kapitel 36

http://www.youtube.com/watch?v=vDWhfsQHq1o 
lyssna på den meddans ni läser!!!
 

’‘promise me that you will listen to everything i have to say, before you judge?’’ sa han tyst.

 

Jag nickade. ’’i promise’’

 

’‘Sometimes you do big mistakes in life. Sometimes you just think that it’s the right thing to do, so you hurt the people you love and you just think about yourself. You don’t think about their feelings You think it's what you want. And then after, you realise that it was the wrong thing. That you’ve lost everything you ever wanted and everything that made you happy. Life’s about to find that one person that always being there for you no matter what, that helping you to have your feets stayed at the ground, that makes you happy and that always want the best for you. But it was there i made a big mistake. I hurted the person i loved the most and that girl who was everything for me. But I didn’t realised it. I just didn’t. Until after. Everyday i'm asking myself 'how could i do this?'I hate what i did and if i could, i should’ve go back in time and make it different. I know that we’r the perfect two. You will always be the only one for me. And i know that i’m coming to late, that you’ve moved on, but I just wanted you to know it. Know that i will always have a definition of perfectness, and it’s you. I just want you to know that it’s my biggest mistake in life. Deep inside i know that i have to believe that you someday will understand that it’s gotta be me and you, but at the same time i know you won’t. You deserve someone better then me. But yeah..I just wanted you to know about my feelungs for you. The feelings that will never go away’’ 

 

Jag stod helt stilla och tittade rakt in i hans ögon och såg allt det han precis sagt. Tårarna började rulla nerför mina kinder utan att jag ens kunde stoppa de. Det fanns inget som kunde beskriva detta. Det var de finaste orden jag någonsin hört i hela mitt liv. Han var det finaste och det bästa på hela jorden. Det var det bästa någon någonsin sagt. Allting var perfekt. Jag kände att jag var tvungen att ge tillbaka. Att säga någonting. Han hade rätt att veta vad jag egentligen kände, vad som fanns i mitt huvud. Vad jag hade för känslor. Tankar. Han hade rätt till att få veta sanningen.

 

’‘Louis... I guess i want to tell you the truth. Tell you about my feelings and what's going on inside my head. I don't know anyone who could ever replace everything you did for me and that happiness you gave me. Never. You will always be the one for me. I Still have my feelings left. I will always have. But at the same time i can't forget what you did. What you did was to break me down into pices. You were the only one for me and you made me feel like  I was good enough. Thai i didn't have to change for beeing loved. But you destroyed everything. You left me. And then, you didn't turn back. You jsut left me alone and I didn't knew what to do. There was nothing to do. Andrew, my new boyfriend, has helped me to moved on. To smile again. He helped me up again, when you just left me. And now I'm so damn mad at you for just coming back and destroying everything. Once again. I had just started to move on, and you just..unravels everything. But i will never forget all things we did and the way you made me feel. Like I was the only one in the world. That i was perfect, just by beeing me.  But I just..can't go back. I just can't forget about what you did''

När jag avslutat min mening så såg jag tårar tränga sig ur hans ögon och det började forsa tårar ner från hans kinder, vilket fick mig att gråta ännu mer. Jag tog ett steg fram och kramade om honom. 

Så där stod vi, och kramade varann, båda tyst gråtandes mot varandras axlar. Ingen sa något mer, för vi båda visste att detta var slutet för oss. Detta var slutet för Louia. Värmen från hans kropp fick hela mig att rysa.

 

''i love you'' viskade han.

 

''I love you to. Always have, always will'' viskade jag tillbaka.

 

Jag lutade mig bort från honom och backade några steg och tittade honom i ögonen. Det visade allt. Allt det han sagt till mig fanns i hans ögon. Jag vände mig om och började gå därifrån. 
Jag gick upp mot Zayn's lägenhet för att leta reda på Andrew. Jag skulle hem. Jag tänkte inte vara kvar här mer. Ville Andrew följa med, så fick han det och ville han stanna så fick han det. Men jag var tvungen att säga hejdå åtminstonde.

 

När jag kom upp och öppnade dörren så var det första jag fick se Liam och Andy. De tittade oroligt på mig och Liam la händerna på mina axlar.

 

''Ida? What is it?'' De stod båda och betracktade mitt ansikte. Jag tittade bara bort och leta i huvudet efter att ha något att säga.

 

''Nothing. But just so you know, you don't have to search for Louis. He's okey''  sa jag och gick därifrån i jakt på Andrew.

Jag hittade honom i soffan med Dan, några tjejer och Josh. Han såg mig och sken upp i ett stort leende, som snabbt avtog när han såg mitt ansikte. Det var antagligen mascaran, trots att jag försökt torka bort det i trapphuset. Det var ju inte halloween nu och jag ville lixom inte skrämma iväg folk, hehe...

 

Han reste sig snabbt upp och slängde sina armar runt mig.

 

''I'm going home'' sa jag tyst.

 

''what happened?''  

 

''nothing'' sa jag kort.

 

''WE are going home'' sa han sedan bestämt.

Han förstod såklart att jag ljög, det  var ju ganska uppenbart.

'' we are going home. I hope we'll see each other someday'' sa han till de andra, och de svarade honom. Men jag lyssnade inte. Jag ville inte lyssna på något. Jag ville inte höra. Jag ville bara krypa ihop och försvinna. Föralltid.

Han tog min hand och vi genom allt folk och tog våra jackor och började gå mot bussen. 

 

Hans arm var runt mig under hela bussresan, och jag bara satt där, tyst. Jag sa ingenting. Inte han heller för den delen. Det var bland annat det som var bra med honom. Han började inte med att tvinga mig berätta allting. Han lät mig berätta när jag kände mig redo, men han fanns där hela tiden. 

 

Vi hade bestämt i skolan att jag skulle sova hos honom inatt, då hans föräldrar var borta. Jag hade varit här en massa gånger och hade till och med en tandborste, en tröja och ett par byxor hos honom. När han låste upp dörren så sprang jag direkt in i badrummet och satte mig på toan och kollade på min egen spegelbild. Jag såg förstörd ut. Och det var precis så jag kände mig. Förstörd. På utsidan och inombords.

Efter ett tag gick jag ut ur badrummet och gick istället in till Andrew's rum. Han satt på sängen och tittade på mig när jag kom. Han gick fram till mig och la armarna runt mig, och jag mitt huvud på hans axel. Tröttheten slog emot mig och mitt huvud, så jag släppte taget och började dra av min klänning. Han drog ut en t-shirt ur hans garderob och gav den till mig, så att jag skulle kunna sova i den. Hans fönster var öppet och det var minusgrader ute, så jag huttrade till när kylan nådde min hud. Han drog av sig byxorna och sedan tröjan och gick mot sängen och jag gick efter honom. Han öppnade sin famn och jag la mig med huvudet emot hans. Hans mage var mot min och hans armar runt min kropp.

 

''I'm sorry'' viskade jag.

 

''for what, babe?''

 

''i destroyed your evening''

 

''stop it, you know that I'm always here for you, no matter what. And it was you who took me with you at the party. So stop it'' Han pussade mig på munnen, och tittade sedan allvarligt på mig igen.

 

''It was Louis, right?'' sa han sedan.

 

''how did you know that?'' sa jag förvånat.

 

''I'm not stupid'' sa han tyst.

 

''but..it's over now. Everything with him'' Jag fick ännu en gång tårar i ögonen. De rullade sagt ner för mina kinder. Allting var verkligen över. Det skulle aldrig bli som förrut. Jag och Louis. Vi fanns inte mer. Vi skulle aldrig finnas mer. Hur ont det än gjorde, så var det det rätta. Även om han var det bästa som hänt mig och att det var han som fått mig att må bra på riktigt. Jag kunde inte gå tillbaka till honom. Efter allt han gjorde mot mig. Han var allt för mig. Men det gick inte. 

Han hade förstört något i mig som aldrig skulle gå att ersätta. Någonsin.

 

 
Hade skrivit hela kapitlet, skulle trycka puplicera och allting raderades. FYFAN. Fick skriva om allting. Det blev dock väldigt mycket sämre nu.. Men skit samma. 
Kommentera like bra som sist, så ska ni få ett imorgon med(Måndag)
Ni är bäst!

 

Kommentarer
Postat av: Rebecka

Jag hoppas att det här inte va sista kapitlet för det här är seriöst den bäääästa novellen jag läser har läst :D!!!

2012-11-04 @ 22:11:10
Postat av: ida

ÄEH FYFAN!!! JAG GRÅTER SOM EN..SOM EN.. JAG VET INTE VAD! JAG GRÅTER IALLAFALL.. SOM TUSEN D':
vadfan kommer hända nu?!?!?
fyyyfaan D'''':

skiiitbra kapitel! spelar ingen roll att det raderades, det blev skitbra

2012-11-04 @ 22:31:52
Postat av: Jackie

Nej, inte slut på... Lou...ida...louda??? Jag vill att det ska vara dom för alltid. ( i novellen...)

2012-11-04 @ 22:40:47
Postat av: Vilma

Så gulligt! :D

2012-11-04 @ 23:34:39
Postat av: Olivia

Awie, fyfan vad gullig Lou är! :') Btw, den nya designen osv är as snygg! ;) xxx

2012-11-05 @ 00:06:50
Postat av: Linn

Aaaww, gulligt av Louis. Varför tog hon inte tillbaka honom? Ja, han gjorde henne illa. Men det var då! Han ångrar ju sig verkligen även om han sårat henne, så älskar hon ju henne så "freaky" mycket... Jag vill att det ska vara Louda för alltid... ;(

2012-11-05 @ 16:44:27
Postat av: Nita

Louis and Ida together, forever. nästa kapitel!! Svimmar om detta var den sista...

2012-11-05 @ 17:30:19
Postat av: Isabella

meeeeeeeeeeeeeen dem ska ju bli tillsammans ju :( hallå????? jag vill se louis och ida tillsammans typ, nu!

2012-11-05 @ 17:30:57
URL: http://stolemyhearttonight.blogg.se/
Postat av: Lissy

Nu är det måndag , varför skriver du inte kl 8 eller 9 på kvällen ? :(

Svar: vadå 8 eller 9 på kvällen? Jag har ju precis lagt upp ett kapitel..? :P
Felicia Siecke

2012-11-05 @ 17:39:39
Postat av: Emmi

Asså vafan jag gråter floder för att det är så sorgligt!!!😭 Och det blir så mkt bättre när du skriver det också för Due en så jävla begåvad skrivare oxå..!! Det skaru veta!:D låten passar skitbra oxå, och min mascara e helt förstörd, hehe. Tack, tack sä hemskt mycket för att ha fått ut mina tårar som inte kommit ut på länge, det behövdes!<333

2012-11-07 @ 17:43:51
Postat av: Jackie

Louuuiiisss... Om han såg ut sådär när han sa allt det där så skulle jag ta tillbaka honom hur lätt som helst... Det är något med ögonen, håret var fint och... Jag kunde skriva 100 ord om varför han var snygg , men jag säger bara OMG

2012-11-07 @ 22:49:34

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt