You Just Gotta Believe -Kapitel 6.

 

Jag satt där hemma och kollade på tv och väntade på bättre tider. Det kom inga bättre tider. Nej, men allvar. Jag tror inte man kan ha  mer tråkigt än jag. Sofie kan jag inte umgås med. Hon åkte på semester igår kväll, så den andra tjejen kommer imorgon. Andy’s flickvän.
Mina två bästa vänner i skolan var i Australien. Mina föräldrar + min lillebror  var hos Mormor i Cheshire. Anledningen till att jag var här, och inte med de var för att jag jobbade. Det hade jag dock inget emot. Jag träffade ju Louis och Niall varje dag.  Framför allt Louis. Men de kände jag inte tillräckligt bra för att bara smsa och fråga om de ville hitta på något. Typ...’‘hej jag är en desperat tjej som vill umgås. Självdå?’’
Nja..
Jag gick upp på mitt rum för att hitta på något annat. När jag kom upp så hittade jag min dator på bordet. Den kunde fördriva tiden.
Spotify, facebook, twitter och alla de bloggar jag läste om 1D tryckte jag upp. Såklart slutade det med att jag fastnade vid twitter, like always.
Det fanns nya bilder på Harry och någon tjej, på Liam och hans mamma...annars ingenting. 
Min mobil vibrerade i  fickan. 

 ’‘Have you got twitter? x’’ Från Louis. 

 Jag behövde nog inte ens beskriva känslan inom mig. Ni förstår nog endå. Louis Tomlinson, lixom.
Jag skrev min twitter till honom och kastade mobilen mot sängen. Tankarna vandrade sakta bort mot det ämnet de alltid gjorde. One Direction. De alldeles perfekta killarna. 
När jag tänkte på att jag umgåtts med Niall och Louis i snart två veckor denna sommaren,  så kändes det galet. Fler hoppades jag dock på. Att vara med de, var som att vara med vem som helst. Inte vem som helst, men som vilka kompisar som helst. De var ju egentligen bara vanliga killar. Det tycktes folk glömma. Fem helt vanliga killar som levt sin dröm och nu har 5 miljoner fans som älskar de och ser upp till de. 
Klockan var bara 9. Det var en fredags kväll. Jag kunde verkligen inte sova nu. Inte en fredag. Dock kom jag inte på något alls att göra...
Medans jag satt och inte hade något alls att göra så vibrerade min mobil igen. 

Från Niall.
’‘HEY! what’s up? :D’’

 ’‘nothing at all! And you?’’

 ’‘same actually. You don’t want to skype? I’m to lazy for a meeting irl, haha’’

 ’‘sure. You can add me! @IdaWolt’’

 Jag logga in på skype, i väntan om att få en förfrågan. Vilket jag fick direkt.

 @JamesHoran: can i call?
@IdaWolt: yep

Jag sprang mot spegeln för att kolla så jag inte såg kaos ut. Naturligtvis gjorde jag ju de, vad hade jag förväntat mig lixom?
Skype samtal började ringa på datorn, och jag satte snabbt upp mitt hår i en toffs innan jag sprang och svarade. Upp på skärmen dök en Niall upp.  Snygg som vanligt, med en keps nertryckt på huvudet och ett klistrat leende på läpparna.
’‘hey there!’’ sa han glatt.  Sedan började han gapskratta. Han skrattade så mycket att han vek sig av skratt över tangentbordet. Hans underbara skratt fyllde rummet. Bara av att höra han skratta, gjorde så man skrattade själv.
’‘What?’’
’‘Your...walls! hahahaha, it’s just so strange to see yourself on the walls!’’
Generat hoppade jag till höger i sängen, så att väggarna bakom mig inte var fyllda med 1D posters. Jag borde fan vinna något pris för pinsammaste människan på jorden.
När han lugnat ner sig så kastade han sig på sängen och flyttade datorn så han låg på magen med den framför sig.
’‘I’m hungry!’’ klagade han.
’’oh, what a new!’’ skrattade jag.
’‘seriosly. I have to eat. My stomach is singing of emptyness!
’‘so you just gonna leave me here, just like that?’’
’’No’’ skrattade han. ’‘i’ll take my Laptop with me ofcourse. How else would you like me to show you my cooking skills?
’‘haha, let’s see if you even got any’'
’‘You’re mean’’ utbrast han.
Meddans Niall stod och  gjorde mackor och te till sig själv, så blev jag också hungrig. 
’‘Niall..I’m hungry’’ muttrade jag
’‘EAT! We can eat together!’’ skrek han glatt.
’‘ehm..yeh. Okey...I’ll go too the kitchen’’
’’so you just gonna leave me her. Just like that?’’ härmade han retsamt.
’’No, i will take my computer with me’’ Jag blinkade mot honom och tog datorn och började gå mot köket i hopp om att hitta något.
’‘YEAH! I’VE GOT CHOCOLATE COOKIES HOME!’’ skrek jag.
’‘You wanted me too be jealous...But no. Look what i’v got in the freezer!’’ sa Niall och höll upp två kanelbullar. ’’My mom made it for me when she was here. But...it’s a long time now’’ Det sista sa han lite tystare. jag förstod att han saknade sin mamma. Även om han älskade sitt jobb mer än något, så saknade han ju fortfarande sin familj. Det var ju endå hans familj. 

När vi gått tillbaka till där vi båda suttit från början, men denna gången med vår mat, så kom jag att tänka på de andra killarna.
’‘Where is Louis and Andy?’’ frågade jag.
’‘Andy is with his girlfriend i think. And Louis is home. I can text him and ask him to go on skype?’’ frågade han.
’‘yeah’’ Jag kände att jag blev glad av det. Att Louis kanske skulle vara med i samtalet.
’’So, tell me’’ sa Niall och log retsamt.
’‘ehm, what?’’ frågade jag.
’‘About you and Louis!’’
’‘About me and Louis?’’ sa jag undrande.
’’Ah! Come on! Your smile get 100 times bigger when he’s around or if i just even say his name. You can’t take your eyes of him, and he can’t take his eyes of you. You both talking about each other like every second, and so on. So tell me ’’ log han.
Det var ingen ide att ljuga om att jag inte tyckte om honom. Niall visste redan. Det var inte lönt. Dessutom var jag ganska säker på att han inte skulle berätta för någon annan.
’‘ehm , i don’t really know. I think i like him. But yeah...it’s strange, you know. He’s famous. He can get who ever he want. Why should he pick me?  No. It’s just...I guess i have to live with this, or something’’ sa jag och skrattade lite lätt..Niall skrattade med. Jag förstod inte ens själv vad jag just sagt. Allting lät bara...konstigt. Men jag var konstig. Mina känslor var konstiga, så de hade ju inte kunnat bli annat än konstigt..
''And now you're laughing at me! I should'nt have told you'' sa jag och låtsades vara ledsen och putade med under läppen.
’‘i’m not laughing with at you. I'm laughing with you.  Your dumb ass. That was a strange decription.'' Han log mot mig. '' Don’t you see how he looks at you? And he’s like talking about you every moment you’re not there. GO FOR IT GIRL!’’ utbrast han och slog ut med händerna. ’‘i’ll help you!’’

 

 

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt