The only Thing i ever need - Chapter 9

Den 2013-01-26, kl 21:26:00
Filed in The Only Thing I Ever Need [stoppad] | Kommentarer: 13
 
 
 
Efter att det gått 5 dagar, så hade jag fortfarande inte vågat fråga om hans följare. Det var inte så att jag bara kunde 'Jo, du...varför har du så mycket följare?' Nja... 
Jag visste inte hur man kollade vad han hade skrivit, för det ända han visat mig var hur man kolla sina DM. Jag kunde inte heller fråga Kate eller Lloyd för de skulle bara fråga varför jag helt plötsligt skaffat twitter, och så skulle det komma en massa följfrågor. När jag hade tid, så skulle jag försöka.
Det var fredag kväll och jag satt hemma vid datorn och försökte få lite skolarbete gjort innan Kate skulle komma. Biblioteket skulle öppna igen imorgon, och då var det någon öppet hus samtidigt. Jag visste inte riktigt ifall det gick och sitta där då, så trots min förfärliga väntan, så tänkte jag vänta ännu en dag innan jag gick dit. Om jag väntat sju, så var inte en dag mer så mycket.
 
 
 
 
 
''Heeeellooo'' Utbrast hon glatt, när hon omfamnade mig efter att jag öppnat dörren för henne. Mamma hade sagt att hon inte skulle komma hem om två dagar, så Kate skulle sova här åtminstone idag. Sen imorgon visste vi inte hur det blev.
 
''Hey!'' 
 
Efter att hon dragit av sig skorna och hängt av jackan så vandrade vi in i vardagsrummet. Vi skulle först vara här hemma, sen åka och äta pizza och på vägen köpa godis och hyra filmer.
Vi sprang upp till mitt rum och slängde oss bakom datorn. Meddans hon skulle gå in och blogga lite, så satte jag iphonen framför mig, precis i den sekund då den gav ifrån sig ett ljud, och texten ''You have a new DM'' kom upp. 
 
Harry Styles: So, what are you doing? :) xx
 
Isabelle Perez: Nothing much actually. My friends is here, but right now we're doing absolutely nothing. How about you? (: xx
 
 
Harry Styles: Ah, sound fun, haha! ;) I'm tired, so I'm kind of sleeping haha!xx
 
Isabelle Perez: Sleep then! Goodnight! xx
 
Harry Styles: I'd rather talk to you :D xx
 
 
''Who are you texting?'' Frågade Kate nyfiket och hoppade närmre mig, samtidigt som jag snabbt vände bort mobilen och snabbt låste den. Aldrig i livet att jag berättade om Harry. Om det ens fanns något att berätta...
 
''Just Lloyd'' sa jag, och försökte låta normal. Ljuga var inte min grej.
 
''You sure?'' Frågade hon misstänksamt.
 
''Yes'' försäkrade jag.  ''I'm hungry!'' klagade jag sedan.
 
''Should we get something then? frågade Kate mig  och reste sig upp. Jag nickade, och följde hennes exempel.
 
 
--
 
''Are you sure  you don't want to come with us?'' frågade Kate, ännu en gång.
 
''yeeees!'' suckade jag. ''Just promise me to call when you get home. I wan't to know all details!'' skrattade jag, och gav henne en kram.
 
''If there's anything to tell, you know I will! Bye'' Sa hon och öppnade dörren bakom sig, och steg ut. Kall luft slog emot mig direkt, så jag drog automatiskt armarna runt min kropp, och återvände till köket för att äta. 
Jag tog en snabb titt på klockan för att konstatera att det stod '7:32 pm'  och att jag var hungrig. 
Jag öppnade kylen, men möttes som vanligt utav de tomma hyllorna medan jag suckade djupt. 
I frysen fann jag pommes, som jag snabbt drog ut och började lägga på en plåt i ugnen. Det fick duga.
 
Jag hade verkligen ingenting att göra denna kväll heller. Kate var med Austin, Lloyd var inte hemma, biblioteket hade öppet hus och det gick inga bra filmer på TV:n. Skolarbetet var redan färdigt. Jag kom på att min mobil låg kvar där uppe på madrassen som Kate sovit på, så jag sprang snabbt upp för den gamla, mörka trappan utav trä och sedan vidare in till mitt organiserade rum, som aldrig var stökigt.
Ett leende spred sig direkt på mina läppar automatiskt, när jag såg att jag fått ett nytt DM utav Harry.
 
Harry Styles: Are you doing something special atm? <3
 
Frågandes skrev jag ett svar tillbaka där det stod 'No, why? xx' och väntade otåligt på svar.
 
Harry Styles: Have you got Skype? xxx
 
Ännu en gång spred sig ett leende på mina läppar, samtidigt som jag inte kunde låta bli att bli lite nervös. Harry och jag hade ju bara setts två gånger på biblioteket och sen pratat på twitter i en vecka ungefär, så vi kände ju inte varann så bra. Men egentligen...vad spelade det för roll? Det var ju bara ett skype samtal?
 
Isabelle Perez: 'Course. @IsabelleP <3
 
Jag tog några snabba kliv fram till datorn som stod på min säng, och satte den på skrivbordet och loggade snabbt in. 
Medan internetet höll på att starta, så insåg jag att jag antagligen såg förjävlig ut. Oh herre gud..
Mitt långa, lite vågiga, hår låg utslängt runt mina axlar och på mig hade jag en blå tröja. Det var ändå helt okej. 
Jag bättrade på lite maskara, innan jag återigen satte mig vid datorn och tryckte upp skype. Han hade redan hunnit skicka en förfrågan så mitt hjärta började banka lite extra när tryckte på den gröna accept knappen. Jag förstod verkligen inte varför jag var så nervös?
 
Det ringande skype ljudet fyllde mina öron, samtidigt som texten Harry Styles is calling kom upp. Jag andades djupt ännu en gång, innan jag tryckte på den gröna luren. 
Harrys ansikte dök upp i mitten av skärmen, och min dök upp lite mindre i kanten. Han log stort och jag kunde inte låta bli att le själv. 
 
''Hello'' sa han glatt. Han vände sig om och tog något bakom sig och jag följde varenda rörelse han gjorde med blicken.
 
''Hi Harry'' 
 
''How is London?'' Sa han med ett leende.
 
''Well..It's good. And rainy'' suckade jag. How's...where you are?'' Han skrattade, drog handen igenom håret för att få ur det ur ögonen och blåste lite.
 
''Italy. And it's awesome!''
 
''Sounds...awesome! haha''  Det blev tyst ett litet tag, och jag sökte efter något att säga. Jag blickade upp emot skärmen och följde hans ganska perfekta ansiktsform. Från käken, till läpparna, till ögon brynen och sist till hans ögon. Jag beundrade den gröna färgen i hans ögon ett långt tag, innan jag slet blicken därifrån.
Jag kom att tänka på hans twitter följare och kände att jag verkligen var tvungen att fråga honom nu. Det var nog enklare att ta det såhär, än genom meddelanden.
 
''ehm..you know at twitter..'' började jag stakande. Han lyfte blicken och såg in i kameran.
 
''yes?''
 
''You have alot of followers'' Jag väntade mer på en förklaring eller något men han nickade bara och såg frågande ut. Han väntade nog på att jag skulle säga något. ''So I was just wondering...you know..if your band is big?''
 
Han skrattade till lite lätt. ''Do you know who One Direction is?'' frågade han.
Jag sökte i minnet, och letade efter vart jag hört det. För det hade jag. Sedan slog det mig att det var det pojkbandet det stod om överallt och som Kate tyckte om.
 
''Yes I have! My friend are going to see them at their concert in London this summer'' log jag.
 
''Have you ever seen them?'' frågade han sedan.
 
''No, the only thing I know about them is that it's a boyband with five guys'' skrattade jag, och tänkte på att jag aldrig sett hur de såg ut egentligen. Varför hade jag inte det? No idea!
 
''Why don't you joining your friends at the concert?'' Sa han glatt.
 
''Why should I?''
 
''Don't know'' skrattade han, ännu en gång. ''You could always meet me'' Han drog handen genom det brun lockiga håret ännu en gång.
 
''Ah, do you know them?'' sa jag, och trodde att jag precis listat ut anlednignen till hans miljontals följare. 
 
''Ehm...I...I..I will just send you a link to one of their music videos'' sa han och bet sig i läppen, innan han snabbt lät fingrarna glida över tangentbordet. Det kom upp en youtube länk bara några sekunder senare. Jag klickade på den direkt och en musik video kom upp.
 
One Direction - What Makes You Beautiful
 
Introt till låten sattes igång och fem killar dök upp på skärmen. En av de kändes bekant. Väldigt bekant. Jag stannade upp, och bara satt alldelles stilla och tittade på skärmen. Jag såg Harrys skype ruta i kanten av skärmen och såg att han stirrade nervöst på datorn, samtidigt som han bet på en nagel.
 
När videon gått klart så började jag plötsligt skratta. Alldelles vansinningt mycket, utan något specifik anledning egentligen.
 
''Why are you laughing?'' frågade han, men kunde inte låta bli att skratta lite själv.
 
''Cause I'm a big fucking retard!'' Sa jag och skrattade ännu mer. ''I didn't know how to look at your tweets, 'cause I'm not good at technology! But if I just..''' Skrattet tog över mig, och han stämde in. 
Plötsligt kom jag på. Pommesen! SHIT!
 
''OH MY GOSH!!'' skrek jag och började springa ner på trappan och sedan in i köket.
 
Jag stirrade in i ugnen och fick se en plåt med perfekta pommes och andades ut. 
När jag lagt upp det på en tallrik, hällt ketchup över och stängt ugnen, så trippade jag uppför trappan igen.
Jag berättade om pommesen för Harry, och så skrattade vi ännu mer.
Jag insåg under kvällens gång att Harry var en sådan människa som alltid fick alla att le. Vad han än sa, så log jag så att jag knappt hade känsel i kinderna längre.
Jag hörde ytter dörren smällas igen där nere och jag stelnade till av skräck. Mammas röst hördes och jag trodde för någon sekund att hon var ensam. Men bara några få sekunder efter det hördes en mörk, djup röst tala lågt. Långsamma steg hördes i trappan, och paniken steg  i mig. Jag sökte desperat efter något att göra, men jag visste inte vad. Jag hördes Harrys röst långt bort.
 
''Isabelle? What's going on?'' sa han högt. Jag tittade snabbt på honom, och mötte hans oroliga ansikte. I samma sekund så flög dörren till mitt rum upp, med stor kraft, och träffade väggen med en hård smäll.
Fan, fan, fan, fan. 
 
 

Gaaaaaalet ledsen över den över dåliga uppdateringen, men det har hänt väldigt mycket saker just nu, så det har varken funnits tid eller lust till att skriva. But I'm back! ;) Och jag hoppas ni tycker om kapitlet! :)
 
Ju mer ni kommenterar, dessto snabbare får ni nästa kapitet. you know that!
 

The only Thing i ever need - Chapter 8

Den 2013-01-12, kl 23:05:05
Filed in The Only Thing I Ever Need [stoppad] | Kommentarer: 10
 
 
 
Jag låg sängvilandes i två dagar till. På de två dagarna hade jag verkligen inte gjort något alls. Jag saknade att gå i skolan faktiskt, och jag saknade Kate. Och jag saknade biblioteket.  
Jag verkligen saknade att bara sitta där och rensa tankarna, meddans jag fick en massa skolarbete gjort. Det var så himla skönt, för just i det ögonblicket, så fanns det inget annat i världen.
Och sen var jag orolig. Orolig för att Harry trott att jag inte ville träffa honom mer och orolig över att han inte skulle vara där nu när jag kom tillbaka. Sen var det kanske så att han inte ens brytt sig ifall jag var där eller inte?
Tusen tankar yrade omkring i mitt huvud, och jag skakade på huvudet där jag gick, påväg till skolan. 
Vårsolen hade ännu en dag letat sig fram, och folk gick inte alls i så tjocka kläder som de gjort för bara några dagar sedan. Det blev en helt annan stämning på Londons gator, även om det inte riktigt gick och sätta ord på det. 
Jag drog upp de tunga portarna intill skolan och ett leende spred sig över mina läppar. Kanske inte den mest naturliga reaktionen om man säger så, men jag tyckte det var skönt att vara t

 
illbaka i skolan. Somsagt, jag hade verkligen ingenting emot den. Men det berodde nog ganska mycket på att jag aldrig velat vara hemma, eftersom allt var som det var.
Jag gick med stora steg mot mitt skåp, innan jag dog av min jacka och hängde in den, för att ta engelsk böckerna. 
Jag kände en hand på min axel, och vände mig kvickt om, för att mötas av Kates glada leende.
 
''Hey, you're back!'' sa han, och vi omfamnade varanndra glatt. 
 
''Yes, I am, Haha. Must have been terrible without me, huh?'' Skrattade jag.
 
''Actually, it was'' Log hon. ''But we have to hurry, we start in 2 minutes'' 
 
''shit'' mumlade jag, och slet ut mina böckerna och sprang sida vid sida, uppför trapporna mot sal E23.
 
 
 
När jag klev in på biblioteket, så möttes jag direkt uttav Ella, kvinnan som nästan alltid stod i receptionen. 
 
''Hello Isabelle! You haven't been here the last couple of days?'' sa hon, och det sista lät mer som en fråga än ett påstående.  
 
''I know, I've been ill'' suckade jag. ''But I'm better now'' 
 
''Sound good! I can come over and talk later'' log hon, för hon förstod att jag antagligen ville gå och sätta mig i lugnet. 
Jag gick och satte mig  vid ''min plats'' och kunde undgå att undra ifall Harry skulle komma hit...
Innan jag hann tänka för mycket så hörde jag fotsteg komma runt hörnet, och tittade inte ens upp, eftersom jag var väldigt säker på att det var Ella.
Stegen stannade precis bredvid soffan, och personen drog ett djupt andetag. 
 
''Hey'' hördes sedan en mörk röst, tillhörande en kille vid namn Harry. Ett leende letade sig ut på mina läppar, ch det kändes som att mitt leende var från öra till öra. 
 
''Hi'' svarade jag, och han gick ganska försiktigt och satte sig bredvid mig. 
 
''What happened?'' frågade han. Han såg nervös ut, på något sätt.
 
''huh?''
 
''You didn't come here yesterday and the day before that' Han log emot mig, samtidigt som han började dra upp ett häfte med en massa text på. 
 
''I didnt feel that well'' sa jag.
 
''I'll?'' frågade han.
 
''kind of'' log jag. ''Is that lyrics?'' frågade jag honom och nickade emot sång pappret.
 
''Are you better now, then? And yes it is'' log han.
 
''A lot'' Sa jag och studerade hans ansikte meddans han tittade åt andra hållet. '' Can I read?'' 
 
''ehm..sure..But..don't tell anyone..if they ask..''Jag tittade underligt på honom, men släppte det och tog emot pappret som han räckte mig.
 
People say we shouldn't be together
We're too young to know about forever
But I say they don't know what they talk talk talkin' about

Cause this love is only getting stronger
So I don't wanna wait any longer
I just wanna tell the world that you're mine girlll
Ohh

They don't know about the things we do
They don't know about the I love you's
But I bet you if they only knew
They will just be jealous of us
They don't know about the up all night's
They don't know I've waited all my life
Just to find a love that feels this right

Baby they don't know about
They don't know about us


''Have you write this?'' Sa jag chockat. Det var bra. Riktigt bra!
 
''Liam and I . He wrote the chorus. The other boys  are writing at other songs, but I got an idea and yeah'' log han. 
 
''it's really good Harry!'' Sa jag lika chockat. ''Are you having videos at youtube and stuff?''
 
''Ehm..yes...'' började han. ''yes We have..'' 
 
 
 Vi pratade ett tag om musik och olika artister, och jag märkte att Harry kunde mycket om musik. Vi visade varann texter och låtar på datorerna och under tiden så hade vi hoppat intill varandra, utan mening, eftersom att vi sträckte oss och skulle söka. Hans mage låg över mitt ben när han nu var i full gång med att försöka hitta en låt han hört meddans han vart i Frankrike. 
Jag kände värmen strömma från hans hud under tröjan, intill mitt ben. Jag blev en aning nervös när jag tänkte på att han praktiskt taget låg på mig. Nästan, ifallafall. 
Mitt i mina tankar och mitt i hans letande så tittade han upp emot mitt ansikte, och vi var nu bara ett fåtal centimeter ifrån varandras ansikten. Hans läppar drog uppåt i ett stort leende, och likaså gjorde mina. Hans gröna ögon tittade djupt in i mina, med en intensiv blick som jag aldrig sett hos någon förrut. Min blick for automatiskt ner mot hans smilegropar och på hans leende. 
nervositeten steg inom mig, och jag vände snabbt bort blicken och tittade på datorn.
 
 
''Did you found it?'' sa jag och fokuserade istället djupt på skärmen.
 
 
 
När jag sedan, någon timme efter, var tvungen att dra mig hemmåt så packade han också ihop sina saker. Han öppnade munnen, som att han var på väg att säga något, men ångrade sig. 
Vi klev ut ur biblioteket, och stannade tyst framför varann. 
 
''ehm..''började han. Jag log emot honom, för att han skulle fortsätta, vilket han gjorde. ''I am going aways or a couple of day. 10 to be exacly. But..maybe we can stay in touche at twitter?'' 
 
''I don't have twitter, but I can make a account? '' sa jag och drog upp min mobil, och gick in på appen för att starta ett konto.
Jag hann inte fundera så länge på ett användarnamn, utan tog bara ett med mitt namn. @IsabelleP
 
''I don't get this thing, but i guess I will learn'' skrattade jag.
 
''It's not that hard. But..we have to talk in DM which is instant message. Like..private message. What's your name?''
Jag vände mobilen emot honom, för att han skulel kunna se vad jag hette, och efter att han knapapt in något i mobilen, så plingade det till. 
 
'Harry_Styles is now following you' stod det.
 
''So..I'm going to follow you back now and then we talk in DM?'' frågade jag. 
 
''yes! But I really have to go now, but i write you a DM!'' sa han glatt. Han tog några steg närmre mig, och gav mig en lätt kram, vilekt fick hela mig att komma ut balans. Jag hoppas de inte märktes.
 
När vi gått åt motsatta håll så såg jag att han hade flera miljoner följare. What!? Var hans band så kännt!?
 
 
 
 

The Only Thing i ever need - Chapter 7

Den 2013-01-12, kl 01:13:00
Filed in The Only Thing I Ever Need [stoppad] | Kommentarer: 4
                     
  
 
 
 
''Seriosly Lloyd! That wasn't even funny'' Sa jag,  halvt seriöst. Eller ja, jag försökte vara seriös, vilket inte funkade jätte bra. Lloyd hade dragit ännu ett dåligt skämt, och vek sig nu av skratt inför kameran på skype. Så var det alltid. Han satt och skrattade åt sina egna skämt, meddans ingen annan egentligen tyckte själva skämtet var kul, utan mest skrattade åt att han själv tyckte det var så otroligt kul.
 
''You didn't get the point, bell!'' Sa han mellan skrattattackerna. ''Boy number one was not hungry, so he...'''och där bröt ännu ett skrattanfall ut, vilket återigen ledde till att jag låg över tangentbordet. 
 
''I got it the first time'' sa jag när vi båda lugnat oss en aning.
 
''No you didn't'' sa han och torkade bort tårarna som runnit från ögonen, nerför ansiktet, av skratt. ''So tell me..''började han och tittade på mig igenom skype kameran. 
Jag tittade oförstående på honom. Han började le mot mig, sådär som han bara gjorde när han redan visste något.
 
''You always answer me when you're at the library'' skrattade han. Jag förstod fortfarande ingenting, så jag rynkade bara ihop ansiktet och såg oförstående på honom, där han satt och log finurligt.
 
''yeah, and so I did? Or..what are  you talking about, Lloyd?''
 
''Stop lying to me, babe!''skrattade han. ''You read my message, and didn't answer. And that never happens, cause when you're at the library, you always have time for answering. So, just tell me. Did you met a new friend? Found a new book? Get lost? A boy maybe? '' Jag skrattade till åt hans frågor, vilket bara var typiskt honom. Ett av de va ju dock rätt, ifall man nu kunde kalla mig och Harry vänner. Riktigt så var det ju inte, eftersom vi träffats två gånger. Och den senaste var på gatan i några minuter...
 
''So, the US. How is it?'' frågade jag undrande.
 
''ooooh no!'' skrattade han. ''Don't try to change the subject''
 
''I wasn't'' log jag. ''There was nothing more to say, cause' nothing did happen. So leave it'' Jag kunde inte riktigt berätta något för honom, eftersom det egentligen inte fanns något att berätta om.
 
''I know there is. But you can tell me tomorrow, cause I'm off to sleep. Time difference'' sa han, samtidigt som han lutade sig bakåt och gäspade stort. 
 
''okay, But we'll talk tomorrow then!'' log jag, och förberedde mig för att trycka på den röda ''avsluta'' knappen på skype.
 
''Wait!'' sa han snabbt.
 
''huh?''
 
''You can't just stop there. We have to say goodnight'' log han. Jag tittade på min underbara vän, och insåg för första gången hur mycket jag verkligen saknade honom. Visst, vi pratade mycket och allting var egentligen som förr. Men saken var den att det egentligen inte var det. Han var inte här. Han var inte med mig. Han var inte längre vid min sida, på samma sätt som han varit under flera år.
 
''Lloyd..'' sa jag tyst. Bara jag uttalat de orden, så såg han dirket att det var något. 
 
''yes, babe?''
 
''I miss you'' Han fick ett smärtsamt ansiktsuttryck, och bara såg på mig i flera sekunder, för jag visste att han förstod. Han förstod exakt vad jag kände just nu, för han visste hur mycket jag behövde honom och hur trygg han alltid fick mig. Vi hörde ihop, han och jag.
 
''I miss you to. But I'm home soon. Okay?'' Han försökte le, bara för att få mig på bättre humör. Och visst lyckades han. Lite, åtminstone.
 
''yes. And I have to go now to. School tomorrow'' suckade jag.
 
''It will be fine. I promise! Same time at Skype tomorrow?'' frågade han, samtidigt som han fixade med någonting  bredvid datorn.  Jag nickade och reste mig upp för att dra på mig min grå Canada tröja som låg slängd på stolen bakom mig. Jag hade aldrig varit frusen av mig egentligen, men nu helt plötsligt började jag frysa.
 
''Ofcourse. But I really have to sleep now. I'm freezing'' 
 
''YOU!? FREEZING!?'' gapade Lloyd förvånat. Jag skrattade åt hans förvånade min, eftersom att han ställt sig upp.
 
''yes. But we talk tomorrow.Goodnight!'' log jag.
 
''Something's wrong'' skrattade han. ''But goodnight. And I love you!''
 
''Love you to'' log jag. ''Bye!'' Han vinkade, och log ett brett leende, innan jag tryckte på avsluta knappen och fällde ihop datorn. Mitt hvuud dunkade, och min kropp skrek efter sömn. 
Jag gick för att borsta tänderna, och blev inte jätte förvånad när jag insåg att ingen var hemma. Det var egentligen bäst såhär.
Jag satte mobilen på laddning och satte igång mitt alarm innan jag la mig till rätta mot den stora blå kudden jag hade huvudet på. 
Mobilen plingade till, och jag drog irriterat upp den, eftersom jag precis var påväg att somna. Irritationen försvann dock lika snabbt som den uppstått, när jag läste meddelandet från Lloyd, och kunde inte låta bli att le på grund av smset, som min älskade vän skrivit.
 
Lloyd : I'm always here if you need me, even if we'r miles away atm. You know that, right?  I'm going home in about 2 weeks. We can make it! Text me when you wake up. Sweet dreams, Love! xxxx
 
Till Lloyd : I know. And you know I'm here for you 2. Ofcourse we can. We always do! Goodnight <3
 
 

Nästa morgon vaknade jag upp av att jag hade en hemsk huvudvärk. Jag tittade snabbt på mobilen och insåg att klockan skulle ring om 23 minuter. Det kändes som att pannbenet skulle hoppa ut och springa iväg. Allvarligt, det var så det kändes. 
Jag reste mig sakta upp och tittade mig omkring, innan jag kom på varför jag rest mig upp. Ja gick mot skåpet och drog ut en huvudvärks tablett, som jag svalde direkt utan vatten. Jag hade fått lära mig det, för det var många gånger som jag hade gått till badrummet och hittat mamma sovandes på golvet, eller något liknande. 
 
Min hals gjorde galet ont, varje gång jag tog ett andetag eller svalde. Jag la märke till att jag var alldelles svettig i min tjocka Canada tröja, samtidigt som jag drog armarna om  kroppen för att jag frös en aning. 
Jag bestämde ganska snart att det var bäst ifall jag stannade hemma från skolan idag. Såhär kunde jag verkligen inte gå dit.
Jag skrev ett sms till Kate och bad henne sjukanmäla mig i skolreceptionen och bytte sedan tröja till en lite svalare t-shirt och la mig under det fortfarande ganska varma täcket som jag snabbt drog runt mig, för att somna om.
Gången efter det vaknade jag uttav de kvittrande fåglarna som sjöng utanför mitt fönster. Jag öppnade sakta mina tunga ögonlock, för att direkt bländas uttav ljuset ifrån fönstret. Det såg ut att vara en fin dag med väldigt fint väder, för en gångs skull.
Jag tittade på mobil klocka och såg att den var tjugo över två redan. Hade jag sovit så länge? Strange..
Jag såg att Lloyd smsat mig, men jag orkade inte läsa de just nu, utan reste mig istället upp, för att öppna fönstret och få in lite frisk luft. Det behövde jag.
Det slog mig sedan att det skulle bli ännu en dag utan biblioteket. Och ännu en gång, skulle jag missa att möta honom.
 
 

Länkbyte med Simon

Den 2013-01-11, kl 20:41:00
Filed in Länkbyten | Kommentarer: 0
Jag länkade honom innan så någon av er kanske redan läser den. Men iallafall...
 
Simon skriver då en One Direction novell, som handlar om en av medlemmarna. Han har bara publicerat de två första kapitlena, änn, så det är lätt att läsa ifatt.  Han är riktigt grym och skriver faktiskt bättre än de andra novellerna jag läser, så jag tycker verkligen ni borde kolla in hans blogg, för jag lovar er,  ni  ångrar er inte!
 
För de som läst min novell länge,  har  antagligen hört om Simon innan, men för er andra så är det en grym kille som är bäst på alla sätt och vis och han betyder otroligt mycket för mig. 
 
Simons blogg hittar ni på  HÄÄÄÄÄÄÄR   <-------------  
 
Så kolla er in där med detsamma. Han skriver verkligen otroligt bra! :) 
 
 
Hans blogg finns även där uppe vid länkningarna högst upp på sidan!
[och han är en ocool idiot, fast jag älskar honom ändå, för han kan inte hjälpa det]
 

 
Om det är någon annan som vill göra länkbyte, så bara lämna en kommentar så fixar vi det! 
 
 

The only Thing I Ever Need - chapter 6

Den 2013-01-07, kl 16:27:00
Filed in | Kommentarer: 10
''Hey Harry'' sa jag glatt, men en aningen förvånat. Och nervöst.
 
''You look suprised?'' sa han och la till ett skratt.
 
''I just didn't expect to see you here'' skrattade jag. Jag tittade mig omkring på Londons gator, i ren princip, bara för att jag inte visste vart jag skulle hålla blicken. Och för att hans tillvaro gjorde mig nervös.
 
''I was actually on my way to the Library..'' Sa han, samtidigt som han såg in i mina ögon och log. 
 
''Oh, okay'' Fan, tänkte jag för mig själv. Just idag, när jag inte kunde, så skulle han dit. Just idag av alla dagar i världen.. 
Eftersom jag inte svarade, så fortsatte han ''Are you joining me?'' Jag glädjes av att han frågade, och blev ärligt ganska förvånad. För det första trodde jag att han inte var  killen som satt på biblioteket varje dag. Jag menar...Han såg bra ut och hade säkert en himla massa kompisar, han var med i ett band och satt säkert i någon  replokal och övade hellre än och sitta på biblioteket. Någonting sa mig bara att han inte var den killen, helt enkelt. Och andra sidan så kände jag inte ens honom, so how should I know?
 
''I can't today'' sa jag och suckade djupt inom mig. Han fick ett konstigt uttryck i ansiktet och en undrande blick. Jag hade ju berättat för honom att jag gick dit varje dag. ''My mother..'' förklarade jag och viftade nervöst med handen i luften.
 
''Do you wanna talk about it?'' frågade han vänligt. Inte förrens nu så insåg jag hur nära vi stod, och jag bakade automatiskt några steg.
 
''ehm..no..it's just complicated'' Sa jag snabbt, samtidigt som jag sökte efter ett nytt samtalsämne i huvudet, för att inte få mer frågor. ''But I will be there tomorrow, as ussual'' log jag.
 
''Great'' han sken upp. Jag tittade mot affären som bara låg några  få hundra meter härifrån. Jag tittade på den gamla damen som gick med en käpp i handen, och sakta masade sig förbi oss. Jag följde henne med blicken, ända tills hon försvann runt hörnet. Jag tittade upp och mötte Harry roade blick.
 
''What?'' frågade jag.
 
''Do you like old wimens?'' frågade han med ett skratt. 
 
''No'' Svarade jag. ''It was the stick who was intresting'' fortsatte jag och log.
 
Han skrattade, och jag stämde in. Jag tittade på hans ansikte meddans han skrattade, och la märke till de grova smilgroparna han hade på båda sidorna av munnen. Hans läppar var som smala sträck, och det vita tänderna blänkte i vår solen.
Jag vände förfärat bort blicken. Så kunde jag inte stå och glo heller!
 
''But then i guess we meet tomorrow then?'' frågade han. Jag nickade. 
 
''So...make your mum happy'' sa han skämtsamt med ett leende.
 
''Huh?'' Sa jag oförstående.
 
''You said you were going to do something for your mother..?'' Sa han och höjde på ögonbrynen.
 
''Oh, yeah..right...''stammade jag nervös. ''And have fun.. at the library..'' skrattade jag, halvt nervöst. 
 
''Haha, I won't'' Han blinkade med ena ögat, innan höjde upp handen i en hälsning, och började gå bortåt, och jag vinkade innan jag gick åt motsatta håll. Efter några steg, vände jag mig om för att kolla på honom en gång till, och då såg jag bara hans rygg tavla emot mig. Framför  honom stod tre tonårs tjejer, varrav en precis la armarna kring honom och kramade honom hårt, för att sedan pussa honom på kinden.
Jag stod med blicken fast på de, och tittade. Harry måste vara populär. En sån som Lloyd vart i skolan, som alla ville hänga med och tjejerna nästintill skulel kunna betala för att få vara med honom.
 
Men varför villa han då sitta på ett bibliotek...med mig?
 

 
Ni kanske får ett kapitel till idag. It depends on you ;)
 

The Only Thing I Ever Need - chapter 5

Den 2013-01-05, kl 12:03:00
Filed in The Only Thing I Ever Need [stoppad] | Kommentarer: 8
''I guess you are going to the Library efter school, again?'' frågade Kate mig, när vi gick mot matsalen för att äta skol lunchen.
''No'' svarade jag, och visste att det skulle bli följdfrågor direkt. ''I know you'll ask, so I am going to shop, for my muther...''suckade jag. 
 
 
 
 
Kate var faktiskt den ända som jag umgicks med. Den ända vännen jag hade. Ja, bortsett från Lloyd såklart. Vi hade faktiskt lärt känna varann på grund av honom. Lloyd hade gått i klassen över oss och de flesta tjejerna på skolan hade gått och trånat efter honom. Han och jag hade egentligen bara träffats av ren slump, men han sa alltid att de var menat och att gud sett till så att det hänt. 
Jag hade varit på skol biblioteket och jobbat, istället för att sitta i klassummet där det alltid var för stökigt. Han hade kommit in, och jag hade inte ens gett honom en blick, eftersom att jag satt och skrev och brydde mig helt enkelt inte vem som kom in.
Ett tag efter att ahn kommit in, kanske 3 minuter, så hade jag högt sagt ''I don't get this'' och suckat, en aning för högt kanske. Han hade precis då gått förbi, men stannat och frågat ifall jag behövde hjälp, och sen hade vi börjat prata. 
Jag visste ju såklart att han var bland de populäraste på skolan, att alla tjejer dregglade över hans utseende, men det spelade inte mig någon roll. Han var inte annorlunda bara för det. 
Ingen på skolan hade då vetat att han var homosexuell. Jag var den första som fått veta. Sedan några månader innan han flyttat hade han gått ut med de, men det hade inte gjort honom mindre populär och tjejerna dregglade fortfarande över honom. 
När Lloyds och min vänskan vart ny och vi gått runt och snackat i korridorerna och jag suttit med honom på lunchen, så hade folk verkligen glott. Det var som att jag var en Zombie från under jorden som hade återuppstått. Jag var inte ens säker på att folk vetat att jag gick på skolan, innan det.
Kate hade en dag kommit fram till mig och frågat ifall jag kunde berätta något om Lloyd, om hur han var som person och sådär. Hon hade inte vetat att han var homosexuell. 
Vi ahde blivit kompisar och hon hade lärt känna honom lite innan han sedan flyttade. Men det vat inte så att de umgåtts när jag inte var med, för så bra vänner var de inte.
Hon hade fått känslor för honom, på riktigt. Jag förstod henne. Han var verkligen helt perfekt. Inte bara utseendet, utan också personligheten. Han brydde sig om alla och gjorde allt för sina vänner. Han skulle aldrig heller ta sig själv, före andra. Mådde man dåligt, så försökte han ändra det. Och visst lyckades han. Alltid, varje gång. Mådde man dåligt en kväll, så kom han antingen över eller så pratade hann i telefon med en tills man mådde bra. Det spelade ingen roll ifall det var skola dagen efter och klockan var 1 på natten. Han är verkligen världens bästa vän.
 
 
Dagen i skolan var likadan som alla andra fredagar. Samma ämne, och det rullade på precis som vanligt. 
Jag visste inte riktigt vart jag skulle gå och handla. Jag stannade upp för att tänka ut alla de platserna som fanns här.
Om jag tog den lite längre bort, så kunde jag gå förbi biblioteket på vägen hem? Fast andra sidan så tog det ungefär en kvart att gå dit, och då skulle jag bära alla kassarna hem lika långt. Jag kunde ju i för sig ta spårvagnen eller bussarna? Fast då kunde jag ju inte gå förbi biblioteket...
Åh vad jobbig denna lilla sak blivit!
Tillslut bestämde jag mig för att jag skulle ta den närmaste affären. Jag gick längst totottoaren och blickade upp mot solen. Plötsligt kände jag en hand på min axel och rykte fövånat till, då jag inte var beredd.
 
''Hello Isabelle'' Sa en mjuk röst, jag mycket väl kände igen. Leendet spred sig på mina läppar när jag hörde vem det var, och jag snurrade snabbt runt.
 

 
Här fick ni lite mer om Lloyd också.
Och ni fick ett kapitel dagen efter det andra, nästan stolt över mig själv ;)
Nä, men vad tycker ni om novellen än så länge? Ni får gärna berätta om de är något jag ska ändra, för jag lägger gärna till saker om de är något ni saknar! :)

The only thing i ever need - Chapter 4

Den 2013-01-05, kl 00:36:00
Filed in The Only Thing I Ever Need [stoppad] | Kommentarer: 4
När jag kom hem, så hittade jag kläder på golvet och cigarett lukten spred sig igenom huset, ända från ytterdörren där jag nu stod. Det var tyst och stilla i hela lägenheten, så jag gissade på att hon var ensam hemma. Jag gick med försiktiga steg igenom hallen, för att titta in i köket. Ingen där.
Jag fortsatte in mot vardagsrummet där tv:n och soffan stod. Jag såg ingen, men jag såg rök komma från soffan, så jag smög dit, för att titta över kanten. Där låg hon, på rygg i soffan, men en cigarett i munnen och askfatet bredvid sig och tittade tomt ut. Hennes blonda hår  satt nu uppsatt i en boll och hennes mascara var verklingen all over her face.
Jag tittade några sekunder på henne och de få klädesplaggen hon bar. Hon tittade yrvaket  upp på mig innan hon  reste sig upp, så att hon nu satt upp i soffan.
 
''Where have you been?'' frågade hon trött.
 
''In school and then at the Library'' sa jag tyst.
 
''This late?'' sa hon, och pekade ut genom fönstret. Klokan var bara lite över sju, och jag brukade komma hem såhär dax, fast det hade hon ingen aning om då hon knappt var nykter ens 70% av sitt liv.
 
''Yes, I have much homeworks'' Jag började gå mot köket för att dricka lite vatten, innan jag tänkt på mot mitt rum, men sedan hörde jag hennes fotsteg bakom mig.
 
''Do a sandwich for me, will you?'' 
 
''ehm..sure'' sa jag tyst och fortsatte sedan mot kökets riktning. 
 
''Tomorrow, after school, will you go to the store and buy some things for me. Or us, or whatever. Skip your library''
 
''But..i'm always going there!?'' sa jag förvånat i en protest. Och kanske en aningen argt,  vilket inte var meningen. Vadå...efter att ha gått dit varje dag i hela mitt liv, så skulle jag bara hoppa över det? Nej...
 
''Then you will change that tomorrow. I will put a list at the table in the kitchen with the things you are going to buy''
 
''But..Why can't you do it? You have the whole afternoon of?'' Frågade jag försiktigt. Jag ville inte få henne arg nu. Ingen visste vad som skulle kunna hända då...
 
''Excuse me? Who the hell do you think you are!? You are in MY house. It's MY rules. You are MY child! Don't try to change anything, cause you are nothing! '' Hon började gå mot mig meddans hon uttalde orden, och var verkligen rasande.
Jag bakade automatiskt några steg, rädd för vad som kunde hända. Jag visste varken vad jag skulle säga, göra, eller hur jag skulle reagera. Detta var dock inget ovanligt.
 
''I'm sorry. I didn't mean it like that.. I will go to the store tomorrow, I promise'' Sa jag, med ganska tyst röst. Jag tittade ner i golvet, rädd för att möta hennes mördarblick som jag visste var där.
 
''You better'' sa hon argt. Jag stod kvar i några sekunder, innan hon fortsatte ''So, what are you waiting for? Go and make me a sanwich!'' Jag vände mig snabbt om, för att gå och göra hennes macka.
 
Jag vet inte vad det var jag gjorde, men mackan gjorde jag och lämnade över till henne, innan jag tyst gick in i mitt rum.
Att det alltid skulle vara såhär, varje gång hon var nykter. På sätt och vis var detta nästan värre än då hon var onykter, för det var precis som att verkligheten slog emot henne nu. Att allting blev verkligt. Att jag blev verklig.
Jag var arg och ledse för att jag inte skulle kunna gå till biblioteket imorgon, för det var ju precis det jag brukade. Jag gick liksom alltid tid. Alltid.
Men något inom mig sa att det inte bara var det. Något inom mig sa att det fanns en person där, som jag väldigt gärna träffade fler gånger. 
 
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 
Nu fick ni en liten inblick om hennes mamma.
Jag är väldigt medveten om att det varit jätte länge sedan jag la upp nytt kapitel, men ju snabbare ni kommenterar, desto snabbare får ni kapitel. Ska dock förbättra mig! :)
 
Och olivia...såg du att jag skrev boll och inte knorr? Only for you ;) xx
 


© Headerbilder från WeHeartIt