The only Thing I Ever Need - Chapter 13

 
 

 
 
Där bakom stod våra grannar. Alex och Jake. Det var två tvillingar i min ålder ungefär. Eller okej, de var två år äldra än mig. Vi hade inte riktigt pratat själv, utan mer sagt hej och sådär bara. Vi hade träffats och pratat längre någon då Lloyd vart med, eftersom han kände de båda. 
Han höll fortfarande ett hårt grepp  kring min hals, och tårarna fortsatte tyst nerför mina kinder. Jag mötte Alexs blick. Den gick inte att beskriva.
 
''What in gods name are you doing!?'' Utbrast Jake. De tittade båda hårt på honom och började skynda sig fram för att hjälpa mig, när de såg att hans grepp kvarblev. De började dra undan hans stengrepp från mig, och till min förvåning släppte han taget. Jag visste inte vad jag skulle göra, men ut skulle jag. Nu. Utan att ens bry mig om något annat, så började jag snabbt låsa upp och skyndade på stegen ut ur trapphuset.
 
Jag hörde steg bakom mig, och var ganska säker på att det inte var mannen. 
 
''Hey, Isabell'' Jag stannade upp när en hand nådde min axel, och jag fick se både Alexs och Jakes oroliga miner. 
 
''Don't worry bout it'' sa jag, och försökte mig på att le. Dock kändes det mer som en grimas av något slag. De ställde sig framför mig, och jag tittade ner på mina fötter. Det var mörkt omkring mig, och gatolamporna lös upp stadens gator. 
 
''I guess you don't wanna talk about it, but we'r always here. And I don't know the history behind all this...but you could always just..like...sleep at our apartment...or we could follow you to the police station?'' Jag tittade upp. Det var Jake som sagt det. De stirrade oroligt på mig, och jag försökte att låta lugn och sansad när jag sedan började förklara att allting var bra.
 
''No, everything is good. That was just..someone...but don't worry! And don't ever go to the police about this...promise me?!'' Jag vågade inte ens tänka på vad som skulle hända med mig där hemma ifall det blev polisförhör och ifall det skulle komma ut vad som pågick där hemma. Aldrig.
 
''Why?'' frågade han sedan.
 
''Just dont! '' bädjade jag. De båda nickade.
 
''So..where are you going now?'' frågade Alex försiktigt. Jag ryckte på axlarna. När jag gjorde det så tycktes jag se Alexs blick vandra uppåt min hals, och betrakta märkena. Jag är ganska säker på att han såg de. Han tittade chockat på mig. Det såg ut som att han inte fann några ord till att börja en mening.
 
''Out for a walk''
 
''But when you get home...?'' sa han frågandes, och jag antog att de menade vad som skulle hända när jag kom hem sedan, och vad som skulle hända. Ärligt...så visste ajg inte själv. 
 
''But everything is good. I promise. And I have to go, se ya!'' sa jag och vinkade snabbt innan jag skyndade på stegen. Jag hörde mitt namn ropas ett antal gånger, men det var inget jag brydde mig om. Jag bara gick.
 
 
 
 
 
Det kändes som att det hade gått flera timmar sedan jag börjat gå. Flera timmar sedan Jake och Alex räddat mig, för denna gången.
Jag var så rent ut sagt så jävla rädd. Rädd för vad som skulle hända när jag kom hem. Hur många revben han skulle bryta denna gången. Hur blå min kropp skulle bli denna gången. Hur stor skada han skulle göra denna gången. Hur stor smärtan skulle bli. För ett ögonblick så övervägde jag  ifall jag ens skulle gå tillbaka dit, men insåg att jag var tvungen. Man kunde inte bara lämna allt. Vart skulle jag annars ta vägen?
Tårarna fortsatte att rinna, och jag drog jackan tätare omkring mig. Jag hittade en liten gränd, där det inte fanns några dörrar, men några återvinnings soptunnor. Bakom de kunde jag sätta mig och vila. Ett tag åtminstone.
Jag tittade noga så att jag inte satte mig på allt glassplitter som fanns på marken. Att sitta på de var nog inte det absolut bästa. Men ärligt, så brydde jag mig inte just nu egentligen.
Mina tårar började strömma ut från mina ögon, och jag drog upp knäna och hulkade mig utöver de. Allting virrade omkring i min hjärna. Varför hade just jag fått det såhär? Det var illa nog som det varit för några år sedan. Men när mamma sedan börjat bli värre och börjat sakta förstöra mig inombords, så hade allting bara blivit hemskare.  Jag hade inte trott att det kunde bli värre. Men när sedan HAN dykt upp.  Det blev för mycket.
Försiktigt tittade jag ner i marken. Glasskärvorna fångade min blick. Jag tittade ner på de, igenom mina tårar. Utan att riktigt veta vad jag gjorde, så tog jag upp en av de som såg vass ut och studerade den, för att sedan titta emot min arm. Jag visste inte heller vad jag gjorde när jag drog upp tröjärmen och la den svala glasbiten emot handleden, innan jag tog ett djupt andetag och drog till. Hårt. Flera gånger om. Jag såg hur det för varje drag sipprade mer och mer blod ur såren. Jag bara drog, och ingenting kunde stoppa mig just då.
Jag kastade sedan iväg glas biten, och drog blicken mot min nu väldigt röda arm. Jag drog försiktigt ner ärmen på jackan igen över armen och la sedan huvudet återigen i mitt knä.
Jag kände  en förfärlig smärta i armen, men det var en behaglig smärta. Smärtan tog över min kropp och jag kunde fokusera på något annat för några sekund. Detta fick mig att fokusera på något annat, och det var precis det jag ville. Jag visste inte om saker någonsin skulle kunna bli bra igen. För Inom mig kändes allting kallt och tomt.
 

 
Fick jätte sug på att skriva efter att ha läst kommentarerna. Ni anar inte hur mycket det betyder för mig! Man blir så himla glad av att läsa de, av att läsa vad ni faktiskt tycker. Detta är det bästa som finns, att gå in och bara läsa kommentarerna och känna att det faktiskt är så ni tycker. Speciellt en kommentar som en tjej vid namn Kajsa skrev. Det glädjer mig verkligen oehört ska ni veta!❤❤
Kommentera massor. Jag vill höra era åsikter! 
Och jag förstår att jag kanske får negativa kommentarer på att det är så himla negativt och deprimerande just nu, men alla har sitt Happy Ending. Så bara vänta ;)

Kommentarer
Postat av: Syster

Jätte bra, tack för att du visade mig dig din novellblogg!!!!Börja skriva nu, jag klarar mig inte utan den längre!! Du skriver ju helt fantastisk bra UNDERBARA syster!!! :) <3

2013-02-20 @ 09:43:46
Postat av: Wilma

Grymt bra! Älskar att uppdateringen är bra nu också!
Längtar verkligen till nästa!xx

2013-02-20 @ 14:57:08
Postat av: EIOnovels.

Skitbra som vanligt babe, :)

xxOlivia.

2013-02-20 @ 17:28:00
URL: http://eionovels.blogg.se/
Postat av: Amanda

Fortsätt så! :D

2013-02-20 @ 22:00:48
Postat av: Anonym

Vill verkligen läsa mer nu för att se hur det går för henne ;)

2013-02-21 @ 10:55:07
Postat av: Stephanie ;)

Älskar din novell skit mkt!!!!!!ÅHHHHH hur kan man skriva så bra??!! <3

2013-02-21 @ 15:52:31
Postat av: My Jeppsson

Älskar älskar älskar din novell! Fortsätt så! Måste bara läsa mer herregud håller på att dö..

2013-02-23 @ 00:00:59
Postat av: Marie

Hej, var gärna med på min blog award! :)

http://tvdsweden.blo.gg/2013/february/blog-award.html#comment

2013-02-23 @ 13:26:50
URL: http://tvdsweden.blo.gg
Postat av: Kajsa

Woho! Nytt kapitel! (Ja jag är lite efter mitt internet har inte funkat på hela veckan....) Åter igen var det grymt bra och jag står definitivt fast vid mina ord: Du ÄR unik och du ÄR grym! Gillar faktiskt att det var lite "depp" och älskar att du drog in fler personer. Skulle gärna läsa mer om tvillingarna, även om jag inte tycker de ska ta för stor plats! :) Längtar grymt mycket efter nästa! :D

//Kajsa :D

2013-02-24 @ 20:29:31
URL: http://thestoriees.blogg.se
Postat av: ida

kanon bra!!

2013-02-25 @ 18:35:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt