You Just Gotta Believe -Kapitel 15.

Några dagar senare så ringde Louis och berättade att han kommit på den smartaste ide någonsin. Vi kunde åka till hans sommarhus i utkanten av England i tre dagar.
Han hade tänkt att vi kunde åka efter att vi jobbat klart på fredagen. Så...bara han och jag. Tre dagar i en sommarstuga. Det fanns tydligen en sjö en liten bit bort där det var ett lite mindre samhälle med en liten mataffär. Såklart tyckte jag det var en awesome ide, så vi bestämde det. Vi åkte fredag halv 5. Jag var mer taggad än någonsin!
När jag på fredagen satte mig i Louis bil med min väska så kändes allting toppen. Mina föräldrar hade gått med på det, vilket jag var glad över. Det var tack vare Luke. Han hade sagt att Louis verkade vara en trevlig kille. Och mina föräldrar visste att Luke aldrig skulle ljuga, eftersom han var så överbeskyddande.
Louis satt med ett leende på läpparna och tittade rakt fram på vägen.
Jag studerade alla hans konturer från sidan. Den perfekt formade munnen, de vackra ögonen, käkbenen, håret, hans stadiga händer som låg på ratten och trummade lätt mot instrumentbrädan.
Han stannade för röt ljus, och vände blicken mot mig och log. Han insåg att jag satt och stirrade, så jag vände bort blicken lite halvt generat och tittade rakt fram. Han la sin hand på min, som låg i mitt knä och tog den. Jag tittade upp mot honom och mötte hans blick. Den blicken som fick mig knäsvag och som gjorde att jag fick svårt att andas.
’‘you’re beautiful’’ sa han och tittade på mig. Överallt. På mitt hår, kläder, ögonbryn, munnen allt. Hela jag log som en fet idiot och ville bara kasta mig på honom och kyssa honom till döds. Gulligare kille fick man fan leta efter!
’‘and so are you, Louis’’
Han kramade min hand hårt, innan ljusen slog om och han drog bort sin hand från min för att växla och köra.
Jag la istället min på hans över växeln, och tittade rakt fram på vägen. Hans hans under min brände. Han rörde lite lätt på sina fingrar, och kramade lätt mina fingrar med sitt.
’‘aren’t you hungry? ’’ frågade hans sedan.
’‘i’m starving’’ klagade jag.
’‘good, cause i want mc donalds food!’’ skrattade han. ’‘there’s a drive in here somewhere..’’sa han och tittade sig fundersamt runt omkring sig.
När vi tillslut hittat den förbannade mc donalds affären så hade jag dött av hunger hundra gånger om. Och kissa behövde jag också!
Vi beställde våra menyer och ställde oss bredvid så länge för att vänta på maten. Det kom fram en tjej, som såg ut att halvt hyperventilera. Directioner, i guess.
’‘ehm..eh...Louis...could we take i picture?’’ stammade hon fram.
’‘sure honey!’’ Sa Louis glatt och tog emot kameran hon höll fram.
Jag backade av några steg för att inte vara i vägen. Hon stod och pratade med han i några minuter, innan hon gick sin väg, med det största leende på läpparna jag någonsin sett. Undra om jag såg ut så när jag träffade Louis? hahaha...
Louis kom fram till mig bakifrån och la sina armar runt min midja, och pussade mig nätt i nacken, flera gånger om. Jag njöt av att hans beröring, av att få känna hans kropp tätt emot min.
’‘Your food is ready!’’ ropade kassörskan. Han släppte motvilligt taget om mig och gick och hämtade maten på brickan som hon ställt de på. Vi hittade ett soffbord, och jag satte mig snabbt i soffan.
Han ställde brickan emellan oss och vi började äta.
’’so, what does the place look like?’’ frågade jag nyfiket.
’’i don’t know...cosy? ’’ skrattade han.
’‘that’s good’’ log jag.
’‘yeah, but i don’t know what to say. You have to look yourself’’ sa han och drack lite ur sin cola. Jag tog några pommes och skyfflade in i munnen och tittade på när han åt.
’‘stop starring when i’m eating’’ skrattade han.
’‘you’re cute’’
’‘pft..then you haven’t looked at yourself’’ log han.
’’oh yes i have! And i can’t even find one thing about me, that’s cute’’ skrattade jag, meddans jag tog en tugga av min hamburgare.
’‘stop it. I love everything about you’’ Han böjde sig fram och kysste mig över bordet.
När vi en halvtimme senare satt i bilen och lyssnade på radio, så var jag tvungen att fråga det jag velat fråga sen igår.
’‘Louis?’’ sa jag tyst.
’‘yes, sweetie?’’
’‘why are you mad at Niall?’’ Jag tror jag visste på ett ungefär, men jag var inte säker. Jag menar...jag och Niall? Pfft...han var som min brosha...
Louis suckade högt. Det tog ett tag också innan han svarade.
’‘I’m not mad...i’m just....i don’t know...’’ sa han tyst, med blicken rakt fram.
’‘you’re mad because me and Niall got a thing, right?’’
Han tittade på mig snabbt, bara för några sekunder, för att inte köra och krocka.
’’i guess so..’’
’’if we had, why should i be here with you right now?’’
’’i...don’t know’’ sa han igen.
’‘exacly. Niall is like my best friend. Like my brother, Luke. Niall did knew about my feelings for you, before i self did. And i tell him about things...like my feelings for you. And he tells me about us. You and me. He just want our best’’ sa jag.
’’i know..’’
’'no you don’t, Lou’’ sa jag och suckade. Trött på att han tog ut sin svartsjuka på att vara arg på Niall, sin bästavän. Det var inget han kunde hjälpa. Niall alltså.
’‘are you mad at me now?’’ frågade Louis försiktigt.
’’no’’ svarade jag kort.
’‘you are’’ sa Louis och tittade på mig, som tittade på vägen. I’m sorry’’ fortsatte han. ’’I guess im just jealous. Okey?’’
’‘and i think it’s cute. But don’t be. Niall is your bestfriend. He won’t do that to you. Me and Niall...we’ friends, okey?’’
’‘okey. Sorry’’ sa Louis. Och det lät som att han menade det.
’‘call Niall later’’ sa jag.
’‘promise’’ han la sin ena hand runt min nacke, och höll kvar den där.
Han tittade snabbt på mig. Med ett leende på läpparna. Världens vackraste.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt