You Just Gotta Believe -Kapitel 16.

Både jag och Louis kastade oss ur bilen när vi stannade. Fyfan så varmt det var att åka i en bil i flera timmar. Även om vi stoppat på vägen så vart det för jäkla varmt. Bara för att Louis var där. Joke...
’‘can you breath?’’ frågade Louis mig när jag stod lutan mot bilen med händerna bakom nacken.
’’i think so’’ mumlade jag. ’‘And you?’’
’‘i’m fine’’ log han. Han gick över till min sida och la armarna runt min midja och tittade in i mina ögon.
’‘you know...it’s get hotter when we’r near each other’’ skrattade jag och backade lite.
Han tittade på mig med en sur min. Fast jag visste att det bara var på skoj.
’‘you’re mean’’ muttrade han.
’’i’m just backing off’’ log jag.
’’go away’’ sa han och låtsades gråta.
’‘Lou, come on!’’ skrattade jag. Han såg så jävla rolig ut när han höll på såhär..
’‘Han reste på sig med ett busigt leende på läpparna.
’‘what?’’ frågade jag och backade igen. Jag förstod att han skulle göra något, för såhär såg han alltid ut då.
Han började springa mot mig, och jag försökte springa och gömma mig. Vart fan skulle jag gömma mig? Jag hittade ju inte här? Jag hade ingen aning om vart som fanns här...
Jag kände hur hans fingertoppar drog i min tröja, så för att inte han skulle vinna, så kastade jag mig ner på marken. Han, som inte hade så snabba reflexer, märkte inte det, och snubblade över mig. Men gullig som han var, så gjorde han verkligen allt för att inte landa på mig och skada mig. Inte för att jag skulle bli skadad, men det var nog vad han trodde. Han kastade sig åt sidan, och jag kastade mig över honom, så jag låg raklång på han, men ansiktet mot hans. Jag kände min dåliga kondis, och hjärtat som dunkade i bröstet. Inte bara för att vi sprungit, utan också för att jag låg där jag låg. Mitt på Louis. 
Mina händer letade sig in i hans hår och jag slöt ögonen, samtidigt som hans läppar nuddade mina i en mjuk kyss.
’‘it’s hot’’ viskade han tyst, meddans han tittade in i mina ögon. ’’ would you like to help me?’’
’‘with?’’ frågade jag, lika tyst.
’‘off with this’’ sa han och drog lite lätt i sin tröja. Ett leende lekte på mina läppar, meddans jag tog tag i kanten av hans tröja och drog den lätt över hans kropp. Sakta, upp över huvudet, och jag kastade bort den på gräset.
’‘and?’’ sa han sedan.
’‘and what?’’
’‘your shirt?’’ skrattade han.
’‘will you do it for me?’’ log jag. Hans leende blev bredare och sexigare, meddans hans händer sakta åkte över min kropp, och han drog av mig tröjan.
Jag lutade mitt huvud mot hans bara överkropp, och kände värmen från honom. Att ligga på honom, där vi båda hade bar överkropp, förrutom min bh, och lyssna till hans hjärtslag var det finast som finns. Att känna huden under fingrarna och känna hud mot hud. Hans armar var runt mig, och mina var runt hans nacke. Jag rullade runt, så jag låg på sidan, och likaså han. Våra ansikten var tätt ihop, och kropparna med.
Jag tittade ner på hans ljusa jeans som nu hade lite gräsfläckar på sig, och skrattade lätt. 
Han tittade på mig med en halvt road blick.
’‘what are you laughing at, sweetie?’’
’‘your jeans’’ log jag.
Han blickade ner på sina byxor och insåg hur de såg ut och skrattade lite lätt han med.
’‘and look at your legs’’ sa han.
’‘ups. look like we have to wash’’ sa jag och gjorde ett försök att resa mig upp från hans famn. Det tillät han dock inte, utan höll mig kvar. Jag försökte igen, och igen och igen, men han höll mig bara stilla. Ett skratt for ut ur min mun, meddans han också skrattade roat.
’‘let me go, Louis’’ skrattade jag ännu en gång.
’‘nope’’
’’we have to wash?’’ Han skakade på huvudet.
’’we can do that later, when we’r in the sofa and don’t need jeans’’ sa han. ’’or shorts’’ fortsatte han sedan, med tanke på att jag hade shorts.
’‘you’re always so cozy..’’ suckade jag. På skoj.
’‘but you like it’’ blinkade han.
’’no, love it’’ rättade jag honom.
Han pussade mig på huvudet och kramade mig hårt. Min hud brändes mot hans. Varje gång jag var nära honom, så lös hela jag upp. Han fick mig verkligen alltid att må så bra. Varje stund med honom var guldvärd.
’‘and you...?’’
’’mh?’’ sa jag.
’’i will never let you go’’ viskade han tyst.

Louis Perspektiv:

När jag låg där med henne i min famn, så kändes allting så bra. Såhär ville jag ha det förevigt. Det kunde jag ha med. Men hela tiden slog mig den lilla tanken om jag verkligen gjort rätt val. Om jag verkligen bestämt mig för det rätta. Frågorna yrade omkring i mitt huvud, och jag visste knappt vad som var rätt eller fel. Svaren hade jag inte än. Kanske hade jag valt det felaktiga svaret, kanske det rätta. Det fanns bara ett sätt att få reda på det. Jag tyckte om henne, det gjorde jag verkligen. Hon fick mitt hjärta att sluta slå och blodet att spruta igenom ådrorna. 
Även om allting kändes mer än rätt, och att allting var super med henne, så kunde jag inte låta bli att ha den tanken.
Tanken på att det faktiskt kunde vara annorlunda.

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt