You Just Gotta Believe -Kapitel 24.

’’what?’’ frågade jag.
’‘yes or no?’’ Först trodde jag han...skojade. Men....sen när jag hörde hans seriösa tonläge så förstod jag att det hänt något.
’‘Niall, what is it? something has happen, right?!’’ sa jag snabbt. Jag tittade snabbt mot skärmen, där Louis satt med gapande mun.
’‘yes or no Ida!?’’ hörde jag Niall säga lågt.
’‘ofcourse! Anytime Niall!’’ sa jag snabbt.
’‘good. 22 hours’’ sa han och la på. Jag stirrade på telefonen. What did just happen? Vad var det med Niall? Vad hade hänt? Var han skadad? Hade någon av killarna gjort något?
’‘ida!?’’ hörde jag Louis säga på skype och jag väcktes ur mitt drömmande.
Jag flyttade blicken till Louis.
’‘what did Niall say!?’’ Jag berättade vad Niall sagt till för Louis och berättad evilket tonläge han sagt det i. Han hade låtit...ledsen. Känslosam. Kall. Jag vet inte riktigt. Men det var då verkligen inte den Niall jag kände! Eller jo...de var ju de. Men de var inte så han var. Han var lixom inte...glad.
’‘omg. Something has happen!’’ sa Louis upprört. Precis då plingade de till i Louis mobil och han tog snabbt upp den. Han började läsa högt.

’’i have to go home. Do the last fan meets without me. I’ve spoken to Paul, he knows. I tell you later. Love you guys. And...i’m sorry. xx’’ läste han. Han stirrade på skärmen, och sedan på mig.

’‘did he tells you what it was?’’
’’no he didn’t’‘suckade jag.
Jag reste mig upp och skulle flytta mig mot sängen, för att jag inte orkade sitta i min soffa.
’’NO! Where are you going?’’ frågade Lou, lite sådär halvt förtvivlat.
’’im going to swift place’’ skrattade jag.
’’ah..i thought you were leaving me’’
’’no way’’
’‘good, babe’’ log han nöjt.

Jag vaknade nästa morgon av att min mobil ringde. Yrvaket satte jag mig upp och tittade på skärmen. Inget nummer jag kände igen, men jag svarade iallafall.
’‘hello?’’
’’is it Ida?’’ frågade en mörk ganska bekant röst. Fan, vem var det? Jag kunde vekrligen inte komma på det...
’‘yes, who is it?’’
’’oh, god! Finally! It’s Paul. You know...One Directions security gard!’’ THA FUQ? Varför ringer han mig!?
’‘yeah, Paul...yeah...i know!’’ Stammar jävel, ida..Ja...
’’i guess you don’t know why i’m calling?’’
’‘yeah, something like that’’ skrattade jag.
’‘Niall called you yesterday, right?’’
’‘yes, he did’'
’’i just wanted to check. So you’re at the airport in 2 hours?’’ frågade han. Jag kollade på klockan. FUCK! TVÅ TIMMAR! JAG MÅSTE FUCKING DUSCHA OCH SÅNT, FÖR JAG MÅSTE STICKA OM 40 MINUTER!!!!
’‘yes, absolutely. I’m on my way into the shower right now, and then i will be there’’
’’oh good. Thank you so much, Ida. I know what has happen, but i think he want to tell you. It’s important. It’s about his mum...’’

Efter samtalet med Paul så sprang jag snabbt in i duschen, ut efter det, på med kläder, borsta håret och ringde en taxi. Jag var där en kvart innan hans flyg skulle landa, så jag satte mig på en bänk innanför och väntade. Såfort jag hörde steg så tittade jag upp ifall det var Niall, och varje gång blev jag lika besviken. 
Tillslut hörde jag mig namn sägas i en ganska tyst ton. Jag reste mig snabbt upp och tittade på Niall som stod framför mig. Hans ögon var trötta och hela hans såg sliten ut. 
Jag kramade honom hårt och länge, och vi bara stod där mitt på flygplatsen med armarna runt varann. Jag kände hur Niall skakade lätt, och jag tittade på hans ansikte som vilade på min axel. Han hade små tårar i ögonen och jag klappade honom på ryggen lugnande.
’’im sorry..’’ viskade han.
’‘for what?’’
’‘that you’re here. And that i’m crying...and that...yeah’’
’‘dont be. I help you. Anytime’’
’‘thank you. And ehm...Ida..?’’ frågade han sedan.
’‘yes, Nialler?’’
’‘Do you think Louis will get mad if i sleep at your apartment?’’ sa han tyst.
’‘maybe, but that dosen’t matter. You’ll sleep there anyway’’
Vi började gå ut från flygplatsen, och de första jag såg utanför var paparaziz. GREAT. 
Niall vände bort ansiktet, och drog på sin luva istället.
Vi sa ingenting under hela taxi resan, och när vi gick ut, så tog jag honom i handen. Vi var vänner, de kan hålla varann i handen. Right? Kom inte o säg att ni aldrig hållit er bästavän i handen lixom...
Vi gick upp till min lägenhet och jag låste upp dörren. Niall följde med mig in, och drog av sina skor på mattan.
’‘you can put your things in the living room. Do you want something to eat?’’ sa jag till honom.’‘yes..thank you’’ sa han trött.
’‘well...i can go and make food. You can go to the Sofa’’ sa jag. Han var påväg att protestea men jag stoppade honom snabbt. ’’No Niall. Go and sleep. I will make something’’ log jag och föste in han till soffan. Han var verkligen trött.
Efter fem minuter så kom jag in med fyra mackor och oboy till honom som jag satte på bordet vid soffan.
’‘thank you’’ sa han och försökte sig på ett leende.
’’so..i guess you want to know why i’m here and not in LA?’’ frågade han sedan.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt