You Just Gotta Believe -Kapitel 25.

’’my mom...is sick’’ Han brast ut i tårar. Jag fick panik. Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Det fanns ingenting som kunde ändra något. Jag la mig bredvid honom och kramade honom hårt. Somsagt, jag visste inte ifall jag kunde göra något. Så jag bara satt där, med honom i mina armar. Ville han berätta, så fick han göra det. Jag skulle inte tvinga honom till någonting.
Och sådär satt vi. Länge. Hans tårar bara rann, och han kramade mig hårdare hela tiden. Tillslut kunde jag inte heller hålla mina tårar inne. Av att se en bästavän, som var som en bror, vara såhär ledsen, gjorde så galet ont i mig. Det fanns lixom inga ord.
Efter ett tag så upphörde tårarna, och vi släppte varann. Det hade börjat mörkna ute en aning och jag kände att jag började bli hungrig.
’‘Niall?’’ frågade jag.
’’mh?’’
’’Do you want some food?’’ frågade jag försiktigt, fortfarande med armarna om varandra.
’’we can go out and buy some pizza or something. And...watch movies at home’’ sa han trött. ’’if you want to’’
’‘sound good. With candys’’
’’by the way, can’t we have Nandos instead? Feels like it was a lifetime ago..’’ suckade han.
’‘let’s go’’ sa jag lite gladare och drog upp honom.
’‘and Niall..?’’ sa jag försiktigt.
’‘yes?’’
’‘Tell me when you’re ready’’ sa jag medans jag drog på mina Palladium. Niall drog på sina röda supras, och sedan gick vi ut genom dörren.
’‘she has a brain tumour’’ sa han när vi gick. Jag stannade upp och stod helt stilla. Jag kunde inte röra mig. Niall stannade efter att han märkt att jag gjort det och tittade på mig. Mitt ansikte var sammanbitet, för att jag inte skulle börja gråta mitt här. Det var ju jag som skulle vara den starka här...
Några få tårar började rinna från mina ögon, och strax därefter gjorde de det från hans med. Men ändå så tog han bestämt min hand i sin och började gå mot Nandos, hand i hand. Det spelade ingen roll ifall någon såg våra händer. Bästavänner kan hålla handen. Syskon kan hålla handen. Alltså kan Niall och Ida kan hålla handen, dem med!
Vi gick in på Nandos och beställde maten. Det skulle ta en kvart, tjugo minuter, så under tiden gick vi till godis affären, bara några meter bort.
Jag höll i påsen meddans Niall plockade.
’‘them! You have to take them! That’s the best candy in the whole world!’’ utbrast jag när Niall höll på och ta.
’‘that candy taste forrest, but sure’’ skrattade han. Det var första gången på hela dagen jag såg han skratta. Och le.
’‘your taste is disgustin’’ sa han när vi sedan stod i den över långa kön. Vi hade stått i kön i 10 minuter nu, för att kassa skiten hade gått sönder. De hade precis lagat den, men det var minst tjugo man före oss.
’‘our food was ready in 5 minutes ago’’ skrattade jag.
’‘okey, i pay this and you go and get the food’’
’‘deal’’ sa jag och gick ut ur affären. Jag kom på att jag glömt och kolla mobilen på hela kvällen, så där var några missade samtal från Paul och Louis. Jag började ringa Paul.
’‘Hey, sorry that i haven’t called you back. I haven’t noticed my phone’’ sa jag snabbt när han svarade med sitt namn.
’‘aah, don’t worry. How is it with him?’’ Sa han lugnt.
’‘ehm..he told me. And then he cried the whole afternoon, and now we’r on Nandos. Or, he’s in the candy shop and i’m gonna get our food at Nandos now and then we will go home’’
’’oh, okey. So...i guess he’s alright?’’ frågade han sen.
’‘sometimes. Or...for now, he is okey’’ log jag.
’‘good. Thank you so much, Ida. But he didn’t want to be here, in LA, when his mum was..yeah..In London’’ sa han, lite dystert.
’’no, it’s okey. I understand. Im glad he’s here’’
’’is it Ida?’’ hörde jag Louis i bakgrunden.
’‘yes’’ sa Paul till honom. ’‘Ida, Louis want to talk to you’’ sedan hördes prassel, och Louis röst döck upp i luren.
’‘Hey babe’’ Sa han kärleksfullt.
’‘Hey you’’ sa jag. Lite gladare blev jag av att höra hans röst. ’’ wait a second, Lou’’ sa ajg och drog bort telefonen från örat.
’‘Two Nandos Special’’ sa jag till kvinnan i kassan. Hon räckte fram maten, jag betalade, sa tack och gick ut. ’‘I’m back’’ sa jag i telefonen.
’‘are you at Nandos?’’ frågade han.
’‘yes, Me and Niall, bought food from here’’ sa jag.
’‘how is it it him? Paul...told us...’’ Det sista sa han lite...tystare.
’’ for now...good. But he cried a lot this afternoon’’ sa jag tyst.
’’oh...tell him i said hi’’ sa Louis. Sedan hörde man Louis igen ’’No, Zayn, get off me! Nooooo not you Liam! Harry, you’re to faaaat! OOOUUUUWWWW! My head! What the fuck are you doing, man?’ och sedan massa skratt. ’‘Lou is getting raped by Harry and Zayn’’ skrattade Liam i telefonen. ’’ he will call you later. And tell Niall we all said hi’’
’‘haha, yes, i will. Bye’’ Sedan la vi på, och jag var framme utanför godis affären, och Niall kom precis ut.
’’OH! I CAN FEEL THE SMELL OF NANDOS. HEEAVEEEN’’ Sa Niall, och jag tycktes glimta ett litet leende.
’‘candy is better’’ skrattade jag.
’‘I TAKE YOU TO THE CANDY SHOP!’’ sjöng Niall, och han verkade faktiskt vara en aning gladare. Han hade ett litet leende på läpparna. Kanske var det jag som hjälpt till att sätta det där...Eller så var det bara maten....




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt