The only Thing I Ever Need - Chapter 12

 
 
Jag suckade, meddans jag la ner mobilen bredvid mig på sängen. Var det egentligen rätt att bara göra slut på den lilla vänskapen vi faktiskt hunnit skapa. Han hade kanske kunant bli en vän till mig. Jag hade två, så det hade inte direkt skadat med lite fler. 
Jag stoppade genast tankarna när jag kom att tänka att tänka på vad anledningen till detta egentligen var. Det var bäst såhär.
Bara några få sekunder efter det, så plingade det till i mobilen och jag konstaterade att det var ett DM. Jag
klickade försiktigt upp mig, i väntan över vad som skulle komma.  
Jag läste sakta vår konversation..
 
IsabelleP: Hey Harry. I'm really sorry for what you saw yesterday. And that's why i want to quit us. Quit that little begining of friendship we have. It's better like this. And once again, I'm sorry. xx
 
Harry_Styles: Don't apologize. It's not your fault. I don't know what to say about it, Isabell... But i'm here if you need me. Always! <3
Don't do this. We don't have to quit anythin xx
 
IsabelleP: Just..leave it. You seem to be a good guy, Harry. 
Have a good life.
 
 
Och med de svaret la jag ner mobilen i jeans fickan  och började gå ut ur rummet. Tanken var att jag nu skulle gå ut en sväng. Rensa tankarna lite, gå och bli av med allting som låg över mina axlarna de senaste timmarna. Jag hade försökt sminka över allt, så gott det gick. Det var inte så stor risk att jag skulle möta någon jag känner heller...eftersom jag inte känner någon. 
Jag smög ut i hallen, för att sedan stå och lyssna efter ljud. Mamma verkade inte vara hemma, eller så sov hon på sitt rum. Det var lycka att inse att hon inte skulle komma på mig med att gå ut. För jag lovar, hon hade nog låst in mig då.
Jag tittade ut genom fönstret och insåg att det regnade ute. Hade jag med mig mobilen, så skulle den antagligen bli förstörd, så det var bäst att lämna den hemma. Jag skyndade mig att lägga den under min kudde på rummet, innan jag gick för att ta på mig skorna och jackan, och försökte så ljudlöst så möjligt öppa dörren, utan att hon skulle märka, ifall hon nu var hemma. Bäst att vara på den säkra sidan.
 
Jag strosade runt på Londons gator i hopp om att finna något bättre att göra. Jag insåg att jag var hungrig, och började genast rota i min jack  ficka, och fann till min glädje en skrynklig femtiolapp. 
Med den i handen styrde jag stegen mot ett litet cafe i hörnet utav denna gatan. Ett par taxi bilar kom körande på gatorna som vanligt, i tät följd utav  en massa bilar. Det var hopplöst ibland hur mycket trafik här kunde vara. 
 
Efter min lilla fika så hade jag sju kronor över som jag stoppade i jeans fickan och fortsatte sedan min vandring. Det började bli en aningen mörkt ute, och jag visste att jag egentligen borde gå hemmåt, eftersom att Londonds gator en lördag kväll antagligen inte var det bästa man kunde hitta för en ensam tjej som jag.
Det var mycket folk ute. De flesta var ungdomar som antagligen skulle på nattklubbar eller på någon fest. Jag gick från början med blicken neråt, men lyfte upp den varje gång någon gick förbi.
Tillslut hade mina ben tagit mig hem mot lägenheten, så jag börjde slå in koden och masade mig uppför trappan.
Mina fötter lät en aning emot golvet, då conversen var platta och stengolvet tungt och hårt. När jag stod precis utanför dörren så hörde jag mammas röst, och sedan någon annans med. Innan jag han reagera för mycket så slets dörren upp och jag skulle just gå in, när jag blickade upp och såg vem som stod framför mig. Han. Det var han som mamma tagit med hem igår. Som hade orsakat allting i mitt huvud. Som hade knäckt mitt revben. Som hade gjort alla blå märken på min kropp. Som hade orsakat tårarna igår. Och den förfärliga smärtan. Han tog ett steg frammåt mot mig och skulle just dra in mig i lägenheten, när jag snabbt fick fart på mina ben och började springa nerför trappan. Jag sprang med snabba steg nerför trapporna som aldrig ville ta slut. Jag hörde hans steg efter mig och paniken steg inom mig. Det var en himla massa trappor!
Jag låg några få sekunder före honom, men jag insåg snabbt att det skulle vara kört när jag kom fram till botten våningen då man skulle öppa den med ett lås. Fan också tänkte jag, samtidigt som tårarna steg ur mina ögon och revbenen värckte, likaså hela kroppen.
Precis när jag kommit ner vid dörren så gjorde jag allt jag kunde för att rycka upp den snabbt, när jag kände en hård hand emot min axel och sedan ett fast grepp runt min hals. Jag hörde fler steg bakom honom och vände mig om när jag fick se förvånade miner.
 

 
Inte speciellt långt, men bättre än inget. Jag ska fortsätta skriv ett till nu direkt, med ännu mer drama. Och seda har jag en överraskning till alla er fina läsare! ;)
Jag skriver om uppdateringen ibland på min privata blogg, så kika gärna in där! HÄR FINNS DEN

Kommentarer
Postat av: Nathalie

oh herre gud vad bra!! du är grym på att skriva. Riktigt bra kapitel, längtar tills nästa xx

2013-02-19 @ 06:52:22
URL: http://lovelyone.devote.se/
Postat av: Anonym

Åhhh va bra! :D

2013-02-19 @ 07:09:50
Postat av: EIOnovels

Ingen rättning den här gången? :P

Skitbra som vanligt babe!

xxOlivia.

Svar: Trodde du var arg på mig, eftersom du slutade svara. Som vanligt ;) xxx
Felicia Siecke

2013-02-19 @ 15:47:54
URL: http://eionovels.blogg.se/
Postat av: Nathalie

NEJE HON KAN INTE BARA DUMPA HONOM SÅDÄR. INTE OKEJ.

2013-02-19 @ 20:09:28
URL: http://livinginfastforward.blogg.se
Postat av: Anonym

Nu måste ju Harry komma och rädda henne!

2013-02-19 @ 20:32:44
Postat av: Kajsa

Hittade hit ganska nyligen och jag måste säga att jag älskar din novell! Jag gillar sådana här lite extremare noveller, noveller som sticker ut. Alla andra är antingen ett fan som lyckades få träffa sin idol som då föll, eller också någon som tvingas med av sin kompis. Hoppas verkligen du fortsätter vara så här grym och unik! Du är bäst!

//Kajsa :D

Svar: ÅH vad glad jag blir av att höra det. Verkligen! Det värmer jättemycket! Tack fina du! xx
Felicia Siecke

2013-02-19 @ 21:39:24
URL: http://thestoriees.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt