The only thing I Ever Need - Chapter 16

 
 
 
''Why?'' frågade han efter en stunds tystnad. Jag förstod direkt vad han menade och hade redan ett svar på den frågan. Han tittade upp i mina ögon, och väntade på ett svar. Jag tittade ner i marken för att slippa möta hans blick meddans jag sa mitt nästa uttalande.
 
''You know why, Harry'' sa jag tyst, men tillräckligt för att han skulle höra. Hans kompisar knackade han lätt på axeln och sa något i stil med att de skulle fortsätta innåt och att han kunde stanna där ute. Han nickade kort till de, innan blicken återigen var i min.
 
''Because of what I saw?'' jag nickade kort och slog snabbt upp blicken för att möta hans blick snabbt innan jag vände bort den. ''The thing is''började han. ''I want to be there for you, even thought we don't know each other that well''Han tog ett steg närmre mig, så det nu bara fanns 20 centimeter ifrån våra  huvuden. Han la försiktigt händerna på vardera axel och jag kände hans blick som försökte hitta min. Jag kände hans varma  andetag emot mitt ansikte, när han skjöt ut luft ifrån munnen. Jag ville så gärna titta upp och drunkna i hans djupt gröna ögon, men hur mycket jag än försökte, så sa jag skarpt till mig själv att inte göra det.
Tystnaden spred sig bara mer och mer, vilket bara gjorde situationen ännu mer fel. 
 
''Please, say something'' bädjade Harry lågt, och gav mig rysningar längst ryggraden. 
 
''I don't know what to say'' fortsatte jag, lika lågt. 
 
''Is something broken? frågade han lågt. 
 
''I..I don't know''sa jag tyst. 
 
''haven't you cheeked!?'' Denna gången sa han det en aning högre och greppet kring mina axlar blev en aning hårdare.   Jag backade automatiskt ett steg och drog mig undan lite. Han gick fram det steget igen och sa sedan
 
''Sorry..'' lite lugnade denna gången.
 
''James tried to get me to a hospital, but I told him to wait and promised that we will go ad check if I feel any more pain'' 
 
''Good. Who is he?'' Harry stod nu lika nära som innan, vilket både var på gott och ont. Han fick mig att känna mig både lugn, och nervösare.
 
''It's a long story Harry'' suckade jag.  ''But he is really nice. I got to live at his house''
 
''what? How old is he?'' Jag började skratta lite tyst åt att han antagligen trodde att jag och han hade något. Men så var ju sjääälvklart inte fallet. Men jag bestämde mig för att spela med ett tag. 
 
''Around 35 I guess. But don't worry, he won't hurt me'' försäkrade jag och fick bita mig osynligt i läppen för att jag inte skulle brista ut i skratt. Jag tittade upp på hand min som inte ens gick att läsa av. Han stod spikrakt och var jätte förvånad, samtidigt som armen förr ifrån min axel.  Jag kunde inte hålla mig längre.
 
''oh my god Harry! Your face! Priceless!'' Jag började gapskratta, och efter ett tag föll Harry in. Jag fick böja mig fram för att jag skrattade så mycket och om och om igen kom bilden på hans förvånade min upp i mitt huvud, vilket bara fick mig att skratta ännu mer. 
Jag skulle dock inte ha böjd mig ner, för när jag gjorde det så knakade det till lite lätt i mina revben igen och en grov smärta spred sig i magen och över bröstkorgen. Jag kved till, och Harrys skratt upphörde direkt. Jag tog emot med handen på bilen för att inte falla, och Harrys arm var snabbt där och hjälpte mig samtidigt som jag snabbt kunde konstatera att hans ögon utspelade oro. 
''Isabell!'' sa han högt och oroligt. 
 
''I'm fine'' sa jag och försökte mig på ett leende. ''This happens a lot''Jag hlrde en bildörr öppnas och stängas, och snabbt därefter befann sig James ansikte vid mig och Harry.
 
''Isabell!'' Sa han högt. han tog tag under min andra arm för att försöka hålla mig rak.
 
''Guys, don't worry! I'm fine! This happens everyday'' sa jag och försökte låta lugn. Om jag lyckades vet jag inte, för denna smärtan var väldigt många gånger värre än den som brukade uppstå när jag skule resa mig eller något annat.
 
 ''Harry, could you help me with her to the hospital?'' sa han stressat. Harry nickade snabbt. ''Ofcourse!''  Jag hörde hur de pratade med varann om att jag skulle ligga i någons knä, eftersom att jag inte fick sitta ner, så jag skulle ligga rakt. Det var bara svaga röster i bakgrunden och mina ögonlock fladdrade till lite innan de stängdes igen och det kändes som att jag somnade bort.
 
 

 
 
Åh så jävla fina ni är! Fortsätt med era kommentarer!! PUSS
 
 

Kommentarer
Postat av: EIOnovels.

Så sjukt bra, precis som alltid!

xxOlivia.

2013-03-10 @ 00:04:39
URL: http://eionovels.blogg.se/
Postat av: My

SÅ JÄVLA BRA E DU BABE!!!

2013-03-10 @ 09:54:51
URL: http://OneDsnovell.blogg.se
Postat av: Wilma

Grymt bra! Längtar till nästa!xx

2013-03-10 @ 09:55:11
Postat av: lovisa

Jääääääätte bra!

2013-03-10 @ 10:23:58
Postat av: Emilia

Du är så grymt bra på att skriva!!!! Jag har läst din första novell och den är inte än hälften så bra som denna!! :) Älskar dig underbara syster!!! <3 <3 <3 <3 :)

2013-03-10 @ 10:51:45
Postat av: Anonym

Gash, meeeer ;) det här e jättebra och kan inte vänta på fortsättningen :)

2013-03-10 @ 11:48:36
Postat av: Anonym

Sjukt bra gumman! Du är grym!

2013-03-10 @ 15:47:08
Postat av: Ida

=)

2013-03-11 @ 01:02:19
Postat av: Fang

Så jävlar bra <3

2013-03-15 @ 20:04:12
Postat av: Nathalie

Oh em geeeee... HON HAR JU HELT KLART BRUTIT NÅGOT.

2013-03-18 @ 20:34:42
URL: http://livinginfastforward.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
© Headerbilder från WeHeartIt