade han igen. Jag nickade.
’‘yes, I’m sure. If he feel in that way, it’s his choice. I mean...if he don’t want me...’’ Jag skakade på huvudet och lutade mig mot Nialls bröstkorg för att lyssna på hans lugna andetag, vilket fick mig att känna mig trygg. Med Niall vid min sida, skulle jag klara allt.
’’I don’t want you to be sad, babe’’ sa han sakta.
’‘tell your best friend that’’ muttrade jag. Min mobil började ringa och jag min bick flyttades mot den på soffbordet. Louis.
’‘what does he want, Niall!?’’ sa jag förfärat. 
’’Do you want to talk with him?’’ 
’’NO NO NO NO NO!’’
’‘then don’t’’ Han drog mig intill sig igen, och gav mig en Horan hug, där vi låg i soffan. Min mobil började lysa, och ett sms trillade in.

Louis Tomlinson: I just want to explain. Please, let me do that. I didn’t want to hurt you like this. I thought you understood that we were’nt together for real!

’‘aaaah, what the fuck is this? SERIOSLY!?’’Sa jag och slog ut med händerna. Who the hell do he think he is?’’
’‘idiot’’ muttrade Niall.
Tio minuter senare ringde det på dörren. Jag tittade på Niall, och han tittade på mig, innan han gick mot ytterdörren. Han öppnade dörren, och direkt hörde jag en röst jag kände igen så väl. Jag slutade andas för en sekund, och allting var helt tyst. Mitt hjärta slog i hundra nittio, och allt jag kunde tänka på var honom.
’‘She is here, right?’’ sa han tyst. Louis.
’‘yes.’’ svarade Niall kort.
’‘Let me in. Please’’ Sa Lou bädjande.
’’no, go away, Louis’’
’‘could you...atleast take a t-shirt on? I mean...you don’t have to show your abs in front of her..’’ Jag var fan nära på att börja skratta åt hans patetiska skit. Detta var nstan skrattretande, somtidigt som detta var killen jag älskade mest på jorden, bortsett från min bestie Niall.
’‘what the hell Lou! What’s wrong with you, man?!’’ Niall lät en aningen arg, något jag aldrig hört förrut...
’‘are you on her side?’’
’‘this is so damn pathetic’’ Niall stängde dörren, och började gå in mot mig i soffan.
’‘i thought you were my best friend Niall. Apperently not!’’ och sedan hördes hårda steg i trappan. ÅH DAMN FYFAN, RÖR INTE MIN BESTIE. Jag tog upp min mobil, och tryckte in ‘svara’ på Louis medelande.

Till Louis: LEAVE NIALL ALONE.

Niall skrattade till lite bakom mig, åt smset som han läst, och sedan satte han sig och såg på mig.
’‘What the hell is this!’’ Jag skakade på huvudet.
’’i don’t know Niall...I don’t know’’
Ibland tror man att människor är annorlunda än vad de egentligen är. Ibland visar det sig att de inte är så som de verkade. De är inte alltid de där perfekta man alltid trott.
Han krossade mitt hjärta. Så jävla mycket att det inte finns ord för det. Jag älskar honom så mycket att jag inte vet vad jag ska göra. Han var den ända för mig. Han var anledningen till att jag gick upp på morgonen, att det var kul att gå till jobbet för jag visste att han skulle vara där. Han förändrade mig, helt enkelt. Men jag var för dum för att se hur han egentligen var. Vad han egentligen kände. Det lönar sig inte att gå runt och vara arg. Han gjorde sitt val. Han ville inte ha mig. Han valde bort mig. Men jag förstår honom. Han kan få vemfan han vill på fall. Visst, fortsätt Louis. Fortsätt med dina jävla lekar. Eller var det bara mig? Var jag bara den där leksaken som var kul i början, som man sedan lägger i en svart sopsäck på vinden. Var det så? Är jag verkligen värd så lite?


You Just Gotta Believe -Kapitel 28.

Den 2012-11-01, kl 03:33:37
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Jag hade inte tagit på mig skorna innan jag gick ut för jag ville bara komma därifrån. Jag ville inte att han skulle se mig sårad. Sårad av hans patetiska handlingar. Hade varit skönt om han sagt det om sommarflörten för sisådär några veckor sedan. Jag landa på den varma marken och satte mig med en duns på det svala trappsteget pga skuggan för att ta på mig mina slitna converse. Efter det gick jag iväg från hans hus med skakande ben och kände hur det börja svida i ögonen. På ett sätt ville jag aldrig se han, och på ett annat så ville jag ändå att han skulle springa ut till mig, som på film, och säga hur mycket han älskar mig men nejdå.. Idiot.
Jag kände på mig att det skulle bli en tuff tid, så därför gick jag till en rutten butik och handla bunkar med glass, choklad, godis och läsk. Oh boy, detta kommer ta lång tid.. Jag tog upp min telefon och fick skåda några sms från Niall men helt ärligt så hade jag ingen lust att prata med någon nu, SO WHY BOTHER? Jag satte i hörlurarna och satte igång ”If you could see me now – the script” Jag gick hem. Det tog lång tid, men det var värt det. Behövde luft som torka bort tårarna så dem inte började rinna för dem fick inte det. Då var det kört, då skulle det aldrig sluta.
Jag kom innanför hallen och som tur, var ingen hemma. Mina ben vek sig och jag landade med huvudet mot golvet. men vafan ska jag bry mig för? Huvudvärken kommer komma ändå. Jag kände hur min kropp började skaka mer och mer och hur tårarna var nära på att rinna ner för mina kinder och jag blev så sur. Jag blev så sur över att jag reagera så här starkt, för jag vill inte vara en svag liten mes som gick på hans små lekar, som många andra. Så därför skratta jag grovt och tyst för mig själv med ett snett leende på läpparna samtidigt som jag tryckte mig upp från golvet. Jag tog glassen och godiset och gick upp på mitt rum. Tänker inte vara någon typical tjej som sätter igång en kärleksfilm och börjar böla, men dock behöver jag min musik så jag starta datorn ändå.
”They say that music is the home for your pain”. BULL.SHIT! Jag sitter och gråter för kung och fosterland och äcklas av hur jag reagerar.. Jag hatar att jag älskar han. Jag hatar han så jävla mycket.. Men ändå så vill jag vara i hans famn NU. Vadfan ska jag göra? Chokladen och glassen hjälper i små mängder. Men inte tillräckligt. Det känns som att det äter upp mig inombords. Och det torterar mig. Det gör så ont. Det är därför jag gråter, inte för att han faktiskt sa det till mig, för det har jag knappt fattat än, utan för att det gör så ont. Det svider, det värker, och värst av allt.. Det trycker och bränner på hjärtat. Känns ibland som att mina lungor punkteras när jag får till en för hård snuftning och jag kan inte andas. Precis som att tunga vikter läggs mot mina lungor och jag kan inte få bort dem.
Jag brukade oftast tänka innan; att så länge jag var kär så är allt bra, för då var jag faktiskt kär och det är en underbar känsla. Näfan, inte såhär. Efter några deprimerade timmar, så ger jag upp. Jag håller inte på såhär, this isn’t my flo. Jag satte mig upp ur sängen, slängde glassen och godiset (JOKE, skulle aldrig göra det mot mitt godis). Jag la glassen i frysen & satte godiset på mitt skrivbord. Om han nu ville ha en sommarflört så skulle han få det. Jag smsade Niall och frågade om alla kunde träffas lite på stranden och mysa och kanske dricka lite. Nämnde INGET om det med Louis.
Några minuter senare svarade han ja, och att alla andra kunde. GOODYY! Jag våga snabbt mitt solblekta hår så det blev lite av en sommarfrisyr, tog lite bronspuder så min solbrända hud skulle skimra lite på ansiktet, satte på mig en blommig bikini utan band från gina tricot som jag visste att Louis gillade och en stickad grå kofta, ett snyggt brunt skärp och ett par vita shorts. DONE!
Jag skrev en snabb lapp om att jag skulle sova hoss en polare till mina föräldrar och stack ut ur huset. Där ute tog jag min ruttna cykel och började cykla mot stranden där vi skulle mötas.
Jag hoppade in i Nialls famn och kramade om honom hårt. Alla var där förutom Louis, och jag blev stolt över mig själv över hur säkert jag frågade Zayn vart han var. Zayn kollade på mig misstänksamt samtidigt som han svarade att han var påväg vilket gjorde mig upprymd samtidigt som det smärtade som fan i bröstet på mig. ’Nej ida, du ska inte gråta. Inte här & nu.’
”So.. lets goo!” sa jag och log lite mot Liam och Harry.
Liam log mot mig and I’m telling ya.. det leendet är värt guld. Det gick ett lyckorus genom hela mig och det kändes verkligen som att det skulle bli en bra kväll, med eller utan Louis närhet.
Vi hjälptes åt att bära filtar, drickan, och Nialls gitarr till vart vi skulle sitta. Vattnet var stilla och det var redan skymning. Alla satte sig tillsammans och vi började elda på veden som vi samlat ihop. Alla satt ihopträngda och myste och hade det bra. Jag hade t.o.m. ett äkta leende på mina läppar. Tills jag såg Louis kommande gåendes. FAN. Jag började shippa efter luft diskret och hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till! Jag tänkte snabbt ut en plan för att minska ögonkontakten och den pinsamma tystnaden eftersom ingen vet om det än, tror jag. Mina händer börja skaka och snart var det för sent. Men några sekunder senare så fick jag en snilleblixt så jag drog av mig kläderna, pekade ut mot havet och började springa, med Liam efter mig. Crapcrapcrapcrap. Jag låtsades som ingenting och han verkade inte fatta vad som pågick. YEEAH!
Snart börja fler och fler komma ut i vattnet och alla badade och stänkte på varandra. Det var sjukt, varje gång jag råkade röra Louis när alla stänkte vatten på alla, så brändes det alltid som tusan mot min hud, precis som att han var en glödande stekpanna. Jag kände många gånger hur han stirra på mig men jag valde att ignorera det. Jag vågade inte möta hans ögon. Förstår inte hur det kunde bli såhär. Jag kände att jag inte skulle klara det länge till så jag sprang mot stranden och torka av mig snabbt med en handduk samt som jag tog på mig kläderna igen. Jag tog fram drickan som Harry tagit med och började med att halsa tre cider direkt. Jag ville inte känna denna smärta längre. Jag började leta i väskan efter något bättre än cider och efter någon minut hittade vad jag leta efter, vodka. Jag tog massa klunkar innan jag kände hur någon tog tag i flaskan och stoppade mig. Zayn.
”Ida, whats up?”
”Öh.. *rap* not much actually, hihi vas happening?!” fan, började redan bli lullig.
”You sure girl? Do you want to talk about something?”
”Öh.. Oh no, thankzzzz… I just want to have fun , you know.. live while your young.. HÖHÖ”
Zayn skrattade ett misstänktsamt men endå underhållat skratt.
”Okay, do whatever you want..”
”THANKS, BRO”
Jag skulle nyss gräppa tag vodkaflaskan igen men Zayn tog den.
”But still, I don’t think you should drink so much of this.”
Jag muttra till lite medans jag leta upp lite annan dricka i Harrys väska, och jo, jag hittade några jägers som jag snabbt hällde ner genom halsen. Det brände, men who gives a fuck?
Efter 10 minuter var allt som bortblåst, jag var full.. väldigt full. Jag bestämde mig att gå ut och bada igen och eftersom de andra var lite lulliga så hängde dem också med. Jag skratta så sjukt mycket och jag, Harry & Zayn hade massa utmaningar samtidigt som Niall stod bredvid och skratta åt oss.
Helt plötsligt slank det ur Harry;
”Take your topp off”, på ett skämtsamt men ändå seriöst sätt. Han var ju trotsallt full. Men såg jag det som ett skämt när jag var så pass full som jag var? Nej. Jag drog av mig toppen lika snabbt som jag uppfatta vad han sa och hörde massa chockande läten. Niall blev sur som fan på Harry och tog tag i hans nacke och tryckte ner han under vattnet medan han tvingade Zayn och Liam att vända, och dem tveka inte. Harry kom upp över vattenytan och Niall skvätte vatten på han menat med att han skulle vakna till från hans tillstånd och gav han en mördande blick. Jag tittade förvånat på Niall precis som att jag gjort något fel och jag såg en stor ilska brinna i hans ögon. Några sekunder senare känner jag ett par armar om mig som täckte mina privata delar. Louis. Hans varma hud träffa min och hans bröstkorg täckte mina bröst samtidigt som han stirrade in i mina ögon.
”WHY IN THE HELL DID YOU DO THAT?!” Skrek han med både ilska och oro i rösten.
”Because I wanted to, why should you care?! I was just a summerfling, wasn’t I?!” Sa jag sårat och hörde hur min röst var nära på att brista.
”But that doesn’t mean that you can do whatever you want to!” Sa han menat.
”Why not? It’s not like we’re dating or anything.” Sa jag och jag kände hur mina tårar började rinna och hur en explosion av smärta träffade mitt hjärta när jag sa det sista.
”Ida, You’ve been drinking too much.” Sa han lugnt och hest med en röst som jag skulle egentligen älskat men nu.. Nä hur fan vågar han?!
”WHO THE HELL ARE YOU TO JUDGE?! WHO, THE HELL, ARE YOU TO JUDGE?! AT FIRST, YOU MADE ME FALL IN LOVE WITH YOU, I MEAN REALLY FALL IN LOVE. AND THEN YOU BROKE MY HEART BECAUSE YOU DIDN’T FEEL THE SAME WAY THAT I FEELT, SO YOU USED ME. JUST SO YOU COULD HAVE SEX WITH ME, BECAUSE YOU HAVE NEEDS. AND YOU WANNA KNOW WHAT THE WORST PART OF ALL THIS? THAT YOU DON’T EVEN LOVE ME, YOU DON’T EVEN LOVE ME BACK. THAT’S YOU. SO WHO THE FUCK ARE YOU TO JUDGE ME?!”
Efter det så kändes det som om hela jag gick i tusen bitar. Jag kunde inte hålla det inne längre. Jag faller ihop i vattnet, men lika snabbt så lyfter Louis upp mig igen och håller om mig samtidigt som han gråter mot min rygg. Men varför? Han älskar inte ens mig. Han älskar inte mig. Jag börjar nästan skrika för jag gråter så mycket och Louis tar på mig bikinitoppen samtidigt som han inte släpper mig. Han går upp med mig ur vattnet och sätter på mig kläderna, han lämnar dem andra med så himla många frågor men han bryr sig inte. Jag orkar inte mer. Jag har inte orken till att bry mig om vad han ska göra med mig nu. Han lägger mig i sin bil som jag åkt så många gånger i, och stänger dörren om mig och går till förarsätet. Det är helt tyst under hela bilresan bortsett från mina tunga snyftningar och hackningar. Där somnar jag.
Jag vaknar upp av att solljuset lyster starkt mot mig och tar min ena kudde över huvudet. Fyfan vilken huvudvärk. Vad hände igår? Efter lite tänkande så kommer jag på det och börjar nästan gråta över hela händelsen igen. Jag försöker resa mig men huvudvärken tar över så jag lägger mig stönande mot kudden. Jag andas in doften från kudden och blir upprymd och börja le av ren reflex. Några snabba sekunder senare kommer jag på vad det var för doft. Louis. Jag öppna mina ögon och sket hur huvudvärken värkte och det var då jag märkte att jag inte var hemma i min egna trygga säng. Jag var hemma hos Louis. Oroligt men diskret vände jag mig sakta om för att möta de gröna ögonen om de nu var där. Samtidigt som jag mår illa över vad för konsekvenser jag kanske måste möta om han är bakom mig så vänder jag mig om med en glimtahopp. Han var inte där. Jag pustar ut men samtidigt som det smärtar i mitt hjärta. Shit, jag måste vara desperat. Jag tar snabbt på mig mina kläder och till förvåning så hittar jag mina svarta Ray-Ban wayfarer som jag fått av min pappa. Måste ha glömt dem sist jag var här. Ännu än gång smärtar det i bröstet. Jag tar snabbt på mig dem för att undvika solens strålar. Jag smyger ner för trappen och jag hittar vad jag förväntat mig, i soffan ligger han med sin nakna solbrända kropp med en filt över sig och hans bruna kalufs till hår sticker fram från kudden. Fan va jag kommer sakna honom. jag känner hur tårarna börjar rinna och jag tar på mig skorna, öppnar dörren och börjar gå snabbt. Snabbt som satan. Vet ni vem jag behöver nu? Niall.

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 27.

Den 2012-11-01, kl 03:33:29
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’’Do you see them?’’ suckade jag. Fan, planet hade landat för tjugo minuter sedan och vi hade inte sett de än. De hade inte kommit någonstans. Hade de missat planet? Hade något hänt? Varför kom de inte? ÅÅÅÅHHHH.
’’no’’ suckade Niall. Jag vände blicken mot honom, där han stod lutad mot en bänk, med händerna i fickorna på ett par svarta joggingbyxor. Han såg allmänt trött och uttråkad ut, haha.
’‘you tired, my love?’’ skrattade jag, och kramade honom lätt.
’’I am, but that’s not the worst thing. I’m..’’ Jag avbröt honom med att säga
’‘hungry’’ Han nickade stort, samtisigt som hans mage gav ifrån sig ett buller. Jag skrattade åt honom, och klappade han lätt på magen, på skoj.
’‘THERE!’’ utbrast han. Jag vände mig snabbt som blixten om. Han skrattade bakom mig, och jag spanade.
’‘where?’’
’’i was just kidding’’ Han skrattade åt min reaktion, och jag vände mig om och gav honom en bitch-blick. Detta var var faktiskt inte kul..
Några få minuter senare hörde jag jag folk som ropade ’‘Niall! Ida!’’ jag vände mig snabbt om och fick se hela gänget komma gåendes med Paul i täten. Jag stod som fast frusen i marken. Bara tittade på deras rörelser. Nej, ursäkta. På HANS rörelser. På alla kroppsdelar jag saknat under dessa två dagar. Håret, hand händer, leende, hans läppar...allting som överhuvud taget satt på honom. När han fick mötte min blick så små sprang han fram till mig, kastade väskorna åt sidan och kramade mig hårt, hårt. Han såg...känslosam ut. Som om...han var sammanbiten. Han var hård, samtisigt som han såg medlidande ut. Det gick inte att förklara.
’‘i’ve missed you’’ sa han sedan, tyst.
’‘and i’ve missed you’’ sa jag och tittade in i hans ögon. Han vek snabbt av med blicken och tittade bort. Som att han var rädd att jag skulle se något i hans ögon som jag inte skulle.
’‘guys..’‘började de, och vi förstod vinkeln så vi släppte varann och han tog sina väskor samtidigt som vi gick mot dörrarna som ledde ut.
So...who’s going with me? And who is going with Paul?’’ frågade Niall. Louis svarade snabbt. Väldigt snabbt.
’‘ehm...could me and Ida go with Paul? we have to go home to me...and...ehm..yeah’’ sa han. Han verkade inte riktigt vilja berätta det nu. Kanske för att de andra var där, eller kanske för att..ja, jag vet inte.
’‘sure thing!’’ Sa Niall, men sedan vände han sig om mot de andra killarna. ’‘you have to stay with me at Mc donalds’’ Zayn suckade högt, meddans Liam mer...jublade.
Vi satte oss bakom Paul i bilen, och han började köra. Jag satte mig till höger, och Louis i mitten, för att sitta bredvid mig. Han tog min hand, men sa ingenting under hela tiden. Han bet sig i läppen, som att han tänkte på något. Hade han träffat en annan? Hade han hittat någon bättre? Snyggare? En rik, snygg modell? Kanske en kändis, som kunde träffa honom oftare?
Han vände sig om mot mig så våra blickar möttes. Han log lite snabbt, innan han ännu snabbare vände bort huvudet mot motsatta håll.
Alltså...vad var det med honom? Jag började bli orolig...
’‘thank you Paul’’ sa Louis till Paul, när han stannade utanför hans lägenhet. Han försökte låta glad, men lyckades inte jätte bra.
’’you welcome. Bye guys’’ sa han och vinkade åt mig. Jag vinkade lätt tillbaka innan jag földe med Lou upp till hans lägenhet. Han såg trött och sliten ut. Kanske var han så konstig för att han var i så kallat, flight mood?
’‘I’m hungry’’ stönade han. Han började plocka fram något ur frysen som han satte i mikrovågs ugnen och lutade sig mot diskbänken. Han blick var fäst på något bredvid mig, men hamnade sedan på mig. Jag tittade in i hans ögon. Han tittade på mig. Ingen sa något. Ingen rörde sig. Vi bara stirrade på varandra, utan ett ord.
’‘Lou’’ började jag. Hur skulle jag fortsätta?
’‘eum...’’ Han bet sig i läppen och tittade på sina händer som skakade lätt.
’‘talk with me! What is it?’’ sa jag och tittade allvarligt på honom.
Han gick fram till mig och kramade mig hårt. Hans armar var runt hela mig, och jag kände hur han skakade lite lätt. Han tryckte till och kramade mig hårdare, samtidigt som ha borrade in huvudet mot mig. Som om jag skulle försvinna.
’‘okey, i will say this now..’’ sa han och backade. Jag tittade på honom.
’‘you know...this...’’sa han och visade med händerna mellan oss. ’’we...eum...it’s summer...and we...’’ han tittade ner.
’‘just say it’’ sa jag tyst. Jag hade en svag aning om vad som skulle komma..
’’I just mean that..I’m famous and I’m on tours, working and ...I’m just busy all the time. I don’t think we can...like...continue with this after the summer. I think..we just..have to stop it now. I do like you..but....your like...’’
’‘like what?’’ sa jag hårt.
’‘like....’’ han verkade inte få fram orden. Han tittade på mig, och jag borrade in blicken i hans.
’‘You are saying that i was just your summer flirt?’’ sa jag i en frågande ton.
’‘something like that’’ sa han tyst. Jag tittade på honom, men han vågad inte möta min blick. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Det fanns inga ord, inga känslor som kunde beskriva detta. Detta var bara...äh. Det gick inte att ta in.
’‘but..’’ sa han och försökte gå fram till mig, men jag backade snabbt flera steg.
’‘but what?’’
’’we can..meet sometimes and...like...’’ Jag förstod vart han ville komma...
’‘and have sex’’ hjälpte jag honom. ’’ you know what? You’re a ass. I don’t even know what to say. This is just...crazy’’ sa jag och gick mot hallen. ’‘and do you know what the worst thing is? I thought you were different. I thought you didn’t was like all the other guys. I thought i could trust you, that we had something. You did make me to the happiest girl ever, you took my heart. And played with it’’ Och med de orden gick jag ut genom dörren.



You Just Gotta Believe -Kapitel 26.

Den 2012-11-01, kl 03:33:21
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

De senaste dagarna hade spenderats på mitt sommarjobb på vardagarna, Niall hade sovit ut, och sedan kommit bort till mig och Rebecka. Sedan hade antingen jag och Niall umgåtts själva hemma hos mig, ätit på någon annan snabbmats kedja, suttit i parken och ni vet...Bara gjort normala saker. Niall hade dragit med gitarren till parken en av dagarna. Det hade kommit förbi lite fans som satt sig runt om bänken vi satt på och lyssnat. Det hade tillslut varit kanske 30-40 stycken. De var inte sådär galna, utan de tog de lugnt och applåderade lite då och då. Efteråt, när vi skulle dra hem, så hade Niall skrivit autografer och tagit bild med dem. När de frågat honom varför han var här, och inte i LA fortfarande, eftersom att nyheterna stått över allt att inte han var där. Hans svar blev samma till alla. Att det hade hänt något som gjorde att han var tvungen och komma hem och att de snart skulle få veta.
De flesta kvällarna hade vi varit på sjukhuset med. Vi stannade inte så länge, eftersom Niall inte ville se henne så. Hon var vaken, men hon kunde inte höra, röra sig eller reagera. Hon hade massor med olika slangar runt sig, för att hon skulle kunna andas ordentligt. Läkarna visste inte riktigt hur det blivit såhär. Hon hade fått en stroke i hjärnan, men de visste inte varför, hur eller vad som skulle hända efteråt. Allt de visste var att hon levde.
Hon hade trillat ihop på jobbet och då hade hennes arbetskollegor ringt en ambulans.
Det var bara en dag tills Louis skulle komma hem. Vi hade pratat ännu mer med varann nu när Niall var här. Jag förstod att Louis var lite svartsjuk fortfarande, men det var inget han sa. 
Jag saknade honom så att det värkte inom mig. Att först ha spenderat hela sommaren med honom, varenda minut av dagen och sedan helt plötsligt varan ifrån varann i 10 dagar. Inte ens kunna se varann på riktigt. Inte kunna känna, lukta, kyssa...ingenting.
Jag frågade ofta Niall hur han mådde, och han svarade att det var helt okej. Han var hemma och han visste att hon levde. Det var det viktigaste. 
Niall och jag pratade mycket om hans mamma och Louis. Jag fanns där för honom hela tiden, precis som han fanns för mig. Han förstod min saknad. Jag var glad att det var just Niall som jag kommit överens med så bra. Vi var så lika. Det var lixom...Äh, det är så svårt att förklara. Men när vi pratade med varann så uppstod aldrig något pinsamt ögonblick. Vi behövde inte fråga vad den andra menade, för vi förstod iallafall, på något sätt.
’‘We should do something today’’ sa Niall vid frukosten. ’’ I mean, something else, not the normale things we’ve done so far’’ sa han och tog återigen en tugga av sin ostmacka.
’‘like..?’’ frågade jag honom. Jag var glad att han inte gick runt och var ledsen hela tiden. Att han inte grät och stängde in sig själv. Det klart att jag fanns där och stöttade honom om det skulle vara så, men han hade hoppet uppe. Han var stark.
’‘Give me the newspaper, please’’ sa han sedan. Han bläddrade till de sista sidorna och stannade upp på en sida.
’’we could go to the cinema’’ utbrast han glatt.
’‘yes. Is there any good movies?’’ frågade jag, lika glatt.
’’it depens on what you want to watch’’
’‘what we want to watch’’ rättade jag honom. Han skrattade och vände sedan tidningen åt mitt håll.
Det fanns en komedi, en skräckfilm, en sådär typiskt tjej film, och några drama.
’’hm...which one do you want to watch?’’ frågade jag honom.
’‘maybe de funny one?’’ sa han tvekande. Jag brast ut i ett skratt. Det var så jävla typiskt Niall! Han tittade oförstående på mig.
’‘typical Niall’’ log jag. ’‘Let’s watch that one then’’ log jag.
’‘should we call and order?’’ Jag tänkte en stund innan en tanke slog mig.
’’or we could go there, order, go and eat somewhere and then go back and watch the movie?’‘föreslog jag.
’‘sounds better’’ sa han. ’’So... should we take that one who is six a clock pm or nine a clock pm?’’ fortsatte han, med blicken på filmens tider och innehåll.
’‘your choice’’ skrattade jag.
Tillslut enades vi om att vi skulle ta den som gick nio, för annars var vi tvungna att äta fyra på dagen. Då skulle man ju hinna bli hungrig igen efter filmen.
Framåt kvällen så gick jag först och duschade, meddans Niall låg och twittrade och väntade på sin tur. 
Efteråt så kom jag ut i en handduk runt kroppen och en på huvudet. Niall stod precis utanför, så vi krokade och jag halkade lite lätt på det blöta golvet och föll pladask ner på golvet med rumpan före. Niall stod helt tyst och kollade på mig. Jag såg att han var nära på att börja skratta, men han visste inte ifall jag själv höll på att gråta eller skratta. Det vill säga, om jag slog mig eller inte.
Jag började gapskratta, och Niall kunde inte hålla sig han heller. Jag var så satans klumpig! Niall var tvungen att hålla sig mot väggen för att inte vika sig på golvet.
’‘did..it..go well...?’’ frågade han mitt i skrattattacken. Jag nickade.
Han hade stått mitt i det blöta på golvet, så han böjde sig ner för att dra av sina strumpor, som i detta laget var väldigt blöta under till. När han drog av den andra så började han tappa ballansen och viftade och slog med armarna i luften. Samtidigt höll han på att skratta åt mig som trillat, vilket i slutändan blev att han trillade över mig, och råkade trycka upp sin strumpa i mitt huvud. Vi båda låg på varandra, och skrattade som aldrig förr. Jag hade aldrig i hela mitt liv skrattat så mycket på en minut. Vi båda hade alldeles ont i magen. Hade någon sett oss nu, så hade de väll misstolkat situationen helt, då jag bara låg i handduken, som som tur inte glidit av min kropp. Men eftersom det var Niall, och vi var bästavänner så var detta inte det minsta konstigt. Var det konstigt om man suttit såhär med sin bror eller syster? Nej, precis. Det är ju det jag säger.
När vi båda lugnat oss, så reste vi oss och jag gick in till mitt rum meddans han hoppade in i duschen.
Jag valde ut ett par väldigt tajta jeans och en blå och vit randig blus. Mitt blonda hår plattade jag lite lätt, tog lite mascara, rouge och ögonbrynspenna och sedan väntade jag på Niall. Jag gick ut i sofforna för att vänta, och efter bara någon minut så kom han ut i ljusblå baggy jeans och en beige t-shirt. Niall hade sådär lagom klädsmak. Inte sådär hårda, inte mesiga, utan snygga och normala kläder. Vissa killar kunde ju använda snygga kläder, men som var jätte obekväma, men använda de för att de var just det, snygga. Men Niall såg ut att ha kläder som han trivdes i.
’’so, tomorrow is the day?’’ frågade han med ett flin på läpparna medans vi gick bredvid varann påväg mot biosalongen.
’’i guess’’ skrattade jag.
’‘you’ve talked pretty much, don’t you?’
’‘everyday. Somtimes two, three och even four times’’ skrattade jag. ’‘have you talked with them?’’
’‘we’ve text most of the time’’ log han.
Meddans vi ställde oss i kön för att boka biljetter, så kom det fram två tjejer. Directioners, antog jag.
’‘hey Niall, could we take a picture with you?’’ sa de glatt, en aning uppspelt.
’‘hey sweethearts, ofcourse!’’ Hela han lös upp när han var i deras närhet. Jag förstod att de älskade sina fans över allt annat. Jag hade ju egentligen förstått det innan, eftersom jag själv var Directioner..
’‘you’re the girl Louis is dating !’’ sa den ena sedan och tittade glatt på mig.
’’I am’’ log jag.
’‘could we take a picture of you and Niall?’’ sa den andra. Jag tittade på Niall som bara log stort mot mig.
’‘absolutely’’ log jag.
Niall la armen runt min axel, och jag la min arm runt hans axel, så vi såg ut som riktiga buddies. YEAH.
’‘thank you’’ sa de och log sött. ’’ and by the way, Have you looked at their inteview from today?’’ frågade den ena lite nedstämt med blicken mot mig. Jag tittade oförstående mot de.
’’no i haven’t’’ sa jag sedan. De två tjejerna utbytte en blick och sedan sa den ena
’‘you should probably do that’’ hon la handen på min arm, och sedan sa de hejdå, log och gick därifrån. Jag tittade på Niall. Han skakade på huvudet.
’’ i haven’t seen it either’’. Jag skulle precis ta upp mobilen för att leta upp den, men plötsligt var det vår tur i kassan. Niall sa vad vi skulle ha biljetter till och hur många och betalade honom sedan. Efteråt sträckte jag fram handen för att ge honom pengar för biljetten. Han skakade skrattandes på huvudet.
’‘don’t worry about it’’ log han.
Vi satte oss ned på en restaurang och fick menyerna i våra händer. Vi började små prata, och beställde sedan och åt i lugn och ro. Jag glömde alltså helt bort att kolla på den där intervjun. Vilket jag antagligen inte skulle gjort...


You Just Gotta Believe -Kapitel 25.

Den 2012-11-01, kl 03:33:13
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’’my mom...is sick’’ Han brast ut i tårar. Jag fick panik. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Det fanns ingenting som kunde ändra något. Jag la mig bredvid honom och kramade honom hårt. Somsagt, jag visste inte ifall jag kunde göra något. Så jag bara satt där, med honom i mina armar. Ville han berätta, så fick han göra det. Jag skulle inte tvinga honom till någonting.
Och sådär satt vi. Länge. Hans tårar bara rann, och han kramade mig hårdare hela tiden. Tillslut kunde jag inte heller hålla mina tårar inne. Av att se en bästavän, som var som en bror, vara såhär ledsen, gjorde så galet ont i mig. Det fanns lixom inga ord.
Efter ett tag så upphörde tårarna, och vi släppte varann. Det hade börjat mörkna ute en aning och jag kände att jag började bli hungrig.
’‘Niall?’’ frågade jag.
’’mh?’’
’’Do you want some food?’’ frågade jag försiktigt, fortfarande med armarna om varandra.
’’we can go out and buy some pizza or something. And...watch movies at home’’ sa han trött. ’’if you want to’’
’‘sound good. With candys’’
’’by the way, can’t we have Nandos instead? Feels like it was a lifetime ago..’’ suckade han.
’‘let’s go’’ sa jag lite gladare och drog upp honom.
’‘and Niall..?’’ sa jag försiktigt.
’‘yes?’’
’‘Tell me when you’re ready’’ sa jag medans jag drog på mina Palladium. Niall drog på sina röda supras, och sedan gick vi ut genom dörren.
’‘she has a brain tumour’’ sa han när vi gick. Jag stannade upp och stod helt stilla. Jag kunde inte röra mig. Niall stannade efter att han märkt att jag gjort det och tittade på mig. Mitt ansikte var sammanbitet, för att jag inte skulle börja gråta mitt här. Det var ju jag som skulle vara den starka här...
Några få tårar började rinna från mina ögon, och strax därefter gjorde de det från hans med. Men ändå så tog han bestämt min hand i sin och började gå mot Nandos, hand i hand. Det spelade ingen roll ifall någon såg våra händer. Bästavänner kan hålla handen. Syskon kan hålla handen. Alltså kan Niall och Ida kan hålla handen, dem med!
Vi gick in på Nandos och beställde maten. Det skulle ta en kvart, tjugo minuter, så under tiden gick vi till godis affären, bara några meter bort.
Jag höll i påsen meddans Niall plockade.
’‘them! You have to take them! That’s the best candy in the whole world!’’ utbrast jag när Niall höll på och ta.
’‘that candy taste forrest, but sure’’ skrattade han. Det var första gången på hela dagen jag såg han skratta. Och le.
’‘your taste is disgustin’’ sa han när vi sedan stod i den över långa kön. Vi hade stått i kön i 10 minuter nu, för att kassa skiten hade gått sönder. De hade precis lagat den, men det var minst tjugo man före oss.
’‘our food was ready in 5 minutes ago’’ skrattade jag.
’‘okey, i pay this and you go and get the food’’
’‘deal’’ sa jag och gick ut ur affären. Jag kom på att jag glömt och kolla mobilen på hela kvällen, så där var några missade samtal från Paul och Louis. Jag började ringa Paul.
’‘Hey, sorry that i haven’t called you back. I haven’t noticed my phone’’ sa jag snabbt när han svarade med sitt namn.
’‘aah, don’t worry. How is it with him?’’ Sa han lugnt.
’‘ehm..he told me. And then he cried the whole afternoon, and now we’r on Nandos. Or, he’s in the candy shop and i’m gonna get our food at Nandos now and then we will go home’’
’’oh, okey. So...i guess he’s alright?’’ frågade han sen.
’‘sometimes. Or...for now, he is okey’’ log jag.
’‘good. Thank you so much, Ida. But he didn’t want to be here, in LA, when his mum was..yeah..In London’’ sa han, lite dystert.
’’no, it’s okey. I understand. Im glad he’s here’’
’’is it Ida?’’ hörde jag Louis i bakgrunden.
’‘yes’’ sa Paul till honom. ’‘Ida, Louis want to talk to you’’ sedan hördes prassel, och Louis röst döck upp i luren.
’‘Hey babe’’ Sa han kärleksfullt.
’‘Hey you’’ sa jag. Lite gladare blev jag av att höra hans röst. ’’ wait a second, Lou’’ sa ajg och drog bort telefonen från örat.
’‘Two Nandos Special’’ sa jag till kvinnan i kassan. Hon räckte fram maten, jag betalade, sa tack och gick ut. ’‘I’m back’’ sa jag i telefonen.
’‘are you at Nandos?’’ frågade han.
’‘yes, Me and Niall, bought food from here’’ sa jag.
’‘how is it it him? Paul...told us...’’ Det sista sa han lite...tystare.
’’ for now...good. But he cried a lot this afternoon’’ sa jag tyst.
’’oh...tell him i said hi’’ sa Louis. Sedan hörde man Louis igen ’’No, Zayn, get off me! Nooooo not you Liam! Harry, you’re to faaaat! OOOUUUUWWWW! My head! What the fuck are you doing, man?’ och sedan massa skratt. ’‘Lou is getting raped by Harry and Zayn’’ skrattade Liam i telefonen. ’’ he will call you later. And tell Niall we all said hi’’
’‘haha, yes, i will. Bye’’ Sedan la vi på, och jag var framme utanför godis affären, och Niall kom precis ut.
’’OH! I CAN FEEL THE SMELL OF NANDOS. HEEAVEEEN’’ Sa Niall, och jag tycktes glimta ett litet leende.
’‘candy is better’’ skrattade jag.
’‘I TAKE YOU TO THE CANDY SHOP!’’ sjöng Niall, och han verkade faktiskt vara en aning gladare. Han hade ett litet leende på läpparna. Kanske var det jag som hjälpt till att sätta det där...Eller så var det bara maten....




You Just Gotta Believe -Kapitel 24.

Den 2012-11-01, kl 03:33:03
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’’what?’’ frågade jag.
’‘yes or no?’’ Först trodde jag han...skojade. Men....sen när jag hörde hans seriösa tonläge så förstod jag att det hänt något.
’‘Niall, what is it? something has happen, right?!’’ sa jag snabbt. Jag tittade snabbt mot skärmen, där Louis satt med gapande mun.
’‘yes or no Ida!?’’ hörde jag Niall säga lågt.
’‘ofcourse! Anytime Niall!’’ sa jag snabbt.
’‘good. 22 hours’’ sa han och la på. Jag stirrade på telefonen. What did just happen? Vad var det med Niall? Vad hade hänt? Var han skadad? Hade någon av killarna gjort något?
’‘ida!?’’ hörde jag Louis säga på skype och jag väcktes ur mitt drömmande.
Jag flyttade blicken till Louis.
’‘what did Niall say!?’’ Jag berättade vad Niall sagt till för Louis och berättad evilket tonläge han sagt det i. Han hade låtit...ledsen. Känslosam. Kall. Jag vet inte riktigt. Men det var då verkligen inte den Niall jag kände! Eller jo...de var ju de. Men de var inte så han var. Han var lixom inte...glad.
’‘omg. Something has happen!’’ sa Louis upprört. Precis då plingade de till i Louis mobil och han tog snabbt upp den. Han började läsa högt.

’’i have to go home. Do the last fan meets without me. I’ve spoken to Paul, he knows. I tell you later. Love you guys. And...i’m sorry. xx’’ läste han. Han stirrade på skärmen, och sedan på mig.

’‘did he tells you what it was?’’
’’no he didn’t’‘suckade jag.
Jag reste mig upp och skulle flytta mig mot sängen, för att jag inte orkade sitta i min soffa.
’’NO! Where are you going?’’ frågade Lou, lite sådär halvt förtvivlat.
’’im going to swift place’’ skrattade jag.
’’ah..i thought you were leaving me’’
’’no way’’
’‘good, babe’’ log han nöjt.

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil ringde. Yrvaket satte jag mig upp och tittade på skärmen. Inget nummer jag kände igen, men jag svarade iallafall.
’‘hello?’’
’’is it Ida?’’ frågade en mörk ganska bekant röst. Fan, vem var det? Jag kunde vekrligen inte komma på det...
’‘yes, who is it?’’
’’oh, god! Finally! It’s Paul. You know...One Directions security gard!’’ THA FUQ? Varför ringer han mig!?
’‘yeah, Paul...yeah...i know!’’ Stammar jävel, ida..Ja...
’’i guess you don’t know why i’m calling?’’
’‘yeah, something like that’’ skrattade jag.
’‘Niall called you yesterday, right?’’
’‘yes, he did’'
’’i just wanted to check. So you’re at the airport in 2 hours?’’ frågade han. Jag kollade på klockan. FUCK! TVÅ TIMMAR! JAG MÅSTE FUCKING DUSCHA OCH SÅNT, FÖR JAG MÅSTE STICKA OM 40 MINUTER!!!!
’‘yes, absolutely. I’m on my way into the shower right now, and then i will be there’’
’’oh good. Thank you so much, Ida. I know what has happen, but i think he want to tell you. It’s important. It’s about his mum...’’

Efter samtalet med Paul så sprang jag snabbt in i duschen, ut efter det, på med kläder, borsta håret och ringde en taxi. Jag var där en kvart innan hans flyg skulle landa, så jag satte mig på en bänk innanför och väntade. Såfort jag hörde steg så tittade jag upp ifall det var Niall, och varje gång blev jag lika besviken. 
Tillslut hörde jag mig namn sägas i en ganska tyst ton. Jag reste mig snabbt upp och tittade på Niall som stod framför mig. Hans ögon var trötta och hela hans såg sliten ut. 
Jag kramade honom hårt och länge, och vi bara stod där mitt på flygplatsen med armarna runt varann. Jag kände hur Niall skakade lätt, och jag tittade på hans ansikte som vilade på min axel. Han hade små tårar i ögonen och jag klappade honom på ryggen lugnande.
’’im sorry..’’ viskade han.
’‘for what?’’
’‘that you’re here. And that i’m crying...and that...yeah’’
’‘dont be. I help you. Anytime’’
’‘thank you. And ehm...Ida..?’’ frågade han sedan.
’‘yes, Nialler?’’
’‘Do you think Louis will get mad if i sleep at your apartment?’’ sa han tyst.
’‘maybe, but that dosen’t matter. You’ll sleep there anyway’’
Vi började gå ut från flygplatsen, och de första jag såg utanför var paparaziz. GREAT. 
Niall vände bort ansiktet, och drog på sin luva istället.
Vi sa ingenting under hela taxi resan, och när vi gick ut, så tog jag honom i handen. Vi var vänner, de kan hålla varann i handen. Right? Kom inte o säg att ni aldrig hållit er bästavän i handen lixom...
Vi gick upp till min lägenhet och jag låste upp dörren. Niall följde med mig in, och drog av sina skor på mattan.
’‘you can put your things in the living room. Do you want something to eat?’’ sa jag till honom.’‘yes..thank you’’ sa han trött.
’‘well...i can go and make food. You can go to the Sofa’’ sa jag. Han var påväg att protestea men jag stoppade honom snabbt. ’’No Niall. Go and sleep. I will make something’’ log jag och föste in han till soffan. Han var verkligen trött.
Efter fem minuter så kom jag in med fyra mackor och oboy till honom som jag satte på bordet vid soffan.
’‘thank you’’ sa han och försökte sig på ett leende.
’’so..i guess you want to know why i’m here and not in LA?’’ frågade han sedan.


You Just Gotta Believe -Kapitel 23.

Den 2012-11-01, kl 03:32:54
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Hela veckan så var jag och jobbade med Rebecka vid kiosken. Det kändes skönt att ha något att göra, eftersom att jag annars bara hade spenderat mina dagar med att sakna Louis. Vilket jag gjorde iallafall. Men nu fick det lixom inte så mycket egentid eller vad man ska säga. Jag tänkte på honom varje dag, varje timme, varje minut. Men nu jobbade jag samtidigt, så det blev inte lika jobbigt. Dessutom smsade vi massa under dagarna och pratade även på kvällarna. Ikväll hade vi bokat upp oss med skype klockan 10 , eftersom han var ledig idag. Imorgon kväll skulle de däremot ha en konsert.
Louis var alltid lite halvt ledsen när vi pratade, eller facetimade. Han sa att han saknade mig mer än något och att han mer än gärna skulle åkt hem för att vara med mig. Så jag blev den som fick hålla hoppet uppe, le hela tiden och säga att vi skulle ses om 8 dagar. Men allting jag egentligen ville var att känna hans läppar mot mina.
’‘what’s up with you sunshine?’’ skrattade Rebecka när vi höll på med att jobba.
’‘what?’’ frågade jag, fastän jag antagligen förstod vad det var.
’‘You’re down hun. Is it Louis?’’ Hon la en hand på min axel och såg medlidande ut. När jag inte svarade, så kramade hon mig hårt.
’’he will be home soon’’ Sedan släppte hon mig och vi fortsatte med jobbet.
’’i know, but...äh, i don’t know’’ Allvarligt så visste jag ju inte riktigt hur jag skulle föklara vad jag tänkte och kände. Ingen aning faktiskt.

 Timmar senare:

Jag tryckte upp skype och var nu inloggad. Sekunderna efter så fick jag ett samtal på skype. Mitt leende spred sig i hela ansiktet och det var precis som om jag fick ny kraft. Ny kraft att leva. Att andas. Att vara lycklig och glad.
’‘HELLO BEAUTIFUL!’’ hördes hans röst, och strax därefter dök video rutan upp och hans glada ansikte lös, de med.
’‘HEY HANDSOME!’’ svarade jag glatt.
’‘zuuuuup?’’
’‘not much. And you?’’ frågade jag.
’‘not really much either, just thinking about you’’ Hel jag blev varm av det hans sa, just bara för att det var just han som sa det.
’‘sounds perfect’’ skrattade jag.
’’so, what have you done today, my angel?’’
’‘i’ve worked. And...nothing else. Just been with Becka and Andy’’ sa jag i ett försök att försöka dölja att allting gått åthelvete eftersom de bara vart han i mina tankar.
’‘sound good. What did you do?’’ frågade han.
’’we ate’’ skrattade jag. ’‘What have you done today?’’
’‘worked’’ skrattade han.
Plötsligt ringde min mobil och jag såg Nialls namn lysa upp på skärmen.
’‘wait a second Lou’’ sa jag och svarade i telefonen.
’‘hey nialler!’’ sa jag glatt.
’‘can you be at the airport in 22 hours?’’ sa han snabbt.


You Just Gotta Believe -Kapitel 22.

Den 2012-11-01, kl 03:31:55
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Dagen hade kommit då Lou och killarna skulle åka till LA. Klockan var inte mer än halv 5, men killarna skulel vara på flygplatsen halv sex så jag gick upp med Louis för att åka med och säga hejdå. Efter det skulle jag jobba som vanligt.
’‘are you awake, babe?’’ viskade Louis. Jag öppnade ögonen och tittade in i hans fina grön-grå ögon, samtidigt som jag fick en lätt puss på mina läppar. Detta var fan det bästa sättet att vakna upp på!
’’no, i’m asleep’’ muttrade jag ironiskt.
’‘are you? ’’ frgåade han förvånat. Jag började skratta åt honom.
’’no, ofcourse not’’ sa jag och klappade han på kinden.
’’ah...’’
Han la sig över mig, med hela sin kropp. Och nu tänker ni säkert att han bara la sig försiktigt med armarna i sängen så att inte tyngden kom på mig, men nej....Hela jävla tyngden var på mig. Tur han inte vägde mer...
Han kysste mig länge, och jag försökte ta in allting, så att jag hade något att se tillbaka på när jag saknade honom föööör mycket.
’‘maybe...we...should...get...ready?’’ frågade jag mellan hans kyssar.
’‘you’re probably right..’‘suckade han.
Efter kanske tio minuter så insåg vi att vi kanske skulle skynda oss en smula, eftersom vi skulle ses nedanför om 10 minuter. woooopsieeee...
’‘i’m gonna miss you, like...crazy’’ muttrade han när han tryckte igen sin resväska.
’‘the same to you’’ suckade jag.
’‘we’ll stay in touch, right?’’ Han stannade upp och tittade mig i ögonen, med en ganska...sårad blick.
’‘ofcourse we will’’ sa jag uppmuntrande. ’‘we will call whenever we got time. Or...YOU will call whenever YOU got time’’ Sa jag och syftade på hans hektiska schema.
’‘but...the time different?’’
’‘aahh, what ever. Just call me! And we can skype too!’’ sa jag glatt.
’‘yeah, so i can see your pretty face’’ sa han och log smått, men hans mungipor rycktes sedan ner.
’’oh, i don’t want you to stay here alone...’’ suckade han.
’‘i’ve got Andy and Rebecka. Don’t worry’’ sa jag och log.

Efter att vi pratat ett tag så ringde Louis mobil och vi båda hoppade till.
’‘Lou?’’ sa han och tog mobilen mot örat. Jag kunde höra hur någon halv skrek på andra sidan luren. En djup och mörk röst.
’‘yeah, ah..sorry...we’ll hurry...yeah! take it easy!’’ sa han snabbt och la sedan på.
’’It was Paul. We’r late!’’ sa han och tog väskan i sin hand, mobilen i andra, nyckeln och sedan små sprang vi ut genom dörren.
’‘we’r so sorry!’’ sa Lou, halvt anfått. De andra bara skrattade åt oss. Ja...alla förrutom Paul...
’‘Lou. i’ve said you have to be in time!’’ och sedan körde han med gasen i botten till flygplatsen. På vägen så tog Louis min hand och kramade den hårt. Detta var sista gången på 12 dagar. 12 dagar utan killen jag spenderat mer än halva sommarlovet med...Hur skulle detta gå..? No idea at all!
Jag kände Louis blick bränna på mig, medans vi satt i bilen. Jag kunde inte kolla på honom, så istället lutade jag mig mot hans axel, och han la armen runt mig och pussade mig ett flertal gånger på kinden.
Bilresan gick allt för snabbt, och innan vi visste ordet av det, så var vi framme. incheckningen hade börjat för 2 minuter sedan och stängde om 15. De var inte jätte gott om tid, men de fick ändå skynda sig en aning.
Precis innanför dörrarna stannade jag för att säga hejdå.
Han kastade sig emot mig och kramade mig hårt. Dessa kramarna skulle jag sakna mer än något. Jag kunde inte leva utan de. Det var som en livskraft. Som att andas. SOm att dricka. Och i Nialls fall, äta...
Han kysste mig långsamt med ihopstängda läppar, innan v båda särade på de och gav varann en ordentlig kyss.
Vi avslutade och tog varandras händer, och han höll sina väskor i den andra handen.
Vi tittade varann djupt i ögonen och sedan gick han. Hans väska rullade iväg, och han vände sig snabbt om mot mig, log och fortsatte gå. FYFAN VAD JAG SKULLE SAKNA HONOM.




You Just Gotta Believe -Kapitel 21.

Den 2012-11-01, kl 03:31:46
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Nästa morgon vaknade jag av att det var så varmt att jag trodde jag skulle dö. Allvarligt! Sedan kom jag på att Louis låg tätt intill mig med armarna om mig, bådas täcke på oss plus en Harry på oss. Het plötsligt så kändes det inte så konstigt. Men om jag inte tog mig ur denna omfamningen snart så skulle jag dö.
Men hur skulle det gå till? Jag satt där och funderade ett tag på något lurigt sätt att väcka dem, men eftersom jag inte kunde ta mig loss så kunde jag inte göra något långsökt. Därför så plocka jag upp min telefon satte igång en förfärlig tuta på högsta ljud och börja samtidigt klappa och sjunga med min tondöva röst "gotta be you"!
Harry reste sig snabbt som fan så han trillade bakåt. Louis däremot, bara muttrade lite, tryckte mig hårdare mot honom, tog en kudde för örat och var lika död som han var för tio minuter sen. Oförväntat... Snart började jag känna små pussar mot nacken som sedan blev till planterade kyssar på kinden, samt som han sträckte sig och började kyssa min hals, där han vet att jag har min "softspot".
Jag kunde inte göra något annat än att rysa när han började dra sina nyklippta naglar innanför mina lår.. *HEEAVEEEN* !! Då kom Harry och förstörde allt som den glädjedödaren han är.
-"NO NO NO NO!! NO PORNOMOVIES HERE, AND NOW...!"
Louis lyssnade inte alls utan fortsatte det han höll på med.
Hur mycket jag än ville att han skulle fortsätta så fick det ta ett slut för vi ska faktiskt hem snart. FAN, HELVETE! JUSTE, HEM..!
-"Harry, vad är klockan?!"
Harry kollade förvirrat på mig, vilket jag tyckte var väldigt konstigt då jag plöstligt förstod att jag hade snackat på svenska..
-"Haha, oh I mean... what time is it?"
-"You tell me, It was you that woke me up"
-"Right... 13.43?! We were supposed to leave like 12 or something.."
..Och där var vi, springandes fram och tillbaka för att packa sakerna, och göra v sig sådär hyfsat, samt försöka få liv på Louis. Vilket vi inte lyckades alls bra med. Niall slet upp kylskåpsdörren, gjorde några baguetter, gav fyra till mig (eftersom han visste att jag åt som ett djur) och tog fyra han själv, medans zayn stod och kamma sitt hår. Jag tog på mig Louis allt för stora joggingbyxor, en tjocktröja med sådär awesome tryck på och kamma igenom mitt mellanvågiga blonda hår. Jag tog lite puder eftersom jag antagligen såg ut som ett lik och täckte över några finnar. DONE!
Vi alla står där nere, redo att åka, när vi kommer på att Louis fortfarande är i sängen.
-"Oh, FUCK!"
Jag springer upp in till vårt rum och ser att han inte är där, går då av rena reflexer in på toan och där...satt han, all but naked och sket. De flesta hade nog stängt dörren och skämts som tusan, men eftersom jag inte är normal, Så gjorde jag inte det. Jag la mig på golvet och började dögarva åt absolut ingenting. Louis däremot, han skämdes lite, men vad gör det?
-"JAG SÅG DIN FJONG!!" nästan skrek jag och började skratta ännu mer, vilket är sådär liite konstigt eftersom jag har sett den innan..
Han kolla på mig som ett frågetecken och då kom jag på att jag sa även DET på svenska, men jag strunta i att repetera det för att det kommer bara bli konstigt. Så istället gick jag ut ur badrummet och stängde dörren och lät han va.. TRODDE HAN! jag gick in till hans rum, tog några kläder, gick in till toaletten, slängde kläderna på golvet, tog fram min telefon & var redo att fota när han gjorde ett sådär stort generat smile och höll sig för "the goodies" samt som jag tog kortet, gick ut igen, lät dörren vara öppen och gick in i vårt rum och packa sakerna. MOHAHAHA så snäll var jag..
När louis tog på sig kläderna gick vi båda ner och var redo för att dra. Harry frågade vad som hade hänt där uppe eftersom han hört smällar och massa skratt, och jag tänkte berätta.. men shit, den blicken louis gav mig.. damn. Fick spara det till senare, hihi!
Vi alla gick ut och bestämde vem som skulle åka i vilken bil. Efter lite tjurande från Louis sida så skulle jag, Zayn & Niall åka tillsammans. Och då såklart, så skulle Louis, Harry & Liam åka tillsammans.
När vi satt i bilen så såg jag att Zayn höll på att somna, och han verka tro att det skulle bli en lugn bilresa.. NÄRÅ! Inte när Ida Volt sitter i samma bil. Jag satte igång "WHO - tujamo plastik funk" på högsta bas och så hiimla högt ljud så man riktigt kände hur det vibrera i bilen!
-"WEEHOOO!! LETS GET THIS PARTY STARTED!" skrek Niall.
Jag var inte långt efter med att hoppa upp ur sätet börja dansa som en galning med Niall bakom mig. Zayn satt i förarsätet och börja dögarva och startade motorn.
"IT'S GONNA BE A BUMPY RIIDE!" skrek jag.
Jag och niall, bestiieees som vi var, bestämde oss för att skojgrinda och han bärde upp mig så vi båda trillade bakåt, eftersom vi faktiskt satt i en bil som faktiskt körde.. Vi båda började skratta och så var vi iväg!
Harrys perspektiv:
Jag kände endå på mig att detta skulle bli en bra resa eftersom jag har Louis & Liam i samma bil, men det ångra jag snabbt när jag hörde Zayn, Niall & Ida sätta igång riktigt hög housemusik i sin bil och såg Niall och ida dansa i högsta hugg! Dem började grinda på skoj och då vände jag mig snabbt om mot louis som är på min högra sida, som satt och koka. Shit, va sur han såg ut att vara!
-"And there goes the party.." Sa jag av en slump men ångra det snabbt när jag kände Louis ögon bränna på mig. Detta.. kommer inte bli en bra resa.. Liam kom ut ur toan och vi var redo att åka. Jag satte mig i bilen och började sätta igång radion när Liam snabbt stängde av den för att han hade så ont i sitt huvud. GREAT! Jag titta på louis brevid mig och han satt bara och hängde fastklistrad mot rutan. Ja gud, va roligt jag kommer ha.. Jag tog på mina hörlurar och satte igång musik där istället och bestämde mig för att vara lika osociala som dem.. Undra vad den låten som Ida satte igång hette? för gud va bra den var..

"Ca 2 timmar senare"
-"Home sweet home! Sa Niall när vi gick ut ur bilen helt svettiga och sletna. Zayn kom strax efter med sitt bubblande skratt som ekade högt. Han har tydligen inte släppt mina och Nialls exklusiva och snygga danssteg ur tankarna..
Harry, Liam & Louis kom efter oss och alla förutom Liam som faktiskt hade ett leende på läpparna var sura som satan.. Undra vad som hade hänt i deras bil? INTE ETT SKIT...
Louis, som såg ut som han hade fått slut på hoppet av livet ändra snabbt det när han såg mig springandes mot han som en glad fåntratt. Jag omfamna han och sen tryckte jag ner han mot marken och satte mig gränsle över han samt som jag skratta ett hånfullt skratt!
-"IDA! We're on a street, you can't ride me now.." Sa han sådär lite hånfullt samt som han blinka med ena ögot mot mig.
Jag reste mitt ena ögonbryn, och böjde mig ner och viska i hans öra bara så han hörde;
-"What a shame, because I want you so badly right now.." och så stöna jag tyst så bara ännu en gång han hörde.
Jag reste mig snabbt, och blinka mot han, samt som jag tog jag tag runt harrys rygg vid min ena sida, och liam vid den andra och hoppa smått mot Zayns lägenhet.
Louis ögon fylldes med lust och sen reste han sig upp och började gå med rask takt mot oss. När vi väl var inne i Zayns lägenhet så tog alla av sig skorna, och slängde sig i soffan. Zayn gick mot köket och tog någon chipspåse ur skafferiet, lite cola och några glas och slängde sig över alla oss. Tyvärr så låg jag underst.
Jag sträckte mig efter chipspåsen, vilket Liam märkte så han tog tag i den och gav den till mig. Jag gav han ett artigt leende som tack och försökte koncentrera mig på att andas under allt detta. Vilket gick...sådär, haha. Jävla fetton. JOKE.
Antagligen somnade jag för att sen vaknade jag av att min nacke gjorde riktigt ont. Jag försökte resa mig upp och titta runt mig, men jag kunde fan inte röra den. Jag skrek till lite lätt, och snabbt såg jag Louis ovanför mig med ett oroligt uttryck.
’‘what happened?!’’
’’my neck..’’ sa jag tyst.
’‘what? seriosly? what’s wrong?’’ frågade Lou, och hela han lixom lös av orolighet. De andra killarna kom upp bredvid honom, och alla såg halvt skrämda ut.
’’i woke up like this’’ sa jag, och gjorde ett nytt försök att resa mig, men kved till när det inte funkade. Jag hade helt enkelt för ont...
’‘We’ll help you to raise you up’’ Lou tog försiktigt handen bakom min nacke och de andra drog upp mig långsamt i armarna.
’‘put her in Louis lap’’ sa Niall. Lou satte sig bakom mig och de andra hjälpte mig till honom, och han la händerna om mig. Jag halvlåg i hans knä, med hans armar. kunde det bli bättre? Fan heller.
De satte på en film som vi hade som bakrund och bara pratade. Helt plötsligt reste sig Niall och började skrika.
’‘whaaaaat?’’ sa vi alla i kör.
’’im fucking hungry!’’ klagade han. Alla bröt ut i ett jävla as garv och han bara stod där och tittade på oss.
’‘have you any food at home?’’ frågade Niall hoppfullt.
’‘i’ve got some microfood in the freezer?’’ sa Zayn.
Det hela slutade med att vi alla satt och åt micromat. Vissa åt biff med äckliga sunkna potatisar och någon sås, och andra köttbullar, snitzel eller något. Jag åt snitzel med bearneisås och sunkna potatisar. Helt okej iallafall. Vi satt med filmen på, ljus på bordet, cola och mat och bara pratade. Alla var galet trötta efter dagarna uppe i Louis stuga!
Tillslut var jag så jävla trött att jag inte pallade ha ögonen öppna längre. Då var klockan endå bara halv två ungefär.
’‘Zayn, where are we all going to sleep?’’ frågade jag trött.
’‘ehm...’’ sa han fundersamt.
’’in my bed, in the sofa and...where you want to’’ skrattade han.
’’i take the bed!’’ sa jag, och försökte resa mig från Louis knä. Han hjälpte mig upp och jag började trött gå ditåt. 
Louis följde efter mig och sen hörde jag andra steg med.
Jag var för trött för att vända mig om, men jag antog att det var mer än Lou.
Jag kastade mig snabbt i sängen , och väntade på de som skulle komma.
Först Lou, som la sig bredvid mig. Eller mer...bakom mig. så min rygg, mot hans mage, och huvudet i nacken och kramade mig lätt. Sen kom Niall...och sen Harry....och sen Zayn...och sen Liam.
THA FUQ!? skulle alla ligga här? allvar?
’‘seriously boys?’’ sa jag trött.
’‘yep!’’ svarade de mig och kastade sig bredvid oss.
’’it will be to warm!’’ klagade jag.
’’i will open the window’’ skrattade Zayn och gick mot fönstret och öppnade det. Sedan la de sig alla bredvid oss. Man hörde en fet duns, och sen Niall som sa
’‘EEUUUWW! Harry! No not you Liam. Seriosly boy, get off me! My foot! Your fat idiot!’’ skratt från de andra killarna och sedan Nialls fortsatta meningar.
’‘ooooh, this will be a long night’’ suckade Louis.
’’mm-hm..’’ svarade jag tyst.
’‘what a shame. I want to be alone with you’’ sa Lou, och suckade ännu en gång.
’‘haha, why?’’
‘‘cause...you make me fucking turned on’’ ÅH sexiga människa. Helt plötsligt vaknade jag till en aning, och vände mig om mot honom i sängen.
’‘and i want you. Closer then ever’’ viskade jag. Jag lutade mig fram och bet lite nätt på skoj i hans underläpp. Han stönade lågt till, men tillräckligt för att de andra skulle stanna upp i sitt krigande och titta på oss.
’‘get a room!’’ sa Harry.
Jag reste mig och drog istället med mig Lou ut till sofforna. Där var det inte så trångt heller, eftersom Zayn hade en överdrivet bred soffa.
’’so, where were we?’’ viskade han, och började kyssa min hals. Hans ena hand vandrade ner mot kanten av mina svarta fotbolls shorts och började försiktigt dra i kanten. Min hand åkte in under hans tröja och träffade varm hud. Bara av att dra handen över hans mage, fick honom att stelna till lite, och samtidigt göra mig ännu mera turned on på honom. Den sexigaste människan på jorden, fan!
Hans händer var plötsligt över hela min kropp och tröjan hade åkt av i farten. Louis med för den delen. Nu var det bara hans byxor och mina shorts. Men....tänk om de andra kom mitt i allt?
’‘Louis’’ stönade jag tyst. Han avslutade sig tvärt med att kyssa min mage och kollade upp på mitt ansikte.
’’if the other lads come in...?’’
Han såg ut att fundera ett tag innan han sprack upp i ett leendse, reste sig och drog med mig in i ett annat rum. En tvättstuga. Det fanns en nyckel på insidan, så han använde den och låste dörren efter sig innan han kollade på mig med ett cheeky smile, och snabbt var vi båda på varann igen där vi slutat i vardagsrummet. 
Efter att byxorna åkt av så fortsatte vi med min bh och han började leka. Sen stannade han plötsligt upp och tittade mig i ögonen. Hans ögon blänkte och, han log jätte stort. Han var så gullig just där att jag inte visste vad jag skulle ta vägen. Så vacker...

’’ is it okey? ’’ frågade han tyst.

’‘continue’’ flämtade jag. Han skrattade tyst och lutade sig sedan fram så att han kysste mina läppar, och sedan ner och drog av mina trosor, och fortsatte med kyssarna där istället. Jag var helt snurrig och visste verkligen inte vad jag var. Hans tunga jobbade jävligt hårt där nere, inte mig emot....
Jag fick behärska mig själv med att inte sparka honom i huvudet och dra ner all Zayns tvätt som låg ovanför mig med händerna.... Louis märkte det och skrattade lågt, innan han fortsatte.
Jag kände hur jag blev våtare och våtare och tillslut kunde jag inte hålla emot. Jag släppte ut ett långt stön, och han tittade upp mot mig. Han log igen.
’‘was it...good?’’ frågade han.
’‘good? Did you just destrice that as good?’’ frågade jag allvarligt.
’‘ehm..yes? or ehm..what...?’’ Han såg plötsigt osäker ut. Som att han gjort fel. Han trodde antagligen att jag inte tyckte det var bra alls, medans jag egentligen menat att det var det bästa och skönaste som någonsin hänt och att han var en jävel på det.
’‘that was one of the most amazing things you’ve ever done, Lou’’ sa jag och närmade mig hans läppar, och höll händerna i hans hår.
Helt plötsligt var han i mig, och jag kved till. Av välbehag. Han rörde sig först långsamt, men sedan en aning snabbare. Både han och jag arbetade emot varann. Jag trodde verklige att jag skulle dö snart! Eller...åtminstonde spricka....
Hans läpparv var återigen över mina och jag kände ett lyckorus i kroppen. Han log mot mina läppar och jag var lyckligare än någonsin.

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 20.

Den 2012-11-01, kl 03:31:39
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Jag bara gick och gick. Vart det var hade jag ingen aning om. Benen drog i mig, kändes det som. Jag hade iallafall varit smart nog att ta med min mobil. Så gjorde de aldrig på film eller i böcker. Där glömde dem den alltid hemma och så var alla och letade efter den som stuckit. Men då var de väll tur att jag va smart och att detta inte var något film, hehe.
Jag fortsatte att gå lite till innan jag stannade vid någon äng. Tur jag har bra minne och var helt säker på att jag skulle hitta hem igen. Eller inte hem. Hem till Louis.
Varför blev Louis egentligen så jävla sur? Han överreagerade så väldigt mycket. Inte ens kunde man ha kompisar utan att han skulle bli svartsjuk och arg. Harry hade antagligen bara skrattat åt Louis reaktion, precis som vi anda var väldigt nära på att göra, ifall det inte vart så att han faktiskt suttit och gråtit. ÅH HERRE GUD. Jag hade bara lämnat Harry mitt i det. Herregud. Hur jävla dålig får man vara? Jag drog snabbt upp mobilen och såg att jag hade några olästa medelanden och obesvarade samtal, men det hade jag fan inte tid för nu, så jag tryckte upp Harrys och min konversation, och skrev snabbt ett sms.

’‘Harry, I’m so sorry for just leaving you. I’m horrible, i know. SORRYSORRYOSORRY! xx’’

Jag satt lite halv nervöst och fingrade på mobilens glas meddans jag väntade på svar. Det kom dock väldigt snabbt.

’’oh, no. It’s okey. Don’t worry! :) Thank you for the help. I mean it. Really thank you! :) xx’’

Precis när jag skulle börja skriva på ett nytt medelande så ploppade ännu ett upp från Harry.

’‘and btw, Niall wants you to call him!’’

Det kändes inte lika hemskt längre att ha lämnat honom, när han själv var så tacksam för den lilla hjälpen, som för mig inte ens vart något. Jag lovade mig själv att prata med honom när jag kom tillbaka igen till Louis stuga.

’’I want to help you, you know that. Let’s talk when i’m home! :) thank you, i will call him! xx’’

Efter att jag skickat det, så ringde jag direkt upp Niall.
’‘IDA! how are you? what happening? ’’ var det första jag hörde, och jag kunde inte låta bli att skratta lite smått.
’’im okey Nialler, I’m on a field. Somewhere...’’
’‘ahaaa, is there a big three in the middle of the field?’’ Jag tittade mig runt omkring. 
’‘yep!’’
’’im coming in 10’’ sa Niall, och la sedan på. jaha? Jag skrattade lite för mig själv. Typical Nialler.
Precis som han sagt, tio minuter senare var han där, lite halvt svettig. Han kastade sig i gräset när han va framme vid mig, och andades tungt.
’‘was it hard?’’ skrattade jag. Han försökte säga något men var så anfådd att det bara blev små bokstäver, så han väntade tills han lugnat ner sig lite innan han pratade.
’‘I’d ran all the way. For you! Be proud!’’ Jag skrattade åt honom.
’‘course. I’m so proud bestie. Now to the other thing...what happened when i left?’’
’’We all asked Harry what was wrong, and he told us a little bit. But i think he told you more. You’re a girl’’ sa han och log. ’‘and after that Louis just... gave him a hug and ran to his room. And yours. Liam did go for a talk with him, but he didn’t want to. We talked with Harry more, but he didn’t want to talk about it more. And then...nothing’’ sa han och slog ut med armarna.
Jag och Niall låg i gräset och pratade ett tag. Eller vi trodde det var ett tag. Men nästa gång i såg på klockan så var den helt plötsligt 8 på kvällen.
’’we should go home’’ sa jag och reste mig upp, och vi började gå på den mörka stigen hemmåt. Fan nej, inte hem. Hem till Louis.
Tillslut såg i huset ovanför den lilla backen, och jag stannade.
’‘and now?’’ frågade jag Niall.
’‘let’s go inside. And you have to talk to Lou’’ sa Niall och började gå.
’‘and Harry’’
Jag öppnade försiktigt ytterdörren. Jag ville inte att de skulle höra oss för mycket.
Det första jag mötte var Liam, Harry och Zayn i hallen.
’‘Hello!’’ sa de glatt.
’‘Lou is in your room’’ sa han sedan och pekade mot rummet. Jag nickade som tack och gick sakta dit.
’‘Niall?’’ viskade jag. Han kom snabbt och tittade undrandes på mig.
’‘what am i going to say? ’’ viskade jag.
’‘Just go in there, It will be okey’’ sa han och puttade mig mot rummet. Jag la handen på handtagen och drog sakta ner handtaget. THAT MOMENT, typ...
Jag tittade försiktigt in. Hn låg under täcket. Det såg ut som att han sov, men jag antog att han inte gjorde det. Täcket låg över huvudet, och det ända som stack ut från täcket var lite hår på huvudet längst upp. Isolerad, huh?
Jag tassade över golvet och skulle precis krypa upp i sängen, när den sista brädan jag stod på började knarra. DITT JÄVLA BRÄD HELVETE, WHAT’S WRONG WITH YOU?! HÄR SMYGER JAG OCH FÖRSÖKER ATT INTE VÄCKA HONOM, OCH SÅ KOMMER DU AV ALLA MÄNNISKOR OCH GÖR DET? Fyfan för dig...
Han hade kanske inte vaknat, då jag lärt mig att han inte var den mest lätt väckta på jorden. Försiktigt la jag mig bredvid honom, och drog upp täcket lite. Jag ville bara känna honom. Känna värmen från hans kropp emot min. Jag drog in min hand under täcket och la den på den närmaste huden jag kunde känna. Jag kände hans abs, så jag antog då såklart att det var hans mage. När jag lagt handen där, så såg jag hur en hand drog upp täcket och drog in mig under täcket. Det var ett spöke! Joke...Ni förstod nog alla att det var Louis...
Nu låg alltså min kropp också under täcket bredvid Louis. Hans hand letade sig över min kropp och stannade på min mage. SÅKLART. Han var fan inte halv sovande. Han var mer vaken än någonsin. Jag drog min hand sakta mot hans ansikte och placerade den mot hans läppar. Hans huvud rörde sig sakta mot mitt, och sedan möttes våra läppar.
Jag vet inte hur länge vi låg där, för jag tappade fattningen om tid och rum. 
Båda två trycktes mot varandra, och allt som fanns för mig var Louis varma hud. Vi låg sådär tätt ihop slingrade länge och bara höll om varandra. Det var så mysigt. 
Det spelade ingen roll om vi inte sagt något alls, sen jag sagt det där lite halv dumma till honom innan jag gått iväg.
’‘i’m sorry’’ viskade jag lågt, men tillräckligt högt för att han skulle höra.
’‘I’m sorry too. Let’s talk tomorrow’’
Sådär låg vi hela natten. Timmarna tickade på och jag trodde att Lou somnat, men när han sedan börjat pilla i mitt hår, på mina läppar, kramat och kysst mig så förstod jag att han var vaken.
Såhär låg vi ända tills det knackade på dörren, och Harrys lockar tittade in.
Han sa inget, utan gick bara rakt in och la sig över oss båda. Huvudet i mitt knä. Louis armar runt mig hela tiden, och Harry mitt över oss. Detta var galet. Men det var såhär det skulle vara.
’i can’t sleep. I can sleep here, right?’’ frågade Harry tyst.
’‘course babe’’ sa Lou och klappade han på skoj på huvudet.


You Just Gotta Believe -Kapitel 19.

Den 2012-11-01, kl 03:31:32
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Tillslut hade jag fått ur Harry allting. Varför han var ledsen, vill säga. Det var för att varje gång han ser på mig och Lou så fick han den känslan av att han aldrig kommer hitta något lika perfekt. Han ville ha något som var så perfekt och lätt, som det var för oss, men att han tappade hoppet.
’‘Harry...You know that you will find your perfect girl. Have patience. I promise, when you stop looking and searching for her, she will come. There’s one for all of us. It’s worth the wait, isn’t it?’’
’’i know, you’re right. But sometimes i’m just...i don’t know’’ han stannade upp och tog ett djupt andetag, för att lugna ner sig. ’‘Sometimes it just fels like no one will ever se me as me. How am i going to know if they like me for Harry Styles och for...me?’’
’’I promise Harry’’ sa jag och la handen på hans. ’‘When the one is coming, you will know that she love you for you’’
Han tittade på mig och gav mig ett leende. Ett leende som faktiskt såg äkta ut, med skillnad från de tidigare idag. I eftermiddags.
’‘thank you Ida. Thank you for listening on my...shit, problems, call it what you want to. It actually means a lot that you listening’’ Jag vände mig och gav honom en kram där vi satt på sängen, och just då hördes jag hur dörren öppnades.
Louis kikade in. Och hans min var...konstig.
’‘what the fuck are you two doing...?’’ Åh Louis. Nu skulle han få ett jävla utbrott för att han kommit in precis när vi kramades.
’‘hugging each other?’’ sa jag. Harry bara satt där.
’‘what happened in here?’’ Han tittade på oss båda i en sekund, innan han såg min hand över Harry’s arm och han direkt fortsatte, utan att låta oss säga något. ’’or do i even want to know?!’’
’‘Louis, could you slow down a bit?’’ frågade Harry.
Han stod och stirrade på oss i dörröppningen. De andra killarna, som antagligen hört Louis höga ord, kom halvt springande och ställde sig bakom Louis.
’‘why are you yelling, Lou?’’ frågade Liam.
’‘ask them’’ sa han och pekade på oss. ’’or, look , should i maybe say..’’
Alla var tysta i kanske en halv minut, knappt ens andetagen hördes.
’‘Ehm, to be honest...i don’t even know what to look at that might have something with your yelling to do?’’ Sa Niall sedan.
Jag fick verkligen behärska mig från att börja skratta rakt ut. Jag satt och knep ihop käkarna och höll hela ansiktet stilla och i stel form.
Jag tittade på Niall som kollade oförstående runt sig. Hans blick fastnade sedan på min sammanbitna. Vi stirrade på varann, och båda verkligen försökte att hålla skrattet inne. Inte för att detta var något kul, utan för att Louis bara tog förgivet att alla hans bästa vänner och jag hade något ihop. Först Niall, och sedan nu Harry. WHO’S NEXT!? typ...
’‘Louis...take a look at Harry’s face’’ sa Liam tyst. Han hade antagligen precis sett att Harry gråtit.
Det var tyst ett tag, innan Louis hastigt drog för andan, för att han säkert också insett att hans bästavän suttit och gråtit och han stod och skrek på honom och anklagade honom för att sitta här med mig.
’‘Harry, have you...?’’ sa han tyst. Harry sa ingenting. Utan bara satt och stirrade rakt ut. Jag reste mig upp från sängen och började gå mot dörren där alla killarna stod, utom Harry som satt kvar i sängen.
’‘Yes he has, and you blaming him for having something with me, or what it was. Great way to making him feel better’’ Jag styrde mina steg förbi de, ut ur rummet och ut.
Jag kände en hand på min axel och vände mig snabbt om. Niall stod bredvid mig i hallen.
’‘Niall, stay with Harry. Please’’ Han nickade, och jag gav honom en kram och ett leende. Jag var i desperat nöd av att vara ute. Frisk luft. Jag drog snabbt på mig mina skor, innan de ens hunnit tänka för mycket. Speciellt Louis.
Snabbt gick jag ut från ytterdörren och stängde den snabbt efter mig och satte fart ut mot skogen, eller vad det var. Skog, vägar, byar, hus och en helt fantastisk utsikt. Deras hus låg lite på en udde. Eller kulle. Call it what you want. Så man såg ut över allting. Byarna, skogarna och man såg till och med en bit av sjön.
Louis svartsjuka var väldigt söt. Men när det gick ut över hans vänner som satt och grät så var det lixom inte okej längre. När Harry satt och grät och han kom in och trodde något helt annat. Niall kunde ändå ta det på ett annat sätt. Han tyckte det ju bara var kul, precis som jag tyckt. Men när Harry satt och var ledsen, då gick det för långt.

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 18.

Den 2012-11-01, kl 03:31:14
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’‘hey Niall, what’s up?’’ frågade jag Niall när han en dag senare ringde mig.
’’yo! nothing much, i was just calling to ask you..and Lou if me and the other lads’ could come and join you today? Maybe we could go to the lake or something?’’
’‘yeh, i’m going to ask Lou, but that sounds great!’’ sa jag glatt. Att umgås med alla killarna var något jag verkligen tyckte var kul.
’‘Lou!’’ kallade jag, med luren åt sidan.
’’In the bathroom!’’ hojtade han. Ett litet skratt for ur mig. Typ...varför är jag inte förvånad?
’‘okey, come out when you’re done!’’ sa jag till honom och drog sedan telefonen mot örat igen. ’‘He’s in the bathroom, let’s talk until he cames out’’
’‘okeeeeey!’’ sa Niall glatt. ’‘let’s talk about yesterday...’’ sa han retsamt.
’‘Niall...’’ klagade jag. Jag antog att jag säkert satt och blushade som en tönt.
’’No okey, we don’t have to talk about....that...’’ sa han och pausade. ’’ we could talk about....something else, but that.’’ Vad yrade han nu om? Typical Niall.
’‘Niall, what are you talking bout?’’ skrattade jag.
’’i have noooo idea. Did he take your virginity?’’
’‘ehm..yes..?’’
’‘how was it?’’Niall började gapskratta och jag suckade bara åt honom. Tönt.
’‘okey, seriosly...did he hurt you?’’ Han sa det så seriöst att jag faktiskt antog att han var seriös. Så ett seriöst svar skulle han få.
’’no, not at all. It was...amazing’’ sa jag och log stort för mig själv.
’‘awe, my bestie is happy! So, Lou did make a good job? hahahah’’
’‘absolutely, he did make the best. And i hope i did to’’ skrattade jag. Just då kände jag några läppar mot min kind. Jag vände mig om och tittade på Louis som stod där. Hur mycket hade han hört av samtalet.........?
’’i think you did. I will ask him later’’ skrattade Niall.
’‘who did make the best job? And of what?’’ sa Louis frågande.
’‘yesterday’’ sa jag och pekade med mitt finger mot honom, så att han skulle förstå att det var han jag pratat om.
’‘and you to’’ viskade han.
’‘Louis! Man! I can hear you voice!’’ skrek Niall. Jag satte på högtalaren så att de båda skulle kunna höra varann.
’’i can hear you now Niall!’’ sa Louis och lutade sig mot mobilen.
’’so...i was asking your girl if me and the other lads could come and join you to bath in the lake today?’’ frågade Niall.
’‘ofcourse. If it’s okey for you?’’ sa Lou och vände sig mot mig.
’‘she has already told me it’s okey’’ sa Niall skrattande.
’‘yes, i have’’
’‘good. Can we come in about....three hours? it takes a while to drive there’’ sa Niall med sin gulliga accent.
’‘YEAH SURE NIALLER!’’ skrek Louis och lutade sig mot mobilen ännu mer.
’‘you don’t have to eat my phone up?’’ sa jag och puttade bort honom lite.
’‘and makie me deaf!’’ hojtade Niall.

2 timmar och sju minuter senare så rullade Harry’s bil in på parkeringen. De hade inte ringt om vägen, så jag antar att de vart här ett flertal gånger.
Först ut var Niall som kastade sig ut ur bilen och sprang rakt i min famn.
Jag omfamnade han och fick själv en riktig Horan Hug.
’‘yoo bestiee!’’ sa han glatt.
’‘hello bff’’ skrattade jag.
’‘i’ve missed you!’’ ubtrast han och kramade mig hårdare.
’’we saw each other the day before yesterday and talked in the phone in three hours ago...but...i’ve missed you to bestie’’
’‘you’re so weird...’’ sa Zayn och de andra killarna skrattade, innan jag och Niall släppte och jag kramade de andra med.
Louis kom och omfamnade mig bakifrån och jag tryckte mig bakåt mot hans kropp, meddans hans huvud låg över min axel. Han hade inget tröja på sig, vilket gjorde mig fucking turned on....HAHA
’’so, let’s go to the lake’’ viskade han.
Jag gick in där inne och tog min väska som jag redan packat. Bikinin hade jag under min klänning. Mobilen i handen och sedan var jag färdig. Louis låg på sängen och höll på med mobilen, men reste sig när jag stod vid spegeln och drog i mitt hår. han ställde sig so som han gjort förrut, fast med mobilen i den ena handen och knäppte en bild.
’‘let me see’’ sa jag och han riktade skärmen mot mig.
’‘we’re cute!’’ sa jag. Han skrattade.
’‘ooooh daaamn iiiit! ’’ han log och pussade mig ett flertal gånger på munnen.
’‘yes, you’re really cute, but let’s go and swim!’’ hörde vi Zayn utanför dörren, och sedan de andra killarnas skratt.
Han tog min hand och vi gick igenom hallen med de andra, och satte oss i Harry’s bil allihopa.
Den såkallade färde mot sjön tog inte mer än 10 minuter, men det var helt galet. Alla låg över varandra, inklusive Harry som körde, så ett tag där trodde jag fan att jag skulle dö..
Och alla skrek med i sångerna, stod upp och dansade och allting var allmänt galet. Men tha fuq, yolo?
Louis satt dock och höll i min hand hela tiden. Jag antog att det var för att jag låg över hela Niall som satt bredvid mig...haha. 
Då och då böjde han sig fram och våra läppar möttes. Hans leende mot mitt kan ha varit det bästa på länge...
När vi steg ut ur bilen, så var alla varma och halv svettiga, så att bada var mer än inbjudande! Alla kastade av sig kläderna och sprang ut på den lilla bryggan och i i vattnet. Alla utom jag och Louis som stod kvar. 
’‘it’s to cold!’’ klagade Louis, där han stod i gröna badbyxor, en vacker bränna och abs som fan inte var tillåtet...
’‘come on Lou!’’ klagade de andra killarna. ’‘it’s warm when you’re in!’’
’’we can jump together?’’ frågade jag honom.
’‘you can jump. And i can stand here’’ skrattade han.
’‘come one Lou! ’’
’’BE A MAN!’’ skrek Niall i vattnet, och alla bröt ut i ett skratt. Och då fick jag en ide!
’‘Niall, what’s that!?’’ sa jag och pekade förskräckt i vattnet.
’‘WHAT!?’’ skrek han och började simma bakåt.
’‘yes, right there...it looks like..like..’’
’‘like what, Ida?!’’
’‘like...my boyfriend!’’ skrek jag och snabbt puttade jag i Louis i vattnet.
Alla bröt ut i ett stort gapskratt, så att de fick vatten i hela munnen och knappt kunde hålla sig ovanför vatten. Louis kom upp över ytan och kippade efter luft.
‘‘what the hell?!’’ sa han förvånat och tittade på mig.
’‘are you wet babe?’’ skrattade jag.
’‘shut up..’’ suckade han.
’‘Lou, admit that it was the best thing ever! ’’ skrattade Zayn.
’’yeh, it’s a smart girl you’ve got!’’ sa Harry, som just slutat skratta.
’‘i got the fucking best girl in the world, so shut up you two!’’ sa Louis och log vackert mot mig. ’‘now...get your ass over here’’ fortsatte han och sträckte ut armarna.
Jag hoppade i vattnet, och simmade bort till Louis, som omfamnade mig med sina varma armar. Vi stod och tittade in i varandras ögon ett tag innan vi möttes i en kyss.
Efter ett tags badande så bestämde sig Zayn för att gå upp och sitta på bryggan istället.
Jag hoppar upp på Nialls axlar. Han vinglar till lite för att han inte var beredd, och vi skrattar.
Solen lös över vattnet, så att det var underbart fint med det spegelblanka vattnet.
Jag slog ut armarna och blundade mot solen. De andra killarna bara skrattade åt mitt onaturliga sätt..
Efter någon halvtimmes badande så gick vi alla upp och drog handdukar runt oss på bryggan.
’‘nice picture Ida’’ sa Liam, som höll i sin mobil.
’‘what?’’
Han vände mobilen mot mig, som visade en twitpic.
’‘With the lad’s and Ida and having the time of our lifes! xx’’
Hade Zayn twittrat, med en bild på när jag satt på Nialls axlarmed armarna ut och blundade mot solen.
Jag skrattade åt det, och de andra killarna kollade med.
’‘AWE! WE’R SO CUTE, MY BESTIE!’’ sa Niall och slängde sina armar omkring mig.
’’I KNOW! BEST PICC EVER ON US!’’
Han pussade mig ett flertal gånger på kinden innan Louis kom och drog bort mig.
’‘that’s enough, Niall’’ skrattade han. Även om det var menat som skoj, att Louis sa så, så visste vi alla att Louis svartsjuka hade tagit över. SÅ SÖT!
Meddans vi alla gick in och bytte om, så gick Zayn och gjorde mackor och satte på en film.
När vi kom ut och skulle sätta på filmen, så såg jag att Harry inte var här ännu.
’’i can go and get Harry’’ sa jag och reste mig ur Louis famn och gick mot de rum killarna skulle sova i under natten, som vi bestämt när vi badade.
Jag knackade först på dörren, men fick inget svar, så jag öppnade försiktigt dörren och tittade in.
Harry låg med huvudet mot kudden. Helt stilla. Sov han?
’‘Harry?’’ sa jag försiktigt.
’’mh..?’’ sa han tyst. Det lät som att han grät. Han lät iallafall ledsen. Jag gick in till honom och satte mig bredvid honom på sängen.
’‘Harry. Tell me. Now’’ sa jag bestämt och la en hand på hans rygg.


You Just Gotta Believe -Kapitel 17.

Den 2012-11-01, kl 03:31:06
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’‘Okey. Now...i’m full!’’ utbrast Louis högt.
’’me too!’’ skrattade jag och tog mig för magen. Jag reste mig upp och började ta våra tallrikar.
’‘come here’’ sa Louis och reste sig upp. Jag gick in i hans famn och han kysste mig mjukt på läpparna. De läpparna som jag så många gånger haft tryckta mot mig.
Efter ett tag så fortsatte jag med talrikarna och Louis satt kvar bredvid med ett flin.
’‘thank’s for the help Lou’’ skrattade jag.
’‘you’re welcome’’ Sa han glatt och reste sig upp. ’’What about to go change clothes and then join me in the sofa?’’
Jag gjorde tummen upp med båda händerna och gick efter honom in i sovrummet. Det fanns en dubbelsäng där det var fint bäddat och där även våra väskor låg. Jag öppnade min och drog ut en stor vit t-shirt och ett par svarta mys shorts.
’‘hey, you don’t need clothes’’ sa Lou, precis när jag dragit av min tröja, och stod bortvänd från honom. Han la sin ena hand runt min nacke, meddans den andra vilade på mig mage.
Jag vände mig om och fick se något jag verkligen inte klagade över.
Louis stod i bar överkropp. Jag tittade ner på hans mage, överarmarna, de sexiga linjerna han hade vid midjan...
’‘your sexy beast’’ utbrast jag.
Han skrattade innan han lyfte upp mitt huvud med hjälp av händerna och pussade mig.
’‘let’s go to the sofa’’ sa han bestämt.
Vi satte oss som vi brukade göra hemma hos honom. Han mot kanten och jag i hans famn. Han med armarna om mig, och jag mina händer på honom.
’’no Lou! Stop there! I wanna see that!’’ sa jag, meddans Louis zappade mellan kanalerna.
’‘top model?!’’ sa Louis. Det lät som att han sa det äcklat.
’‘yeh, they’r all so good looking’’ suckade jag.
’‘you look even better’’ Han pussade mig på huvudet och klappade över min panna och mitt hår.
Min mobil vibrerade till och halvt förstörde stämningen. Skojaaaa. Det gjorde den inte, för det var Niall. Gick ni på den lätta?
’‘Hey Niall!’’ sa jag glatt. Louis omfamning om mig blev en aning hårdnade. Han spände sig lite.
’‘hey! How is it in Louis Cottage?’’ Sa Niall glatt.
’‘it’s good. Very cozy. And sooooo beauitful!’’ sa jag hastigt.
’‘have you....?’‘ frågade han med ett stort skratt.
’‘Niall, for god sake’‘ skrattade jag.
’‘what? you’re alone...far away...’’ började han.
’‘stop! It’s enough’’ skrattade jag.
’‘okey, okey!’’
’‘how are you?’’ frågade jag.
Samtidigt hörde jag hur Louis började prata om de på Top Model.
’‘they’r very chick! And thaaaaat ass...oh my godness. She’s a real hot babe!’’
Louis sa det med stor entusiasm i rösten.
Jag satte på mobilen på högtalat för att han skulle höra Louis.
’‘man, you can talk how much you want about the girls, then i can talm about guys. Like Niall for example. He’s really good lookin’’‘
’‘YES I AM!’‘ hörde man Niall säga ifrå telefonen.
’‘yes Niall! You really are! You’re me little cute irish boy!’‘ sa jag tillgjort.
’‘awe babe! And you’re my little sunshine! You’re so cuuuuutee!’’
Allti detta gjorde vi för att Louis svartsjuka skulle gå över styr. För att han var så otroligt gullig.
Plötsligt tog Louis tag i mig. Först trodde jag att han blev arg och förbannad, men det förstod jag sedan att det absolut inte var, utan något heeeelt annat.
Han la mig bakåt i soffan så att jag låg på ryggen, och han över mig, men sina armar kring mina handleder. Han tittade mig djupt in i ögonen, med en blick jag aldrig riktigt sett förrut. Han såg allmänt desperat ut. Men jag antog att det var...Lust.
’’i can make you forget all about Niall’‘ viskade han.
Min kropp förändrades och jag spände mig, och insåg att jag antagligen såg likadan ut som Louis just nu.
’‘gotta go, Niall’’ sa jag kort och tryckte av mobilen och kastade den mot den andra soffsn bredvid. I samma stund var Louis läppar över hela min kropp. Nyckelbenen, armarna, halsen, munnen, ansiktet och nu, ner-vandrandes mot magen. Hans tunga nuddade min mage, meddans jag lågt stönade till.
Han drog av mitt linne och mina shorts. Först gjorde han ingenting på ett tag, tills han slutligen drog i troskanten. Vi denna stund var hela jag fylld av lust, och ingenting hade kunnat stoppa det.
’‘i’m just going to close the window’’ sa han retsamt
’‘Lou..’‘ klagade jag.
Han gick snabbt dit och stängde fönstret men gick sakta tillbaka.
’‘what honey?’‘ skrattade han lågt.
’‘you are tortouring me..’‘
’’so...i guess you like it? I said i was good’’ sa Louis ännu mera retsamt. Just i den stunden...ville jag bara ha honom.
’‘Louis, shut up and keep going’‘ sa jag halvt irriterat.
Mina trosor åkte av, och Louis gjorde vad han påbörjat. Fyfan vad bra det var, om man får lov att säga så. Mer än bra dessutom. Bättre än något. Bland det bästa som hänt.
Efter det så var det min tur, med att få av hans kläder och få honom att njuta. Och det gjorde han. Av det jag hörde, så lät det så iallafall. Höga stöningar, samtidigt som han drog i lakanet, i mina armar, och plågsamt sa mitt namn. Han njöt, antog jag.
Vi gick vidare ännu mer, till det såkallade...riktiga. Han trängde in i mig. Allting bara försvann och jag tappade taget om verkligheten. Inget annat fanns. Förutom jag och Louis.
Då kom jag helt plötsligt på det. Vad vi glömt! Jag drog mig snabbt ur och sprang bort mot hans rum och hämtade det vi glömt. Kondomen.
’‘FOR GOD SAKE IDA, I ALMOST CAME!’’ hörde jag Louis skrika.
Jag skrattade tyst för mig själv och gick sedan tillbaka till honom, och vi fortsatte där vi var.




You Just Gotta Believe -Kapitel 16.

Den 2012-11-01, kl 03:30:55
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Både jag och Louis kastade oss ur bilen när vi stannade. Fyfan så varmt det var att åka i en bil i flera timmar. Även om vi stoppat på vägen så vart det för jäkla varmt. Bara för att Louis var där. Joke...
’‘can you breath?’’ frågade Louis mig när jag stod lutan mot bilen med händerna bakom nacken.
’’i think so’’ mumlade jag. ’‘And you?’’
’‘i’m fine’’ log han. Han gick över till min sida och la armarna runt min midja och tittade in i mina ögon.
’‘you know...it’s get hotter when we’r near each other’’ skrattade jag och backade lite.
Han tittade på mig med en sur min. Fast jag visste att det bara var på skoj.
’‘you’re mean’’ muttrade han.
’’i’m just backing off’’ log jag.
’’go away’’ sa han och låtsades gråta.
’‘Lou, come on!’’ skrattade jag. Han såg så jävla rolig ut när han höll på såhär..
’‘Han reste på sig med ett busigt leende på läpparna.
’‘what?’’ frågade jag och backade igen. Jag förstod att han skulle göra något, för såhär såg han alltid ut då.
Han började springa mot mig, och jag försökte springa och gömma mig. Vart fan skulle jag gömma mig? Jag hittade ju inte här? Jag hade ingen aning om vart som fanns här...
Jag kände hur hans fingertoppar drog i min tröja, så för att inte han skulle vinna, så kastade jag mig ner på marken. Han, som inte hade så snabba reflexer, märkte inte det, och snubblade över mig. Men gullig som han var, så gjorde han verkligen allt för att inte landa på mig och skada mig. Inte för att jag skulle bli skadad, men det var nog vad han trodde. Han kastade sig åt sidan, och jag kastade mig över honom, så jag låg raklång på han, men ansiktet mot hans. Jag kände min dåliga kondis, och hjärtat som dunkade i bröstet. Inte bara för att vi sprungit, utan också för att jag låg där jag låg. Mitt på Louis. 
Mina händer letade sig in i hans hår och jag slöt ögonen, samtidigt som hans läppar nuddade mina i en mjuk kyss.
’‘it’s hot’’ viskade han tyst, meddans han tittade in i mina ögon. ’’ would you like to help me?’’
’‘with?’’ frågade jag, lika tyst.
’‘off with this’’ sa han och drog lite lätt i sin tröja. Ett leende lekte på mina läppar, meddans jag tog tag i kanten av hans tröja och drog den lätt över hans kropp. Sakta, upp över huvudet, och jag kastade bort den på gräset.
’‘and?’’ sa han sedan.
’‘and what?’’
’‘your shirt?’’ skrattade han.
’‘will you do it for me?’’ log jag. Hans leende blev bredare och sexigare, meddans hans händer sakta åkte över min kropp, och han drog av mig tröjan.
Jag lutade mitt huvud mot hans bara överkropp, och kände värmen från honom. Att ligga på honom, där vi båda hade bar överkropp, förrutom min bh, och lyssna till hans hjärtslag var det finast som finns. Att känna huden under fingrarna och känna hud mot hud. Hans armar var runt mig, och mina var runt hans nacke. Jag rullade runt, så jag låg på sidan, och likaså han. Våra ansikten var tätt ihop, och kropparna med.
Jag tittade ner på hans ljusa jeans som nu hade lite gräsfläckar på sig, och skrattade lätt. 
Han tittade på mig med en halvt road blick.
’‘what are you laughing at, sweetie?’’
’‘your jeans’’ log jag.
Han blickade ner på sina byxor och insåg hur de såg ut och skrattade lite lätt han med.
’‘and look at your legs’’ sa han.
’‘ups. look like we have to wash’’ sa jag och gjorde ett försök att resa mig upp från hans famn. Det tillät han dock inte, utan höll mig kvar. Jag försökte igen, och igen och igen, men han höll mig bara stilla. Ett skratt for ut ur min mun, meddans han också skrattade roat.
’‘let me go, Louis’’ skrattade jag ännu en gång.
’‘nope’’
’’we have to wash?’’ Han skakade på huvudet.
’’we can do that later, when we’r in the sofa and don’t need jeans’’ sa han. ’’or shorts’’ fortsatte han sedan, med tanke på att jag hade shorts.
’‘you’re always so cozy..’’ suckade jag. På skoj.
’‘but you like it’’ blinkade han.
’’no, love it’’ rättade jag honom.
Han pussade mig på huvudet och kramade mig hårt. Min hud brändes mot hans. Varje gång jag var nära honom, så lös hela jag upp. Han fick mig verkligen alltid att må så bra. Varje stund med honom var guldvärd.
’‘and you...?’’
’’mh?’’ sa jag.
’’i will never let you go’’ viskade han tyst.

Louis Perspektiv:

När jag låg där med henne i min famn, så kändes allting så bra. Såhär ville jag ha det förevigt. Det kunde jag ha med. Men hela tiden slog mig den lilla tanken om jag verkligen gjort rätt val. Om jag verkligen bestämt mig för det rätta. Frågorna yrade omkring i mitt huvud, och jag visste knappt vad som var rätt eller fel. Svaren hade jag inte än. Kanske hade jag valt det felaktiga svaret, kanske det rätta. Det fanns bara ett sätt att få reda på det. Jag tyckte om henne, det gjorde jag verkligen. Hon fick mitt hjärta att sluta slå och blodet att spruta igenom ådrorna. 
Även om allting kändes mer än rätt, och att allting var super med henne, så kunde jag inte låta bli att ha den tanken.
Tanken på att det faktiskt kunde vara annorlunda.

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 15.

Den 2012-11-01, kl 03:30:37
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Några dagar senare så ringde Louis och berättade att han kommit på den smartaste ide någonsin. Vi kunde åka till hans sommarhus i utkanten av England i tre dagar.
Han hade tänkt att vi kunde åka efter att vi jobbat klart på fredagen. Så...bara han och jag. Tre dagar i en sommarstuga. Det fanns tydligen en sjö en liten bit bort där det var ett lite mindre samhälle med en liten mataffär. Såklart tyckte jag det var en awesome ide, så vi bestämde det. Vi åkte fredag halv 5. Jag var mer taggad än någonsin!
När jag på fredagen satte mig i Louis bil med min väska så kändes allting toppen. Mina föräldrar hade gått med på det, vilket jag var glad över. Det var tack vare Luke. Han hade sagt att Louis verkade vara en trevlig kille. Och mina föräldrar visste att Luke aldrig skulle ljuga, eftersom han var så överbeskyddande.
Louis satt med ett leende på läpparna och tittade rakt fram på vägen.
Jag studerade alla hans konturer från sidan. Den perfekt formade munnen, de vackra ögonen, käkbenen, håret, hans stadiga händer som låg på ratten och trummade lätt mot instrumentbrädan.
Han stannade för röt ljus, och vände blicken mot mig och log. Han insåg att jag satt och stirrade, så jag vände bort blicken lite halvt generat och tittade rakt fram. Han la sin hand på min, som låg i mitt knä och tog den. Jag tittade upp mot honom och mötte hans blick. Den blicken som fick mig knäsvag och som gjorde att jag fick svårt att andas.
’‘you’re beautiful’’ sa han och tittade på mig. Överallt. På mitt hår, kläder, ögonbryn, munnen allt. Hela jag log som en fet idiot och ville bara kasta mig på honom och kyssa honom till döds. Gulligare kille fick man fan leta efter!
’‘and so are you, Louis’’
Han kramade min hand hårt, innan ljusen slog om och han drog bort sin hand från min för att växla och köra.
Jag la istället min på hans över växeln, och tittade rakt fram på vägen. Hans hans under min brände. Han rörde lite lätt på sina fingrar, och kramade lätt mina fingrar med sitt.
’‘aren’t you hungry? ’’ frågade hans sedan.
’‘i’m starving’’ klagade jag.
’‘good, cause i want mc donalds food!’’ skrattade han. ’‘there’s a drive in here somewhere..’’sa han och tittade sig fundersamt runt omkring sig.
När vi tillslut hittat den förbannade mc donalds affären så hade jag dött av hunger hundra gånger om. Och kissa behövde jag också!
Vi beställde våra menyer och ställde oss bredvid så länge för att vänta på maten. Det kom fram en tjej, som såg ut att halvt hyperventilera. Directioner, i guess.
’‘ehm..eh...Louis...could we take i picture?’’ stammade hon fram.
’‘sure honey!’’ Sa Louis glatt och tog emot kameran hon höll fram.
Jag backade av några steg för att inte vara i vägen. Hon stod och pratade med han i några minuter, innan hon gick sin väg, med det största leende på läpparna jag någonsin sett. Undra om jag såg ut så när jag träffade Louis? hahaha...
Louis kom fram till mig bakifrån och la sina armar runt min midja, och pussade mig nätt i nacken, flera gånger om. Jag njöt av att hans beröring, av att få känna hans kropp tätt emot min.
’‘Your food is ready!’’ ropade kassörskan. Han släppte motvilligt taget om mig och gick och hämtade maten på brickan som hon ställt de på. Vi hittade ett soffbord, och jag satte mig snabbt i soffan.
Han ställde brickan emellan oss och vi började äta.
’’so, what does the place look like?’’ frågade jag nyfiket.
’’i don’t know...cosy? ’’ skrattade han.
’‘that’s good’’ log jag.
’‘yeah, but i don’t know what to say. You have to look yourself’’ sa han och drack lite ur sin cola. Jag tog några pommes och skyfflade in i munnen och tittade på när han åt.
’‘stop starring when i’m eating’’ skrattade han.
’‘you’re cute’’
’‘pft..then you haven’t looked at yourself’’ log han.
’’oh yes i have! And i can’t even find one thing about me, that’s cute’’ skrattade jag, meddans jag tog en tugga av min hamburgare.
’‘stop it. I love everything about you’’ Han böjde sig fram och kysste mig över bordet.
När vi en halvtimme senare satt i bilen och lyssnade på radio, så var jag tvungen att fråga det jag velat fråga sen igår.
’‘Louis?’’ sa jag tyst.
’‘yes, sweetie?’’
’‘why are you mad at Niall?’’ Jag tror jag visste på ett ungefär, men jag var inte säker. Jag menar...jag och Niall? Pfft...han var som min brosha...
Louis suckade högt. Det tog ett tag också innan han svarade.
’‘I’m not mad...i’m just....i don’t know...’’ sa han tyst, med blicken rakt fram.
’‘you’re mad because me and Niall got a thing, right?’’
Han tittade på mig snabbt, bara för några sekunder, för att inte köra och krocka.
’’i guess so..’’
’’if we had, why should i be here with you right now?’’
’’i...don’t know’’ sa han igen.
’‘exacly. Niall is like my best friend. Like my brother, Luke. Niall did knew about my feelings for you, before i self did. And i tell him about things...like my feelings for you. And he tells me about us. You and me. He just want our best’’ sa jag.
’’i know..’’
’'no you don’t, Lou’’ sa jag och suckade. Trött på att han tog ut sin svartsjuka på att vara arg på Niall, sin bästavän. Det var inget han kunde hjälpa. Niall alltså.
’‘are you mad at me now?’’ frågade Louis försiktigt.
’’no’’ svarade jag kort.
’‘you are’’ sa Louis och tittade på mig, som tittade på vägen. I’m sorry’’ fortsatte han. ’’I guess im just jealous. Okey?’’
’‘and i think it’s cute. But don’t be. Niall is your bestfriend. He won’t do that to you. Me and Niall...we’ friends, okey?’’
’‘okey. Sorry’’ sa Louis. Och det lät som att han menade det.
’‘call Niall later’’ sa jag.
’‘promise’’ han la sin ena hand runt min nacke, och höll kvar den där.
Han tittade snabbt på mig. Med ett leende på läpparna. Världens vackraste.




You Just Gotta Believe -Kapitel 14.

Den 2012-11-01, kl 03:30:19
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

En dag så bestämde vi oss för att vi skulle åka till ett bad ställe där de hade ett område med pooler. Jag, Louis, Niall, Harry, Liam, Zayn, Andy och Becka. Alla fick inte plats i bara Harry’s bil, så Andy körde också. Jag satt med Harry, Niall och Liam. Jag kan ju inte säga att de var trångt, för Harry hade en bil som var....damn. En stor svart Range Rover.
Liam satt där framme meddans jag och Niall satt där bak.
’‘what time is it?’’ frågade Niall, som halvlåg över sätena.
Jag lutade mobilen mot han så att han kunde se. Han slog trött blicken dit, innan han drog tillbaka den igen.
’‘ehm, wait!’’ sa han och reste sig upp med ett skratt. ’‘let me see you picture again!’’ skrattade han högt.
’‘haha, it’s Louis who changed it!’’ sa jag innan jag gav den till honom. 
Det var en bild som Louis tagit själv på honom där han gjorde den fulaste grimasen jag någonsin sett. Sedan hade han själv lagt den som bakgrundsbild.
’‘he’s a retard’’ skrattade han.
’‘agree!’’’‘can i look at your phone?’’ sa han lurigt.
’‘ehm, sure? If i can look at yours’’ skrattade jag. Han gav mig sin telefon och fäste sedan blicken mot min som han höll i handen.
Jag gick in på hans fotoalbum och kollade lite, där jag mest hittade bilder på killarna, han själv, han och fans, mat och allmänt random saker.
Jag hittade en otroligt fin bild på honom.
’‘Hey! why aren’t you using this at twitter?’’ frågade jag honom och visade bilden.
’‘don’t know’’ sa han och ryckte på axlarna, fortfarande helt inne i min mobil. Plötsligt började han gapskratta. Det klassiska Niall skrattet. Dock var detta mer som ett..skrik.
’‘hey, what’s up?’’ frågade Liam som glatt vände sitt huvud och tittade på den halvt galna Niall som satt och skrek och sparkade med benen samtidigt som han hyperventilerade.
’‘i have no idea’’ sa jag jag skrattandes.
’‘Oh my god, i’m reading your messanges to each other..’’ fick han fram mellan skrattattackerna.
’‘whose?’’ sa jag panikslaget. Om det var vem jag trodde det var....så var jag körd.
’‘Between you and Lou!’’ skrattade han. Fan, fan, fan, fan, fan...I KNEW IT!’’oh, fuck...’’ Jag försökte ta mobilen ifrån han meddans han försökte göra så jag inte tog de. Jag kastade mig över honom och han höll fast mina armar..
Det slutade tillslut med att vi båda hade spänt loss bältena och låg över varann i en fight.
’‘please Niall!’’ bad jag. ’‘give it to me!’’ 
Han bara skrattade och höll mig undan. Liam och Harry satt där framme och skrattade de med. Liam som satt vänd och Harry som kollade lite i backspegeln.
Plötsligt började den ringa och vi båda blev stilla.
’‘it’s Lou!’’ sa Niall.
’‘let me answer!’’ bad jag. Han gav mig telefonen och jag svarade glatt
’‘hey Lou''
’‘hey beautiful! I was just going to ask you how many towels you took with you..’’ sa han och skrattade lite tyst.
’‘one, why?’’
’’i actually...ehm..kind of forgot mine home’’
’‘you can borrow mine’’ log jag.
’’oh no, not you two on the same towel!’‘ hörde jag Niall säga.
’‘Niall, shut up! You’ve already doen enough!’’ skrattade jag. Rätt som de var så kastade sig Niall på mig igen och jag fick svårt att hålla i telefonen.
’‘ehm, Lou, i gotta go. Niall want a fight and he’s over me. See you soon!’’ sa la på och fighten fortsatte.
När vi nästan var framme så var vi båda ruffsiga i håret och halvt anfådda. 
Liam och Harry bara skrattade åt oss.
’‘kids’’ skämtade de.
’‘ehm...Ida?’’ sa Liam sen.
’‘yes, Liam?’’
’‘you know...Louis is a very jealous type’’ skrattade han. Jag tittade frågandes på honom.
’‘haha, i mean..he’s very jealous caus you spend time with Niall to’’ skrattade han.
’‘hahaha, ehm..what? Me? And Niall? We’r friends?’’
’‘Yeah, we all know. But Louis seeing it in a different way’’ förklarade han. ’‘he’s never been this jealous before’’
’‘Just when you and Niall are talking or even looking at each other, he get jealouse’’ fortsatte Harry. Åh, lilla Louis! Många tjejer skulle säkert tycka det var jobbigt, men jag tyckte det var ur gulligt!

 När vi sedan klev ur bilen vid badet, så stod redan de andra och väntade vid ingången. Louis sken direkt upp när han såg mig och gick emot mig.Niall, som gick bredvid mig, la armen runt mina axlar, och skrattade högt. Liam och Harry gjorde också det. För de förstod att han gjorde de för att reta Louis.
’‘Niall, stay away’’ varnade Louis med ett litet skratt. Han försökte få det att låta som att han var oseriös, men vi alla visste att han var mer än seriös.’‘Louis’’ sa jag och skrattade, innan jag träffades av hans beskyddande armar runt min kropp, och hans mjuka läppar mot mina.

’‘i’ve missed you’’ sa han gulligt. Som svar, så kramade jag honom bara hårt innan
Vi gick efter de andra.
’’i heard about your towell, man’’ skrattade Niall.
’‘yeah...i forgot it’’ log Louis.
Jag la ut min handduk, drog av linnet och shortsen meddans jag hela tiden kände Louis blick på mig.
’‘you perv’’ suckade jag. Han drog av sin tröja och gick fram och pussade mig.
Vi alla la oss på handdukarna på gräsmattan bredvid poolen för att sola en stund. Jag låg på hälften och Louis la sig på sidan, med magen mot mig och armarna om mig. Jag kände helt plötsligt Louis andetag mot mitt ansikte och blinkade till. Jag vet inte om jag somnade, men jag antar det, för nästa gång jag öppnade ögonen var det bara jag, Louis, Niall och Harry som låg kvar vid handdukarna. De andra såg jag i poolen.
Han log över mig med ett busigt leende på läpparna. Jag tittade på hans läppar och bet mig själv i läppen. Damn vad sexig han var när han låg där ovanför mig, i bara byxor, med magen mot min.
’‘you look way to sexy’’ sa han tyst, och lutade sig fram och tryckte läpparna mot mina, som mjukt masserade varann.
’’ey, growse! I’m eating here!’’ utbrast Niall.
Jag vände huvudet mot Niall och såg att han satt och åt glass. Varför var jag inte förvånad...?
’‘i’m warm, do you want to swim?’’ föreslog jag.
’‘you’re warm, because i’m to hot for you’’ sa Louis skämtsamt.
’‘you wish’’ muttrade jag och reste mig upp.

Han följde efter, och tog min hand i sin. Varje minut med honom kändes underbar. Såfort jag snuddade vid honom, så stannade allting. Av att titta in i hans ögon, fick hela min värld att snurra. Jag började inse vad jag kände för Louis. Efter dessa veckorna, så hade vi setts varje dag, och mina känslor för honom hade bara blivit starkare. Jag undrade om jag skulle våga säga det till honom någon gång. Någon dag.
’’we jump in the water together’’ föreslog han. Jag nickade.
’’1...2.....3!’‘skrek han och lutade sig för att hoppa i, meddans jag stod kvar på land och tittade på honom med ett leende.
Han kom upp över vattnets yta och skakade av sig vattnet ur ögonen. Håret låg slickat mot hans huvud. Han var så otroligt jävla vacker, den människan!
’‘hey! what was that?’’ utbrast han.
’’i don’t know’’ sa jag leendes och ryckte på axlarna.
’‘i can help you up, and then we do it again?’’ föreslog jag. Han nickade och sträckte upp sina händer. Jag tog tag i de, och skulle hjälpa han upp, när jag i mitten av allt, släppte så han trillade i poolen. Jag skrattade högt åt honom.
’‘what are you doing!?!?’’ skrattade han. ’‘help me up now! For real!’’
Jag tog tag i hans händer och skulle just dra honom upp, när han drog ner mig i vattnet istället, så jag trillade på honom och vi både åkte under vattnet. Han skrattade högt åt mig när vi kom upp.
’‘you’re a jerk, Louis’’ muttrade jag.
’‘I’m just giving back, babe’’ skrattade han.
‘'let’s kiss underwater!’’ föreslog han. Ibland förstod jag mig inte på hans skumma grejer, men det var väll det jag tyckte om med honom, antar jag. Att han var lika galen som jag.
’‘you’re weird’’ skrattade jag, men gick ner under vattnet. Han kom efter och tryckte sina läppar mot mina.


You Just Gotta Believe -Kapitel 13.

Den 2012-11-01, kl 03:30:11
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’‘Oh no Louis! Don’t take a fruit pizza! Seriously..’’ skrattade jag.
’‘what?’’
’‘pineapple?’’ Han skrattade åt mig och nickade stort.
’‘it’s delicious!’’ sa han glatt.
’‘actually...it’s not’’ sa Niall.
’‘yeah, Niall! ’’ sa jag och sträclte fram handen, för att han skulle göra give me five, vilket han gjorde och skrattade. Louis tittade ledsamt på oss båda.
’‘two against one. It’s not fair. Especially not when it’s my best friends and the girl I...date against me’’ sa Louis. Han låtsades gråta och jag slog armarna om honom meddans jag skrattade.
’’so you think you could just come back now? go away’’ sa Louis, meddans han försökte vara seriös. Vilket gick sådär...
’‘okey, then i’ll take Niall’’ sa jag glatt. Niall och jag stod och höll varann i handen och jag lutade mig mot hans axel med ett leende på läpparna och blicken på Louis.
Liam och Zayn stod och valde mellan pizza och kebab. De stod fast klistrade framför menyn på väggen, men tillslut kunde de bestämma sig.
Vi alla beställde våra pizzor vid disken och gick sedan för att hitta ett bord. Luke vinkade åt oss och pekade på bordet bredvid deras. Bara han inte kom med någon av sina beskyddande kommentarer och satt och frågade ut honom. Det var typical Luke!
Borden stod bredvid varann med cirka en meter i mellan, så jag satte mig längst ut, mot Lukes bord. Bredvid mig satte Lou, mitt emot mig satt Harry och de andra på stolarna bredvid Louis och Harry.
När vi ätit pizzorna så reste vi oss upp och skulle gå mot video butiken. Tydligen skulle Luke och hans polare det med, så vi gick alla tillsammans. Louis hand i min
På vägen hade det kommit fram två fans som ville ta bild med killarna. De hade inte velat vara oartiga, så de hade såklart ställt upp.
’‘haha, sometimes it have to be annoying with all these fans?’’ frågade Luke de efter att fansen gått.’‘yeah, but...they’re our fans. They’r the reason why we’r here. We love them all’’ sa Niall glatt.
’‘you’re lucky’’ sa Luke vänligt.
’‘where ar we going to watch the movie?’’ frågade Niall sedan.
’‘we can be at me and Harry’s apartment. It’s the biggest’’ skröt Louis.
’‘And the most uncleaned’’ sa Liam, och alla skrattade.
’‘it’s actually cleaned today’’ sa Lou.
’‘it’s just because you don’t want to get embarrassed if Ida would come’’ skrattade Niall. Louis bara fnös åt honom, och ännu en gång så skrattade vi alla. Jag kramade Louis hand en aning hårdare och han tittade på mig ett stort leende, innan han pussade mig lätt på kinden.

Det blev 1,5 kilo godis, 3 liter cola och två skräckfilmer. Ghost hunter och fair haired girl. Jag hade inte sett någon av de och skräckfilmer var något jag älskade. Jag, Niall och Harry hade plockat godis meddans de andra valde filmer. Choklad och sura grejer, det var det bästa som finns! Helt plötsligt fick jag världens sug på att lyssna på musik. Jag drog upp mobilen och hörlurarna ur fickan, och satte in de i min iphone. 
Jag satte på ed sheeran-drunk och försökte att inte sjunga högt.
’’so, we’re so boring?’’ frågade någon från sidan av mig, Harry. Han log så att man såg hans vackra smilegropar.
’‘haha, no. I was just in need of music’’ skrattade jag och drog ut ena hörluren. Harry tog den och lyssnade och sjöng lite tyst.
’‘can i show you a good song?’’ sa han sedan. Som svar, så räckte jag fram mobilen till honom och han sökte på maaron 5 och i hörlurarna spelades one more night.
’‘payphone is better!’’ utbrast jag och tog mobilen och ändrade till den. ’‘payphone, what makes you beeautiful and call me maybe is one of the songs i can listening everyday, without get bored!’’
’‘i’m at a payphone, trying to call home..’’ började Harry. Så där stod jag med Harry Styles och sjöng payphone i en godisaffär.
De andra kom tillbaka efter att ha varit och betalat. Jag tittade runt på de och vände sedan blicken mot mobilen igen.
’‘put on whistle’’ skrattade Harry. Vi var tvungna att gå nära, eftersom att hörlurarna inte var super långa. Jag såg på Louis att han inte gillade det, söt som han är.
’’we want to hear to!’’ klagade Niall när vi gått ut ur affären. Jag drog ut hörlurarna så musiken spelades högt ut. 
Alla började sjunga till musiken.
’‘can you blow my whistle baby, whistle baby,’’ sjöng vi allihopa. Det var galet hur mycket jag trivdes med dessa människor runt mig. Man log konstant och det gick inte en sekund utan att man hade roligt. Jag var jätte glad att jag lärt känna de allihopa.

 När vi kom hem, så sprang alla in i sofforna för att ta plats. Jag kastade mig i två mans fåtöljen. Tydligen hade de en sån. Louis kom snabbt efter mig, och kastade sig över mig och började kittla mig.
’‘Lou!’’ skrek jag. Men han fortsatte bara, hur mycket jag än slog på han och skrek. Jag var jätte kitteln, överallt!
Han slutade tillslut och istället la han sig halvt ner med fötterna på den stora fotpallen som hörde till fåtöljen.Jag satte mig bredvid honom och la handen på hans lår. Han tittade på mig och sedan på handen, och brast ut i ett skratt.
’‘what?’’ frågade jag förvånat.
’‘nothing...’’ sa han och tog handen i sin och kramade den hårt. Jag tittade djupt in i hans ögon, och drunknade ännu en gång i de vackra grå gröna ögonen. Världens finaste.
Han la sin andra hans runt mitt huvud och drog mig intill sig och mötte mina läppar.
’‘we’re going to watch a movie, could you please get a room?’’ skrattade Liam. De andra instämde med ett skratt.Typiskt de att förstöra allt, haha.
Louis beskyddande armar var runt mig hela tiden. De släppte inte mig för en sekund. Det kändes rent ut sagt så jävla bra i hans famn. Då och då pussade han mig på kinden, örat, halsen och munnen. Jag rös till varje gång. Hans mjuka läppar gjorde så att jag fick en elektrisk stöt igenom hela kroppen.
’’do you know what?’’ viskade han, efter att ungefär halva av den första filmen gått.Jag skakade på huvudet och tittade in i hans ögon.
’’i like you. very much’’


You Just Gotta Believe -Kapitel 12.

Den 2012-11-01, kl 03:26:50
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’’No! She’s really good! You two can’t be in the same team!’’ klagade Niall.
’‘Niall, you know that i can’t play football at all..’’ Louis brast ut i ett stort högt skratt som ekade mellan träden. För grejen var att Lou var en jävel på fotboll!
’‘yeah, sure...’’ sa Niall sarkastiskt. ’‘SERIOSLY. IT’S NOT FAIR!’’ Skrek Niall högt. Antagligen försökte han vara seriös, men hette man Niall Horan så gick det ju inte, så istället stod han och log som en idiot ändå.
’‘But i don’t leave her side!’’ utbrast Louis.
’‘you better do that!’’ svarade Niall likadant.
’‘okey, guys. Why don’t we call the other? ’’ sa jag efter ett tag.
’‘okey, i call Harry’’ sa Niall.
’’i can call Zayn and Liam then’’
Båda killarna lämnade mig och gick iväg för att ringa till de. Jag tog upp min mobil som vart på ljudlös hela dagen och såg att Luke skickat ett sms, mamma ett och Becka ett.

 Mamma:
"what are you doing today? Me and your dad will go to Chrisie and Thomas tonight. Are you going to be with your friends or are you making us company?"

Mitt svar:
"No, me and my friends are going to eat Pizza and watch a movie."

Luke:
"Hello sistah! are you joining mum and dad today? <3"

Mitt svar:
"Hey Brotha! Nope, you? <3"

Becka:
"ey girl. How’s things with you and Lou? ;)"

Mitt svar:
"Yo guurl! Good ;) you & Andy? haha :)"

’‘Liam, Zayn and Harry are joining us. Andy and Becka is at dinner’’ sa Louis och la sina armar runt min midja.
’‘good. I’m gonna kick your ass!’’ utbrast jag.
’‘we will be in the same team’’ skrattade han och lutade sig mot mig.
’’no way!’’ fnös jag, och pussade han på näsan.’
’is that all i get?’’ sa han trumpet.’
‘for now, yes’’Jag lutade mitt huvud mot hans bröstkorg och lyssnade till hans hjärta och gungade med i hans andetag.
’‘you have to be with me. I’ll force you’’ log han.’‘take it easy, babe. I want to be with you’’ skrattade jag.
’‘you almost scared me’’
’‘haha, i know i did’’ Jag ställde mig på tå för att pussa han många gånger på munnen. Det var lika kul varje gång, eftersom han trodde han skulle få en ordentligt kyss, TEASING.
’‘hey mates!’’ ropade Zayn bakom oss. Vi vände oss om och såg han, Harry och Liam gå där. De allihopa såg allmänt taggade ut.
’‘what teams?’ frågade Harry.
’‘i’m with Ida!’’ ropade Louis högt och glatt.
’‘And i’m there to! ’’ hojtade Niall.Vi gjorde upp mål mellan träden och de som skulle kastade av sina tjocktröjor. Vilket var Zayn och Niall.
’’Let the game beggin, losers!’’ ropade Niall.
’‘Deras lag började boll och Zayn och Harry kom fram dribblandes med bollen. Harry kom nära, och jag kastade fram benet och slog undan bollen för honom. Jag och Niall dribblade några gånger över till varann innan jag gjorde ett perfekt mål som inte Liam hann rädda.
’’OH YEAH!’’ skrek vårt lag, meddans Louis och Niall gjorde give me five.
Det slutade med att de inte ville spela med dessa lagen längre för att vi var för bra, så istället bytte vi.
När klockan blivit 8 och det började bli mörkt så var jag hungrig.
’‘guys, i’m hungry!’’ tjatade jag.
’’me to! me to!’’ utbrast Niall.
’’so...pizza it is?’’ sa Louis glatt
Alla instämde och vi började ta våra saker och gå mot den närmsta pizzerian. 
Under hela vägen höll Louis min hand, och då och då pussade han mig på kinden eller munnen. Som att han vore... stolt.
När vi kom in genom dörren så såg jag någon jag kände igen. Jag tvärstannade. Han hade precis sett mig och vinkade glatt och kom fram
’‘hey Luke!’’ sa jag och kramade om min älskade bror.
’‘Hey sistah!’’ svarade han. ’‘what are you doing here?’’
’‘i’m going to eat pizza with my friends, and you the same, i guess?’’ skrattade jag.
’‘haha yeah right’’
’’oh, and this is my friends btw’’ jag presenterade de allihopa för Luke. ’‘and this is Luke’’ sa jag sedan.’‘why did you leave so early in the morning?’’ frågade han mig.
’‘Luke, it was 11:30’’ skrattade jag.
’‘it’s early. When you’re at the job, you’re getting up much earier, so why don’t you sleep more on the weekends?’’ frågade han.
’’I don’t know. Niall kind of woke me up’’ skämtade jag. ’’no, he didn’t. He texted me after’’
’’so Niall is the boy you’re dating?’’ frågade Luke och tittade runt på alla killarna. De brast i skratt, vilket jag också gjorde.
’’no, he’s my friend. Louis is the one i’m dating’’ skrattade jag och tog Louis hand i min och kramade den hårt.’‘wait...do you live with each other?’’ frågade Louis häpet.
’‘yes?’’ sa jag undrande.
’‘but...ehm...so..is it your...boyfriend?’’ sa han och tittade på mig. Jag brast ut i ett asgarv. De gjorde Luke med.
’‘Louis, it’s my brother! Hahahahaha’’
’’oh..aha..haha...’’ sa Louis generat. Jag pussade honom på kinden.
’‘but..ehm..we should probably go and order our pizza now. See you at home Luke!’’sa jag.
’‘yes. And Louis...if you hurt her...i have a gun!’’ sa Luke seriöst, men började sedan skratta.
’'no, i’m just kidding. but you seemed very nice! So, i hope we see each other someday?’’
’‘ofcourse’’ sa Louis och nickde glatt mot honom.
’‘and just so you know...Ida and me are talking about everything with each other... and she’s talking a lot about you’’ sa han och blinkade till mig, innan han gick till sina kompisar.


You Just Gotta Believe -Kapitel 11.

Den 2012-11-01, kl 03:26:31
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

En dag ringde Niall och frågade om vi skulle hitta på något. Eftersom det var lördag, så var jag ju ledig, så vi bestämde att han skulle komma bort till mig om en halvtimme, så skulle vi komma på något att göra. Så en snabb dusch och sedan drog jag på mig minasvarta shorts och ett vitt linne. Det var strålande sol, så ville man bli brun, fick man väll bära lätta kläder!
Niall stod nedanför och väntade när jag kom ner. Jag gav honom en lätt kram och han log stort mot mig. Han log alltid. Hela tiden. När som. Jag tror aldrig jag sett Niall vara ledsen, eller inte le. En glädjespridare, helt enkelt!
’’so, where are we going?’’ frågade jag meddans vi började gå, sida vid sida.
’‘maybe we could go to starbucks? I’m hungry’’ skrattade han.
’‘ooooh, what a new!’’ skrattade jag. ’‘but that sounds good’’
’‘your neckless is very nice!’’ sa Niall sedan, efter ett tag. Jag drog handen upp mot det och höll fingrarna på det.
’‘thank you. Actually...Louis gave it to me’’ sa jag och tänkte genast på han igen. Louis. ’‘where is he today, by the way?’’
’‘ahaa, sweet of him. I don’t know. Home, i guess. And sleeping..’’ Jag tog en titt på klockarmbands uret och insåg att den inte var mer än halv tolv.
’‘yeah, i forgot what the time it was’’ skrattade jag. ’‘why are you even awake now?’’ fortsatte jag sedan, och tittade på honom i profil.
’‘ehm...cause i’m here with you?’’ sa han och slog ut med armarna.
’‘yes, but...why did you wake up so early?’’
’’i couldn’t sleep.’ förklarade han och öppnade dörren som ledde in till starbucks.
Vi gick tillsammans bort till disken för att se vad vi skulle ha.
’’i could eat eveything’’ sa Niall lågt, meddans han betracktade alla mackor, muffins och bakelser som fanns bakom glaset.Jag började skratta åt honom. Det förvånade mig inte ett dugg!
’‘that would be very expensive’’ sa jag skrattandes.’‘don’t you think i got enough money?’’ retades han, och släppte maten med blicken, för att istället kolla retsamt på mig.
’’no. you live on the street...so why should you?’’ Han puttade till mig på axeln som svar och tittade sedan tillbaka på grejerna.
’‘okey...hard decision, Niall...’’ skrattade jag.
’‘yeah it is! If i one of the things..the oters will be sad and angry at me’’ suckade han.
’’oh, come on! chose!’’ skrattade jag. Han velade lite till innan han tillslut bestämde sig.
’‘i’m done!’’ skrattade han.’‘i would like to have an icetea and a chocolate cake’’ sa jag mot kvinnan vid disken.’’me to!’’ utbrast Niall. Jag tittade underligt på honom, vilket många andra här inne också gjorde, eftersom han skrek det en aning för högt.
Ännu en gång skrattade jag åt honom. Det gick fan inte en enda minut utan att man skrattade i hans närhet.
Vi betalade och kvinnan lovade att komma ut med det alldeles strax, så vi gick och tog ett bord. Det var ganska fullt, men vi lyckades finna några platser vid fönstret. Så att alla kunde se oss...GREAT..men men. Bättre än inget.
’‘Niall?’’ frågade jag honom när vi satt oss ned.
’‘yeee?’’
’’what if your fans fins us? ’’ Det hade jag faktiskt varit lite nervös för. Att massa fans skulle komma, nu när vi var mitt i centrala London, utan vakter. Jag visste ju att alla tjejer som killarna ens umgicks med fick hat på twitter, facebook och allt annat.
’‘don’t worry. They’r nice. most of them’’ sa han glatt. ’‘we’ll fix it, i promise’’ log han. Jag gjorde en tumme upp mot honom.
'’so...’’ sa han sedan, med ett retsamt flin. Jag visste precis vad han skulle säga nu. Vem det skulle handla om och vilka frågor.
’‘how is it between you two?’’ JAG VISSTE DET!
’‘good, i think’’ log jag. Han höjde på ögonbrynen.
’’i think...?’’
’‘yes?’’ Både kollade frågandes på varann.
’’or. It’s fine. We’ve been on...4 dates now. Alone. And then with you and the other. But that’s not dates’’
’’so...we’r not good enough, huuuh?’’ sa Niall seriöst.
’’no, not for me, i guess’’ sa jag nonchalant.
’‘cool...or soemthing in that way’’ skrattade han. Jag instämde.
’‘ofcourse you are. But you’re my friends’’
’’so....you and Louis isn’t friends?’’
’‘we’r enemies’‘skrattade jag.
Precis då kom en servitris med får choklad kaka och isteet. Vi tackade, och hon gick iväg.
’‘seriosly, Niall. You know what i mean’’ sa jag.
’‘ofocurse. I’m just teasing you’’ skrattade han.
Detta var typiskt Niall och Ida konversationer. Yra, skumma och väldigt oseriösa. Men det var det som var skönt med att ha en nu, ändå ganska nära vän.
’’he likes you a lot’’ log Niall.
’‘you think?’’ sa jag, och jag kände hur glad jag lät.
’’i know’’ rättade han mig, ’‘he told me’’ fortsatte han, och tog en klunk av isteet. Jag tittade seriöst på honom.
’‘what?’’’‘what did he told you?’’ frågade jag nyfiket.
’‘you have to ask himself’’ Niall tittade på mig, och jag gjorde puppyeye.
’‘please. Just say something!’’’‘ehm..hm...he said that he liked to hang out with you, that you’d make him happy and that he loves your crazyness’’ skrattade han.
’‘that’s good. right?’’
’‘ofcourse’’ skrattade han. ’‘you like him a lot, don’t you?’’’‘yeh. i think o does’’ sa jag och började äta på min choklad kaka. Niall likaså.
’‘how is it with your love life, then?’’ frågade jag sedan honom nyfiket.
’‘haha, i still wait for my special princess to come’’ sa han och ryckte på axlarna.’‘awe! So...you’re not seeing someone?’’ frågade jag.
'‘nope’’ log han.

 En halvtimme senare var vi påväg ut därifrån.
’’so, where’s next?’’ frågade jag.
’’i don’t know. what do you want?’’
’’no idea at all’’ skrattade jag.
’’hm...we can do something now...and then in the evening, we could grab some pizza and watch a movie by my place?’’ föreslog Niall.’‘that sounds great! A funny movie! But....the question is what we’re going to do now’’ flinade jag.
’’hm...’’ sa Niall efter ett tag. Do you like football?’’
’’i love it. I played my whole childhood, but then school took over’’ sa jag.’’we could go to the park and play football?’’ frågade han sedan, och fick ett stort leende på läpparna.
’‘yes, sounds great. Do you have a football?’’
’‘yeah. Home. But it’s not far away from here. Between five and teen minutes. Should we go and get it?’’
’‘hell yeah!’’ sa jag överexalterat. Jag hade inte spelat fotboll på hela sommaren. Jag hade inte haft tid. Så det skulle bli jätte kul.
Vi gick bort till Nialls lägenhet och han gick upp och hämtade fotbollen meddans jag väntade nedanför. När han kom tillbaka så höll han en guldig boll u handen som han studsade i marken.
’‘let’s go!’’
Vi ställde oss i parken på den stora gräsplätten med cirka 25 meters mellanrum mellan oss.
Vi stod och sköt till varann ett tag. Det kändes att jag inte spelat på länge. Jag fick inte till den där extra lilla skruven på alla bollarna. På vissa, men jag var långt ifrån nöjd. Sen hade jag ju fel skor också. Converse var kanske inte det bästa lämpligaste att spela fotboll i.
Niall började dra upp sin mobil och drog den mot örat.
’‘hey Lou!’’ hörde jag honom säga.
Jag gick några meter närmre för att höra vad de sa till varann. Inte för att jag ville smyga, mest för att jag inbillade mig att jag kunde höra Louis, eller något...
’’No, I’m in the park with Ida and playing football. Yes, that Ida. Cause we’r hanging out. Louis, take it easy’’ skrattade han. ’‘we’re friends, don’t be so jealous, man’’ ännu en gång skrattade han högt. ’‘yes, you can join us, why? okey, hold on a second then, i’m just going to ask her’’ Niall drog bort telefonen från örat. 
’‘Ida, Louis wanna join us, and asking you if it’s okey’’
Jag nickade stort. Antagligen såg jag väldigt patetisk och desperat ut, men att träffa Louis igen var något jag såg fram emot. Niall skrattade, och berättade sedan för honom att vi skulle stanna här och vänta på honom.
’‘you know...your smile get’s 100 times bigger while you’re talking about him, with him or even just thinking of him’’ skrattade Niall och sköt iväg bollen till mig. Jag log som svar.Vi sköt några bollar till. Det gick dock inte lika bra nu, som för fem minuter sedan.
’‘are you nervous?’’ flinade Niall.’‘not at all’’ fnös jag. Fast sanningen var, att jag alltid var nervös när jag var med honom i början. Jag ville inte göra något fel.
’‘course you are. You’re looking around you like every second, in hope to see him’’ sa han och skickade iväg en perfekt skruv.
När jag sedan, några minuter skulle backa för att ta satts och skicka iväg en boll till Niall, så stoppade några varma armar mig bakifrån och jag drog in baklänges i någons famn.
’‘Hey beauty’’ viskade Louis i mitt öra. Hela mitt ansikte lös upp, och jag vände mig i hans famn.
’‘Hello handsome’’ sa jag, och vi båda tryckte läpparna mot varandras. Jag kunde känna hur hela han log mot mig, vilket antagligen jag också gjorde mot honom.’‘Hey, you’re very cute together and so on, but could you please stop and do that we’r here for?’’ ropade Niall. Jag avbröt och vände mig om mot Niall och skrattade.’‘I’m here because of this’’ skrattade Louis.



 


You Just Gotta Believe -Kapitel 10.

Den 2012-11-01, kl 03:26:21
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Meddans jag satt på cykeln på väg till jobbet dagen efter så satt jag och tänkte på gårdagen. Dejten med Louis. Som hade spårat ur...totalt. Fast både jag och Louis hade enats om efteråt att den endå vart galet rolig. Även om det var den mest konstiga kvällen i hela mitt liv och att jag inte nu efteråt förstod att jag gjort sådär framför honom...så var jag endå glad att det hände. 
Hela dejten hade lixom inte haft ett enda pinsamt ögonblick efter det där. Det kunde inte bli mer galet.
Ett sms trillade in meddans jag cyklade, och såklart så kollade jag på det, även om det inte var det mest optimala när man cyklade i London.

Niall Horan: 
''Andy wanted me to tell you that Becka is going to be a little bit late and ask you if you could make it by yourself in the morning? :) xx''

Jag stannade vid rödljusen och suckade högt. Egentligen gjorde de ju inte jätte mycket... Men att öppna själv...men förmiddagen själv med rusningen...
’‘Did you woke up on the wrong side today?’’ skrattade någon bakom mig.
Jag vände mig snabbt om för att få se vem det var, även om jag egentligen känt igen rösten redan innan. Men för att försäkra mig lixom...
’’No. Not exacly’’ sa jag och granskade Louis uppifrån och ner. Andlöst vacker. Som vanligt...
’‘what is it then?’’
’‘Niall just texted me...’’ suckade jag. Men ångrade mig ganska snabbt då jag kom på att det mer lät som om jag inte ville smsa med Niall. Men innan jag hunnit ändra det så hade Louis svarat.
’‘what? what did he wrote?’’ Louis blick hårdnade lite i min.
’‘haha that becka will be a bit late. It’s not that bad...but around 12 a clock it’s so much people’’ sa jag. Louis såg ut att tveka lite och tittade på mig, innan han tittade bort.
’’i can help you..’’ sa han tyst.
’‘yes that would be great! ’’ sa jag glatt. Louis hela morgonen och förmiddagen för sig själv? JA TACK.
’’if you want to?’’ sa han sedan.
’‘yes, ofcourse!’’
Louis hjälpte mig hela förmiddagen och gjorde glass, hämtade cola, mackor, godis och allt annat om de beställde. Det var mysigt att ha honom här hela tiden. Att stå några centimeter ifrån honom hela tiden, och nudda varandras axlar lite då och då. Ibland inte med vilje, och ibland helt med mening. hehe...
Ungefär efter en timme så hade han Liam ringt honom och frågat om inte vi allihopa, dem, Louis, Andy, Becka och jag skulle stanna kvar efter att vi slutat jobba och sätta oss på bryggan. Andy hade lovat att köpa starbucks mackor med påvägen hit. Vi skulle fixa colan härifrån och Harry fixade ölen.
Vid halv 7 så kom de andra killarna och joinade oss. Andy och Louis hade vart här hela dagen. När becka kom så var det Andy som körde henne. Så de två killarna hade stått utanför och solat och pratat med oss under hela tiden. Hur de orkade vara här förstod jag dock inte. Utan att ha badat något och bara suttit stilla hela tiden. 
’’so, tell us about your date!’’ utbrast Niall. Jag tittade förskräckt på Louis och skakade lätt på huvudet. han bara blinkade mot mig, och la sin hand på min. Vi låg på mage brevid varandra på bryggan, meddans de andra satt och låg lite brevid oss. 
Han började berätta från att vi satt och åt, när vi låg på filten, när vi gick ut för att bada och när han kom till delen då gubben kom ut på bryggan och vad han sa och vad vi gjorde så la jag huvudet i händerna och försökte gömma ansiktet. Pinsammare kunde det ju fan inte bli.
Alla bröt ut i ett gapskratt och la sig och skrek av skratt.
’‘OMG..OMG..HAHAHHAAH...OH..MY..GOOOOD..DID YOU REALLY DO THAT? I MEAN..EHM..AHAAHHAHA’’ skrattade Niall högt och de andra ungefär samma sak. Louis skrattade också. Jag med. Men inte åt det, utan med de andra. Dock inte lika mycket. 
Herregud. Det var fan pinsamt nog igår. Och nu..när alla visste....
’’i will get my revange’’ sa jag seriöst.
Louis la plötsligt armen runt mig meddans de fortfarande skrattade och ajg kunde inte koncentrera mig på något. Den bara låg där. Och han bara låg där. Brevid mig.
När de gått ett tag så frågade Louis om jag kunde hämta en till öl till honom. 
Naturligtvis gjorde jag ju det. På vägen ruffsade jag till i hans hår så att han suckade djupt åt mig, men jag kunde se hur leende lekte på hans läppar. Han såg så lycklig ut på något sätt. Jag log mot honom innan jag gick iväg.
Jag kom på världens smartaste ide meddans jag hämtade ölen. Jag tog is i min hand. FAN vad bra.
Louis satt med ryggen mot, så han såg inte när jag kom med handen fylld med is och den andra med öl. De andra anade nog lite. Iallafall de som såg.
Jag böjde mig ner för att sätt ölen framför honom, samtidigt som jag sa
’‘revenge’’ ganska tyst, men tillräckligt högt för att alla skulle höra, samtidigt som jag stoppade isen i hans tröja. Han skrek till och satte sig snabbt som upp, snabbare än jag någonsin sett någon röra sig. Alla började gapskratta och jag reste mig upp jag med. Lous tog tag i vatten flaskan som var bredvid och började gå mot mig. Jag backade snabbt på bryggan och gick bara längre och längre ut. Han började springa mot mig och jag sprang jag med. Han kom ifatt mig och hällde vatten över mig. Samtidigt trillade vi båda över kanten och ner i vattnet. jag trillade över Louis och tog tag i honom. Skrattandes tog vi oss upp på bryggan där de andra ännu en gång skrek av skratt. Det gjorde jag och Louis med. 
Jag lutade mig mot honom och la armarna runt hans midja, samtidigt som han gjorde detsamma och vi stod där, på en brygga, genom blöta och kramade varandra hårt. Han backade huvudet lite och såg rakt in i mina ögon. De lös av lycka. Han log mot mig och allting runt mig försvann. Det var bara jag och han. Ensamma. Mitt i ingenstans.
Han blickade ner på mina blöta kläder och vandrade sakta ner med blicken, och sedan tillbaka upp till mitt ansikte. Han bet sig i läppen och satte sina händer runt mitt huvud, på mina käkben.
’‘you look way to sexy in those clothes’’ sa han och tryckte sina läppar sakta mot mina. Lyckoruset steg i hela mig och jag tryckte mig mot hans blöta kropp. 
Jag vet inte hur länge vi stod där, men ett tag iallafall. En evighet, kändes det som.
Sedan efter ett tag, när avslutat kyssen och gick tillbaka till de andra som satt med sina blickar fastklistrade på oss, så kunde jag inte låta bli att känna mig gladare än någonsin. Ren lycka. 
Jag la mig ner där vi legat innan tittade runt på de alla, och fastnade först med blicken på Niall som log stort mot mig och gjorde en diskret tumme upp. Jag skakade på huvudet åt honom och tittade sedan på Harry som redan tittade på mig. Hans blick visade inte så mycket. Inte sorg. Inte glädje. Inte besvikenhet, inte något. Han log lite svagt mot mig och jag log tillbaka. What’s up with him?
Louis avbröt ögonkontakten genom att lägga sig bredvid mig. Han hade tagit av sin tröja, så man såg hans abs. Jag stirrade, antagligen lite för länge så jag vände snabbt bort blicken igen. Niall blinkade mot mig. Smart nog att ha förstått.
Louis halv satte sig upp på armbågen och drog mig intill sig. Min rygg var mot han mage med stöd på armbågen. Hans varma andedräckt i min nacke och hans högerhand som vilade mot min mage, lekandes med min ena hand.
’‘When exacly are we going on tour?’’ frågade Niall. 
’’I don’t know. Paul will tell us, i think. He wanted us to have some rest now. But just in a few weeks. Three i think’‘ svarade Liam.
Vi alla småpratade i flera timmar, om allt och ingenting. Mina kläder hade torkat, och trots att jag hade Louis arm runt mig så började jag frysa. 
’‘are you freezing?’‘ viskade Harry i mitt öra. 
’’a little bit..’’ sa jag lågt. Han reste sig upp och gick och hämtade två filtar. En till mig och en till han själv. 
De andra gick också för att hämta filtar.
’‘someone of the couples have to share blanket. Here’s just one more, and me and Harry is two people’’ skattade Niall.
Louis kastade snabbt sin filt till Harry som tog emot det med ett tacksamt leende.
Louis vände blicken och tittade på mig med ett lekande leende på läpparna.
’‘can i borrow?’’ skrattade han. Jag nickade och gav honom lite av filten, så den nu låg över Louis rygg och sedan runt mig. Han la sina beskyddande armar runt mig och jag tog tag i hans ena hand och inspekterade den mjuka handen.
’‘you got big hands’’ sa jag tyst. Ett litet skratt for ur hans strupe.
’‘i know. And i got a big heart to’’ svarade han.
’‘you sure?’’ skattade jag lågt.
’‘yep. And...it’s all for you’’ Hans armar kramade mig hårdare och jag tryckte mig mot honom.

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 9.

Den 2012-11-01, kl 03:26:14
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

What to do with my hair today? Och vilka kläder...? Jag hade precis stigit ur duschen och drog den blåa handduken runt håret och en likadan runt håret för att de skulle torkaoch styrde stegen mot min garderob på mitt rum.
Jag kollade på klockan. Om exakt 42 minuter skulle Louis komma. Så det var bara att sätta fart.
Först drog jag av handduken runt kroppen och drog på mig underkläder och öppnade min garderob. Inte för uppklätt och inte för vardagligt. Inte för annorlunda, men inte heller som alla andra. Lagom, alltså. Vad det nu var...
Jag hörde hur dörren slets upp bakom mig så jag kastade en blick bakåt
’’oh, sorry. I didn’t knwo you where...almost naked...’’ Det var en av mina brödrar som kommit in, Luke
’’i guess you’ve seen me before. I’m in a hurry, what do you want?’’ frågade jag halv stressat.
’‘haha, i just want to ask you if i can borrow you some hairspray?’’ frågade han med ett skratt. Eftersom det bara skillde ett år mellan oss, och ibland umgicks med samma kompisar så var jag rätt säker på att han skulle ta upp detta med de senare. Whatever, det var inget jag kunde tänka på nu.
’‘sure’’ Sa jag och fortsatte att leta kläder. Vad fan skulle jag ha på mig?
’‘where are you going?’’ frågade han när han sprutat massa hårspray i hans blonda hår
’’on a...date’’
’‘with?’'
’’a boy’’ jag visste att han skulle fråga tusen frågor. Och att han inte skulle ge sig förrens jag sagt namnet. Bara för att han var en väldigt över beskyddande bror. Han ville för det mesta veta vem och vart jag skulle om jag skulle ut. Om inte så brukade han smsa mig och på kvällarna för att kolla så att allt var bra. Allt detta bara för att det hände massa grejer med mig för några år sedan...
’‘i’ll tell you everything later, if you helping me!’’ sa jag och tittade bädjande på honom.
’‘with clothes?’’ Jag nickade
’‘sure’’ log han och gick fram till garderoben.
35 minuter senare stod jag med en vit tunn spetts klänning på mig med djup rygg. Mitt blonda mellan långa hår var vågigt. Alltså lockat med en locktång. Solpuder i ansiktet, lite eyeliner för att markera ögonen och mascara. Det var Luke som fixat allt. Eller inte fixat, han hade bestämt det åt mig och jag hade gjort det. Om jag får säga det själv så var jag faktiskt nöjd med resultatet i spegeln.
Min britney spears parfym och ett armband hade han också valt ut.
’‘thank you!’’ sa jag glatt och kramade honom hårt.
’’no problems’’ skrattade han. ’’so tell me about him now’’ sa han sedan allvarligt.
’’i tell you when i’m home’‘l ovade jag. Han visste att jag skulle hålla det, så han tjatade inte.
Min mobil vibrerade till på skrivbordet och jag tog snabbt upp den.

Från Louis.
''outside in 5 minutes. Take a towell and swimwears with you! xx’’ 

Jag tog min svarta bikini och den svarta handduke och stoppade de i en väska med min mobil. DONE.
Jag behövde gå på toa, så jag skyndade mig dit.
Det ringde på dörren när jag var där inne och jag hörde hur någon gick och öppnade.
Låga röster ute i hallen hördes och förstod att Luke öppnat för att se vem det var. Om det var någon han kände.
När jag kom ut så tittade Louis glatt på mig och Luke med en frågande blick.
’‘what?’’ sa jag tyst till Luke.
’‘isn’t this the boy who’s on your walls?’’ frågade han tyst. Men tydligen hörde Louis det för han skrattade lågt.
’‘Luke..’’ sa jag lågt. ’‘hey Louis’’ sa jag sedan och tittade upp på det underbart vackra ansiktet.
Han hade ett stort leende på sina läppar när vi satte oss i bilen och började köra. Vi små pratade under hela tiden ända tills vi kom fram till en strand med en brygga på.
’’i thought that we could be on a beach with picnic. It’s not that much people here. If you were at a restaurant it would be fans and stuff..’’ sa han ursäktande.
’‘this is perfect’’ log jag.
Han hade med sig en korg och en filt. I Korgen fanns allt möjligt. Kex, kall kyckling, potatissallad, tomater och massa annat. Louis tog fram en skål med choklad doppade jordgubbar och jag tittade storögt på honom
’‘what?’’ frågade han. ’‘don’t you like strawberries and chocolate?’’ det sista sa han lite halvt stressat.
’’i love it’’ försäkrade jag honom och log.
’’so tell my about yourself’’ log han.
’‘well...i’m 17 years old. I live here with my mother, father and my two brothers. Luke was the one you met in the door. I love to play guitarr, hanging out with my friends and...eat’’ Både han och jag skrattade lätt. ’’ and i’m kind of crazy and do exacly what i want to’’ la jag till. ’‘and you?’’
’’hm...im 20 years old, live with Harry, my siblings and my parents live in Doncaster and yeah....you’re a fan, so i guess you already know quit much about me’’ skrattade han. ’‘i’m kind of crazy too. Laughing everytime, tells bad jokes and yeah...’’ skrattade han.
Efter att vi fortsatt ett tag till så reste han sig upp och sträckte ut handen mot mig
’’i want to swim’‘skrattade han.
’‘you’re crazy...but alright...’’ Jag tog min handduk och bytte om och han gjorde detsamma innan vi styrde stegen mot bryggan.

Det var en ganska liten brygga, men väldigt mysig. Det var inget folk alls.

Jag kände hur Louis tog upp mig i sin famn och gick de sista metrarna mot bryggans slutt och hoppade i med mig. Det var inte jätte kallt, men ett lätt skrik for ur min mun innan hela jag fylldes med vatten runt mig. Louis armar försvann runt mig och jag dök upp mot ytan och shippade efter luft. Louis stod två meter ifrån mig och skrattade som en galning. Jag började skvätta vatten på honom och han skvätte på mig med. Det blev ett vatten krig.
’‘ey!’’ sa en gubbe högt på bryggans slut. Både ja och Louis vände uppmärksamheten mot honom.
’‘this is a beach, where you swim naked!’’ sa han högt.
Jag tittade förvånat på Louis som försökte dölja sitt skratt.
’’oh, sorry sir’’ sa han sedan. Nu var det min tur att försöka att inte skratta.
Han vände argt sig om och började långsamt gå mot stranden. Jag och Louis var hetl tysta och tittade efter honom. Han vände blicken mot oss efter några meter och tittade arg mot oss.
’‘i’m serious! You can be stoped by the police if you wear clothes here! ’’ sa han argt.
’‘seriosly..?’’ sa Louis.
’‘this is a nude beach. NO CLOTHES!!’’ sa han argt.
’‘okey, okey. sorry’’ sa jag. DÅ slog mig iden. Jag gjorde det ingen annan skulle gjort på sin första dejt. Inte i denna situationen. Men Louis. Men jag gjorde det endå. You Only Live Once!
Jag drog av mina badkläder i vattnet. Louis tittade storögt på mig innan han började gapskratta. Gubben vände snabbt sig bort och halv sprang bort från bryggan.
’‘YOU’RE CRAZY!’’ sa Louis och skakade lätt på huvudet.
’‘but you like it’’ sa jag.
’’oh yeah!’’ blinkade han och gjorde detsamma som jag.


You Just Gotta Believe -Kapitel 8.

Den 2012-11-01, kl 03:26:06
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’‘Hey, I’m Rebecka!’’ sa hon och sträckte fram handen. Den nya tjejen. Eller nya och nya. Hon som jag aldrig träffat men som vart här varje sommar. Andy’s flickvän. 
’‘I’m Ida. Nice to meet you’’ log jag.
’‘you too. Andy has talked much about you. And Louis. And Niall. But don’t tell Louis i said that..’’ skrattade hon.
’‘haha, okey’’
’’so how where your first day’s here?’’
’’it was pretty good. It’s not that hard, so yeah..’’ 
’’i got what you mean. You don’t have to effort så much’’ skrattade hon. ’’so let’s open it! ’’
Vi gick och öppnade dörrarna, låsen och tände överallt.
’’so...i just have to ask you some thing’’ sa Rebecka efter ungefär en halvtimme.
’‘yes, sure?’’
’‘what’s going on between you and Lou?’’ sa hon glatt och ställde sig framför mig.’’ You don’t have to answer if you don’t want to’’ la hon till. Jag tittade frågandes på henne.
’‘Andy told me everything. About that movie night, your text messages, skype call, that you’re going out tonight.. and yeah’’’‘How did Andy know about that we’r going out?’’  Min första tanke var att Niall sagt något. Han lovade! ’‘You don’t have to look so angry’’ skrattade hon. ’‘Louis and Andy tell evrything to each other. But  don’t worry. No one will find out. If you don’t tell them, ofcourse’'
’‘Aha...i thought Niall told you and Andy. And Niall promised me to not tell anyone, but it was Lou, so i don’t have to be angry at Niall’’ skrattade jag. ’‘well..i don’t really know. There’s nothing going on between me and Louis, i guess’’
Hon himlade med ögonen. 
’‘that’s not what i’ve heard, but okey’’ skrattade hon. ’‘let’s work!

 Efter några timmars jobb hela förmiddagen så hade de äntligen blivit lite lugnare, så vi satte oss ner på två stolar utanför för att sola. Det var en helt galet varm dag, så att bara få sätta sig ner var jätte skönt. Vi slängde oss på solstolarna och jag drog upp mitt linne över magen, så att jag solade den. 
’‘it’s very warm today!’’ suckade Rebecka.
’‘yeah. A little bit to hot’’ klagade jag.
Jag började faktiskt bli lite nervös för dejten med Louis. Jag visste inte vad vi skulle göra vilket kanske egentligen var lite bra, så jag inte fick för höga förväntningar kring det. Men samtidigt ville jag ju veta. Någon hade precis ställt sig och skymt solen för mig, så jag låg i skugga. Halvt irriterat öppnade jag ögonen och tittade rakt in i på Louis ögon och hans glada leende, och min irritation försvann direkt.
’‘hey!’’ sa jag glatt.
Bakom honom stod Niall, och sedan Andy satt satt sig på Rebeckas solstol för att säga hej till henne.
’‘hello!’’ sa Lou. Niall kom fram och ställde sig brevid Louis och jag flyttade mina fötter så att de skulle kunna sätta sig.
’‘don’t you work?’’ skrattade Niall.
’‘yes we do. But here’s no one for the moment’’
’’we are?’’ sa Niall och pekade på sig och de två andra killarna.
’‘yes, but...’’ började jag, meddans han avbröt mig.
’‘but we’r not good enough..ahaa..i get it..’’ sa Louis retsamt.
’‘course you are. Do you want something, then?’’ frågade jag de
’‘not fot the moment, no’’ skrattade Louis. ’’so, our date tonight..?’’
’‘yeah, what?’’ Det pirrade i hela mig av att höra honom säga det. Vår dejt. Louis och min. Min och Louis. Vi skulle ut någonstans. Tillsammans. För att hitta på något. Och lära känna varann. Han och jag. 
Okej, jag förstod det inte riktigt, nej. Jag var för exalterad. Dock inget jag visade, såklart.
’‘when should i pick you up?’’ sa han glatt. ’‘six?’’
’‘ehm..im finish work five... so give me a halv hour’’
’‘but you can go a half hour earlier, instead’’ sa Rebecka glatt. I can close’’ log hon vänligt
’‘but..then you’re here alone..?’’ frågade jag tveksamt.
’‘Andy can be here with me’’ skrattade hon, och Andy nickade instämmande.
’‘you can go! i promise’’  sa hon och blinkade mot mig.
’‘okey then. If you’re sure?’
’‘shut up, Ida! She said you can. Or do you rather work than hanging out with me?’’ sa Louis skämtsamt.
’’i rather work, Louis..’’ jag tittade seriöst på honom.
'‘that hurts...’’ han låtsades gråta och jag reste mig mig upp och klappade honom på axeln.
’’im just kidding. But you can pick me up at six’’
’‘good, then we have a deal’ skrattade han.
’’oh my god! You’re a beast!’’ utbrast Niall och tittade på mig
’‘what?’’ frågade jag. 
’‘your body is so fit!’’ sa han högt, och alla  de andra vände blicken mot mig, bland annat på min mage,  som var bar just nu. Jag drog ner linnet och tittade generat bort.
’‘stop it, im not’’ utbrast jag.
’‘seriosly! what have you been training?’’
’’i use to going to the gym before. And i’m running four times in the week. Nothing more?’’ skrattade jag.
’‘but you got a really nice body!’’  sa Niall.
’‘Niall, stop it! You’re not the one who’s going out with her..’’ sa Louis med en ganska samlad min.
’’i just told her, man?’’
’‘then, don’t’
’‘ooooh, someone is jealous!’’ Sa Andy och gjorde highfive med Niall. Jag bara skrattade åt de och gav Louis ett stort leende, som han besvarade.


Jag packade ihop mina grejer och sa hejdå till Rebecka, som stod och pratade med Andy och Niall.
’‘where’s  Louis?’’ frågade jag de, när jag kom ut .
’’we did go home. e said that he wanted to have much time to shower and so on’’ sa Niall. ’’ but the truth is that he’s really nervous’’ skrattade han.
’‘pft...goodbye guys!’’ sa jag och vinkade de hejdå. 
’‘have fun tonight! And text me tonight, when you’re home!’’ sa Niall och vinkade.
’‘yes, i will!’’ jag log mot de och började gå hemåt.

 

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 7.

Den 2012-11-01, kl 03:25:54
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’‘Ey! Wazup, Lou?’’  skrek plötsligt Niall och jag hoppade till. 
Jag hade halv sovit och legat i sängen med datorn i mitt knä och hade för några sekunder helt glömt bort att Louis skulle komma. Shit, helvete, fan och allt annat som finns. Hur såg jag ut egentligen? Hur som helst så var det iallafall försent för att ändra något. TAKE ME AS I AM. Typ. 
’‘you don’t have to scream man, i’m right here!’’ skrattade Louis. Han startade sin kamera med och framför mig fick jag se ett helt magiskt ansikte. Magiskt perfekt. Håret var ruffsigt och låg åt alla håll och kanter, vilket fick honom att se ännu sexigare ut.
'’hey Ida!’’ sa han sedan och vinkade glatt. Knas..
’‘haha, hey Lou! what are you doing?’’
’’ah, nothing much. Niall asked me too log in, so well...here i am! And you?’’
’‘nothing really. Been talking too Niall for a while’’ Han log mot mig. Eller, in i kamerna. Så jag antar att det var till mig eller Niall. Niall satt dock tyst, så antagligen mig.   Det underbara leendet som jag så många gånger suttit och stirrat på med de perfekta vita tänderna.
’‘and you haven’t ask before?’’ Sa han anklagande. ’‘Niall!’’
’’We had some private things to talk about Lou’’ sa Niall och drack av sitt te.
Det blev tyst i samtalet och alla bara tittade på skärmen utan och gör något. Lite halvt pinsamt läge sådär...
Louis satte fart på tangenterna och skrev snabbt något som jag gissade på skulle till Niall eller något. Det ploppade upp på min och Niall’s skype samtidigt och jag såg att Louis skickat något i chatten.
’‘NIALL WHAT DID YOU TALKED ABOUT!? DID YOU FLIRT WITH HER? you know i kind of like her!? DAMN MAN IF YA DID..’’
Niall började gapskratta. Nej, fel. Han skrek . Han skrek av skratt. Jag instämde lite grann. Jag försökte hålla mig, dock gick det inte jätte bra. Jag antog att det skulle skickats i den privata chatten till Niall, men att han skickat fel. 
’‘ehm, Niall?’’ sa Louis frågande.
’‘you...ehm...should’’ sa han mellan skrattattackerna.’‘probably look in what chat you send that’’
Efter kanske tio sekunder såg Lois panikslagen ut och stirrade på skärmen.
’‘ups..’’ sa han tyst. 
Niall hade lugnat sig en aning från de hysteriska skattattackerna, meddans jag och Lou bara satt där väldigt awkward. Jag vågade knappt titta upp för att möta hans blick.
’‘Louis, you’re so clumsy’’ skrattade Niall. Han skrattade inte så mycket som innan, men det fanns där hela tiden, om ni förstår.
’’i know..’’
’‘changing of subject, boys!’’ sa jag.
’‘ithis was fun...but okey’’ skrattade Niall.
’‘Niall you’re a bastard’’
’’i agree with her!*’ utbrast Louis.
’‘ofcourse you do, Lou’’ Niall och hans jävla repliker som fick Louis att bli tyst.
’‘Nialler! Stop!’’ Det var Louis som sagt det, såklart. 
’‘haha, this is so fun... But guys, i have to go. I’m going to sleep. Or watch a movie until a sleep’’ sa Niall.
’’or eat’’ skrattade jag.
’‘yep! But we see you tomorrow at the beach?’’
’’ON THE BEACH!’’ sjöng Louis.
’‘haha, yes we do. oh, i almost forgot, now when i’ve disgraced Louis out, it’s your turn, Ida!’’ sa Niall.
Jag visste vad som skulle hända. Mycket väl. Jag visste precis vad han skulle säga.
’‘She told me that she like you too, Louis! BYE!’’ och sedan var han ute ur samtalet. Det var dock inte lika pinsamt som jag tänk mig, men endå...
’‘he’s strange!’’ skrattade Louis. 
’‘strange isn’t enough!’’
’‘you’re right. Double strange’’ Jag nickade. Jag skulle precis säga något för att bryta tystnaden som varat  några sekunder när jag insåg att jag inte alls visste vad jag skulle säga. Sådan tur var så gjorde Louis det istället.
’‘did you come home from our place today? or did you forgot the way home?’’ sa han med ett retsamt flin på läpparna.
’‘actually...i did come home. Without any mistkaes’’ la jag till.
’‘hell yeah!’’ Jag insåg att mitt te snart skulle vara kallt, så jag tog en klunk av det. Det var inte jätte kallt, så det dög fortfarande.
’‘what are you drinking?’’ frågade han.
’‘haha, it’s tea’’ 
’‘it’s disgusting’’ utbrast Louis.
’’no, it’s even better than coke’’
’‘then coke!? what’s wrong with you, girl?’’
’‘nothing at all’’ log jag. Samtidigt började jag gäspa stort. 
’‘tired?’’ frågade han.
’‘yes, kind of’’'
’‘you better sleep’’
‘’yeah maybe i should. But we see you on the beach tomorrow, then?’’
’‘yes..’’ sa han. Han tittade ner i tangentbordet, och det såg ut som att han skulle säga något mer. ’‘ehm...’‘började han.’‘what are you doing tomorrow evening?’’
’‘nothing. Why?’’
’’no, i was just thinking...maybe we could do something? I mean...alone...Without the others...just..you and me. if you want too!’
’‘yes, ofcourse! we can decide a time tomorrow on the beach?’’ sa jag glatt.
’‘yes, see you tomorrow sweetie!’’
’‘bye Lou!’’  
Samtalet avslutades och jag stirrade rakt framför mig. DId this just happen? I don’t think so.


You Just Gotta Believe -Kapitel 6.

Den 2012-11-01, kl 03:23:28
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0
 

Jag satt där hemma och kollade på tv och väntade på bättre tider. Det kom inga bättre tider. Nej, men allvar. Jag tror inte man kan ha  mer tråkigt än jag. Sofie kan jag inte umgås med. Hon åkte på semester igår kväll, så den andra tjejen kommer imorgon. Andy’s flickvän.
Mina två bästa vänner i skolan var i Australien. Mina föräldrar + min lillebror  var hos Mormor i Cheshire. Anledningen till att jag var här, och inte med de var för att jag jobbade. Det hade jag dock inget emot. Jag träffade ju Louis och Niall varje dag.  Framför allt Louis. Men de kände jag inte tillräckligt bra för att bara smsa och fråga om de ville hitta på något. Typ...’‘hej jag är en desperat tjej som vill umgås. Självdå?’’
Nja..
Jag gick upp på mitt rum för att hitta på något annat. När jag kom upp så hittade jag min dator på bordet. Den kunde fördriva tiden.
Spotify, facebook, twitter och alla de bloggar jag läste om 1D tryckte jag upp. Såklart slutade det med att jag fastnade vid twitter, like always.
Det fanns nya bilder på Harry och någon tjej, på Liam och hans mamma...annars ingenting. 
Min mobil vibrerade i  fickan. 

 ’‘Have you got twitter? x’’ Från Louis. 

 Jag behövde nog inte ens beskriva känslan inom mig. Ni förstår nog endå. Louis Tomlinson, lixom.
Jag skrev min twitter till honom och kastade mobilen mot sängen. Tankarna vandrade sakta bort mot det ämnet de alltid gjorde. One Direction. De alldeles perfekta killarna. 
När jag tänkte på att jag umgåtts med Niall och Louis i snart två veckor denna sommaren,  så kändes det galet. Fler hoppades jag dock på. Att vara med de, var som att vara med vem som helst. Inte vem som helst, men som vilka kompisar som helst. De var ju egentligen bara vanliga killar. Det tycktes folk glömma. Fem helt vanliga killar som levt sin dröm och nu har 5 miljoner fans som älskar de och ser upp till de. 
Klockan var bara 9. Det var en fredags kväll. Jag kunde verkligen inte sova nu. Inte en fredag. Dock kom jag inte på något alls att göra...
Medans jag satt och inte hade något alls att göra så vibrerade min mobil igen. 

Från Niall.
’‘HEY! what’s up? :D’’

 ’‘nothing at all! And you?’’

 ’‘same actually. You don’t want to skype? I’m to lazy for a meeting irl, haha’’

 ’‘sure. You can add me! @IdaWolt’’

 Jag logga in på skype, i väntan om att få en förfrågan. Vilket jag fick direkt.

 @JamesHoran: can i call?
@IdaWolt: yep

Jag sprang mot spegeln för att kolla så jag inte såg kaos ut. Naturligtvis gjorde jag ju de, vad hade jag förväntat mig lixom?
Skype samtal började ringa på datorn, och jag satte snabbt upp mitt hår i en toffs innan jag sprang och svarade. Upp på skärmen dök en Niall upp.  Snygg som vanligt, med en keps nertryckt på huvudet och ett klistrat leende på läpparna.
’‘hey there!’’ sa han glatt.  Sedan började han gapskratta. Han skrattade så mycket att han vek sig av skratt över tangentbordet. Hans underbara skratt fyllde rummet. Bara av att höra han skratta, gjorde så man skrattade själv.
’‘What?’’
’‘Your...walls! hahahaha, it’s just so strange to see yourself on the walls!’’
Generat hoppade jag till höger i sängen, så att väggarna bakom mig inte var fyllda med 1D posters. Jag borde fan vinna något pris för pinsammaste människan på jorden.
När han lugnat ner sig så kastade han sig på sängen och flyttade datorn så han låg på magen med den framför sig.
’‘I’m hungry!’’ klagade han.
’’oh, what a new!’’ skrattade jag.
’‘seriosly. I have to eat. My stomach is singing of emptyness!
’‘so you just gonna leave me here, just like that?’’
’’No’’ skrattade han. ’‘i’ll take my Laptop with me ofcourse. How else would you like me to show you my cooking skills?
’‘haha, let’s see if you even got any’'
’‘You’re mean’’ utbrast han.
Meddans Niall stod och  gjorde mackor och te till sig själv, så blev jag också hungrig. 
’‘Niall..I’m hungry’’ muttrade jag
’‘EAT! We can eat together!’’ skrek han glatt.
’‘ehm..yeh. Okey...I’ll go too the kitchen’’
’’so you just gonna leave me her. Just like that?’’ härmade han retsamt.
’’No, i will take my computer with me’’ Jag blinkade mot honom och tog datorn och började gå mot köket i hopp om att hitta något.
’‘YEAH! I’VE GOT CHOCOLATE COOKIES HOME!’’ skrek jag.
’‘You wanted me too be jealous...But no. Look what i’v got in the freezer!’’ sa Niall och höll upp två kanelbullar. ’’My mom made it for me when she was here. But...it’s a long time now’’ Det sista sa han lite tystare. jag förstod att han saknade sin mamma. Även om han älskade sitt jobb mer än något, så saknade han ju fortfarande sin familj. Det var ju endå hans familj. 

När vi gått tillbaka till där vi båda suttit från början, men denna gången med vår mat, så kom jag att tänka på de andra killarna.
’‘Where is Louis and Andy?’’ frågade jag.
’‘Andy is with his girlfriend i think. And Louis is home. I can text him and ask him to go on skype?’’ frågade han.
’‘yeah’’ Jag kände att jag blev glad av det. Att Louis kanske skulle vara med i samtalet.
’’So, tell me’’ sa Niall och log retsamt.
’‘ehm, what?’’ frågade jag.
’‘About you and Louis!’’
’‘About me and Louis?’’ sa jag undrande.
’’Ah! Come on! Your smile get 100 times bigger when he’s around or if i just even say his name. You can’t take your eyes of him, and he can’t take his eyes of you. You both talking about each other like every second, and so on. So tell me ’’ log han.
Det var ingen ide att ljuga om att jag inte tyckte om honom. Niall visste redan. Det var inte lönt. Dessutom var jag ganska säker på att han inte skulle berätta för någon annan.
’‘ehm , i don’t really know. I think i like him. But yeah...it’s strange, you know. He’s famous. He can get who ever he want. Why should he pick me?  No. It’s just...I guess i have to live with this, or something’’ sa jag och skrattade lite lätt..Niall skrattade med. Jag förstod inte ens själv vad jag just sagt. Allting lät bara...konstigt. Men jag var konstig. Mina känslor var konstiga, så de hade ju inte kunnat bli annat än konstigt..
''And now you're laughing at me! I should'nt have told you'' sa jag och låtsades vara ledsen och putade med under läppen.
’‘i’m not laughing with at you. I'm laughing with you.  Your dumb ass. That was a strange decription.'' Han log mot mig. '' Don’t you see how he looks at you? And he’s like talking about you every moment you’re not there. GO FOR IT GIRL!’’ utbrast han och slog ut med händerna. ’‘i’ll help you!’’

 

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 5.

Den 2012-11-01, kl 03:23:18
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

 

Fan! Vart ligger den jävla affären? Jag var påväg till affären vi skulle ses vid. Louis hade sagt såhär, och jag citerar ’‘on the left side of starbucks, there’s a street. Follow that and you will find the way easy’’
Det lät ju för jävla enkelt. Till och med jag skulle hitta där, hade jag tänkt. Men neeeeej! 
Jag hade varit dum nog att inte ens fråga efter hans nummer. Eller okej, sanningen var att jag inte vågat. Men Sofie’s nummer hade jag kunnat fråga efter. Men såklart, så ska jag inte tänka på det. Fan vad smart jag är. Plötsligt slog  det min att Louis ringt Niall från min telefon! Hans nummer måste finnas kvar. Jag gick in på samtals historiken och såg det, sparade det och satte mig på en bänk.

Jag: Hey Niall. I’m Ida, and i’m the one you probably are waiting for now. Tell Louis to call me and give me the right way this time! :)

Jag visste inte alls vad jag skulle skriva. Niall skulle säkert tro att jag var ett fan och radera smset direkt. Min mobil började vibrera i handen och ett okänt nummer döck upp.
’’‘Hello?’’ frågade jag.
’‘Hey, It’s Louis! Where are you now? ’’ frågade han glatt. Han var glad. Jag trodde de skulle bli arga för att jag var försenad och inte bry sig om mig. 
’‘ehm...on the street you told me. Left on starbucks’’
''Ehm..what? Can you go to starbucks instead and i will meet you up there?’’
’‘yes okey’’ 
’‘bye sweetie’’ sa han och la på. Sweetie? Flörtade han nu igen? Guess so. Jag började gå tillbaka på gatan jag kom ifrån vid starbucks och såg honom stå där. uppvikta röda chinos och en vit tröja. Min gud så snygg. Var det ens mänskligt?
’‘that’s on the right side!’’ utbrast han när han såg mig komma gående.
’’no? that one is the right ?’’ skrattade jag och pekade på vägen på andra sidan.
’‘not from my house!’’
’‘how do you want me to know where it is from your house?’’ Han skrattade och kom närmre mig.
’‘true’’ han omfamnade mig i en lätt kram som gav mig stötar igenom hela kroppen.
’‘The other is outside the shop. What kind of movies do you like? ’’ sa han och började långsamt gå mot affären med mig vid sin sida.
’’I like...everything’’ skrattade jag. ’’no, but i like comedys, love, scary...everything i guess’’
’’an alround girl?’’ skrattade hade.
’‘exacly! And you?’’
’‘kinda of the same’’
’‘where were you?’’ sa Sofie med ett skratt när jag kom fram.
’’he said the left street. But i forgot to tell me that it was left if you where at his house. Not from the front’’ 
Niall och Sofie brast ut i skratt.
’‘But aye! I forgot! ’’ Louis slog ut med armarna. ’‘let’s get some candy and movies!’’
’’I want to sit here!’’ skrek Niall och kastade sig i soffan, längst till höger’'
’'i want to sit here!’’ skrek Louis och sprang till andra sidan av soffan. De enda platserna som fanns kvar var de två mitt emellan de.
De betedde sig som fem åringar. Men, det hade jag ju sett på videor. Så det var inte ens något annorlunda. Det enda annorlunda var att de satt här. Jag stod i deras lägenhet. JAG. Ida Wolt. Like a dream. But better. And real.
’‘girls? are you coming? we want too watch!’’ sa Niall.
Sofia gick och satte sig brevid Niall, vilket betydde att jag fick sitta med Louis. Det gjorde mig dock inget.
’‘what movie? Please friday the 13th!’’ sa Louis.
’‘that one is the best scary movie in the whole world!’‘utbrast jag.
’‘have you seen it?’’ frågade Sofie.
’‘many times’’
’‘Look like you have to save Louis, and not him saving you’’ sa Niall och blinkade.
’‘Niall.....’’ sa viskade Louis, innan han vände sig om och log mot mig. ’’we can save each other’’ viskade han sedan i mitt öra och la armen om mig.  Hans arm brände runt mig. Den gav små stötar långt ner i mellan gärdet. Jag log mot tv rutan och koncentrerade mig på filmen. Eller...försökte iallafall.
Louis ryckte till när Jason, mördaren, hoppade fram från ingenstans och jagade den ena.
Jag skrattade lite lågt åt honom
’’i thought you said that you was going to save me, not laugh at me?’’ sa han och låtsades vara ledsen.
’’no, that was what you said, Lou’’ skrattade jag. 
’‘nice girl!’’
’'okey..i can save you, sa jag och la armen runt hans midja. Han lutade sig mot mig och tryckte sin kropp nära man. Det kändes som att jag skulle explodera med hans kropp tryck mot min.
’’i want popcorn!’’ sa Louis.
’’i want coke’’ sa Niall. ’‘and the candy we bought’’
’’i cant take all that by myself?’’ sa Louis med blicken mot mig.
’‘You can go 2 times’’ sa jag retsamt till Louis. Han himlade med ögonen och gapade med munnen.
’‘okey! I got it!’’ sa jag och reste mig upp.
Louis stoppade in popcorne påsen i mikron, drog fram godispåsen och hällde upp det i en skål. Jag öppnade kylen och drog ut colan.
’‘where is your glasses?’’ frågade jag honom.
’‘here’’ sa han och tog ut fyra glas. Sedan stannade han upp och stod och tittade på mig med ett stort leende. Han tittade länge på mig. Den blicken sa något. Men jag kunde inte förstå vad. Han gick fram och la armarna runt mig och kramade mig hårt. Varför vet jag inte. Ingen aning alls. Men det kändes bra. Väldigt bra med hans armar runt mig.

 

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 4.

Den 2012-11-01, kl 03:23:05
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0
 

’‘working hard, girls?’’ Louis och Andy hoppade fram från sidan av kiosken och skrämde oss och vi ryckte till. Dagen igår hade varit lika bra som på förmiddagen.. Jag hade sett Louis bada! Och han och Andy hade kommit upp och pratat med oss hela kvällen ända till stäng dax. 
Och sen hade de åkt hem men lovat och komma tillbaka imorgon igen. Redan nu var jag taggad på dagen, och de hade just kommit.
’‘you scared me, Louis’’ utbrast jag.
’‘Yeah, i know’’ skrattade han. 
’‘where is Andy?’’ frågade jag.
’‘Andy? ehm..he’s talking to his girlfriend outside’’  sa Louis med blicken på mig. ’‘Why are you asking?’’
’‘cause i guess you’re here together?’’ Jag kollade frågandes på honom.
’‘yes, we are’’ Han tittade rakt in i mina ögon. Och jag kunde inte släppa blicken från honom för ens en sekund. Det var något med de ögonen.
’‘Where are the other boys? I mean, your band members? Are they at home?’’
’‘Everyone is at home, except Niall. He’s ill. But he feels a little bit better now, so he might be coming here and join us later today’’ Louis slog bort sin blick.  Jaha, strange guy? Nä, skoja. Han var bäst. Hela One Direction var bäst. 
’’oh cool!’’ Han tittade upp  och mötte min blick och skrattade lite. Antagligen så såg han min entusiasm i ögonen.
’‘you’re a fan, right?’’ Jag nickade sakta.
’‘give me your phone’’ sa han och sträckte fram handen. 
’‘why?’’ Fuck! Min bild! Jag hade en bild på Louis, Harry och Niall. Och Louis som säger ’‘are you seriosly touching my boyfriend’’ till Niall som håller i Harry. 
’‘just give it to me ’’ skrattade han. Jag gav den till honom. Han tittade på bilden, slog upp blicken på mig och skrattade sedan. 
’‘what is......?’’
’‘ehm...just a picture’’ Han började asgarva.
’‘This fandom’’ skrattade han.
Sedan började han göra miner mot skärmen så jag antog att han tog bilder på sig själv. 
’‘come out’’ sa Louis glatt till mig. Åh nej. vad pinsamt....
Jag kom ut och louis tryckte ihops sitt ansikte mot mitt och tog massa bilder.  Plötsligt pussade han mig på kinden på en av bilderna. Jag såg glad ut. Lycklig. Det var jag. Lyckligare än jag vart på länge. Denna sommaren hade börjat riktigt bra!
’‘Sofie, could you take some pictures for us?’’
Hon nickade och gick ut till oss. När louis gett henne mobilen så backade han och jag följde efter. Han drog mig intill sig och la armarna runt mig.  Jag gick fram till Sofie och tittade på bilderna. Bilderna Louis tagit på sig var så barnsligt vackra. Det var kanske fel ord. Vissa var barnsliga. Vissa roliga. Och vissa var bara så vackra så att man fick spel. Av  att titta på honom...
Jag stirrade en lång stund på bilden där han pussade mig på kinden och ställde in den som bakgrundsbild. 
’’so what are you two ladies doing this evening?’’ frågade Andy som nyss kommit tillbaka.
’‘nothing much’’ svarade jag och Sofie på samma gång.
’‘And you?’’ frågade Sofie Andy och Louis.
’’we thought that we could hang out!’’ utbrast Andy. Lyckan steg inom mig. 
’‘Sounds good. I can call Niall too?’’ frågade Louis.
’‘yeah!’’ sa Andy. Louis gick iväg för att ringa till Niall, men kom tillbaka innan 10 sekunder gått. 
’‘Can i borrow your phone Andy? Mine is dead’’
’‘mine is in the car’’ skrattade Andy.
Louis vände blicken mot mig. Jag visste vad som skulle komma.
’‘can i please borrow your phone?’’
’‘yes, sure!’’ sa jag glatt och räckte över min till honom. 
’‘this means that, one: Louis gonna talk in your phone. And two: that you soon will have Niall Horans number’’ sa Sofie meddans hon lutade sig mot mig. 
Då var det spikat. 8 ikväll. Utanför ’the candy shop’ i centrala London.  Jag, Sofie, Andy och Niall. Vi skulle se på film, äta pizza och käka godis. En vanlig kväll, vill säga. Eller inte.... En kväll med två av medlemmarna i 1D och Andy Samuels för min del. Fan vad jag längtade!

 

You Just Gotta Believe -Kapitel 3.

Den 2012-11-01, kl 03:22:20
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

’'i want ice cream!’’ utbrast Andy. ’’ don’t you want one Lou?’’
’‘now, when you say it!’’ sa Louis. 
’’i want soft-ice cream! With....chocolate powder on!’’
'‘you’re acting like a three year old kid, Andy’’ sa Sofie och skrattade. Vi andra hängde med i hennes skratt. Jag tittade på Louis när ha skrattade. Var det fysiskt möjligt att göra ont när man kollade på någon, för att personen var så vacker? Gick det verkligen?
'’i don’t know what i want! Ball cream? or....soft-ice cream...which one should i take?’’ Jag skrattade åt hans beklagelse. Han såg så söt ut att jag ville kasta en sten på någon.
'‘Are you laughing at me? Seriously?’’ jag förstod att han inte menade det arg, för ett leende lekte lite på  hans läppar. ’‘fuck, i can’t be serious...’’ mumlade han.
Jag skrattade igen och mötte hans blick. Det kändes som att något blixtrade till i mig. Mellan oss. Såklart var det bara jag som kände det, men jag kunde inte låta bli att granska honom. Hans ögon vilade lugnt i mina.
'‘Hey, Lou?’’ sa Andy och puttade till honom på axeln. Louis drog sen blick ur min och tittade förvånat upp mot Andy. 
’‘Sorry man, what?’’
’‘Stop flirting with girls and decide!’’ skrattade Andy. 
’’Decide what?’’ frågade Louis förvirrat.
’’Decide what kind of ice cream you want! WHAT HAPPENED TO YOU!?’’ Andy skrattade så han höll på och dö. Bokstavligt talat. Han satt på huk och skrattade. Sofie med. Hon hängde över luckan med huvudet i händerna. 
De båda skrek av skratt. Jag och Louis bara stod och tittade förvånat på de. Han mötte min blick.
’‘was it even funny?’’ frågade han mig, och himlade med ögonen.
’’no, not even a little’’ sa jag lika förvånat, medans vi kollade på våra två ’‘vänner’’ som skrek av skratt. När de lugnat sig lite så frågade vi dem vad som var så kul, varför de skrattade.
’‘haha...ehm...just..nothing..Louis..was..’’ sedan brast Andy ut i ett gapskratt igen och kort där efter  Sofie med. Louis tittade på de, himlade med ögonen och skakade på huuvdet. Sedan fäste han blicken på mig.
’’so, i don’t know what ice cream i should take. But...Ball cream sound good’’
’‘what taste?’’ frågade jag.
’‘strawberry and...vanillia’’ log han.
Meddans jag gjorde hans glass, så kände jag blicken på mig hela tiden. Det gjord emig lite nervös. Nervös för om jag skulle tappa något, eller så. 
’’so, how is work so far?’’ frågade han meddans jag tog en kula vanilj glass och skulle trycka på struten. Jag stannade upp och tittade på honom, innan jag svarade
’‘good!’’
’‘you don’t have stop making ice cream, just because i’m talking’’ sa han och blinkade.
’‘that’s what she said’’ sa jag tyst och fortsatte.
’‘oooooooooh!’’ sa Andy, som nu slutat skratta.
’‘Louis blinkade mot mig, och jag gav honom glassen. Andy fick sin o sedan betalade de. Vi hade inte märkt att de bildats en kö bakom de, förrens en av de sa något.
’‘are you done now?  Maybe you can flirt with them later, when we’ve got our ice cream’’ skrattade en äldre man, antagligen pappan till de två barnen han hade framför sig.
Meddans jag och Sofie ’‘bedjänade/tog beställning’’ för de andra i kön, vilket var cirka tio stycken nu, så kände jag hela tiden Louis blick på mig. Det gjorde mig ännu en gång lite nervös för att misslyckas. I mellan åt så kastade jag en blick på honom, bara för att se om dem gått. Men de stod kvar där och åt sakta sina glassar. Varje gång som jag tittade åt deras håll, så hörde jag Sofie små skratta för sig själv och när jag kastade en blick så antingen blinkade hon mot mig eller bara log. 
’‘Now we can get some private time’’ skrattade Louis.
’‘for what?’’ Andy rynkde pannan och log lite smått mot Louis, som inte ens verkade förstått själv vad han sa.
’’i didn’t mean like that! I mean..Hang out!’’ skrattade han.
’’he didn’t’’ viskade Andy.
’‘right no..’’ mumlade Louis med ett leende på läpparna innan han snabbt började på en ny mening. ’’So, for how long are you working today, ladies?’’ 
Jag tittade på Sofie, eftersom jag inte visste själv.
’‘around 8 a clock. Sometimes more, sometimes less’’ sa hon. Både Louis och Andy himlade med ögonen.
’‘what?’‘frågade Sofie.
’‘are you working so much, the whole summer!?’’ utbrast Andy.
’‘not on the weekends, but yeah. Whole summer. But...your girlfriend are taking my place in two weeks, Andy. But she’s working all summer’’ sa hon och nickade huvudet mot mig. De båda grabbarna vände sitt huvud mot mig med en förvånad min mot mig. 
Jag ryckte på mina axlar och log mot de.’‘money’’
De skrattade, och ännu en gång fick jag höra Louis klingande skratt.
’‘you’re gonna die here. We have to give you a life jacket. I mean... If you are drowning in the ice cream’’ sa Louis med ett leende.
’‘just because i’m making you ice cream, dosen’t it mean I like ice cream?’’ skrattade jag.
’‘YOU DON’T LIKE ICE CREAM!?’‘utbrast han. De andra kollade på mig.
’’no?’‘   Alla tittade chockat på mig. Som om jag vore en clown som just berättat att den inte hade någon röd näsa. Nej men...typ. Pinsamt läge, check!
’‘It’s like the best thing ever!’’ sa Sofie.
’’no. It’s to cold. ueek!’’ sa jag och såg äcklad ut. 
’‘i’m hot!’’ utbrast Louis. ’‘then you have to love me!’’ Han slog ut med armarna och log mot mig. 
’‘Louis, stop flirting’’ sa Andy och puttade till Louis, på skoj. 
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jo men absolut är du det Louis! Jag sitter som ett jävla freak där hemma och kollar på bilder på dig, så jag, du är helt fucking underbar! Nej...inte riktigt va.
Efter att killarna stått med oss ett tag till, så gick de ner för att bada, men la sina handdukar och väskor utanför kiosken för att komma tillbaka när de badat. Meddans Louis drog av sina shorts och tröja så stod jag och betraktade honom. Han hade badbyxor i sin väska, så han stod på stranden i kalsonger: Endast kalsonger. Killar alltså....
De kunde verkligen göra vad som. Men det var lixom inget konstigt för de att  stå i kalsonger. De skämdes inte. Hade det vart en tjej som stått i bh och trosor, så hade vi skämts ihjäl. Det var ganska konstigt egentligen.
’‘you are staring’’ skrattade Sofie brevid mig. Jag drog blicken från Louis kropp och vände den mot henne. Jag log. Jag kunde dock inte förneka det...
Jag vände blicken mot honom igen. Han mötte min blick och log mot mig. Det där leende. MY GOSH.
När de dragit på sig badbyxor så gick de förbi oss.
’‘See something you like, huh?’’ skrattade Louis. 
Jag gjorde tummen upp mot honom och han skrattade och gick efter Andy.
’‘you’re not very shy’’ sa Sofie sedan.
’‘what? Why should I? ’ frågade jag.
’‘You’re a fan of him. Of the whole One DIirection. You knew who Andy was. And you’re talking to them like..normal people?’’ sa hon förvånat.
’‘ehm..yes? Why Shouldn’t I? ’’ 
’‘The most of the fans should screaming and want to take picture if they were in your clothes’’ skrattade hon.
’‘I’m not that crazy. Or I  love them. More than anything and they mean so much to me, but they’re normal people, right?’'
’‘of course. And what about Louis?’’ sa hon retsamt.
’‘what?’’
’‘you can take your eyes of him. He’s flirting with you’’ skrattade hon.

 

 

 


You Just Gotta Believe -Kapitel 2.

Den 2012-11-01, kl 03:22:08
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Nästa dag så ringde klockan. Samma tid, såklart. Jag bestämde mig för en blommig strand klänning idag och håret i en fläta. Jag halvsprang nerför trappan ner mot köket. Min mamma stod och bredde en macka och tittade upp när jag kom .
’‘Hey honey. Here is a sandiwch to you. When is your work start?’’ frågade hon
’‘today it’s 9 am. Thank you for the sandwich’’ Jag pussade henne på kinden och sprang mot ytterdörren där jag snörade  på mig mina skor och gick ut. 
Värmen slog mot mig direkt. Idag var det lika fint väder som igår. Om inte varmare. Jag låste upp cykeln och började min lilla resa mot kiosken. På vägen tänkte jag på vad Andy sagt. ’‘then you will love what i’m gonna bring me here tomorrow’’ vad var det nu? Killarna?  Skulle de hit? Nej det kunde de inte. De skulle ju åka hem till sina familjer. Harry och Zayn hade ju åkt dit igår. De andra killarna skulle väll åka idag eller inom de närmaste dagarna.
Kanske skulle han ge mig autograferna? Deras autografer? 
Frågorna yrde omkring i mitt huvud, och jag insåg att det inte var till någon nytta. Jag fick helt enkelt se vad han menat.
’‘Hey Sofie. Isn’t you supposed to be on a plane right now?’’ frågde jag henne när jag kom fram.
’‘Yes, but my father had something on the job. We’r flying in five days. So the other girls dosen’t start until that’’ log hon. ’’I hear you like One Direction?’’ frågade hon sedan.
’‘yes. Do you ?’’ 
’’I don’t like their music that much. It’s not bad,, but it’s not my style. They use to come here everyday they were in London last summer. Maybe they’r going here this summer to?’’
’’i hope so’’ log jag.
Dagen rullade på och fortfarande ingen Andy på stranden. Det kom massor med folk och vi hade mycket att göra hela dagen, så han kanske kommit under tiden folk var här.
Jag hörde en röst jag mycket väl kände igen alldeles bredvid kiosken. Den där vackra klingande rösten som jag hört så många gånger på intervjuer, videos och datorn.
Andy syntes plötsligt runt hörnet av kiosken och gick mot beställningsluckan. Bakom honom kom han. Louis Tomlinson.
Jag stod med halvt öppne mun, insåg jag och stängde snabbt det. Bra första intryck..!
’‘Hey Ida!’’ sa Andy glatt. ’‘I promised to come today, but i forgot it when i was with Louis’’ sa han och nickade åt Louis håll, som stod och tittade på mig.
’‘Haha no big deal’’ log jag.
’‘Louis, this is Ida. Ida this is Louis, as you probobly already knew’’ han skratta lite åt mig innan han tittade på Louis som fortfarande hade sin blick i min. 
Han var till och med ännu snyggare nu än de gånger jag sett honom i verkligheten. Hans hår låg ruffsigt, men endå så galet perfekt. Han hade på sig ett bar beiga shorts, randig tunn t-shirt och händerna i fickorna.
’‘Hello!’’ sa han glatt och skakade hand med mig.
’‘hey’’ Jag kände pulsen inom mig stiga. Helvete  vad bra han såg ut. Hans röst. Hans hand i min. Åh, gud.... Fan vad tramsig jag är...
’‘working hard?’’ frågade han.
’‘with your handshake?’’ Han brast ut i skratt och Andy lika så. Jag kunde inte låta bli att titta på Louis perfekta leende. Hans perfekta hår. Hans perfekta skratt som klingade i mina öron. Jag kände honom inte alls, men vacker. Det var han.

 


 

You Just Gotta Believe -Kapitel 1.

Den 2012-11-01, kl 03:21:55
Filed in You Just Gotta Believe [avslutad] | Kommentarer: 0

Jag vaknade av att klockan ringde på åtta.  Inte fan kunde den redan vara åtta? Herregud.  Jag gäspade stort och reste mig ur sängen. Första dagen på sommarlovet och jag skulle börja jobba direkt. 
Jag hade fått ett sommarjobb  i sista minuten på glasskiosken som sålde Londons bästa glass, enligt mig
Sommarjobbet gjorde mig både glad och lite mindre glad. Jag ville ha ett sommarjobb och tjäna pengar. Men One Direction skulle ha spelningar i England hela sommaren. Jag ville så gärna gå. Men, jobbade jag...så gick det inte. Jag hade ju redan sett de 2 gånger. Det fanns de som aldrig sett de. Så jag fick vara nöjd med det jag fick.
När jag kom till kiosken så var redan hon jag skulle jobba med där. Vi hälsade och sen visade hon mig lite med glassmaskinerna,hur man gjorde mjukglassen lättast, att man skulle tvätta glassskopan innan man tog den i en ny sort osv.
Klockan nio öppnade kiosken. Det var en väldigt varm dag och kiosken låg alldeles nära stranden, så jag gissade på en del folk skulle komma.
Det började bli ganska mycket folk på stranden en timme senare, och folk började köpa dricka påväg ner till stranden. 
Det gick förbi fyra killar med en boll. Utan tröjor. Deras muskler var to die for. Själva ansiktena var ju inte sämre. Höga kindben, brunt lockigt ganska kort hår hade en av de, och resten av de blont hår.  Den ena blondhåriga kände jag igen. Jag kunde inte sätta fingret på varifrån, men jag visste att jag sett honom. 
Fan, vem var det? Det hade med killarna, One Direction alltså, att göra. Åh, vad störigt!
Ännu en gång kom jag in i mina tankar om killarna och kunde knappt sluta. Det var någon sorts dragningskraft och hade en skum effekt på mig. Dock gjorde de inte mig ett dugg!
Framåt lunch så blev det genast mycket folk. Det visste jag ju själv, att en glass vis lunchtid knappt gick att motstå, haha.
Det var kö och folk stod i våta badkläder  på trä däcket utanför glass luckan. Jag tog betalt meddans Sofie hämtade deras beställning. 
Nästa i kö var de snygga killarna. Blött hår...
‘’Hello!’’ hälsade den blondhåriga killen. 
'‘Hey. What can i get you?’’ frågade jag artigt.
’‘Four coke and one cheese sandwitch, please!’’
Sofie gick för att hämta deras beställning, meddans de andra killarna stod och granskade mig. Hade jag tagit på mig något konstigt? Jag slängde en blick på min vita t-shirt och de svarta jeans shortsen. Simple but classic.
’‘There’s only 2 coke left,  i’m going down and look for some more!’ hojtade Sofie. Ner?  Till källaren? Antagligen.
’‘yeah..you heard her i guess?’’ Killarna nickade åt min fråga och den där blonda som jag kände igen öppnade munnen för att säga något.
'’so, you’re new here?’'
’‘yep!’’ svarade jag glatt.
‘'we’r going here everyday the whole summer since 4 year. Sofie and my girlfriend is the only one who has worked here’’
’‘ahaa, is it your girlfriend who are coming tomorrow?’’ 
’‘yes when Sofie are going away. I’m Andy by the way’’ sa han och sträckte fram handen. Då gick det upp för mig. Andy Samuels, Liams polare! 
‘'Ida Wolt’’ sa jag
’'I just have to ask...Are you Andy Samuels?’’
’‘Haha, are you a Directioner?’’ skrattade han. Jag nickade stort. Pinsamt...
Sofie kom med colan och gav de till mig som gav de till de.
’‘Then you will love what i’m going to bring with me here tomorrow!’’ log Andy.
’‘See you tomorrow!’‘hojtade han meddans han sakta gick därifrån.


© Headerbilder från WeHeartIt