The only thing I Ever Need - Chapter 15

 
 
Jag nådde tillslut porten där jag knappade in koden, som jag så många gånger förrut gjort. Mina ben kändes tyngre än de brukade när jag masade mig uppför trappan. Jag blickade på mina händer meddans jag gick. De skakade. Jag var rädd. 
Jag öppnade försiktigt dörren, bara för att kunna höra om där fanns röster. Det var det inte. Jag hörde inget, så med försiktiga steg gick jag igenom den i välkända hallen. Det stank sprit, precis som vanligt. Jag stannade upp och tittade mig omkring i huset. Överallt fans det spritflaskor. Halvtomma, fulla, de som nästan var uppdruckna. Jag vaknade upp ur tankarna, och skyndade mig emot mitt rum för att packa ihop saker. Det var nu det gällde. Detta kunde vara min chans.
Jag hittade en träningsväska jag haft när jag spelat fotboll innan, men sedan hade mamma inte betalat in, så jag hade fått sluta. Tyvärr. 
Jag slängde in byxor, tröjor, underkläder och allt vad jag behövde. Min filt som låg på sängen, hårborste, mobilen och laddaren. Planen var ju att inte komma tillbaka. Jag hade en massa pengar som jag haft sen jag var lite, eftersom att jag aldrig vart i behöv av att köpa något. Jag hade inte direkt vetat vad jag skulle köpa.
Jag tittade mig omkring i rummet ifall det fanns något annat jag behövde. Min blick fastnade på smykesskrinet en bit bort. Armbandet jag fått av Lloyd med en ängel på, som hans sagt att jag alltid skulle ha med mig. Den skulle med. Min väska var nu fylld så det inte ens fanns någon plats, så jag började gå emot dörren. På vägen, utan att jag egentligen visste vad jag gjorde så drog jag med en av sprit flaskorna och la ner den bland alla kläder i väskan. Jag drog på mig skorna och tog min skinnjacka på mig, och en av de tjockare jackorna i handen innan jag snabbt slet upp dörren och började halvspringa ut, först genom trappan och sedan genom porten. Solen sken för en gångs skull, vilket gjorde att man  blev på bättre humör genom att bara se det. Det var fortfarande snö, men den höll på att smälta bort med hjälp utav solen.
Jag började gå mot platsen där jag vart på innan, ifall mannen jag träffat skulle vara där, eller något. Jag kände, medan jag gick där, en lättnat. En lycka. Något jag inte kännt på väldigt länge. Det var en så befriande känsla av att bara gå där. Av att bara gå där, precis som vilken människa som helst, visserligen med en stor väska över axeln eftersom hon just lämnat sin mamma,  men samtidigt bara gå där och veta att både mamma och den mannen inte kunde skada mig mer. Det spelade ingen roll ifall jag inte hade någon aning om vart jag skulle gå eller vad som skulle hända härnäst, för allt som spelade roll var detta. Jag var faktiskt fri.  
 
 
 
Några dagar senare vaknade jag för tredje gången upp i den faktiskt otroligt sköna sängen. Jag hade innan gått tillbaka till platsen i parken där jag skulle stannat, och någon timme efteråt hade han kommit tillbaka. Egentligen visste bättre än och följa med främmande männ hem...Men han utspelade en viss lugnhet och trygghet. Jag förstod att han inte tänkte skada mig. Han var inte den typen. 
Så där hade jag bott de tre senaste nätterna. Jag hade fått låna ett gästrum han hade. Rummet var prytt i vit beiga väggar, en stor vit dubbelsäng, ett skrivbord stod placerat i rummets vänsterkant och en fluffig matta låg på golvet. Det fanns ett stort fönster med en fönsterkarm som var ungefär två kvadratcentimeter, där det låg en stor vit kudde med en england flagga på. Ett eget badrumm hörde till gäst rumemt också. Mannen hade pengar, ingen tvekan om saken. Huset låg på en gata väldigt nära stranden, med en stor balkong som vätte ut över gatorna nedanför. Man kunde också se alla de kända turistställena härifrån. Huset var vitt, stort, hade en stor omringande trädgård. I trädgården fanns en liten damm, på andra sidan en pool, med ett stenat område och fyra solstolar på, samt bord emellan varje. Det fanns så många rum i huset, att jag inte ens visste exakt siffra. Men många var det! Och säkert fyra, fem badrumm också. Köket var verkligen enormt!  Det var inrett i lite mörkare bänkskivor utan trä, golvet var mörktkaklat och det såg så himla coolt ut med det steniga uttrycket. Det gav en mjuk och mysig känsla.
Änn så länge hade varken jag eller mannen, som innan presenterat sig som Martin, bara pratat lite kort. Mer om basic saker. Jag ville inte fråga för mycket, och jag antog att han kände detsamma. Samtidigt undrade jag lite varför han bodde ensam i ett så stort hus. Han kan knapapst behöva fem badrumm och säkert tre gånger så mycket rum. Men det fanns inte spår utav en kvinna eller barn i huset. Och jag vågade int direkt fråga heller...
 
''Isabell!'' Ropade Martin ifrån nedanvåningen.  Jag reste mig upp och gick med glaa steg, nerför trappan och in i köket där jag antog att han var. 
 
''yes?'' sa jag. 
 
''I though we could go and buy some candy and watch a movie tonight?'' frågade han snällt. Han hade ett helt skåp radat, fullt med bara en massa filmer. Jag antog att jag inte ens sett en 100 del utav de...
 
''Oh, yeah! '' sa jag. ''I will just go and get my phone'' sa jag och pekade uppåt, meddans jag redan var påväg uppför trappan.
Med mobilen i handen, jackan på och skorna på fötterna begav vi oss ut ur huset för att åka till affären. Vi små pratade lite  bilen påvägen dit, precis som vi brukade. 
Missförstå inte allt detta med Martin. Han är 38 år och skulle kunna vara min pappa.
Väl frame i affären så började vi vi plocka varsin påse med godis, och  ställde oss genast i kön bakom ett äldre par, som höll varandra i handen. De var väll mellan femtion och sextion och de båda såg pigga och förvånansvärt lyckliga ut. De såg nästan...ny kära ut.
När det var två tills det var vår tur så kom Martin på att han ville ha chips också, så jag fick fort springa och hämta en påse, innan han betalade, trots mina protester om att jag ville det.
 
''Isabell...seriously..do it look like i need your money?''sa han bitchigt och höjde på ögonbrynen, men vi båda brast sedan ut i skratt.
När vi skulle gå ut emot bilen så kom där ett gäng killar en bit bort. Jag tyckte jag kände igen den ena...men slog sedan bort tanken. Det var inte han.  Vi båda hoppade in i bilen och Martin började slå på motorn när plötsligt skugga ställde sig vid passagerar sätets fönster, alltså där jag satt. Jag tittade snabbt upp, och möttes utav ett par gröna ögon. Det var han. 
Martin såg att min och Harrys blick var inborrad i varann, så tilslut frågade han.
 
''Do you know him?'' Han stängde av motorn.
 
''Kind of..'' mumlade jag. Harry sträckte fram handen och knackade lätt med ett finger på den nya BMWs ruta. 
 
''I can wait, if you want to talk to him'' sa Martin glatt. Jag funderade i några sekunder. Egentligen ville jag ju det. Men samtidigt borde jag inte.. 
Tillslut bestämde jag mig. Jag vände mot emot Martin. 
 
''It will go fast, I promise!'' sa jag snabbt, innan jag försiktigt öppnade dörren och steg ut. Jag stod bredvid Harry som nu hade ett litet leende på läpparna. Jag kunde inte låta bli att le lite själv. 
 
''Ehm..''började han sedan.
 

 
 
Det här kapitlet var fakitskt ganska långt, och jag antar att ni väntat på detta? ;) 
Måste bara ännu en gång säga hur fantastiska ni är. Alla era kommentarer får mig att bli så jävla glad!! Sååååå, fortsätt lika bra. och kommentera massor nu, så lovar jag er ett nytt kapitel innan torsdag!♥
 

Kommentarer
Postat av: Stephanie ;)

SJUKT BRA KAPITEL....!!!!

2013-03-04 @ 22:08:06
Postat av: Wilma

Åh, underbart bra! Har verkligen längtat! Du är grymt duktig på att skriva, vill veta vad som kommer att hända nuu! xx

2013-03-04 @ 22:52:32
Postat av: Nathalie

super duper bra.. som alltid xx

2013-03-05 @ 06:44:30
URL: http://lovelyone.devote.se/
Postat av: Anonym

Superbra ;)

2013-03-05 @ 12:44:12
Postat av: Ida

Äntligen Harry!!!

2013-03-05 @ 13:38:17
Postat av: EIOnovels.

As bra som alltid, löv youw!

xxOlivia.

Svar: älskar dig med. O NIALL ÄR MIN! ;)xx
Felicia Siecke

2013-03-05 @ 17:04:27
URL: http://eionovels.blogg.se/
Postat av: lovisa

Ååååh harry, äntligen!

2013-03-05 @ 18:14:46
Postat av: My

Så jävla apigt skit bra!!

2013-03-06 @ 17:30:33
URL: http://OneDsnovell.blogg.se
Postat av: Kajsa

Åh gud vad det var bra! Jag vet knappt vad jag ska säga längre, det känns som jag använt alla superlativ som finns för att beskriva dig, och trots det känns det inte tillräckligt! Jag hoppas verkligen du inser hur otroligt talangfull du är, även om det är svårt att hitta ord som räcker till för att beskriva det! Kan knappt vänta på nästa som vanligt, önskar du kunde lägga ut det nu! (Även om jag förstår att det inte är möjligt :( )

Kajsa :D

2013-03-07 @ 06:55:10
URL: http://thestoriees.blogg.se
Postat av: Maja

Så sjukt bra Felica! Du är bäst!

2013-03-07 @ 17:13:29
Postat av: Fang

Ny läsare här!! Jätte bra :) xx

2013-03-08 @ 07:01:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt