You Just Gotta Believe -Kapitel 28.

Jag hade inte tagit på mig skorna innan jag gick ut för jag ville bara komma därifrån. Jag ville inte att han skulle se mig sårad. Sårad av hans patetiska handlingar. Hade varit skönt om han sagt det om sommarflörten för sisådär några veckor sedan. Jag landa på den varma marken och satte mig med en duns på det svala trappsteget pga skuggan för att ta på mig mina slitna converse. Efter det gick jag iväg från hans hus med skakande ben och kände hur det börja svida i ögonen. På ett sätt ville jag aldrig se han, och på ett annat så ville jag ändå att han skulle springa ut till mig, som på film, och säga hur mycket han älskar mig men nejdå.. Idiot.
Jag kände på mig att det skulle bli en tuff tid, så därför gick jag till en rutten butik och handla bunkar med glass, choklad, godis och läsk. Oh boy, detta kommer ta lång tid.. Jag tog upp min telefon och fick skåda några sms från Niall men helt ärligt så hade jag ingen lust att prata med någon nu, SO WHY BOTHER? Jag satte i hörlurarna och satte igång ”If you could see me now – the script” Jag gick hem. Det tog lång tid, men det var värt det. Behövde luft som torka bort tårarna så dem inte började rinna för dem fick inte det. Då var det kört, då skulle det aldrig sluta.
Jag kom innanför hallen och som tur, var ingen hemma. Mina ben vek sig och jag landade med huvudet mot golvet. men vafan ska jag bry mig för? Huvudvärken kommer komma ändå. Jag kände hur min kropp började skaka mer och mer och hur tårarna var nära på att rinna ner för mina kinder och jag blev så sur. Jag blev så sur över att jag reagera så här starkt, för jag vill inte vara en svag liten mes som gick på hans små lekar, som många andra. Så därför skratta jag grovt och tyst för mig själv med ett snett leende på läpparna samtidigt som jag tryckte mig upp från golvet. Jag tog glassen och godiset och gick upp på mitt rum. Tänker inte vara någon typical tjej som sätter igång en kärleksfilm och börjar böla, men dock behöver jag min musik så jag starta datorn ändå.
”They say that music is the home for your pain”. BULL.SHIT! Jag sitter och gråter för kung och fosterland och äcklas av hur jag reagerar.. Jag hatar att jag älskar han. Jag hatar han så jävla mycket.. Men ändå så vill jag vara i hans famn NU. Vadfan ska jag göra? Chokladen och glassen hjälper i små mängder. Men inte tillräckligt. Det känns som att det äter upp mig inombords. Och det torterar mig. Det gör så ont. Det är därför jag gråter, inte för att han faktiskt sa det till mig, för det har jag knappt fattat än, utan för att det gör så ont. Det svider, det värker, och värst av allt.. Det trycker och bränner på hjärtat. Känns ibland som att mina lungor punkteras när jag får till en för hård snuftning och jag kan inte andas. Precis som att tunga vikter läggs mot mina lungor och jag kan inte få bort dem.
Jag brukade oftast tänka innan; att så länge jag var kär så är allt bra, för då var jag faktiskt kär och det är en underbar känsla. Näfan, inte såhär. Efter några deprimerade timmar, så ger jag upp. Jag håller inte på såhär, this isn’t my flo. Jag satte mig upp ur sängen, slängde glassen och godiset (JOKE, skulle aldrig göra det mot mitt godis). Jag la glassen i frysen & satte godiset på mitt skrivbord. Om han nu ville ha en sommarflört så skulle han få det. Jag smsade Niall och frågade om alla kunde träffas lite på stranden och mysa och kanske dricka lite. Nämnde INGET om det med Louis.
Några minuter senare svarade han ja, och att alla andra kunde. GOODYY! Jag våga snabbt mitt solblekta hår så det blev lite av en sommarfrisyr, tog lite bronspuder så min solbrända hud skulle skimra lite på ansiktet, satte på mig en blommig bikini utan band från gina tricot som jag visste att Louis gillade och en stickad grå kofta, ett snyggt brunt skärp och ett par vita shorts. DONE!
Jag skrev en snabb lapp om att jag skulle sova hoss en polare till mina föräldrar och stack ut ur huset. Där ute tog jag min ruttna cykel och började cykla mot stranden där vi skulle mötas.
Jag hoppade in i Nialls famn och kramade om honom hårt. Alla var där förutom Louis, och jag blev stolt över mig själv över hur säkert jag frågade Zayn vart han var. Zayn kollade på mig misstänksamt samtidigt som han svarade att han var påväg vilket gjorde mig upprymd samtidigt som det smärtade som fan i bröstet på mig. ’Nej ida, du ska inte gråta. Inte här & nu.’
”So.. lets goo!” sa jag och log lite mot Liam och Harry.
Liam log mot mig and I’m telling ya.. det leendet är värt guld. Det gick ett lyckorus genom hela mig och det kändes verkligen som att det skulle bli en bra kväll, med eller utan Louis närhet.
Vi hjälptes åt att bära filtar, drickan, och Nialls gitarr till vart vi skulle sitta. Vattnet var stilla och det var redan skymning. Alla satte sig tillsammans och vi började elda på veden som vi samlat ihop. Alla satt ihopträngda och myste och hade det bra. Jag hade t.o.m. ett äkta leende på mina läppar. Tills jag såg Louis kommande gåendes. FAN. Jag började shippa efter luft diskret och hade ingen aning om vad jag skulle ta mig till! Jag tänkte snabbt ut en plan för att minska ögonkontakten och den pinsamma tystnaden eftersom ingen vet om det än, tror jag. Mina händer börja skaka och snart var det för sent. Men några sekunder senare så fick jag en snilleblixt så jag drog av mig kläderna, pekade ut mot havet och började springa, med Liam efter mig. Crapcrapcrapcrap. Jag låtsades som ingenting och han verkade inte fatta vad som pågick. YEEAH!
Snart börja fler och fler komma ut i vattnet och alla badade och stänkte på varandra. Det var sjukt, varje gång jag råkade röra Louis när alla stänkte vatten på alla, så brändes det alltid som tusan mot min hud, precis som att han var en glödande stekpanna. Jag kände många gånger hur han stirra på mig men jag valde att ignorera det. Jag vågade inte möta hans ögon. Förstår inte hur det kunde bli såhär. Jag kände att jag inte skulle klara det länge till så jag sprang mot stranden och torka av mig snabbt med en handduk samt som jag tog på mig kläderna igen. Jag tog fram drickan som Harry tagit med och började med att halsa tre cider direkt. Jag ville inte känna denna smärta längre. Jag började leta i väskan efter något bättre än cider och efter någon minut hittade vad jag leta efter, vodka. Jag tog massa klunkar innan jag kände hur någon tog tag i flaskan och stoppade mig. Zayn.
”Ida, whats up?”
”Öh.. *rap* not much actually, hihi vas happening?!” fan, började redan bli lullig.
”You sure girl? Do you want to talk about something?”
”Öh.. Oh no, thankzzzz… I just want to have fun , you know.. live while your young.. HÖHÖ”
Zayn skrattade ett misstänktsamt men endå underhållat skratt.
”Okay, do whatever you want..”
”THANKS, BRO”
Jag skulle nyss gräppa tag vodkaflaskan igen men Zayn tog den.
”But still, I don’t think you should drink so much of this.”
Jag muttra till lite medans jag leta upp lite annan dricka i Harrys väska, och jo, jag hittade några jägers som jag snabbt hällde ner genom halsen. Det brände, men who gives a fuck?
Efter 10 minuter var allt som bortblåst, jag var full.. väldigt full. Jag bestämde mig att gå ut och bada igen och eftersom de andra var lite lulliga så hängde dem också med. Jag skratta så sjukt mycket och jag, Harry & Zayn hade massa utmaningar samtidigt som Niall stod bredvid och skratta åt oss.
Helt plötsligt slank det ur Harry;
”Take your topp off”, på ett skämtsamt men ändå seriöst sätt. Han var ju trotsallt full. Men såg jag det som ett skämt när jag var så pass full som jag var? Nej. Jag drog av mig toppen lika snabbt som jag uppfatta vad han sa och hörde massa chockande läten. Niall blev sur som fan på Harry och tog tag i hans nacke och tryckte ner han under vattnet medan han tvingade Zayn och Liam att vända, och dem tveka inte. Harry kom upp över vattenytan och Niall skvätte vatten på han menat med att han skulle vakna till från hans tillstånd och gav han en mördande blick. Jag tittade förvånat på Niall precis som att jag gjort något fel och jag såg en stor ilska brinna i hans ögon. Några sekunder senare känner jag ett par armar om mig som täckte mina privata delar. Louis. Hans varma hud träffa min och hans bröstkorg täckte mina bröst samtidigt som han stirrade in i mina ögon.
”WHY IN THE HELL DID YOU DO THAT?!” Skrek han med både ilska och oro i rösten.
”Because I wanted to, why should you care?! I was just a summerfling, wasn’t I?!” Sa jag sårat och hörde hur min röst var nära på att brista.
”But that doesn’t mean that you can do whatever you want to!” Sa han menat.
”Why not? It’s not like we’re dating or anything.” Sa jag och jag kände hur mina tårar började rinna och hur en explosion av smärta träffade mitt hjärta när jag sa det sista.
”Ida, You’ve been drinking too much.” Sa han lugnt och hest med en röst som jag skulle egentligen älskat men nu.. Nä hur fan vågar han?!
”WHO THE HELL ARE YOU TO JUDGE?! WHO, THE HELL, ARE YOU TO JUDGE?! AT FIRST, YOU MADE ME FALL IN LOVE WITH YOU, I MEAN REALLY FALL IN LOVE. AND THEN YOU BROKE MY HEART BECAUSE YOU DIDN’T FEEL THE SAME WAY THAT I FEELT, SO YOU USED ME. JUST SO YOU COULD HAVE SEX WITH ME, BECAUSE YOU HAVE NEEDS. AND YOU WANNA KNOW WHAT THE WORST PART OF ALL THIS? THAT YOU DON’T EVEN LOVE ME, YOU DON’T EVEN LOVE ME BACK. THAT’S YOU. SO WHO THE FUCK ARE YOU TO JUDGE ME?!”
Efter det så kändes det som om hela jag gick i tusen bitar. Jag kunde inte hålla det inne längre. Jag faller ihop i vattnet, men lika snabbt så lyfter Louis upp mig igen och håller om mig samtidigt som han gråter mot min rygg. Men varför? Han älskar inte ens mig. Han älskar inte mig. Jag börjar nästan skrika för jag gråter så mycket och Louis tar på mig bikinitoppen samtidigt som han inte släpper mig. Han går upp med mig ur vattnet och sätter på mig kläderna, han lämnar dem andra med så himla många frågor men han bryr sig inte. Jag orkar inte mer. Jag har inte orken till att bry mig om vad han ska göra med mig nu. Han lägger mig i sin bil som jag åkt så många gånger i, och stänger dörren om mig och går till förarsätet. Det är helt tyst under hela bilresan bortsett från mina tunga snyftningar och hackningar. Där somnar jag.
Jag vaknar upp av att solljuset lyster starkt mot mig och tar min ena kudde över huvudet. Fyfan vilken huvudvärk. Vad hände igår? Efter lite tänkande så kommer jag på det och börjar nästan gråta över hela händelsen igen. Jag försöker resa mig men huvudvärken tar över så jag lägger mig stönande mot kudden. Jag andas in doften från kudden och blir upprymd och börja le av ren reflex. Några snabba sekunder senare kommer jag på vad det var för doft. Louis. Jag öppna mina ögon och sket hur huvudvärken värkte och det var då jag märkte att jag inte var hemma i min egna trygga säng. Jag var hemma hos Louis. Oroligt men diskret vände jag mig sakta om för att möta de gröna ögonen om de nu var där. Samtidigt som jag mår illa över vad för konsekvenser jag kanske måste möta om han är bakom mig så vänder jag mig om med en glimtahopp. Han var inte där. Jag pustar ut men samtidigt som det smärtar i mitt hjärta. Shit, jag måste vara desperat. Jag tar snabbt på mig mina kläder och till förvåning så hittar jag mina svarta Ray-Ban wayfarer som jag fått av min pappa. Måste ha glömt dem sist jag var här. Ännu än gång smärtar det i bröstet. Jag tar snabbt på mig dem för att undvika solens strålar. Jag smyger ner för trappen och jag hittar vad jag förväntat mig, i soffan ligger han med sin nakna solbrända kropp med en filt över sig och hans bruna kalufs till hår sticker fram från kudden. Fan va jag kommer sakna honom. jag känner hur tårarna börjar rinna och jag tar på mig skorna, öppnar dörren och börjar gå snabbt. Snabbt som satan. Vet ni vem jag behöver nu? Niall.

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt